johanlundin.se

Flyg- och teknikintresserad kvasinörd. Tycker om hundar och chips.

29 dec 2007

Julrim

familj shopping rim

Det ska julrimmas på paketen. Det är en av de få traditionerna på julen som jag faktiskt ska försöka bevara. Jag gillar det kreativa i att rimma. Det är inte särskilt svårt heller så länge man har inställningen att ett nästan-rim är bättre än inget rim alls. Här är årets julrim som jag knåpade ihop på julafton med flera minuters marginal till klapputdeldningen. Facit till julrimmen finns i slutet på det här inlägget.

Mammas julklapp

Att mysa är väldigt najs,
kanske även med en nederdel i samma färg som bajs.
Det är sant, vi försöker dig inte blåsa!
Men kanske kan vi kompensera med en överdel i rosa?
Dessa två är gjorda för en mästare på topp,
så vi hoppas det verkligen inte det blir en flopp.

Pappas julklapp

Du är inte direkt kanon på att laga mat,
din grej är mer att plocka undan fat.
Förhoppningsvis kan ett berg som strömmar
hjälpa dig att uppfylla dina kock-drömmar.

Jonathans julklapp

Du får något från en rolig kille,
enligt mig är han ett humoristiskt snille.
Dock vet jag inget om denna del,
men något av Pratchett är aldrig fel.
Den här handlar inte om svärd och grottor,
utan jag tror den handlar om råttor.

Mormors julklapp

Den här klappen har tydligen sålt bra på tyska,
så nu är den översatt till bland annat svenska och ryska.
Den ska enligt rykten handla om mått,
typ meter, gram, fot – vilken kan vara flott.

Mammas andra julklapp

Nästan alla svenska författare skriver om detta,
och just denna är skriven av en spätta.
En spätta som valt en titel som rimmar på plugga,
men titeln du söker är inte kugga.

Jennys julklapp

Här får du en tankeläsargrej.
Det är ingen magi – tro det eller ej.
Hoppas den blir användbar,
och att jag kan låna den när du är klar.

Facit

Mammas julklapp
Mjukiskläder av märket Champion (mästare) med bruna byxor och rosa tröja.

Pappas julklapp
En kokbok skriven av Glenn Strömberg (strömmande berg).
Jonathans julklapp
En bok av Terry Pratchett som heter Den makalöse Maurice och hans kultiverade gnagare.
Mormors julklapp
En bok som toppat försäljningslistan i Tyskland under lång tid, blivit översatt till flera språk och handlar om mått… (Världens mått av Daniel Kehlmann)
Mammas andra julklapp
~~Alla stora~~ De flesta allmänt kända svenska (moderna) författare skriver deckare, den här är av Karin Alvtegen och titeln är Skugga.
Jennys julklapp
Boken Att läsa tankar av Henrik Fexeus.

20 dec 2007

Tjugoett

familj KTH utbildning

Två och ett. Den första siffran anger hur många dagar det är kvar av den här terminen. Den andra anger hur många tentor jag har kvar. En tenta som jag börjar skriva klockan två på fredag eftermiddag. Efter fem, förmodligen väldigt ångestfyllda, timmar kommer klockan slå sju och terminen är över. Det ska bli så jävla skönt med lov, för efter den här terminen har jag nästan förtjänat ett lov. Så jag önskar God Jul med ett litet julkort i (ett ofrivilligt) samarbete med Robert.

Julen har för ett par år sedan slutat att vara magisk för mig. Tråkigt, men sant. Julklapparna har slutat att vara överraskningar, traditionerna blir långtråkiga och maten som serveras under julen är oftast inte heller något att hetsa upp sig över. Tomtegröt är inte mysigt julig, det är en billig och ganska äcklig frukost som någon lyxat till. Skinkan är mest kall, salt och smakar egentligen inte särskilt mycket. Och så fortsätter det… Men det finns två undantag.

Mormors revbensspjäll och farmors limpa. Limpan är en blandning mellan bröd och sockerkaka, för den innehåller så mycket sirap att tandläkare från fjorton olika länder bannlyst den. Revbensspjällen är i princip den enda rätten som höjer smaknivån, till skillnad från allting annat som mest står där för att det är tradition. I söndags var jag hemma hos mormor och marinerade tre kilo av härligheten, vilket borde räcka åtminstone till annandag jul.

19 dec 2007

Stridspiloterna

flygning nyhetskommentar TV

Om ni missat det så har det börjat en ny serie på kanal fem som heter stridspiloterna. Själva grejen är att stridspiloter alltid varit lite av mina idoler. Jag menar, de får lattja runt i flygplan mest hela dagen och det är få förunnat.

Jag har bara sett de två första avsnitten. Inte särskilt spännande kanske. Men jag tycker det är intressant. Visserligen försöker produktionsbolaget göra det spännande genom att så fort något oväntat händer slänga fram dramatikmusiken, en skrämmande berättarröst och en klippningsteknik som verkar hämtat direkt ur scenen från Top Gun då Maverick hamnar i en flatspinn och hans navigatör – Goose – omkommer. Lite för överdrivet för min smak.

Men jag kan leva med det eftersom serien också innehåller en hel del stiligt flygfoto på gripen, ett väldigt stiligt flygplan. Skolflygplanet SK60 däremot är inte särskilt sexigt, högvingade flygplan är generellt ganska osexiga. Så för att visa hur heta flygplan kan vara har jag sammanställt en lista på de fem hetaste militärflygplanen.

Plats nummer fem: Su-27

Den är rysk. Den är stor. Men snyggare än alla sina andra ryska kompisar. Ryssar har oftast ganska dålig smak, och bevisar också detta med sin kamouflagefärg. Enkelfärgat ska det vara. Det är stilrent. Men bortsett från den gräsliga målningen är det ett stiligt plan, påminner lite om en hök. Fast mäktigare.

Plats nummer fyra: F-35

Jag gillar inte det nya stealthmodet bland militärflygplanen. De ser så kantiga och klumpiga ut. Men jag tycker att F-35 ändå är ganska fin. Det är lite som en modern och stelare variant av F-18. Storebror F-22 ger ett större och klumpigare intryck och har mer deltavinge än F-35. Visserligen har F-22 två motorer, vilket är ganska hett, men det räcker liksom inte till. Dessutom kan F-35 vrida motorn så den kan landa vertikalt.

Plats nummer tre: JAS-39 Gripen

Klassisk svensk design. Enkel och stilren. Ser liten, lätt och snabb ut jämfört med sin fulare och kantigare kusin, Eurofighter. Hamnar med på listan trots att jag egentligen inte föredrar flygplan med den klassiska deltavingen. Men på Gripen kombineras vingarna med de väldigt snygga canardvingarna framtill som gör att det ser mer proportionerligt ut, som ett flygplan helt enkelt. Men frågan är varför Sydafrika fick flygplanet målat på ett häftigare sätt?

Plats nummer två: F-5

Har du sett Top Gun? Tyckte du som jag, att de ryska MiG-planen i filmen var mycket snyggare än det klumpiga F-14 som Maverick och grabbarna härjar runt i? Men det är inga MiG, det är amerikanska F-5 målade i svart med någon kommunistisk inspirerad logotyp. F-5:an har ett nästintill identiskt syskon – T-38 – som används som skolflygplan i det amerikanska flygvapnet. Liknar F-18 lite, men är lite mindre och mesigare och har bara en stjärtfena. Så inte riktigt lika snygg som F-18, men något sötare.

Plats nummer ett: F-18

F-18 är ett fullfjädrat militärflygplan. Inte nog med att de har två motorer, det har även lika många stjärtfenor. Helt klart sexigt. Extra sexigt att flottan använder det för att landa på båtar med. Sen uppskattar jag att vingarna inte är så överdrivet deltaformade, vilket gör att det ser ut som ett flygplan och inte inte en korv med spetsiga vingar (tänk draken). Så var den högst ovetenskapliga listan över. Jag har ingen som helst koll på prestanda. Det här handlar bara om yta. Sen kan jag väl erkänna att jag inte har en fantastisk koll på alla möjliga och omöjliga flygplanstyper som finns där ute. Och bli inte allt för orolig över att jag just använt ord som sexig, söt och snygg för att beskriva en maskin…

12 dec 2007

Macialt

KTH prylar shopping utbildning vänner

Till att börja med vill jag ta ut mina aggressioner gentemot Apple. När pappa köpte sin iMac fick jag tack vare min studentrabatt ettusentvåhundra kronor i rabatt på valfri iPod. Det tyckte jag lät fint. Sen kom överraskningen. För att jag ska få min rabatt måste jag först fylla i en ansökan på internet, klippa ut streckkodsetiketten från kartongen datorn kom i och upprepa samma procedur för min iPod. Dessa två etiketter skulle postas tillsammans med någon speciell faktura till en adress i England. Ni läste rätt. Det skulle snigelpostas till Apple. Och det här är alltså produkter som jag köpt genom Apples nätbutik. Helt jävla obegripligt! Om någon förstår logiken i det här så förklara gärna för mig.

Sådär. Nu är jag lite lugnare.

I onsdags var Jasenko på besök. Jag bjöd – tro det eller ej – på en maträtt som innehöll grönsaker. Pasta, stekta grönsaker och strimlor av lövbiff i chilisås i kombination med Stardust var en ganske angenäm upplevelse. På kvällen gick vi först till syster och bror (stand-up), som nu blivit en onsdagstradition, sedan tog vi oss vidare till söder och ett par tjeckiska öl. Tyvärr missade vi sista tunnelbanan med ett par minuter och blev tvingade till att ta nattbussen hem, något som uppenbarligen var lite för komplicerat för mig just vid den här tidpunkten. Något jag skyller på det sliskiga dessertvinet som jag tvingade i mig under middagen. Jasenko försökte övertala varenda taxichaufför – båda självutnämnda och licensierade – inom gångavstånd att köra oss hem. Men när vi berättade hur mycket pengar vi hade att erbjuda skrattade även den desperataste av svarttaxichaufförer åt oss. Vi tröstade oss med cheeseburgare på McDonalds för de sista kronorna. Stärkta av maten lyckades vi navigera oss genom stockholmsnatten fram till Odenplan och den nattbuss som tog oss hem till en flaska Finlandia, diskussioner om livet, kärleken och det viktigaste av allt, datorspel.

I helgen har jag mest knepat och knåpat med vår rapport i produktframtagningen. Med ett litet undantag i lördags, då det var tänkt att jag och Pettson skulle hälsa på Björkis i Uppsala och besöka någon av nationerna. Ödet ville annorlunda. Men trevliga kompisar och hamburgare på Max gjorde ändå kvällen minnesvärd. Det och att jag lyckades komma in på en nattklubb med en en bild på mitt pass i iPoden som legitimation.

På söndagseftermiddagen fortsatte jag med att pyssla på rapporten. Det är en ny erfarenhet för mig att vara en av dem som gör mest på rapporten. En erfarenhet som jag nog helst hade varit utan. Jag var färdig klockan fem på morgonen. Hela fem timmar innan den skulle lämnas in.

4 dec 2007

Ändligen

fotboll KTH TV utbildning

Dåligt med uppdateringar. Fel. Jävligt dåligt med uppdateringar. Anledningen är att desto längre tid det går mellan blogginläggen, desto bättre jag vill att nästa inlägg ska vara. Som någon slags kompensation. Men jag har gett upp nu. Jag har inget vettigt att skriva, så jag tänker bara redogöra över vad jag gjort i ingen som helst kronologisk ordning.

Två tidiga tisdagsmorgnar och korpfotboll med Röde Pölse. Förra tisdagen vann vi hatmatchen (där lagets första utvisning någonsin tilldelades undertecknad) med 3-2. Tyvärr gick det inget vidare mot gubbarna från Samhall idag. Förlust med 3-1, vilket inte var ett rättvist resultat. Men två skitmål bakåt och ett försvarsspel där motståndarlagets anfallare knappt rörde sig utanför eget straffområde gjorde det svårt för vår del på målfronten.

I söndags julbakade jag med korridoren. Jag gjorde sjutton pepparkaksgrisar och deltog i arbetet med pepparkakshus á la Empire State Building. Fast det var jobbigt att rita en massa fönster, så vi gjorde bara ett, vilket gjorde att det blev ett pepparkakstorn istället.

I lördags utsåg jag och Lina min lillebror, Jonathan, till världens mest irriterande småsyskon. Motiveringen lyder

"Jonathan har med en sällan skådad intensitet konstant utfört hoppattacker mot fredliga filmtittare på ett sätt som skapar irritation utan dess like, detta i kombination med en stark ovilja till att gå och lägga sig ger Jonathan priset som världens mest irriterande småsyskon 2007"

Förra måndagen skrev jag tentan från helvetet. Det var alldeles för mycket kunskaper som jag förväntades ha sen tidigare. Dessutom skiljde sig den tentan vi skrev i år från tidigare års tentor. Anledningen till att den var så svår kan också bero på att jag började plugga ordentligt till tentan tolv timmar innan och att när jag skrev den hade varit vaken i tjugusju timmar. Men det är svårt att säga.

Annars har jag varit på lite standup på Syster och bror. Förrförra gången var en skitpackad Janne Westerlund där och var kass. Förra gången var en stundtals obegriplig Peter Wahlbeck där. Det är tråkigt, men det känns lite som att det oftast är så att de redan lite mer etablerade komikerna går dit med inställningen att de är störst, bäst, vackrast och roligast och bara kan slänga ur sig lite historier så blir alla nöjda och glada. Uppenbarligen så kan även komiker drabbas av storhetsvansinne. Som tur är brukar det alltid finnas några mindre kända komiker som är betydligt mer fokuserade och som har bra och roligt material.

En annan sak som defintivt inte är rolig, utan bara oroande, är när jag upptäcker att jag sett delar av ett avsnitt från någon serie som går på eftermiddagarna. Ni vet, dåliga amerikanska serier. Serier som jag inte ens följer. Frågan är om det är jag som är tragisk som faktiskt har sett skräpet en gång tidigare eller om det är kanalerna som är tragiska som repriserat avsnitten så pass att jag helt enkelt inte kunnat undvika det.

18 nov 2007

Cykelbud

cykling spel

Äntligen har jag fått tillbaka min cykel som varit inne på reparation. Så nu cyklar jag praktiskt taget överallt. Det innebär ett par extra kronor varje månad, men den största bonusen kommer i form av benmuskler och kondition. Stockholm är nordens venedig. Knappast. Stockholm måste vara nordens San Francisco. Överallt finns det långa backar med små och irriterande uppförsbackar. Det är konstigt att det alltid finns mer uppförs- än nedförsbackar.

Ytterligare en bonus med att cykla i stan är jag känner mig lite som ett häftigt cykelbud. Det låter kanske lite larvigt, men det är lite tillfredsställande att susa förbi bilköer, gena över trottoarer och göra lite småbrott mot trafikreglerna. Det hela blir lite som ett pussel där det gäller att ta sig fram på det snabbaste och effektivaste sättet, och det hela blir möjligt tack vare cykelns status som kvasifordon.

Vill man ha ett pussel att roa sig med som inte involverar att riskera sitt liv i Stockholmstrafiken och fysiskt arbete kan jag rekommendera Portal. Jag var ytterst tveksam till ett spel ur förstapersonsperspektiv utan några skjutvapen. Men Portal får inte jämföras med ett riktigt fullängdsspel. Det är pusselspel med snyggare grafik och en historia. Punkt. Dock tycker jag inte det är värt de etthundratrettio kronor som de vill ha för enbart spelet, men köper du det tillsammans med Orange Box är det helt klart värt det.

Helt klart värt det var också den lilla cykeltur jag var ute på i torsdags. Jag cyklade hela vägen från Lappkärrsberget till Söder. Det är ungefär nio kilometer, enkel resa. Men gratis mat tack vare mamma och en väldigt god chokladtårta gjorde resan mödan värd.

Igår cyklade jag till stadion och tittade på snowboardåkare som hoppade. Jag var inte sådär överförtjust. Det var kallt om tårna och det var ingen som gjorde en ordentlig vurpa, lite av en besvikelse faktiskt. Men kvällen räddades av öl och bio. Såg Superbad, en titel som försvenskats av någon helt obegriplig anledning till Supersugen. Men själva filmen var härlig. Ibland kanske den är lite väl pubertal och barnslig, som amerikansk tonårskomedi i allmänhet. Men Superbad är aningen mer skruvad och därmed också aningen härligare än den genomsnittliga tonårskomedin. Det finns visserligen en hel del skämt som drar åt det pubertala hållet, men det presenteras på ett sätt som gör att det blir roligt snarare än buskis.

11 nov 2007

Luleå

fest resor vänner

Vi anlände vid midnatt till ett becksvart Norrland i minusgrader. Vi lyckades få tag i en av Norrlands skönaste taxichaufförer. Tvåhundrafemtio kronor senare var vi ute i Luleås förort och hemma hos Lännevall.

Vi skippade artighetsfraserna och hoppade direkt till att håna mig för att lyckas slarva bort boardingkorten på under halvminuten. Lännevall hade använt sitt studiebidrag väl och köpt en fyrtiotvåtummare, som vi naturligtvis kände att vi inte bara kunde låta stå outnyttjadt. Valet föll på serien Californication.

På torsdagmorgonen vaknade Karlsson upp på sin luftmadrass, som efter natten bara var en madrass. Det vore förståligt om Karlsson hade vaknat upp lite kinkig efter en natt på en luftmadrass utan luft, men istället var det Pettson som tog kommandot på gnällfronten. Soffan hade tydligen lutat på något sätt…

Efter att ha inhandlat frukost (och ätit den) tog vi bussen ut ur Luleås studentgetto in till staden för ett besök på Systembolaget. Hemma hos Lännevall påbörjade den sysselsättning som vi under dagen utvecklade till perfektion, att dricka öl (och vin) och se på Californication. Men vi gjorde faktiskt ett litet uppehåll för att spela lite korpfotboll. En sorglig historia som slutade med en oavgjort, en förlust och en kall bastu. Vi tröstade oss med mer öl (och vin).

Framåt midnatt, ungefär ett dygn efter att vi först börjat kolla på Californication, såg vi det sista avsnittet av denna underbara serie (förlåt för att jag inte trodde på dig dentarg) som också slutade helt underbart. Lyckan byttes dock snabbt ut mot stor sorg då vi insåg att säsong två inte har premiär förrän i sommar.

Fredagen började ungefär som torsdagen slutade. Med mer snask, öldrickande och tv-tittande. Ett helvete för vilken hälsorådgivare som helst. På kvällen började vi med att förförfesta hemma hos Lännevall. Egentligen innebar det ingen skillnad jämfört med tidigare under dagen annat än att vi drack aningen snabbare och hade bytt ut mjukisbyxorna mot jeans.

Vi var på ytterligare två förfester innan vi tog bussen in till Luleå och en nattklubb där Karlsson gjorde av med ett belopp motsvarande mitt studiebidrag. Ungefär. Runt halv tre ville alla gå, utom Pettson som hade hittat sitt halv-tre-stalk. Med lite övertalning i form av hot lyckades vi få med honom in i taxin och fyllemat (varma mackor) på Julius.

“De två vännerna gick genom den norrländska natten, då och då upplysta av gatubelsyningen längs gångvägen. Det hade regnat under dagen och det varma ljuset från festlokalen, dit de båda var på väg, reflekterades av den våta asfalten. Promenaden genom regnet hade varit lång – men alkoholen i deras blod höll kölden borta – och nu skiljdes de och festlokalen åt enbart av ett dike. Den ena av vännerna vek av åt vänster och fortsatte följa gångvägen mot lokalen samtidigt som han påpekade för sin vän att inte gå över det vattenfyllda diket, varpå den andra vännen oberört fortsatte framåt och svarade att han tänkte ta en genväg. Ögonblicket senare korsade han det vattenfyllda diket.”

ur The Life of Pettson

På lördagen inledde vi dagen med en minnesstund över att vi inte hade några mer avsnitt av Californication och tröstade oss med öl. Den förra meningen var inte riktigt sann. Vi hade ingen minnesstund. Det blev helt enkelt mer chipsätande, fisande, öl och tv-tittande. Ni vet, manlighet när den är som bäst. Det är svårt att veta exakt när vår förfest började eftersom Karlsson knäckte den första ölen innan frukost.

På kvällen spelade vi mer ölspel, låste ut folk på balkongen för att få lite lugn och ro och sen gick vi till någon fest. Pettson hade skärt sig i fingret när han lagade mat, och Karlsson roade sig större delen av festen med att försöka klämma sönder Pettsons finger. Lännevall stod mest och hånglade med Sandra, och gjorde han inte det stod han och sörplade ur sin drink-hink. Men när alla började lämna festen gick vi också hem för att sova. Något som Pettson vägrade, istället genomförde han ett eget mästerskap i irritationsmoment som han vann överlägset i brist på andra deltagare.

Idag (söndag) har vi fortsatt med mer soffamys, öl och chips, och vi avser att fortsätta med det tills imorgonkväll, då vi hoppar på flyget som ska ta oss tillbaka till civilisationen, vilket samtidigt innebär slutet för vår lilla semester-helg. En helg som kan sammanfattas med sifforna fyrtiofem, fyra, tretton, trettiosex och tio. Vilket är antalet liter öl och vin som gått åt under helgen, hur många pizzor vi ätit, hur många kanelbullar vi konsumerat och antalet chipspåsar som vi dragit i oss.

5 nov 2007

Kortvisit

fest vänner

Jag tror jag är sjuk. Eller håller på att bli sjuk. Något åt det hållet i alla fall. Men du behöver inte vara orolig, det är inte någon psykisk sjukdom som bilden intill antyder, utan en gammal hederlig förkylning. Men förkylningar är inte så roliga att skriva om, så jag fortsätter raskt över till bilden.

Jag har varit hemma i Norrtälje hela helgen. Anledningen till det var en kombination av flera saker, men halloweenfest, brist på rena kläder i kombination med fullt i tvättstugan, … och att det var länge sen jag flög var väl de mest bidragande orsakerna.

Inte helt oväntat hör bilden till halloweenfesten. Det där är min tolkning av Patrick Bateman från American Psycho. Motorsåg och spikpistol är båda ganska brutala. Men båda dessa alternativ är inte särskilt praktiska, varken ur storlekssynpunkt eller tillgänglighet. Jag har då inget av det hemma i garderoben i alla fall. Det sjävklara valet borde ju ha varit yxan eller en redig kökskniv, men jag vet inte riktig hur pass lagligt det är att släpa med sig på fest. Därför föll valet på den – i rätt händer – dödliga tårtspaden.

Sen kan det vara värt att notera mitt hår som ligger på plats med en mängd hårgelé tillräcklig för att göra hål i ozonlagret. Hårgelé är inte något jag normalt använder (läs aldrig), det bryter lite mot min hårfilosofi. Jag fixar i princip aldrig håret, anledningen är förstås att jag tycker det tar värdefull sovtid på morgonen och att jag skiter fullständigt i hur det ser ut. Oftast brukar det se relativt normalt ut i alla fall, som en blandning mellan beatlesfrisyren och en råtta.