Tjugoett

Två och ett. Den första siffran anger hur många dagar det är kvar av den här terminen. Den andra anger hur många tentor jag har kvar. En tenta som jag börjar skriva klockan två på fredag eftermiddag. Efter fem, förmodligen väldigt ångestfyllda, timmar kommer klockan slå sju och terminen är över. Det ska bli så jävla skönt med lov, för efter den här terminen har jag nästan förtjänat ett lov. Så jag önskar God Jul med ett litet julkort i (ett ofrivilligt) samarbete med Robert.

Julen har för ett par år sedan slutat att vara magisk för mig. Tråkigt, men sant. Julklapparna har slutat att vara överraskningar, traditionerna blir långtråkiga och maten som serveras under julen är oftast inte heller något att hetsa upp sig över. Tomtegröt är inte mysigt julig, det är en billig och ganska äcklig frukost som någon lyxat till. Skinkan är mest kall, salt och smakar egentligen inte särskilt mycket. Och så fortsätter det… Men det finns två undantag.

Mormors revbensspjäll och farmors limpa. Limpan är en blandning mellan bröd och sockerkaka, för den innehåller så mycket sirap att tandläkare från fjorton olika länder bannlyst den. Revbensspjällen är i princip den enda rätten som höjer smaknivån, till skillnad från allting annat som mest står där för att det är tradition. I söndags var jag hemma hos mormor och marinerade tre kilo av härligheten, vilket borde räcka åtminstone till annandag jul.