Sneaky Fuckers

Sneaky fuckers

Effekt

Pillade lite med Premiere Pro och After Effects. Slutresultatet blev inte alltför pjåkigt och jag har lärt mig en hel del om motion tracking, mattes och special effects.

Nej. Det finns ingen Spettjägarattackpatrull på riktigt. Som medlem i Spettjägarattackpatrullen är jag nämligen skyldig att förneka all kännedom om dess existens.

Reserven

Reservplats. Igen. Men skillnaden den här gången är att besvikelsen är stor. Mycket stor. Jag ska försöka trösta mig med en ny dator. Den som sa att lycka inte kan köpas för pengar var antingen fattig eller dum.

Baksmälla

Det här var året som det skulle hända saker i mitt liv. Jag skulle ta examen och börja en ny utbildning. Hade jag tänkt. Men så blev det inte. I brist på fantasi lånar jag ett par ord från en bra sammanfattning av året som jag läste idag. Visserligen handlar den krönikan mer om situationen i världen, men jag känner att ett par ord går att applicera på mitt eget liv.

“Stryk över, arkivera, glöm bort. … Det är fördelen med att dela in tiden i år – var tolfte månad får man möjligheten att börja skriva ett nytt kapitel. Sällan har det varit mer välkommet.”

Boden

Fick antagningsbeskedet till aspirantutbildningen igår. Jag får tydligen det stora nöjet att återvända till Norrland. Andra veckan i januari rycker jag in, och kommer förmodligen att vara där de följande trettio veckorna. Men jag är antagen under förutsättningen att det går bra i undertryckskammaren, när nu det blir av. Tydligen så är kammaren trasig, och kommer förmodligen inte att vara i bruk förrän runt nyår.

Och trots att jag uttryckligen är antagen till aspirantprogrammet med inriktning aviatisk profil helikopterpilot så är jag inte garanterad någon plats på militärhögskolan i höst.

“Du som är antagen till en officersinriktning söker i konkurrens med övriga sökande till officersprogrammet.”

Så jag kommer inte veta förrän halvvägs in i aspirantutbildningen om jag kommer in på militärhögskolan eller inte.

Aspirant

I år blev alla officersutbildningar sökbara även för de som inte gjort värnplikten, så efter att ha knåpat ihop ett litet CV och skrivit ett par rader om mig själv skickade jag in min ansökan till aspirantutbildningen med helikopterpilot som förstahandsval och meteorolog som andrahandsval. Jag vet inte hur många som sökte, men jag och ungefär nittio andra blev erbjudna en helg med all-inclusive och diverse tester på ledningsregementet i Enköping. Samtidigt så genomfördes liknande tester på ytterligare fem orter i Sverige.

Vi började fredagkvällen – efter en informationsstund och gruppindelning – med att att springa beep-testet. Men jag blev både förvånad, och en aning tacksam, när vi bara behövde springa färdigt nivå nio. På lördag förmiddag blev jag intervjuad av två officerare och på eftermiddagen fick alla göra ett styrketest. Kravet tror jag låg på knappa tvåhundra poäng, och jag lyckades knåpa ihop fyrahundratjugoen, och jag ser mig inte direkt som vältränad.

På söndagen gjorde vi ett avslutande test i form av det militära högskoleprovet. Det skiljer sig en hel del från det civila, för det första är det helt datorbaserat, dessutom är det ingen läsförståelse men betydligt mer logik och spatialt-tänkande. Förmodligen gjorde jag inte bort mig helt eftersom jag fick en kallelse till vidare tester i Stockholm. Även dessa tester var datorbaserade, men där låg fokus lite mer på simultankapacitet och att styra saker och ting med en joystick. Eftersom jag av någon anledning blev godkänd fick jag komma tillbaka veckan därpå för att samtala lite med psykologer och officerare.

Psykolgen som jag fick prata på upplevde jag som väldigt trevlig, andra hade tydligen inte riktigt lika mycket tur. Även officerarna var trevliga, fast de hade lite mer konkreta frågor som var lite svårare att svara på. Jag menar, det är inte direkt så att jag ligger vaken på nätterna och funderar över hur jag skulle lösa situationen om jag skulle bli nerskjuten i Afghanistan. Det sista jag fick göra var ett DM-test hos psykologen. Genom att kolla på en bild under bråkdelen av en sekund och be mig försöka förklara vad jag sett så kunde psykologen tydligen att dra några slutsatser om huruvida jag kommer ställa till med klantigheter i en cockpit eller inte. Förmodligen sa jag inget olämpligt eftersom jag blev godkänd.

Nu har jag fått ytterligare en kallelse. Den här gången till medicinska tester i Linköping. Fast jag är ganska övertygad att den här resan kommer att ta stopp där. Jag har gjort två lite mer omfattande ögonundersökningar, och båda gångerna har läkarna vid ett visst test börjat klia sig förbryllat i huvudet, men till slut kommit fram till att jag nog är lämpad att flyga i civil luftfart. Men jag har förstått att försvarsmakten är betydligt kinkigare när det kommer till de medicinska kraven.

Därför har jag bestämt mig för att tröstbeställa en iMac om (när) jag blir underkänd. Fakturan tänker jag skicka till mina föräldrar så de kan få kompensera mig för de undermåliga gener som jag ärvt.

27iMac

Fyra kärnor á 2,8 GHz, 8 GB RAM och tjugosjutumsskärm. Den enda sanna trösten...

Reservplats

Jag sökte en påbyggnadsutbildning för trafikflygare till hösten. Men dagarna innan midsommar fick jag beskedet att jag inte var antagen. Jag var mest besviken över att ha blivit ratad. Varje år väljer nämligen en kommitté bestående av flyglärare och -psykologer ut tjugofem stycken av alla sökande som de anser vara de bäst lämpade.

Men när jag sen hörde att de i år främst gått på gymnasiebetygen kändes det genast mycket bättre. Då var jag ratad för att jag inte orkade ordbajsa tillräckligt mycket i svenskan eller att mina teckningar på den estetiska verksamheten inte var tillräckligt kreativa. Inte på grund av att en kommitté inte såg någon pilotpotential i mig.

Sen är det en helt annan fråga om urvalet till en flygutbildning ska ske genom betyg från gymnasiet. Men jag kan förstå tankegångarna bakom. Det var många sökande och det är kostsamt och tidsödande att rangordna alla efter kriterier som till exempel mognad, arbetslivserfarenhet och fritidsaktiviteter. Då är det helt enkelt lättare att bara att slänga ihop alla som har en godkänd flygpsykologisk undersökning och sortera efter betyg. Kanske inte helt optimalt, men inte heller orättvist.

Hur som helst, nu måste jag ta en funderare kring hur jag ska gå vidare och vad jag ska göra i höst…

Studenten

Lina

En fördel med att ta studenten i Norrtälje är att det faktiskt är ett utspring och en flakkortege. I Arvidsjaur var det minsann inget spring, där ställde vi oss under ordnade former på trappan till huvudentrén och sjöng studentsången. Sen åkte vi fram och tillbaka längs Storgatan med vår lastbil tills vi tröttnade.

Godkänd

Förra veckan skickade jag in mina ansökningspapper till påbyggnadsutbildningen i Västerås. Det är en flygutbildning som tar vid där utbildningen på flyggymnasiet slutade och ger de certifikat och behörigheter som krävs för att flygbolag ska kunna titta på min ansökan utan att få sig ett gott skratt. Men med tanke på antalet arbetslösa piloter och konjunkturen så är väl det förmodligen det mest troliga scenariot även efter utbildningen. Hur som helst, för att över huvud taget ha en chans att komma in på påbyggnadsutbildningen krävs det ett godkännande från en flygpsykolog.

Godkänd

Mina prestationer under testerna var väl inte direkt imponerande. Men tydligen tillräckligt bra för att flygpsykologerna kunde ge mig ett godkänt utan att få dåligt samvete. Så jag är med i matchen i alla fall.

Värdefullt liv

I torsdags hade jag en tenta i FEM (Finita Element Metoden) för ingenjörstillämpningar, vilket inte var en särskilt trevlig upplevelse. Eller för att tala klarspråk, tentan sög getpung. Men enligt facit hade jag rätt på första uppgiften och en deluppgift, så om jag har lite tur och får full poäng på de uppgifterna räcker det till komplettering.

I helgen har jag mest snorat och försökt knåpa ihop två sidor etiskt dravel om bland annat huruvida liv kan värderas i pengar. Etik och teknisk högskola är två begrepp som inte brukar vara förknippade, men som en del i vårt projektarbete ska vi delta i ett par småkurser i karriärplanering, yrkesetik och entrepenörskap. Nu håller vi alltså på med etikdelen, och på ett sätt är det ganska skönt att få flumma till det med lite ordbajsning som omväxling från alla ekvationer och beräkningar. Min slutsats blev i alla fall att liv kan värderas i pengar.

Idag fick jag reda på att jag får cykla Vättenrundan trots allt. Startplatserna tog slut rekordtidigt i år, inte särskilt kul med tanke på mitt lilla klassiker-projekt. När även de reserverade platserna för klassiker-deltagare tog slut såg det ganska mörkt ut. Men nu har det ljusnat, det verkar som om jag kan få cykla ett extralopp två veckor innan den riktiga Vätternrundan. Jag anmälde mig i helgen och fick ett svar idag som hälsade mig välkommen till Motala. Varför ordnar det sig alltid för mig?!