Sneaky Fuckers

Sneaky fuckers

Effekt

Pillade lite med Premiere Pro och After Effects. Slutresultatet blev inte alltför pjåkigt och jag har lärt mig en hel del om motion tracking, mattes och special effects.

Nej. Det finns ingen Spettjägarattackpatrull på riktigt. Som medlem i Spettjägarattackpatrullen är jag nämligen skyldig att förneka all kännedom om dess existens.

Reserven

Reservplats. Igen. Men skillnaden den här gången är att besvikelsen är stor. Mycket stor. Jag ska försöka trösta mig med en ny dator. Den som sa att lycka inte kan köpas för pengar var antingen fattig eller dum.

Baksmälla

Det här var året som det skulle hända saker i mitt liv. Jag skulle ta examen och börja en ny utbildning. Hade jag tänkt. Men så blev det inte. I brist på fantasi lånar jag ett par ord från en bra sammanfattning av året som jag läste idag. Visserligen handlar den krönikan mer om situationen i världen, men jag känner att ett par ord går att applicera på mitt eget liv.

“Stryk över, arkivera, glöm bort. … Det är fördelen med att dela in tiden i år – var tolfte månad får man möjligheten att börja skriva ett nytt kapitel. Sällan har det varit mer välkommet.”

Boden

Fick antagningsbeskedet till aspirantutbildningen igår. Jag får tydligen det stora nöjet att återvända till Norrland. Andra veckan i januari rycker jag in, och kommer förmodligen att vara där de följande trettio veckorna. Men jag är antagen under förutsättningen att det går bra i undertryckskammaren, när nu det blir av. Tydligen så är kammaren trasig, och kommer förmodligen inte att vara i bruk förrän runt nyår.

Och trots att jag uttryckligen är antagen till aspirantprogrammet med inriktning aviatisk profil helikopterpilot så är jag inte garanterad någon plats på militärhögskolan i höst.

“Du som är antagen till en officersinriktning söker i konkurrens med övriga sökande till officersprogrammet.”

Så jag kommer inte veta förrän halvvägs in i aspirantutbildningen om jag kommer in på militärhögskolan eller inte.

Aspirant

I år blev alla officersutbildningar sökbara även för de som inte gjort värnplikten, så efter att ha knåpat ihop ett litet CV och skrivit ett par rader om mig själv skickade jag in min ansökan till aspirantutbildningen med helikopterpilot som förstahandsval och meteorolog som andrahandsval. Jag vet inte hur många som sökte, men jag och ungefär nittio andra blev erbjudna en helg med all-inclusive och diverse tester på ledningsregementet i Enköping. Samtidigt så genomfördes liknande tester på ytterligare fem orter i Sverige.

Vi började fredagkvällen – efter en informationsstund och gruppindelning – med att att springa beep-testet. Men jag blev både förvånad, och en aning tacksam, när vi bara behövde springa färdigt nivå nio. På lördag förmiddag blev jag intervjuad av två officerare och på eftermiddagen fick alla göra ett styrketest. Kravet tror jag låg på knappa tvåhundra poäng, och jag lyckades knåpa ihop fyrahundratjugoen, och jag ser mig inte direkt som vältränad.

På söndagen gjorde vi ett avslutande test i form av det militära högskoleprovet. Det skiljer sig en hel del från det civila, för det första är det helt datorbaserat, dessutom är det ingen läsförståelse men betydligt mer logik och spatialt-tänkande. Förmodligen gjorde jag inte bort mig helt eftersom jag fick en kallelse till vidare tester i Stockholm. Även dessa tester var datorbaserade, men där låg fokus lite mer på simultankapacitet och att styra saker och ting med en joystick. Eftersom jag av någon anledning blev godkänd fick jag komma tillbaka veckan därpå för att samtala lite med psykologer och officerare.

Psykolgen som jag fick prata på upplevde jag som väldigt trevlig, andra hade tydligen inte riktigt lika mycket tur. Även officerarna var trevliga, fast de hade lite mer konkreta frågor som var lite svårare att svara på. Jag menar, det är inte direkt så att jag ligger vaken på nätterna och funderar över hur jag skulle lösa situationen om jag skulle bli nerskjuten i Afghanistan. Det sista jag fick göra var ett DM-test hos psykologen. Genom att kolla på en bild under bråkdelen av en sekund och be mig försöka förklara vad jag sett så kunde psykologen tydligen att dra några slutsatser om huruvida jag kommer ställa till med klantigheter i en cockpit eller inte. Förmodligen sa jag inget olämpligt eftersom jag blev godkänd.

Nu har jag fått ytterligare en kallelse. Den här gången till medicinska tester i Linköping. Fast jag är ganska övertygad att den här resan kommer att ta stopp där. Jag har gjort två lite mer omfattande ögonundersökningar, och båda gångerna har läkarna vid ett visst test börjat klia sig förbryllat i huvudet, men till slut kommit fram till att jag nog är lämpad att flyga i civil luftfart. Men jag har förstått att försvarsmakten är betydligt kinkigare när det kommer till de medicinska kraven.

Därför har jag bestämt mig för att tröstbeställa en iMac om (när) jag blir underkänd. Fakturan tänker jag skicka till mina föräldrar så de kan få kompensera mig för de undermåliga gener som jag ärvt.

27iMac

Fyra kärnor á 2,8 GHz, 8 GB RAM och tjugosjutumsskärm. Den enda sanna trösten...

Reservplats

Jag sökte en påbyggnadsutbildning för trafikflygare till hösten. Men dagarna innan midsommar fick jag beskedet att jag inte var antagen. Jag var mest besviken över att ha blivit ratad. Varje år väljer nämligen en kommitté bestående av flyglärare och -psykologer ut tjugofem stycken av alla sökande som de anser vara de bäst lämpade.

Men när jag sen hörde att de i år främst gått på gymnasiebetygen kändes det genast mycket bättre. Då var jag ratad för att jag inte orkade ordbajsa tillräckligt mycket i svenskan eller att mina teckningar på den estetiska verksamheten inte var tillräckligt kreativa. Inte på grund av att en kommitté inte såg någon pilotpotential i mig.

Sen är det en helt annan fråga om urvalet till en flygutbildning ska ske genom betyg från gymnasiet. Men jag kan förstå tankegångarna bakom. Det var många sökande och det är kostsamt och tidsödande att rangordna alla efter kriterier som till exempel mognad, arbetslivserfarenhet och fritidsaktiviteter. Då är det helt enkelt lättare att bara att slänga ihop alla som har en godkänd flygpsykologisk undersökning och sortera efter betyg. Kanske inte helt optimalt, men inte heller orättvist.

Hur som helst, nu måste jag ta en funderare kring hur jag ska gå vidare och vad jag ska göra i höst…

Studenten

Lina

En fördel med att ta studenten i Norrtälje är att det faktiskt är ett utspring och en flakkortege. I Arvidsjaur var det minsann inget spring, där ställde vi oss under ordnade former på trappan till huvudentrén och sjöng studentsången. Sen åkte vi fram och tillbaka längs Storgatan med vår lastbil tills vi tröttnade.

Godkänd

Förra veckan skickade jag in mina ansökningspapper till påbyggnadsutbildningen i Västerås. Det är en flygutbildning som tar vid där utbildningen på flyggymnasiet slutade och ger de certifikat och behörigheter som krävs för att flygbolag ska kunna titta på min ansökan utan att få sig ett gott skratt. Men med tanke på antalet arbetslösa piloter och konjunkturen så är väl det förmodligen det mest troliga scenariot även efter utbildningen. Hur som helst, för att över huvud taget ha en chans att komma in på påbyggnadsutbildningen krävs det ett godkännande från en flygpsykolog.

Godkänd

Mina prestationer under testerna var väl inte direkt imponerande. Men tydligen tillräckligt bra för att flygpsykologerna kunde ge mig ett godkänt utan att få dåligt samvete. Så jag är med i matchen i alla fall.

Värdefullt liv

I torsdags hade jag en tenta i FEM (Finita Element Metoden) för ingenjörstillämpningar, vilket inte var en särskilt trevlig upplevelse. Eller för att tala klarspråk, tentan sög getpung. Men enligt facit hade jag rätt på första uppgiften och en deluppgift, så om jag har lite tur och får full poäng på de uppgifterna räcker det till komplettering.

I helgen har jag mest snorat och försökt knåpa ihop två sidor etiskt dravel om bland annat huruvida liv kan värderas i pengar. Etik och teknisk högskola är två begrepp som inte brukar vara förknippade, men som en del i vårt projektarbete ska vi delta i ett par småkurser i karriärplanering, yrkesetik och entrepenörskap. Nu håller vi alltså på med etikdelen, och på ett sätt är det ganska skönt att få flumma till det med lite ordbajsning som omväxling från alla ekvationer och beräkningar. Min slutsats blev i alla fall att liv kan värderas i pengar.

Idag fick jag reda på att jag får cykla Vättenrundan trots allt. Startplatserna tog slut rekordtidigt i år, inte särskilt kul med tanke på mitt lilla klassiker-projekt. När även de reserverade platserna för klassiker-deltagare tog slut såg det ganska mörkt ut. Men nu har det ljusnat, det verkar som om jag kan få cykla ett extralopp två veckor innan den riktiga Vätternrundan. Jag anmälde mig i helgen och fick ett svar idag som hälsade mig välkommen till Motala. Varför ordnar det sig alltid för mig?!

Smart

Uppdateringsfrekvensen har dalat något på sista tiden. Den främsta anledningen är något bristande kreativitet, men det är inte hela sanningen. När jag väl lyckas komma på något jag vill skriva om så har det på senaste tiden oftast slutat med att jag inte orkat eller haft lust att skriva klart det jag påbörjat. Men nu har jag alltså lyckats hitta något så pass intressant att jag med stort möda och besvär knåpat ihop det här lilla inlägget.

Jag förväntade mig att Get Smart skulle vara en hjärndöd men måttligt roande komedi. Det är väl egentligen precis vad jag fick. Men på något märkligt sätt lyckades den här filmen fånga mitt hjärta. I mina ögon är den på gränsen till genialisk, och jag kan inte sätta fingret på exakt vad som gör den så bra. Det kan bero på bristen av en härlig spion nu när James Bourne… Förlåt, James Bond har lämnat sin gamla agentvärld bakom sig till förmån för en mörkare och våldsamare dito.

Men det kan också helt enkelt bero på att Get Smart levererar ett par odödliga repliker. Det var väldigt länge sen jag skrattade högt när jag såg en film.

För de som är intresserade av en liten resumé av mitt liv kommer den här. För ett par veckor sen skrev jag två tentor. Tentan i elektroteknik var jag övertygad om att jag hade misslyckats på. Men antingen så är rättarna på maskinsektionen duktiga på att vaska fram poäng eller så är jag duktig på att göra kvalificerade gissningar för jag blev godkänd. Tentan i matematisk statistik har jag inte fått resultatet från, men jag tror att jag klarade den.

I helgen besökte Patrik och jag berget (serverhallar) där Phoo (starkast flaggserver) står för att försöka få honom att fungera igen. Det gick ganska bra. Men vi lyckades inte med att ordna en sak så att vi kan slå på och av strömmen hemifrån. Eftersom vi inte fick det att fungera valde vi att hämta hem Phoo från hans, med servermått mätt, lyxhotell. Sorgligt, men det är inte så bra att ha en server som när den går ner är nere i flera veckor. Innan vi hittar ett nytt hem får vår backupserver Beaver, med både sämre prestanda och uppkoppling, göra sitt bästa för att hålla ställningarna.

Stjärtsmärta

Det är så populärt med modebloggar nu för tiden så jag tänkte också börja köra med dagens outfit. Den här bilden är från förra söndagen och då hade jag en träningsoverall i bomull från ett väldigt känt märke. På huvudet har jag en riktigt sportig hjälm som matchar min ryggsäck. Runt halsen har jag en vacker halsduk som jag fått (läs: lånar på obestämd tid). Sen gör jag en lite galen grej och väljer ett par röda strumpor som ger en härlig färginjektion. Skorna är ett par Avia som inte hör hemma på den här sidan millennieskiftet. Total kostnad: Noll kronor. Ingen kan beskylla mig för att vara en material-cyklist i alla fall.

Armstrong

Förra söndagen smygstartade jag min träning inför Vätternrundan. Fast jag är lite osäker om åtta mil, avståndet mellan Norrtälje och Stockholm, räknas som en smygstart. Visserligen är åtta mil är inte ens en tredjedel av sträckan jag ska cykla om ungefär åtta månader, det är aningen deprimerande med tanke på hur bra min stuss mådde efter de åtta milen. Men det ser inte helt nattsvart ut. Det är trots allt åtta månader kvar, och när jag tänker efter så gjorde det faktiskt inte särskilt ont i rumpan, efter ett par mil började ändan faktiskt att domna bort.

Nu sitter jag och har lite ångest över tentan i matematisk statistik. Jag har fortfarande inte greppat det här ämnet. Oftast brukar jag ha ett liten aning om hur jag ska angripa talen, så är inte fallet nu. Det spelar ingen roll om jag har två formelsamlingar och en grafräknare som har mer datakraft och funktioner än en rymdfärja om jag inte vet hur jag ska börja…

Men är det lätt finns det ingen anledning att göra det. Utmaningar is the shit.

Igår var jag på Roslagsbros (IF) årsfest. Jag tror folkdanskursen börjar ge resultat, styrdansen var klart förbättrad jämfört med förra året.

Nimbus Stratus

Kattungarna växer så det knakar. Med stora ögon och en gångstil som hamnar någonstans mellan en förfriskad kamels och en förlamad leguan kämpar de sig fram i världen. Fast att använda ordet kämpa i en mening som beskriver en kattunges liv känns aningen malplacerat. För en kattunges liv måste helt enkelt vara underbart. Sova, äta, skita, utforska en ny och spännande värld, leka med syskonen, kela lite med husse och matte och sedan sova lite mer. Det kan nog inte bli bättre än så.

Nimbus
I övrigt händer det inte så mycket. Jag slutade jobba på posten förra fredagen, jag ska skriva en omtenta på måndag (fast tekniskt sett är det ingen omtenta för mig eftersom jag aldrig skrivit tentan tidigare) och om en vecka börjar föreläsningarna på KTH igen. På höstens schema står elektroteknik, grundkurs i matematisk statistik, reglerteknik samt signaler och mekaniska system. Kurser som låter ungefär lika exalterande som en burk ansjovis.

Blixtar och dunder

Onödigt vetande. Del två. Blixtar, gummi- och metallstänger.

Här kommer del två i min serie om onödigt vetande. Del ett publicerade jag för väldigt länge (lite mindre än ett år) sen och handlade om pingvinger. Den här gången handlar det om blixtar, gummi- och metallstänger…

Frågan dök för första gången upp på en takterass i sydfrankrike för nästan exakt ett år sedan. Därefter stoppades den i malpåse för att sedan dyka upp på en fest under våren. Jag minns inte exakt hur det gick till, men jag minns att alkohol var inblandat, och att vi tyckte det var en bra idé att skicka in vår fråga till fysikern…

“Fråga: Två identiska tvillingar står på en helt plan mark under ett åskväder. Den ena av dem håller i en tjugo meter hög gummistång och den andra håller i en två meter hög metallstång. Vem av dem löper störst risk att bli träffad av blixten? Spelar höjden på stängerna någon roll? Om den gör det, vad ska höjden på stängerna vara för att det ska vara lika stor sannolikhet för att de ska bli träffade av blixten?*

/Johan Lundin, Jasenko Dervisic, Jens Blomquist och Lina Törnqvist

"Svar: Trots att ni verkligen försökt att skapa väldefinierade omständigheter måste jag ändå lämna lite förbehåll: om vi jämför en kruttorr gummistång med metallstången tror jag tveklöst metallstången är värre (= ökad blixtrisk). Men om det regnar (vilket väl är ganska rimligt att anta) och gummistången därmed inte är någon bra isolator längre (förutsätter lite smuts på stången alternativt joner i regnvattnet) så tror jag gummistången är värre på grund av höjden, som definitivt är viktig.

Men den person som ska resa gummistången har definitivt min sympati. Hårdgummi förutsätter nog en diameter på några decimeter för att den ska vara självbärande. Då talar vi om cirka 10 kubikmeter gummi, det vill säga i runda slängar 15 ton.

/G”

Jag är dock lite besviken på svaret. Ordet tror används alltför flitigt. Därför har jag redan börjar fila på ett nytt mail, den här gången till Arbetsförmedlingen.

"Sökes: Enäggstvillingar som gillar att jobba under stormiga förhållanden. Kunskaper i grundläggande ellära och sunt förnuft undanbedes. Övermänsklig styrka är inget krav men ses som ytterst meriterande."

Bifurkation

Wikipedia är fantastiskt. Idag har jag lärt mig att det jag upplever just nu inte alls kallas skrivkramp, det är nämligen en fysisk skada. När det är psykiskt kallas det nämligen skrivblockering. Kontentan är i alla fall att jag upplever att allt jag skriver för tillfället blir, i brist på ett bättre ord, platt.

Men en liten metafor jag filosoferat fram är att cykla i nedförsbacke är ingen utmaning, att fortsätta trampa i uppförsbacken är det. Det jag vill ha sagt med det är att alla cyklar borde utrustas med elmotorer. Fast jag skulle vara nöjd bara jag hade en fungerande cykel, min förra blev utsatt för vandalism och tjänstgör nu som grillgaller på deltid.

Nu kan du ta en paus i bloggläsandet och lista ut vilket ord bilden nedan föreställer. Skriv en kommentar om du kommer på ordet så kan du vinna ära och berömmelse.

Riddle

Igår släppte Kleerup sitt album, vilket förmodligen hade gått mig obemärkt förbi om han inte råkade vara min mammas kusin. Jag tycker skivan är bra, men jag är partisk och kan knappast stämplas som musikintresserad, så lita inte på mig. Ladda ner den och avgör själv.

Nu börjar terminen lida mot sitt slut, egentligen hade den varit slut idag om jag hade varit lite ambitiösare. Jag har kvar två inlämningsuppgifter och en komplettering i Termodynamik samt en tenta och en inlämningsuppgift i Differentialekvationer II.

Om du inte har upptäckt det än så har jag en liten förkärlek för att namedroppa mina kursers namn, och anledningen är ren egoism. Jag tycker nämligen att de låter så avancerade, att jag sedan klarar kurserna genom att lära mig ett par typtal, skriva av klasskamrater och göra mer eller mindre kvalificerade gissningar behöver jag faktiskt inte nämna. Så glöm det jag nyss skrev och smaka på ordet och differentialekvation.

Gåta

Den här helgen hade jag tänkt ägna all min vakna tid åt att plugga inför en tentamen i numeriska metoder. Tänkte jag alltså.

Chrisse hälsade på tisdag till fredag, och jag valde att lägga studierna åt sidan till förmån för bio och standup. På torsdagen besökte vi Norra Brunn och skrattade åt Thomas Järvheden och dagen innan, på valborgsmässoafton, såg vi Iron Man. Mitt förra inlägg handlade om tafflig produktplacering, i Iron Man försöker de inte smyga in produkterna, de ger dem i princip biroller.

När Chrisse åkte hem hade jag tänkt ägna mig åt studierna, men jag blev erbjuden en dagskryssning till Åland, något jag självklart inte kunde tacka nej till. Efter en båtfärd med god (och mycket) mat borde jag ha åkt hem för att påbörja tentapluggandet. Men borde och måste är två helt skilda saker… Tentamen skrev jag i vilket fall som helst idag. Det gick sådär.

Gatan
Jag avslutar med en liten bild jag knåpat ihop, en bild som även kan fungera som en bildgåta. Svaret är ett ord.

Vitamininjektion

Varje dag under rusningstid är det ett par stackare som är så desperata att hinna med nästa tunnelbana att man kan tro att deras liv hänger på det. Under det ögonblicket det tar för dessa människar att rusa förbi mig undrar jag alltid lite nyfiket vad det är som är så viktigt att de inte har råd att vänta fem minuter på nästa tåg.

Det var en liten vardagsreflektion. Men nu till min vardag och mitt nya liv. Visserligen är det väl ungefär trettiofjärde gången i ordningen jag inleder ett nytt liv, men det är inget jag låter mig nedslås av. Den här gången är nyckelorden vitamin, dygnsrytm och frukt. Tanken är att jag ska gå upp senast klockan åtta varje dag och ta ett vitaminpiller samt att äta en frukt om dagen. Som sagt, det har fungerat alldeles utmärkt sedan i tisdags.

Stora delar av helgen tillbringade jag med att göra färdigt två programmeringsuppgifter, mindre delar av helgen med att gå på födelsedagskalas och titta på fotboll. I fredags var jag hemma hos en klasskamrat och blev bjuden på tårta och snask och i söndags var det födelsedagsmiddag hemma hos farmor och farfar. Jag har även hunnit med att se både Lina och Jonathan spela fotboll.

Fint väder är det också. Och ljust när jag vaknar. Visserligen var det oftast ljust när jag vaknade i vintras också, men det var inte så konstigt med tanke på att jag stapplade ur sängen strax före lunch.

Sjuttio

Sjuttioårsmiddag är ett ord som jag inte förknippar med fest. Därför hade jag inte heller några högre förväntningar på den tillställningen jag blivit inbjuden till under fredagkvällen. Men stället låg i närheten av där jag bor och som student är jag inte direkt den som tackar nej till gratis mat. Jag förväntade mig en stel middag med hemfärd före elva…

Men ack så fel jag hade. Det här var nog den roligaste sjuttioårsmiddagen som jag någonsin kommer uppelva, och det berodde inte bara på den fria baren, även om den var en starkt bidragande orsak. Framför allt var det sällskapet.

En stel fördrink förvandlades med mina små släktingar till en Star Wars-lek, visserligen hade jag den lite osmickrande rollen som Chewbacca, men ändå. En stel middag förvandlades med hysteriskt roliga tal och intressanta bordsgrannar till något angenämt, avslappnat och lärorikt. Ett tomt dansgolv förvandlades till ett virvlande virrvarr av mor- och farmödrar, mammor, kusiner, tremänningar och alla möjliga och omöjliga kombinationer.

Jag kan också berätta att jag premiärgrillat för säsongen, flugit runt i roslagen, fått skavsår av mina nya skor, slagit mitt personbästa (för säsongen) på två av mina löprundor, tittat på flera filmer och försökt plugga inför en tentamen i differentialekvationer.

Sovmorgon
Det sista har inte gått så bra som jag hoppats, vilket i kombination med min oförmåga att gå upp på morgonen och inställningen till skolan fått mig att genomgå en smärre livskris. Jag tror att det är den beryktade kvartslivskrisen.

Evolution

Frågan är om det är en naturlag eller om egenskapen att sjunka ihop som en säck potatis framför dator är något som finns i våra gener. Jag har nu påbörjat ett litet försök med att sitta med rak rygg framför datorn. Det är svårt. Väldigt svårt.

Men mina betyg lär aldrig imponera på en arbetsgivare, men förhoppningsvis kanske en vacker hållning kan. Att försöka sitta ordentligt framför en dator är som bekant plågsamt, men den smärtan är betydligt lättare att bära än att försöka samla den viljestyrka som krävs för att kunna hålla koncentrationen uppe under en föreläsning om differentialekvationer.


Igår fick jag en snilleblixt av gigantiska proportioner. En världsomvälvande idé som kommer förändra din syn på bäddning för all framtid. Sedan tidernas begynnelse har människan använt underlakanet…

Underlakan som jämt lossnar, korvar och veckar sig. Lösningen är att börja använda påslakan som underlakan. Skaffa en bäddmadrass, stoppa in bäddmadrassen i ett påslakan. Nu kan du härja runt i sängen som en propeller på amfetamin. Lakanet kommer ändå ligga kvar.

Facitfel

Jag gillar inte att titta i facit efter jag skrivit en tenta. På KTH så blir facit i princip tillgängligt när den sista tentanden lägger ner pennan. Många skulle nog tycka att det är en bra service. Det kanske är lite motsägelsefullt av mig att säga att det är en bra service, men samtidigt säga att det är lite av en björntjänst.

När jag skriver tentor vet jag oftast inte så mycket. Det blir väldigt många gissningar, chansningar och antaganden som oftast inte slår så väl ut. Men när jag väl sitter där och skriver försöker jag övertyga mig själv om att det jag nyss räknade ut skulle kunna stämma. Ibland lyckas jag också. Inte lösa talet alltså, utan att övertyga mig själv om att det jag räknat eventuellt stämmer.

Det är här facit-ångesten kommer in. Istället för att få gå omkring lyckligt ovetande om att jag har konstruerat den mest absurda lösningen som någonsin skådats i mekaniken och matematikens historia, så krossas mina illusioner omedelbart. Jag föredrar att sväva omkring i ett ovisst, men ändå relativt lycklig tillstånd fram till att resultatet anslås.

Tjugoett

Två och ett. Den första siffran anger hur många dagar det är kvar av den här terminen. Den andra anger hur många tentor jag har kvar. En tenta som jag börjar skriva klockan två på fredag eftermiddag. Efter fem, förmodligen väldigt ångestfyllda, timmar kommer klockan slå sju och terminen är över. Det ska bli så jävla skönt med lov, för efter den här terminen har jag nästan förtjänat ett lov. Så jag önskar God Jul med ett litet julkort i (ett ofrivilligt) samarbete med Robert.

Julen har för ett par år sedan slutat att vara magisk för mig. Tråkigt, men sant. Julklapparna har slutat att vara överraskningar, traditionerna blir långtråkiga och maten som serveras under julen är oftast inte heller något att hetsa upp sig över. Tomtegröt är inte mysigt julig, det är en billig och ganska äcklig frukost som någon lyxat till. Skinkan är mest kall, salt och smakar egentligen inte särskilt mycket. Och så fortsätter det… Men det finns två undantag.

Mormors revbensspjäll och farmors limpa. Limpan är en blandning mellan bröd och sockerkaka, för den innehåller så mycket sirap att tandläkare från fjorton olika länder bannlyst den. Revbensspjällen är i princip den enda rätten som höjer smaknivån, till skillnad från allting annat som mest står där för att det är tradition. I söndags var jag hemma hos mormor och marinerade tre kilo av härligheten, vilket borde räcka åtminstone till annandag jul.

Macialt


Till att börja med vill jag ta ut mina aggressioner gentemot Apple. När pappa köpte sin iMac fick jag tack vare min studentrabatt ettusentvåhundra kronor i rabatt på valfri iPod. Det tyckte jag lät fint. Sen kom överraskningen. För att jag ska få min rabatt måste jag först fylla i en ansökan på internet, klippa ut streckkodsetiketten från kartongen datorn kom i och upprepa samma procedur för min iPod. Dessa två etiketter skulle postas tillsammans med någon speciell faktura till en adress i England. Ni läste rätt. Det skulle snigelpostas till Apple. Och det här är alltså produkter som jag köpt genom Apples nätbutik. Helt jävla obegripligt! Om någon förstår logiken i det här så förklara gärna för mig.

Sådär. Nu är jag lite lugnare.

I onsdags var Jasenko på besök. Jag bjöd – tro det eller ej – på en maträtt som innehöll grönsaker. Pasta, stekta grönsaker och strimlor av lövbiff i chilisås i kombination med Stardust var en ganske angenäm upplevelse. På kvällen gick vi först till syster och bror (stand-up), som nu blivit en onsdagstradition, sedan tog vi oss vidare till söder och ett par tjeckiska öl. Tyvärr missade vi sista tunnelbanan med ett par minuter och blev tvingade till att ta nattbussen hem, något som uppenbarligen var lite för komplicerat för mig just vid den här tidpunkten. Något jag skyller på det sliskiga dessertvinet som jag tvingade i mig under middagen. Jasenko försökte övertala varenda taxichaufför – båda självutnämnda och licensierade – inom gångavstånd att köra oss hem. Men när vi berättade hur mycket pengar vi hade att erbjuda skrattade även den desperataste av svarttaxichaufförer åt oss. Vi tröstade oss med cheeseburgare på McDonalds för de sista kronorna. Stärkta av maten lyckades vi navigera oss genom stockholmsnatten fram till Odenplan och den nattbuss som tog oss hem till en flaska Finlandia, diskussioner om livet, kärleken och det viktigaste av allt, datorspel.

I helgen har jag mest knepat och knåpat med vår rapport i produktframtagningen. Med ett litet undantag i lördags, då det var tänkt att jag och Pettson skulle hälsa på Björkis i Uppsala och besöka någon av nationerna. Ödet ville annorlunda. Men trevliga kompisar och hamburgare på Max gjorde ändå kvällen minnesvärd. Det och att jag lyckades komma in på en nattklubb med en en bild på mitt pass i iPoden som legitimation.

På söndagseftermiddagen fortsatte jag med att pyssla på rapporten. Det är en ny erfarenhet för mig att vara en av dem som gör mest på rapporten. En erfarenhet som jag nog helst hade varit utan. Jag var färdig klockan fem på morgonen. Hela fem timmar innan den skulle lämnas in.

Ändligen

Dåligt med uppdateringar. Fel. Jävligt dåligt med uppdateringar. Anledningen är att desto längre tid det går mellan blogginläggen, desto bättre jag vill att nästa inlägg ska vara. Som någon slags kompensation. Men jag har gett upp nu. Jag har inget vettigt att skriva, så jag tänker bara redogöra över vad jag gjort i ingen som helst kronologisk ordning.

Två tidiga tisdagsmorgnar och korpfotboll med Röde Pölse. Förra tisdagen vann vi hatmatchen (där lagets första utvisning någonsin tilldelades undertecknad) med 3-2. Tyvärr gick det inget vidare mot gubbarna från Samhall idag. Förlust med 3-1, vilket inte var ett rättvist resultat. Men två skitmål bakåt och ett försvarsspel där motståndarlagets anfallare knappt rörde sig utanför eget straffområde gjorde det svårt för vår del på målfronten.

I söndags julbakade jag med korridoren. Jag gjorde sjutton pepparkaksgrisar och deltog i arbetet med pepparkakshus á la Empire State Building. Fast det var jobbigt att rita en massa fönster, så vi gjorde bara ett, vilket gjorde att det blev ett pepparkakstorn istället.

I lördags utsåg jag och Lina min lillebror, Jonathan, till världens mest irriterande småsyskon. Motiveringen lyder

"Jonathan har med en sällan skådad intensitet konstant utfört hoppattacker mot fredliga filmtittare på ett sätt som skapar irritation utan dess like, detta i kombination med en stark ovilja till att gå och lägga sig ger Jonathan priset som världens mest irriterande småsyskon 2007"

Förra måndagen skrev jag tentan från helvetet. Det var alldeles för mycket kunskaper som jag förväntades ha sen tidigare. Dessutom skiljde sig den tentan vi skrev i år från tidigare års tentor. Anledningen till att den var så svår kan också bero på att jag började plugga ordentligt till tentan tolv timmar innan och att när jag skrev den hade varit vaken i tjugusju timmar. Men det är svårt att säga.

Annars har jag varit på lite standup på Syster och bror. Förrförra gången var en skitpackad Janne Westerlund där och var kass. Förra gången var en stundtals obegriplig Peter Wahlbeck där. Det är tråkigt, men det känns lite som att det oftast är så att de redan lite mer etablerade komikerna går dit med inställningen att de är störst, bäst, vackrast och roligast och bara kan slänga ur sig lite historier så blir alla nöjda och glada. Uppenbarligen så kan även komiker drabbas av storhetsvansinne. Som tur är brukar det alltid finnas några mindre kända komiker som är betydligt mer fokuserade och som har bra och roligt material.

En annan sak som defintivt inte är rolig, utan bara oroande, är när jag upptäcker att jag sett delar av ett avsnitt från någon serie som går på eftermiddagarna. Ni vet, dåliga amerikanska serier. Serier som jag inte ens följer. Frågan är om det är jag som är tragisk som faktiskt har sett skräpet en gång tidigare eller om det är kanalerna som är tragiska som repriserat avsnitten så pass att jag helt enkelt inte kunnat undvika det.

Korpen flyger

Så är det dags för en liten uppdatering. I tisdags spelade jag korplagsmatch för första gången. Inledde med seger, 6-1, mot ett gubbgäng utan avbytare. Spelmässigt var matchen jämn de första tre minuterna. Sen började krafterna att tryta hos våra moståndare. Nästa vecka blir det förmodligen tuffare…

Jag har gymmat också, det var visserligen inte första gången, men första gången på väldigt länge. Jag har en sjuk träningsvärk i mina axlar, att ta på sig jackan har idag och igår varit en stor utmaning. Förhoppningsvis har det släppt till imorgon.

Igår var jag och Fredrik på stand-up klubben på Syster och Bror. Lätt värt trettiofem spänn (garderob och inträde). Efteråt gick vi till en väldigt fashionabel adress på Birger Jarlsgatan och drack rödvin och åt brieost på kex. Jävligt sofistikerat om jag får säga det själv. Planen var väl egentligen att gå ut, men vi orkade helt enkelt inte, och gick hem vid ett. Inte särskilt ovanligt när det gäller mig.

Idag åt jag, lite oväntat, lunch med min före detta granne, Henna. Det och tentan jag skrev ikväll är i princip det enda vettiga jag gjort idag. Tentan var i min kvällskurs, Vädrets makter (7,5 hp), och det enda förberedelser jag gjort var att skumläsa igenom en kurskamrats bok precis innan tentan. Men jag tyckte mina meteorologikunskaper från Arvidsjaur satt ganska bra, jag kommer definitivt att klara tentan i alla fall.

Sen har jag gjort två små iaktagelser under veckan som jag gärna vill dela med mig av.

Det första är den lilla chock jag fick när jag mailade in vår sextonsidiga rapport i hållfasthetsläran (Analys av roterande stångbärverk är den otroligt upphetsande titeln) som en pdf-fil, och fick svaret att hon inte kunde ta emot den via pdf, utan vi var tvungna att lämna in en utskrift. Ungefär då undrade jag om det verkligen var en teknisk högskola jag gick på.

Det andra är att folk blivit upprörda över “mamma, pappa, barn”-kampanjen i tunnelbanan. Hur fan kan det anses som kränkande? Jag förstår inte, det är väl inget fel med att folk vill leva i en mysig liten kärnfamilj?! Kärnfamiljen är en rättighet precis som andra konstellationer. Att någon försöker framhäva och argumentera för sin egen ståndpunkt måste väl ändå anses som acceptabelt. Att smutkasta någon annans övertygelse är däremot fel…

Tenta

Jag tror jag klarade tentan i mekanik idag. Eller, jag borde ha gjort det i alla fall. Med tanke på att jag inte lyckats svara rätt på ett enda tal som jag gjorde under plugget inför tentan och därmed var helt inställd på att få skriva omtentan den fjortonde januari kom det här som en positiv överraskning.

En fråga jag ställt mig på sista tiden är om det är positivt att inte stressa upp sig inför ett prov. Fördelen är att jag slipper stressen. Nackdelen är att jag lätt kan sätta mig och titta på en film eller två och sova bort halva dagen innan tentan. Inte för att jag är övertygad över att jag kommer klara tentan, utan mer för att det faktiskt finns en liten chans att jag kan klara den och att det inte är hela världen om det går käpprätt åt helvete.

Träning i Vasaparken, BP (i gult) rör sig så snabbt att kameran inte hänger med…
Boka in tisdag nästa vecka, för då har nämligen Rode Polse – världens bästa sämsta korplag – seriepremiär. Liljeholmshallen är platsen för vår fotbollsmagi. Avspark halv sju. Ja. Du läste rätt. Halv – jävla – sju. Att jag, som lider av grov morgonschizofreni, har gått med på detta är helt obegripligt. Men BP (som i Berglund-Pilgrim, inte Brommapojkarna) har lovat att ringa och väcka mig, och med avancerade psykologiska metoder få upp mig ur min varma säng ut i beckmörkret och midvinterkylan för att spela korpfotboll. Jag önskar honom lycka till, han har ingen lätt uppgift framför sig...

Skolfest

Den här veckan har jag hängt i skolan ganska mycket. Terminens målsättning är ju att vara med på (nästan) alla föreläsningar och lämna in uppgifter i tid. Än så länge går det väl ganska bra. En missad föreläsning och alla inlämingsuppgifter mer eller mindre inlämnade i tid. Nu för tiden förstår jag nästan talen jag löser också, och vissa har jag till och med löst själv. Jag tror det kan ha något att göra med att jag nu för tiden faktiskt antecknar och följer med på föreläsningarna istället för att läsa gratistidningar och lösa korsord.

Så var det fest. Tredje helgen i rad för mig dessutom, vilket jag tror är ett personligt rekord. Jag vet. Pinsamt dåligt rekord. Men jag är en hemmakille.

Övriga intressanta händelser värda att notera den här veckan är:

  • Jag har inte hunnit träna något den här veckan på grund av skolan
  • Jag dömde en match och spelade tio minuter av en annan match i lördags
  • Chrisse (aka Pite-Christian) var på genomresa och vi såg 28 veckor senare på bio

Hållfast

Förra helgen slutade i ett partiellt misslyckande. Jag kan sammanfatta det med de åtta orden: gratis dricka som resulterade i ett visst trädkramande. Nog om det.

Skolan flyter väl på hyfsat. Vissa delar är ganska trixiga, det kan bero på att det vi läser nu till stor del bygger på det vi läst tidigare. Med vi menar jag de flesta andra i min årskull. För jag var inte särskilt närvarande under vårterminen. Men nu är jag åtminstone på föreläsningarna. Bara det är ett stort steg framåt.

Jag kanske bara inbillar mig, men desto mer matematik och fysik, desto mer ställer hjärnan in sig på att vara logisk. Det blir på något sätt svårare att hitta på saker att skriva om. Kreativiteten blir lidande. Det är möjligt att jag bara inbillar mig…

Det kanske är därför jag presenterar ett nytt låvgvattenmärke i min bloggs historia. Häromdagen visade jag Jasenko KTH. Eller, jag visade borggården och biblioteket vilket i princip är det enda man behöver se. I vilket fall som helst. På borgården finns en liten fontän. På avstånd tyckte Jasse det såg ut som det var en kvinna som satt och urinerade. Men jag svarade snabbt att så inte var fallet, utan det var en fisk mellan kvinnans ben som sprutade vatten. Varsågod och dra dina egna slutsater till den kombinationen.

Som sagt, ett nytt lågvattenmärke.

Som kompensation för lågvattenmärket slänger jag in en dikt av en av Sveriges mest kända författare.

“Författarn tyckte hon nog om,
förläggarna han var praktisk.
Förläggarn han att fria kom;
författarns korg blev faktisk.*

Författarn som en fattig karl
ej kunde gå och giftas.
Förläggarn nu i himlen var,
där äktenskapen stiftas.

Författarn stretar nu för bröd
åt sin för detta flamma.
Förläggarn lider ingen nöd
och han gör frun till mamma.”

Jag menar, kan inte en dikt från en av Sveriges mest kända författare kompensera för ett lågvattenmärke vet jag inte vad som kan. Men för att vara på den säkra sidan slängde jag in en känd målning också.

Den som först gissar rätt på författare och konstnär vinner ett lånekort på statsbiblioteket, en rolig bok, ett äpple, tolv kronor och en teaterbiljett. Bonus till den som kan ange namn på dikten och målningen.

Skolstart

Imorgon börjar höstterminen. Taggad? Hyfsat.

Så mycket vettigt har jag inte att förmedla. Jag har idéer. Tyvärr ingen ork eller lust att formulera dem i ord. Inte just nu.

Samtidigt som det känns lite deprimerande att sommaren är över och höstens rutinartade studier är på väg att ta vid är jag samtidigt lite lättad över den kommande terminen. För det första har jag lovat att jag faktiskt ska försöka anstränga mig lite den här terminen och dessutom flyttar jag hemifrån (igen) om en månad. Det kanske inte är de två punkterna i sig jag ser fram emot, utan snarare de resultat de förhoppningsvis för med sig.

Lät det flummigt? Det var inte min mening.

Andra saker att se fram emot i höst är alla de fantastiska serier som kommer tillbaka.

Först kommer hjältarna (Heroes) tillbaka den 24 september, bara några dagar senare, närmare bestämt den 30 september dyker seriemördaren Dexter upp igen. Sedan får jag klara mig med dessa två serier i ungefär en månad innan seriernas serie sparkar igång sin sjunde och sista säsong den 25 oktober, Scrubs.

Jag tänkte avsluta med ett litet citat från Demitri Martin, jag har skrivit om honom tidigare, en mycket rolig människa på det avslappnat sköna sättet.

“Employee of the month is a good example of how somebody can be both a winner and a loser at the same time.”*

Nollsjusommar

Det gick inget vidare på kompletteringsskrivningen i torsdags. Men nu är det sommarlov, så räkningen för det misslyckandet kommer när skolan startar i augusti. I fredags studerade jag studenter. De var så glada för att de äntligen är fria. Jag förstår dem.

Men nu önskar jag dem välkomna till verkligeheten, där allting är möjligt, valfriheterna är oändliga. Men livet kommer det för majoriteten att sluta med ett lågavlönat skitjobb, skilsmässa och prozac. Usch. Bara den där raden kanske kommer få någon att börja knapra lyckopiller.

Jag är egentligen inte så cynisk. Det är trötthet, rinnande näsa i kombination med halsont och huvudvärk som kraftigt bidrar. Jag funder på om det kan vara pollen som är boven i dramat…

Idag spelade vi match. Förlust. Jag tänker inte ens skriva om eländet.

Ikväll grillade jag tillsammans med mamma, pappa, jonte, sandra, lae och björkis. Mätt blev jag. Sen tittade vi på piraterna i karibien. Vilket var en väldigt lång historia med svek hit och dit. Inte dålig. Bara för lång.

Om cirka nittion timmar befinner jag mig i Nice. En veckas semester med familjen, därefter jobbar jag på lantbrevbäringen fram till mitten av juli, och så tar jag lite semester igen, och sen jobbar jag ett par veckor till och slutar i mitten av augusti.

Förslag på vad jag ska göra på mina lediga veckor i juli (from 13 juli tom 29 juli, dvs vecka 29 och 30)?

Uppgift ett

Staffan PH

I lördags spelade jag match. Förlust. På kvällen hade vi lagfest tillsammans med damlaget. Jag hade tänkt vara nykter och åka hem före elva. Jag lyckades med ett av mina mål. Jag var hemma vid två.

Anledningen till mina målsättningar var att jag hade en läkarundersökning på söndagen. Jag kan stolt meddela att jag verkar vara fullt frisk, åtminstone fysisikt, så nu får jag flyga igen.

Det som inte är riktigt lika roligt är det faktum att jag fick underkänt på tentan igår. Så nära, men ändå så långt ifrån. Uppgift ett – fem måste man klara och uppgift sex-tio samlar man poäng för att se vilket betyg man får. Jag klarade inte uppgift ett men samlade ihop poäng till en fyra (~VG). Vilken besvikelse!

Dessutom lyckades jag återigen bevisa att jag är helt oförmögen att göra mål, trots att jag hade tre frilägen lyckades jag inte peta in en enda rackarns boll. Men trots mitt målsinne vann vi i alla fall, med 6-3. För övrigt så lyckades Pettson göra ett mål och ta med sig mina bilnycklar hem. Det försvårade lite när jag skulle åka hem (Pettson, jag tycker om dig ändå…).

Jag har lagt till bilder till bildarkivet också. Närmare bestämt:

  • Bilder från ytterligare en kamera från Jens fest. Hoppa dit!
  • Bilder från lagfesten ute i Väsby Hoppa dit!

Och sist vill jag tipsa lite om iGoogle. Det är inte så märkvärdigt egentligen, det är bara en tjänst som gör att det går att pimpa sin egen googlesida med lite roliga mojänger (widgets) och teman. Den enda mojäng jag saknar är ett svenskt lexikon så jag kan slå på svenska ord. Så om någon från Svenska Akademin läser detta, knåpa ihop en widget åt mig!





Det är lite roligt att temat ändrar sig beroende vilken tid på dygnet det är, dessutom, som en bonus är räven också hemskt söt. Frågan är bara när google kommer att ta över världen…

Smärta

Torsdagen var matematikdagen. Både inlämning och läxförhör. Med hjälp av Royson lyckades jag göra klart inlämningsuppgiften med god tidsmarginal. Hela sex minuter. Då fick jag till och med tid över för att plugga på lite inför läxförhöret. Förresten, det här med läxförhör låter väldigt “lågstadiet”. På KTH heter det visserligen “lappskrivning”. Men läxförhör är väl egentligen vad det är. Vi får ett antal typer av tal vi ska räkna per vecka och ett av talen kommer på förhöret fast med andra siffor.

Igår (lördag) hade de någon slags arbetsdag ute i mammas stall. Eller, rättare sagt i hagen utanför mamma stall. Eller, det är inte min mammas stall. Men hon har sin häst där. Hursomhelst.

I en svag stund lovade jag mamma att hjälpa till. Först skulle vi göra pålar. Det går till så att man tar en yxa och försöker få ena änden av en lång trästolpe spetsig. Efter ha gjort ungefär fem stolpar började jag få lite ont i händerna. Sen fick jag världens tyngsta slägga och universums tyngsta spett för att göra hål och banka ner stolparna i jorden. Efter ha bankat ner en jävla massa började krafterna tryta och jag började få ont i händerna. Sen tyckte några andra att ett par stolpar var för korta, så de slet upp dem ur backen så fick vi göra nya hål och banka ner dem. Det visade sig sedan att de inte alls behövdes dras upp eftersom de hade någon liten mojäng som åtgärdade problemet. Så då var det mer eller mindre i onödan. Nu hade jag ont i händerna.

Efter det fick vi äntligen lunch. Jag kunde visserligen inte få i mig en korv de första tretton minuterna av lunchen eftersom jag hamnat i någon slags koma. Men efter ha slängt i mig ett par korvar fick jag åter nya krafter. I ungefär tre minuter. Sen skulle vi hugga till mer stolpar. Det var ungefär vid det här laget jag började få svårt att hålla i saker. Några minuter senare och jag orkade knappt lyfta spettet. Gick och samlade sly istället. I slutet av dagen fick jag tillbaka spettet och uppbringade mina sista krafter för att göra ytterligare ett par hål. Ungefär då hade jag väldigt ont i händerna.

Det var väl en liten tröst att vi blev bjudna på mat och fika på kvällen. Men idag har jag fortfarande ont i händerna. Så ont att jag har svårt att öppna godispåsar, så illa är det. Ja, visst, jag är väl lite av en mes. Men mina händer är anpassade för tangentbord, inte arbetsredskap modell jättetunga.

MI4

Hade mitt namn varit Ethan Hunt hade jag vid det här laget blivit överkörd av en dumper och resterna av min sargade kropp hade använts för att utfodra en vithaj. Det vill säga, ett minst sagt misslyckat uppdrag. Visserligen, hade mitt namn verkligen varit Ethan Hunt så hade ovanstående förmodligen inte inträffat. Då hade jag gått på 110% av alla föreläsningar den här veckan och räddat Stockholm från en kärnvapenexplosion samtidigt som jag spöade Vladimir Kramnik i schack.

Men jag är inte Ethan Hunt. Jag är Johan och lyckades inte gå på hälften av alla föreläsningar den här veckan. Jag hade en plan. Men den förstördes av den ökände skurken Jonathan, även känd som lillebror. Igårkväll övertalade jag Jonathan att han skulle väcka mig klockan åtta idag. Jag förklarade att detta skulle bli en svår uppgift, men jag gav honom också rättigheter att använda alla till buds stående medel, inklusive överdrivet våld, för att få upp mig ur sängen.

Men han väckte mig aldrig.

Det betyder att jag inte kommer att klara min målsättning att gå på hälften av alla föreläsningar den här veckan. Vilken miss. Men jag kanske fortfarande kan lyckas med att träna fem gånger den här veckan. Resultat på söndag!

Nu blir det böcker igen.

  • Eye of the Viper av Peter Aleshire
  • Stenhuggaren av Camilla Läckberg


Den första är en dokumentär (heter det dokumentär fast den är i bokform?) om stridspiloter i det amerikanska flygvapnet som ska lära sig att flyga F-16. Jag kan tänka mig att den kanske inte tilltalar den breda massan. Men det här är mer eller mindre 300 sidor flygporr. Visserligen handlar det inte enbart om flygning, en stor del av boken handlar om instruktörer och elever, deras tankar, bakgrund och vad som gjort att de hamnat där de är idag.


Stenhuggaren var också en av många bra deckare jag läst på sista tiden. Det finns ingen riktig huvudperson, och Läckberg byter ständigt berättare. Det är intressant på sätt och vis, att på något sätt få veta tankarna hos de olika karaktärerna. Få se hur de tänker. Men ibland blir det lite förvirrande. Ibland känns det lite ologiskt också. Knappt trovärdigt. Går det verkligen att sätta sig in i tankevärlden hos en psykiskt sjuk människa? Läckberg försöker i alla fall, det blir långt ifrån dåligt, men kanske lite förvirrande och krystat om jag ska försöka beskriva det utan att avslöja för mycket. Bra bok dock.

Simpasta

Idag lyckades jag sova till tolv. Jag måste ha sovit mellan 9-12 timmar. Jag tycker om att sova. Det är inte så bra kombinerat med en helt värdelös självdisciplin. Eller, den är inte helt värdelös. Bara när jag inte måste gå upp. Problemet med högskolan är att jag aldrig måste gå dit. Veckans målsättning att gå på hälften av alla föreläsningar bör jag klara. Det är bara morgonföreläsningarna i matematik jag missar. Eller om man så vill, bortrationaliserar. Det låter finare. Dessutom var jag väl senast på en matematikföreläsning för ett par månader sen, och då sov jag mig igenom den. Men jag har klarat mig ganska bra ändå.

Idag simmade jag med jage. Till skillnad från förra gången så simmade vi faktiskt. En kilometer, bitvis crawlande [krålande]. Efter det hamnade jag i någon slags trötthets-koma. Jag gillar simning, mest eftersom jag slipper bli svettig och efteråt känner man sig bara matt, ingenting som gör ont. Inga skavsår. Inga knän som gör ont. Bara matt.


Idag var det min matdag. Jag hade ordnat recept och köpt ingredienser för dyra pengar. Men ingen kunde äta. Alla skulle bort. Så jag fick avnjuta min fantastiska måltid alldeles ensam. Gratinerad köttfärspasta. Det blev faktiskt gott. Så nu har jag två måltider jag kan bjuda på. Korvstroganoff och gratinerad köttfärspasta. Om någon är intresserad hittar ni receptet på Arlas hemsida. Jag tänkte först publicerade det på sidan och få det att se ut som om jag hade slängt ihop något själv. Alla hade blivit imponerade och jag hade fått prinsessan och halva kungariket. Men tyvärr är jag inte alls lika kreativ som erik, han har minsann komponerat en alldeles egen rätt. Chorizo med ärtsoppa. Han påstår att det är gott, jag tycker det ser skitäckligt ut. Vill du testa hittar du receptet här.

Idag var det final i 100 höjdare också, vilket alltid är ett sevärt program. Filip och fredrik är mina idoler. Om man vill lindra sin filipfredrikabstinens går det att titta på sverige dansar och ler, där de gör ett litet reportage om att festa i Köping på en tisdagkväll. Jag tycker informationsfilmerna från svenskt näringsliv är ganska roliga också. Det är skön musik och så dansar dom så roligt.

Seriepremiär

Idag spelade Roslagsbro IF sin första seriematch för säsongen. Utan mig visserligen. Kanske var därför vi lyckades vinna med 4-3. Det finns en matchrapport att läsa här. Jag försökte ta lite kort på matchen, men det gick inget vidare. Det beror nog på att kameran är helt värdelös och att jag inte orkade flytta mig. Men nedan är i alla fall en bild på Staffan (nummer tio i rött) precis innan han gör mål.

Imorgon tänkte jag börja mitt nya liv. Jag gjorde ett försök för några veckor sen med att sluta slösurfa på internet. Det höll väl ungefär en vecka. Så jag gör ett nytt försök. Nu handlar det om att träna fem gånger i veckan och gå på hälften av alla föreläsningar. Det borde vara en rimlig målsättning.

Matematiskt skämt

Idag hade vi läxförhör i matematik igen. Det var ett skämt. På förhöret skulle man lösa världens enklaste trippelintegral. Jag borde inte gnälla. Jag borde vara tacksam för att matematikinstitutionen är snäll. Det är jag också. Men kvaliteten på framtida svenska civilingenjörer borde bli skrämmande låg. Men det är inte mitt problem. Inte just nu i alla fall…

Jag måste tipsa om en skön lirare, Demetri Martin. YouTube har flera klipp med honom men jag tänkte tipsa om Clearification. Egentligen är det någon kampanj för Windows Vista, men det märks knappt. För din skull visar jag första avsnittet i en liten serie:

Resterande fem avsnitten kan du se på Clearification-sidan eller på YouTube. Men jag gillar det första alternativet bäst. Skön musik och en animerad Demetri som säger sköna saker, visserligen är sidan i flash, men det går att leva med.

Nygamlabilder

Jag fyllde år igår (13:e). Vilket är tämligen ointressant. 21 år. Helt värdelöst egentligen.

Så mycket nytt har jag inte att komma med heller, däremot lite gammalt att tillföra till bildarkivet.

collage

För övrigt kan jag meddela att min söta lilla mp3-spelare är försvunnen. Jag hade den i nästan tre veckor… Och den var dyr. Jag sörjer. Eftersom det är en lite sorglig stämmning för tillfället tänkte jag spinna vidare på det.

mp3spelare

Vi har en föreläsare på KTH. Han är inte särskilt dålig. Men han föreläser om programmering, vilket är betydligt lättare att ta till sig framför en dator. Dessutom är det i början av kursen, vilket gör att många går efter mitt gamla ordspråk “sova nu, panikplugga senare”. I vilket fall som helst, det är inte så många som går på hans föreläsningar.

Jag tyckte så synd om honom, så jag sympati-gick på några föreläsningar. Jag satt mest och löste suduko. Men jag var där. En dag var det väldigt få åhörare, som vanligt, och det blev ännu färre efter rasten. Då sa den stackars föreläsaren “är jag verkligen så dålig?”. Har jag hört. Jag var hemma och sov. Men det är så tragiskt. Han var inte alls dålig.

Fys-i-kanna

Idag hade jag min fysiktenta(men). Gränsen för godkänt var 2,5p. Som alltid hade jag pluggat alleles för lite. Men fysik är inte särskilt spännande, så det är min ursäkt!

Åter till tentan. Två av talen hade jag fått samma svar som facit. Ett tal tror jag att jag hade samma svar, eller något liknande. Ett annat tal så hade jag tänkt lite fel men rätt, borde kunna skrapa ihop några poäng där och det sista hade jag ingen aning om vad det var för något. Jag chansade. Det kan nog gå vägen!

Och som ni märker har jag inget liv när jag måste skriva om fysiktentor. Därför skriver jag om andras, mer spännande liv. Idag hamnar Anna i fokus, vare sig hon vill eller inte.

Hon hänger nu i Australien, vilket är betydligt tuffare än gissa lösningar/lösa fysiktal på KTH. Och här är min lista på några av de häftigaste saker hon gjort.

Anna

  1. Hällt alkoholhaltig dryck över Bingo (Rimér, han med kameran och tjejerna) när han var dryg
  2. Hoppat fallskärm
  3. Förevigat sig själv med “pirate-pete” (läskigaste killen söder om ekvatorn)

...och därmed var Annas stund i rampljuset över. Och tillbaka till mitt spännade liv på KTH. Nu har jag inte nästa stora grej förrän i april och då är det en kontrollskrivning i mekanik. Fram tills dess är det bara inlämningar och matematikförhör.

Imorgon tänkte jag ha en extralektion i meteorologin på klubben (jag extraknäcker lite som teori-instruktör för PPL-eleverna på klubben), ska knåpa ihop ett litet METopardy…