Bokhylla

Affärer

“For a man, shopping with a woman is a state of existence that is neither living nor dead. It’s a shadow world. Technically, you still have a pulse. But like a corpse, you have no control over where you are or what you’re looking at.”

Scott Adams om shopping.

Stjärnliv

Sigge springer
För två månader sen sprang Sigge omkring på tomten. Varmt som fan var det. Och torrt.

Så varmt att Lina och jag tänkte åka in och köpa en luftkonditioneringsapparatmaskingrej för ett par tusenlappar. Men alla var slutsålda. Några dagar senare blev det betydligt svalare. Och så här i efterhand är jag tacksam över att de var slutsålda. De där pengarna kan komma väl till pass i höst eftersom jag fortfarande befinner mig i något slags sysselsättningsvakuum.

Nu kan det låta som att jag planlöst går omkring och väntar på att drömjobbet ska komma till mig. Det är inte helt sant. Jag spelar StarCraft 2 medan jag väntar. Tyvärr har jag en bit kvar tills pris- och sponsorpengarna börjar rulla in.

Så jag håller tummarna för att jag får något av de tre jobben jag sökt eller att det löser sig med den där utbildningen jag sökte i andra hand.

LX5

LX5

Tillkännagavs idag. Vem vill köpa en LX3? Min LX3 är fantastisk för sin storlek. Men mindre brus i bilderna, mer zoom och skarpare video är tillräckligt bra argument för en uppgradering.

iMac

Det blev ingen iMac. Inte än i alla fall.

Aspirant

I år blev alla officersutbildningar sökbara även för de som inte gjort värnplikten, så efter att ha knåpat ihop ett litet CV och skrivit ett par rader om mig själv skickade jag in min ansökan till aspirantutbildningen med helikopterpilot som förstahandsval och meteorolog som andrahandsval. Jag vet inte hur många som sökte, men jag och ungefär nittio andra blev erbjudna en helg med all-inclusive och diverse tester på ledningsregementet i Enköping. Samtidigt så genomfördes liknande tester på ytterligare fem orter i Sverige.

Vi började fredagkvällen – efter en informationsstund och gruppindelning – med att att springa beep-testet. Men jag blev både förvånad, och en aning tacksam, när vi bara behövde springa färdigt nivå nio. På lördag förmiddag blev jag intervjuad av två officerare och på eftermiddagen fick alla göra ett styrketest. Kravet tror jag låg på knappa tvåhundra poäng, och jag lyckades knåpa ihop fyrahundratjugoen, och jag ser mig inte direkt som vältränad.

På söndagen gjorde vi ett avslutande test i form av det militära högskoleprovet. Det skiljer sig en hel del från det civila, för det första är det helt datorbaserat, dessutom är det ingen läsförståelse men betydligt mer logik och spatialt-tänkande. Förmodligen gjorde jag inte bort mig helt eftersom jag fick en kallelse till vidare tester i Stockholm. Även dessa tester var datorbaserade, men där låg fokus lite mer på simultankapacitet och att styra saker och ting med en joystick. Eftersom jag av någon anledning blev godkänd fick jag komma tillbaka veckan därpå för att samtala lite med psykologer och officerare.

Psykolgen som jag fick prata på upplevde jag som väldigt trevlig, andra hade tydligen inte riktigt lika mycket tur. Även officerarna var trevliga, fast de hade lite mer konkreta frågor som var lite svårare att svara på. Jag menar, det är inte direkt så att jag ligger vaken på nätterna och funderar över hur jag skulle lösa situationen om jag skulle bli nerskjuten i Afghanistan. Det sista jag fick göra var ett DM-test hos psykologen. Genom att kolla på en bild under bråkdelen av en sekund och be mig försöka förklara vad jag sett så kunde psykologen tydligen att dra några slutsatser om huruvida jag kommer ställa till med klantigheter i en cockpit eller inte. Förmodligen sa jag inget olämpligt eftersom jag blev godkänd.

Nu har jag fått ytterligare en kallelse. Den här gången till medicinska tester i Linköping. Fast jag är ganska övertygad att den här resan kommer att ta stopp där. Jag har gjort två lite mer omfattande ögonundersökningar, och båda gångerna har läkarna vid ett visst test börjat klia sig förbryllat i huvudet, men till slut kommit fram till att jag nog är lämpad att flyga i civil luftfart. Men jag har förstått att försvarsmakten är betydligt kinkigare när det kommer till de medicinska kraven.

Därför har jag bestämt mig för att tröstbeställa en iMac om (när) jag blir underkänd. Fakturan tänker jag skicka till mina föräldrar så de kan få kompensera mig för de undermåliga gener som jag ärvt.

27iMac

Fyra kärnor á 2,8 GHz, 8 GB RAM och tjugosjutumsskärm. Den enda sanna trösten...

LX3

Nu har jag haft min kamera (Panasonic Lumix LX3) i nästan en månad och jag är jättenöjd. Hade vi levt i en perfekt värld hade den varit lite rappare, brusat mindre vid höga ISO-tal och haft en optisk sökare. Men i dagsläget innebär det en kamera som är ungefär dubbelt så stor, och det är jag inte så pepp på att ha. Eftersom min kameraintresserade vän jage publicerade en massa svartvita fotografier igår tänkte jag inte vara sämre, utan slänger in några svartvita fotografier jag med. Genom att göra bilderna svartvita har min konstnärsimage förbättrats med – jag uppskattar – sisådär trettiosju procent.

Provhytt

Arbeta

I bilden till höger ser vi Lina göra det som jag gillar att se henne göra. Arbetande och med ett verktyg i högsta hugg. Till vänster ser vi Lina göra det hon själv gillar att göra. Att utöka sin redan enorma kläd-, väsk- och skosamling. Ett intresse som jag inte riktigt delar, men klänningen hon provar på bilden uppmanade jag henne faktiskt att köpa. Anledningen var inte någon vacker skärning, bra material eller att den var skapad av en känd designer. Klänningen hade ett mås-mönster, det tyckte jag var en skitbra anledning till att köpa en klänning. Sen slängde jag med två bilder på Mini-Måns formerly known as Backslick som idag har roat sig med att stryka sig mot min skärm och sova på mitt tangentbord.

Rum på latin

Jag har velat köpa en digital systemkamera under en längre tid. Men det som avskräckt mig från att köpa, förutom priserna, var bland annat bristen på en filmfunktion. Men i höstas släpptes Nikon D90 som kunde filma HD-video, men tyvärr var det snarare ett försäljningsknep än en funktion eftersom kameran inte klarade av att fokusera för egen maskin. Några månader senare släppte Canon sin EOS 5D Mark II som hade en filmfunktion värd namnet. Men förutom att kameran är aningen för otymplig för min smak så kostar den också ungefär dubbelt så mycket som jag är beredd att betala för en kamera.

Så jag har väntat på att en vettig filmfunktion ska leta sig in i de lite billigare modellerna, vilket verkar bli verklighet under våren och försommaren. Först presentarades Panasonic Lumix DMC-GH1 och kort därefter kontrade Canon med EOS 500D. Dessutom kommer Nikon att presentera en ny kamera den 14:e april som jag misstänker kommer vara något liknande. Men för tillfället tänker jag koncentrera mig på de kameror som faktiskt har presenterats.

500vsGH1

Jag har inte sett några utförligare tester och recensioner än så länge, men jag tänker ändå dra några (förhastade?) slutsatser och lista fördelarna med Canon EOS 500D jämfört med Panasonic Lumix DMC-GH1 och vice versa.

Canon EOS 500D

  • Bättre bildkvalitet
  • Bättre utbud av objektiv
  • Optisk sökare

Panasonic Lumix DMC-GH1

  • Mindre och lättare
  • Bättre filmfunktion
  • Billigare

Jag gillar inte elektroniska sökare. Det beror förmodligen på tidigare erfarenheter under användandet av dåliga kompaktkameror, men det känns bättre att se motivet direkt utan fördröjningen och den dåliga färgåtergivningen som den elektroniska sökaren ger. Men GH1 är så pass liten och lätt eftersom spegeln är bortplockad. Det i sin tur omöjliggör en optisk sökare. Jag är definitivt beredd att offra den optiska sökaren till förmån för en mindre och lättare kamera.

Ytterligare ett argument för att köpa en Canon är att de har ett betydligt större utbud av objektiv. Jag är dock inte en person som släpar runt på en mängd objektiv, jag vill bara ha ett bra, vilket för mig är ett litet, ljuskänsligt och fast objektiv. Om det finns att få till Panasonics kamera faller även det argumentet för att köpa en Canon.

Filmfunktionerna verkar hyfsat likvärdiga, men med en liten fördel för GH1. Inspelning sker med fler bilder per sekund, det går att ändra vissa inställningar under inspelning och eftersom fokuseringen sker i princip ljudlöst kommer inte mikrofonen fånga in några störande ljud.

Det enda argument som då kvarstår för att köpa EOS 500D är då dess, förmodat, bättre bildkvalitet. Vid bra ljusförhållanden misstänker jag att skillnaden kommer vara marginell, men däremot vid dåliga ljusförhållanden tror jag att EOS 500D kommer prestera betydligt bättre. Jag är en person som imponeras av kameror med höga ISO-tal som kan återge stämningen på ett bra sätt vid dåliga ljusförhållanden. Frågan är bara om det är tillräckligt för att kompensera för den ökade vikten och storleken.

Så nu är det bara att vänta på att lite utförligare recensioner börjar dyka upp. Och att jag har får in lite pengar på kontot.

Rubriker är min grej

Fan. Jag har försökt författa ihop ett sammanhängande och välformulerat blogginlägg i tretton minuter nu. Det går bara inte. Så jag skriver det jag vill nu, utan finess och fina övergångar.

Förra veckan var jag i Åre. Vädret var fint i två dagar. Jonte hoppade ut från ett litet stup och försvann i ett snömoln, det såg ganska kul ut. Lina och jag kan titulera oss finansmeisters sedan vi utmanövrerat övriga familjen på monopol.

I skolan håller vi på med optimeringslära, och som vanligt låter det väldigt intressant, men i praktiken innebär det obegripliga powerpoint-presentationer och matematiska begrepp som jag inte känner mig bekväm med. Jag vet hur det kommer sluta. En veckas panikplugg för att försöka lära sig typtalen så att jag med minsta möjliga marginal kan häva mig över gränsen för godkänt samtidigt som jag lovar mig själv att nästa gång så ska jag vara bättre förberedd.

Skor
I helgen köpte jag nya fotbollsskor. Det fanns två anledningar till det. Den första var att jag skulle spela match på söndagen och mina gamla skor låg kvar i korridorsrummet. Den andra var att mina gamla skor på något obegripligt sätt skavde av huden under mina stortår. Femhundranittio kronor fick jag ge för mina nya skor, vilket var exakt femhundranittio kronor mer än vad jag gav för mina gamla skor. Efter ungefär en halvlek hade jag fått ett skavsår stort som en femkrona på vänster häl av mina nya Adidas Adicore II TRX FG.

Samlingen

Samlingen

Äntligen är min samling av Familyfresh duschkrämer komplett.