Vid Hornborgarsjön finns många fåglar. Men det här med dansande tranor vet jag inte riktigt om det stämmer. De står mest och hänger, småbråkar lite och petar i marken efter mat. Får de lite feeling flyger ett mindre gäng iväg en stund. Det vill säga sådär som fåglar är mest...

När vägvalet, stigen, cykeln och universum i allmänhet är emot dig kan man behöva en stund för sig själv.

Tjugosju grader i luften och badväder på Tylösand. Inget konstigt med det, om det inte vore för att det är i mitten av september.

I tisdags åt jag den godaste maten jag ätit på ett halvår.

På färjan tillbaka till fastlandet efter en middag med familjen på Högmarsö Krog. Härligt svenskt sommarväder. Jag var imponerad av de tappra få som satt på uteserveringen trots att det regnade från sidan.

Fågeln på bojen har tillbringat de senaste dagarna med att bajsa ner pappas båt. Så jag åkte in till byn och köpte en svindyr måspropeller. Jag hittade inget riktigt bra ställe att montera den på, så jag satte fast den i fören, och tänkte att för det priset borde den vara jävligt avskräckande för måsen.

Några timmar senare var han tillbaka med sin måspolare. Måspropellern snurrade sakta i vinden, men det sket måsen fullständigt i. Ett vinkeljärn, en snörstump och en hobbylösning senare så sitter propellern mitt på båten, och än så länge har måsen inte vågat sig tillbaka. utan hänger ute på grannens boj istället.

Winning.

Nu börjar löven slå ut. Men ogräset börjar också ploppa upp. Den här tiden på året är nog bäst. Det är varken för varmt eller kallt. Och växtligheten har inte kommit igång så mycket att det behövs en machete för att röra sig i skog och mark.

Naturen är helt enkelt mer stilren och avskalad nu.