Zeldas första paddeltur med övernattning. Facit är fyra något ofrivilliga simturer från Zeldas sida och en från Linas sida. Zelda överskattade sin balansförmåga tre gånger och en gång tyckte hon det var läge att bada och hoppade i. Finns förbättringspotential i sitt-ner-i-båten-färdigheter.

Sen tyckte hon det var lite ensamt och enformigt att sitta i sin egen sittbrunn, så då och då steg hon upp ur sittbrunnen och gick över till husses (min) sittbrunn och låg där och hängde en liten stund.

Väl framme hittade Zelda en ung liten and i vassen som hon bestämde sig för att simma efter. Eftersom det råder lite tveksamheter kring hur långt Zelda egentligen är beredd att simma efter en and valde Lina att simma efter för säkerhets skull. Med kläderna på.

Men kläderna var ungefär lika blöta efter som före simturen tack vare det trevliga skyfallet som började efter att vi paddlat ungefär nitton kilometer och hade knappa femtio meter kvar till vår ö för natten.

Plusgraderna hade smält bort snölagret på Runn och minusgraderna på nätterna hade gjort isarna fasta och (hyfsat) släta.

Fikapaus ett stenkast från norska gränsen, vid Valdalsbygget, en knapp mil sydväst om Grövelsjön. Fem av fem möjliga renar.

En av de mest spännande, udda och avlägsna platserna i Dalarna torde vara Övre Hågådalen längst upp i norr.

I Linas fäbodvallsinventeringsturné var det här inte bara den sista platsen, det var också den vackraste. Och helt klart den mest avlägsna. Femton kilometer mestadels myrliknande terräng utan någon egentlig stig att tala om. Men med lite vilja, ett paket kakor och en burk med chips går det mesta. Läs mer om Hågådalen på Dalademokraten, Dalarnas nordligaste by.

Hela dagen gick egentligen ut på att jag ville ha våfflor till lunch, och de bästa våfflorna fanns enligt Lina i Tällberg. Sen att det råkade ligga en keramikbutik och tre loppisar i området var såklart bara en tillfällighet.