Festival

2018_EU-Paris-festival1

2018_EU-Paris-festival2

2018_EU-Paris-festival3

Bröllopsfest

Skjuta raketer

12_nyar1

12_nyar2

12_nyar3

12_nyar4

12_nyar5

12_nyar6

Guldfeber

Guldfeber

Midsommar

Den obligatoriska filmen från midsommar. Det här året dock utan fotboll, men med tre-och-en-halv-kamp istället. Bilderna får vänta till nästa helg. Nu väntar nämligen en vecka i skogen utanför Boden.

Nyårsmat

Förrätt: Rostat bröd, salladsblad, kaviar och två räkor. Pimpat med en halv citronskiva och en dillkvist. Huvudrätt: Hängmörad oxfilé och hasselbackspotatis. Tre olika bearneisesåser, en hickorysås och en chutneyaktig variant. Efterrätt: Kladdkaka, chokladpudding, vaniljglass med krossad choklad, en kexpinne med choklad i och en jordgubbe. Vickning: Carpaccio med lagrad parmesanost, grissini, kex och chips.

Maten

Inte den mest nyskapande nyårsmiddagen som världen skådat, men varför ändra ett vinnande koncept?

Och angående oxfilén, vi hade inte bara hängmörad oxfilé, utan vi köpte vanlig också. Det är en märkbar skillnad i mörhet, men efter noggrant övervägande lutar det åt att prisskillnaden på tre- till fyrahundra kronor kilot mellan hängmörad oxfilé köpt över disk och svensk färdigförpackad oxfilé inte är motiverad.

Nyår

Nyarsbild

Nyarsbild

Nyarsbild

Nyarsbild

Nyarsbild

Lulefornication

Lulefornication

Lulefornication

Lulefornication

Lulefornication

Bal

Gruppbild

Nollegasque

Nollegasquen

Nollegasquen

Nollegasquen

Nollegasquen

Nollegasquen

Nollegasquen

Midsommar

I år blev det inget midsommarfirande hemma hos Karlsson och därmed bröts en tre år gammal tradition. Men den klassiska fyllefotbollen var minst lika bra – om inte bättre – hemma hos Mackan i Roslagsbro.

Studenten

Lina

En fördel med att ta studenten i Norrtälje är att det faktiskt är ett utspring och en flakkortege. I Arvidsjaur var det minsann inget spring, där ställde vi oss under ordnade former på trappan till huvudentrén och sjöng studentsången. Sen åkte vi fram och tillbaka längs Storgatan med vår lastbil tills vi tröttnade.

Sankt Anton

För dig som inte gillar att läsa långa detaljerade texter så kommer här en liten sammanfattning av veckan i Sankt Anton. Ett boende som alltid hade plats som inte hade just plats, fullbokat i hela området, en natt på tågstationen, skidåkning, en hysterisk och arg österrikare med hans nej-sägande fru, mer skidåkning, berg, öl, för mycket alkohol, knarkförsäljning, dans på bord stöter på svensk patrull, mer öl, tidig morgon, mer berg, skidor, flygplats med luffarens lyxboende och sömn.

StAnton

Men för det som är sugen på en liten mer detaljerad beskrivning av min vecka i alperna så finns den här, en vecka som började efter en nyårsmiddag, ett par rakter och några timmars sömn.

Från början var vi fyra, sen försvann en ur planerna, men så tillkom fem. För den som är bevandrad inom matematikens underbara värld blir det åtta. Inte det lättaste sällskapet att ordna boende och logistik för, men Tom hade ett ställe där det alltid fanns plats.

En semester är ingen semester utan en aning äventyr, så det var med en viss lättnad Tom besviket kom ut från stället som alltid hade plats och förklarade att det var fullt. När vi sedan gick in genom dörrarna till turistinformationen hann damen i princip säga “nisch” innan vi ens frågat om det fanns ledigt boende. Men ett internetcafé, tyskar som inte kunde prata engelska och ett antal telefonsamtal senare hade åtminstone jag och Patrik ordnat ett billigt boende från morgondagen och för resten av veckan.

Boende

Men vi hittade inget i vår prisklass för natten. Så vi tog tåget till Innsbruck i jakt på boende, men även där var det fullt överallt. Så Patrik och jag tillbringade natten tillsammans med några uteliggare på Innsbrucks tågstation. Jag sov hyfsat och Patrik var nästintill lyrisk över det trådlösa nätverket, som lite oväntat var helt gratis. Efter att ha tagit oss tillbaka till Sankt Anton, lämnat våra väskor och att Patrik hyrt skidor kunde vi äntligen ge oss ut i backarna.

Boende

Skidåkningen var hård och pucklig. Framförallt på eftermiddagarna. Inte mina favoritförhållanden direkt, jag är mer glidartypen. Men höll man sig borta från de större folksamlingarna och backarna i dalen var det ändå bra. När vi kom tillbaka till vårt vandrarhem bytte vi om och gav oss ut på byn i jakt på mat. Vi fann vårt byte, en hamburgare som dröp av speck und käse. När vi kom tillbaka till vandrarhemmet såg vi ett avsnitt av Family Guy och åt tretton chips innan vi somnade.

Morgonen därpå fick vi frukost av frun i huset som lyckades med det omöjliga, att säga bitte schön trettioelva gånger under en frukost som varade i ungefär lika många minuter. Efter att ha tryckt i sig så mycket frukost som möjligt gav vi oss ut i backen för ännu en dag med hårda backar och strålande sol.

Pose

Men nu glömmer vi bergen och skidåkningen för ett tag för att koncentrera oss på ägaren till vårt vandrarhem, som hädanefter kommer att gå under namnet gubben. En mycket trevlig liten gubbe som på slutet av veckan kom och visade fotografier på när han var ung och gav oss tips kring alpvandring på sommaren. Vi vet inte riktigt om det var hans dåliga samvete eller de sex ölen vi gav honom som fick honom att göra det, jag misstänker en kombination.

Pose

Hursomhelst, gubbens dåliga samvete kom i alla fall från att vi försökte mygla in sex personer i två dubbelrum och mellanlandade i en situation där vi kanske inte skulle ha det andra dubbelrummet, då det brast fullständigt för vår stackars gubbe. Men som tur var slutade det hela med vi skulle ha dubbelrummet trots allt.

Skratt

Dagen därpå hade vi tänkt att gå ut. Det började lovande med after-ski och öl. Sen kom vi hem, duschade och tog en öl och kände oss fortfarande ganska taggade. Sen väntade vi lite till. Och ännu lite till. När vi sen kände att vi inte hade så mycket tagg kvar att erbjuda gick vi till sängs, och ungefär då knackar Tom och Sanna på och kliver in i rummet med chips och godis och tittar oförstående på oss. Patrik och jag förklarar att det är för sent nu, så vi satte oss i sängen och åt snask och tittade på bilder tillsammans.

Dagen efter lyckades vi bättre. Efter en god, men dyr, italiensk middag tog vi några öl samt något ciderliknande på en bar innan vi fortsatte ut i natten. Klockan var vid det här laget ungefär tolv, och jag funderade starkt på att gå hem så att jag skulle orka åka skidor dagen efter. Men jag var inte särskilt svårövertalad. En drink bestående av snö och sprit senare och jag ångrade absolut inte mitt beslut.

party1

Jag vet inte om det är mitt långa hår som får mig att se ut som en langare, men efter att en kille kommit fram till mig och frågat om jag hade något att sälja fick jag tillbringa de närmaste två minuterna med att övertyga honom att jag inte var det. När jag äntligen hade fått honom att inse, trodde jag i alla fall, att jag absolut inte hade några droger att sälja honom frågade jag vart toaletten var. I efterhand så inser jag att det inte är särskilt intelligent att fråga någon som precis försökt köpa knark av dig efter toaletten, men just då hade jag en hel del alkohol i blodet, var otroligt kissnödigt och han stod närmast. Så efter mitt toalettbesök stod han där, redo att göra en affär. Återigen fick jag förklara att jag inte hade något knark.

party2

Efter ytterligare någon drink eller tre blev jag övertalad att dansa på bordet, efter en tio sekunders fantastisk supermanpose var det äventyret slut, för då dök en stor och skäggig svensk upp och plockade ner mig och min ryska kumpan vid namn Babuscka. Framåt tre-tiden började humöret och orken tryta på vissa håll, på andra håll var det precis tvärtom, och vi fick bokstavligt talat slita med vissa personer till taxin så att vi kunde åka hem. jag nämner inga namn, men vi kan kalla henne Babuscka.

Kuben

Väl hemma så skulle Patrik nödvändigtvis lösa Rubiks kub innan han skulle sova. Jag gav honom några välförtjänta slag på armen och förklarade att det förmodligen var den mest efterblivna idéen sedan 1876. Men sedan orkade jag inte slå mer och tittade fascinerat på medan han löste kuben på några minuter.

Nypistat

När jag sedan vaknade upp av alarmet från min klocka hade jag fått något under fyra timmars sömn och min mage var i uppror. Men det var helt klart värt att gå upp. Backarna, som framåt eftermiddagarna var isiga och puckliga, var på mornarna precis motsatsen. Efter en hel dag i backen åkte vi tillbaka till vandrarhemmet en sista gång för att duscha, byta om och säga farväl till gubben.

När vi väl kom fram till flygplatsen blev jag överlycklig. Vid incheckningdiskarna fanns det bänkar med lädersäten och dessutom hade de inga armstöd. För oss som tillbringat ett antal nätter på diverse tågstationer och flygplatser är det ekvivalent med lyx. Den natten sov jag som en uteliggarkung. Jag var till och med så pass pigg att jag orkade läsa mer än halva flygresan hem, det är vad jag kallar kvalitetsbänkar.

Sommarhändelser

Jag har läst böcker och ätit chips i Frankrike, sett min syster ta studenten, jobbat några dagar på posten, spelat ett buggigt spel, firat midsommar, grillat, tittat på fotboll och åkt båt.

Quarnevalen

Ekipage

Jag är ganska negativt inställd till overaller och ord som utan anledning innehåller bokstaven q. Så egentligen borde inte Quarnevalen vara något för mig. Men eftersom mina klasskamrater skulle vara med, den bara anordnas vart tredje år och det ryktades att slutfesten skulle vara ganska häftig beslöt jag mig för att vara med.

Ekipage

För er som inte minns så hade SAS lite problem med sina flygplan av typen Dash 8-Q400 från Bombardier. Så vi gjorde en kopia av flygplanet, ändrade modellbeteckningen till Crash 8-Q400 och namnet på flygbolaget till SOS och lät vår kopia bogseras av en bärgningsbil. Vårt bidrag nämndes (en mening) i Dagens Nyheter, vilket gör mig till nästintill kändis. Ungefär.

Gruppbild

Kanske inte särskilt taktiskt att driva med två av de företag som jag helst skulle kunna tänka mig att jobba för, men utan flaggor och pilotglasögon lär ingen känna igen mig. Dessutom har jag lite andra saker att ha ångest över, som till exempel de tidningar vi skulle sälja inför Quarnevalen. Alla som deltog var nämligen tvingade till att sälja tidningar. Jag avskyr att försöka pracka på folk saker. Att tidningen är alldeles för dyr med tanke på innehållet och att pengarna går till att finansiera en veckas lek för studenter gör den inte mer lättsåld. Men med lite hjälp från släkt och vänner lyckades jag bli av med ett par i alla fall, så jag slapp åtminstone att betala alla tidningar ur egen ficka…

Slutfesten var ganska fet. Det var billigt att dricka. Jag mådde inte så bra dagen efter. Slut.

Sjuttio

Sjuttioårsmiddag är ett ord som jag inte förknippar med fest. Därför hade jag inte heller några högre förväntningar på den tillställningen jag blivit inbjuden till under fredagkvällen. Men stället låg i närheten av där jag bor och som student är jag inte direkt den som tackar nej till gratis mat. Jag förväntade mig en stel middag med hemfärd före elva…

Men ack så fel jag hade. Det här var nog den roligaste sjuttioårsmiddagen som jag någonsin kommer uppelva, och det berodde inte bara på den fria baren, även om den var en starkt bidragande orsak. Framför allt var det sällskapet.

En stel fördrink förvandlades med mina små släktingar till en Star Wars-lek, visserligen hade jag den lite osmickrande rollen som Chewbacca, men ändå. En stel middag förvandlades med hysteriskt roliga tal och intressanta bordsgrannar till något angenämt, avslappnat och lärorikt. Ett tomt dansgolv förvandlades till ett virvlande virrvarr av mor- och farmödrar, mammor, kusiner, tremänningar och alla möjliga och omöjliga kombinationer.

Jag kan också berätta att jag premiärgrillat för säsongen, flugit runt i roslagen, fått skavsår av mina nya skor, slagit mitt personbästa (för säsongen) på två av mina löprundor, tittat på flera filmer och försökt plugga inför en tentamen i differentialekvationer.

Sovmorgon
Det sista har inte gått så bra som jag hoppats, vilket i kombination med min oförmåga att gå upp på morgonen och inställningen till skolan fått mig att genomgå en smärre livskris. Jag tror att det är den beryktade kvartslivskrisen.

Kändisar


Det är inte varje dag en bekant hamnar på en tidnings förstasida, så därför vill jag göra lite reklam för en artikel som Jasenko (Jasse) skrev för språktidningen om hur andra språk influeras och lånar av svenskan. Den intressanta artikeln kan du läsa på språktidningens hemsida.

Det är inte heller varje dag två klasskamrater är med på nyheterna, även om de inte hade en riktigt lika framträdande roll som Jasenko hade i språktidningen så tänkte jag ge Tobias och Per lite mediautrymme i alla fall.

Nu tjatar Marcus – granne och klasskamrat- att jag ska skynda mig på. Vi ska på födelsedagskalas ikväll och den där mannen vet inte vad fashionabelt försenad betyder…

Luleå

Vi anlände vid midnatt till ett becksvart Norrland i minusgrader. Vi lyckades få tag i en av Norrlands skönaste taxichaufförer. Tvåhundrafemtio kronor senare var vi ute i Luleås förort och hemma hos Lännevall.

Vi skippade artighetsfraserna och hoppade direkt till att håna mig för att lyckas slarva bort boardingkorten på under halvminuten. Lännevall hade använt sitt studiebidrag väl och köpt en fyrtiotvåtummare, som vi naturligtvis kände att vi inte bara kunde låta stå outnyttjadt. Valet föll på serien Californication.

På torsdagmorgonen vaknade Karlsson upp på sin luftmadrass, som efter natten bara var en madrass. Det vore förståligt om Karlsson hade vaknat upp lite kinkig efter en natt på en luftmadrass utan luft, men istället var det Pettson som tog kommandot på gnällfronten. Soffan hade tydligen lutat på något sätt…


Efter att ha inhandlat frukost (och ätit den) tog vi bussen ut ur Luleås studentgetto in till staden för ett besök på Systembolaget. Hemma hos Lännevall påbörjade den sysselsättning som vi under dagen utvecklade till perfektion, att dricka öl (och vin) och se på Californication. Men vi gjorde faktiskt ett litet uppehåll för att spela lite korpfotboll. En sorglig historia som slutade med en oavgjort, en förlust och en kall bastu. Vi tröstade oss med mer öl (och vin).

Framåt midnatt, ungefär ett dygn efter att vi först börjat kolla på Californication, såg vi det sista avsnittet av denna underbara serie (förlåt för att jag inte trodde på dig dentarg) som också slutade helt underbart. Lyckan byttes dock snabbt ut mot stor sorg då vi insåg att säsong två inte har premiär förrän i sommar.

Fredagen började ungefär som torsdagen slutade. Med mer snask, öldrickande och tv-tittande. Ett helvete för vilken hälsorådgivare som helst. På kvällen började vi med att förförfesta hemma hos Lännevall. Egentligen innebar det ingen skillnad jämfört med tidigare under dagen annat än att vi drack aningen snabbare och hade bytt ut mjukisbyxorna mot jeans.

Vi var på ytterligare två förfester innan vi tog bussen in till Luleå och en nattklubb där Karlsson gjorde av med ett belopp motsvarande mitt studiebidrag. Ungefär. Runt halv tre ville alla gå, utom Pettson som hade hittat sitt halv-tre-stalk. Med lite övertalning i form av hot lyckades vi få med honom in i taxin och fyllemat (varma mackor) på Julius.

“De två vännerna gick genom den norrländska natten, då och då upplysta av gatubelsyningen längs gångvägen. Det hade regnat under dagen och det varma ljuset från festlokalen, dit de båda var på väg, reflekterades av den våta asfalten. Promenaden genom regnet hade varit lång – men alkoholen i deras blod höll kölden borta – och nu skiljdes de och festlokalen åt enbart av ett dike. Den ena av vännerna vek av åt vänster och fortsatte följa gångvägen mot lokalen samtidigt som han påpekade för sin vän att inte gå över det vattenfyllda diket, varpå den andra vännen oberört fortsatte framåt och svarade att han tänkte ta en genväg. Ögonblicket senare korsade han det vattenfyllda diket.”

ur The Life of Pettson

På lördagen inledde vi dagen med en minnesstund över att vi inte hade några mer avsnitt av Californication och tröstade oss med öl. Den förra meningen var inte riktigt sann. Vi hade ingen minnesstund. Det blev helt enkelt mer chipsätande, fisande, öl och tv-tittande. Ni vet, manlighet när den är som bäst. Det är svårt att veta exakt när vår förfest började eftersom Karlsson knäckte den första ölen innan frukost.

På kvällen spelade vi mer ölspel, låste ut folk på balkongen för att få lite lugn och ro och sen gick vi till någon fest. Pettson hade skärt sig i fingret när han lagade mat, och Karlsson roade sig större delen av festen med att försöka klämma sönder Pettsons finger. Lännevall stod mest och hånglade med Sandra, och gjorde han inte det stod han och sörplade ur sin drink-hink. Men när alla började lämna festen gick vi också hem för att sova. Något som Pettson vägrade, istället genomförde han ett eget mästerskap i irritationsmoment som han vann överlägset i brist på andra deltagare.

Idag (söndag) har vi fortsatt med mer soffamys, öl och chips, och vi avser att fortsätta med det tills imorgonkväll, då vi hoppar på flyget som ska ta oss tillbaka till civilisationen, vilket samtidigt innebär slutet för vår lilla semester-helg. En helg som kan sammanfattas med sifforna fyrtiofem, fyra, tretton, trettiosex och tio. Vilket är antalet liter öl och vin som gått åt under helgen, hur många pizzor vi ätit, hur många kanelbullar vi konsumerat och antalet chipspåsar som vi dragit i oss.

Kortvisit

Jag tror jag är sjuk. Eller håller på att bli sjuk. Något åt det hållet i alla fall. Men du behöver inte vara orolig, det är inte någon psykisk sjukdom som bilden intill antyder, utan en gammal hederlig förkylning. Men förkylningar är inte så roliga att skriva om, så jag fortsätter raskt över till bilden.

Am Psych
Jag har varit hemma i Norrtälje hela helgen. Anledningen till det var en kombination av flera saker, men halloweenfest, brist på rena kläder i kombination med fullt i tvättstugan, … och att det var länge sen jag flög var väl de mest bidragande orsakerna.

Inte helt oväntat hör bilden till halloweenfesten. Det där är min tolkning av Patrick Bateman från American Psycho. Motorsåg och spikpistol är båda ganska brutala. Men båda dessa alternativ är inte särskilt praktiska, varken ur storlekssynpunkt eller tillgänglighet. Jag har då inget av det hemma i garderoben i alla fall. Det sjävklara valet borde ju ha varit yxan eller en redig kökskniv, men jag vet inte riktig hur pass lagligt det är att släpa med sig på fest. Därför föll valet på den – i rätt händer – dödliga tårtspaden.

Sen kan det vara värt att notera mitt hår som ligger på plats med en mängd hårgelé tillräcklig för att göra hål i ozonlagret. Hårgelé är inte något jag normalt använder (läs aldrig), det bryter lite mot min hårfilosofi. Jag fixar i princip aldrig håret, anledningen är förstås att jag tycker det tar värdefull sovtid på morgonen och att jag skiter fullständigt i hur det ser ut. Oftast brukar det se relativt normalt ut i alla fall, som en blandning mellan beatlesfrisyren och en råtta.

Midsommar

Midsommarfirande hemma hos Karlsson (tack Karlsson) och midsommardagsfirande ute på Lidö. Så mycket mer tänker jag inte skriva. Imorgon påbörjar jag min andra vecka på mitt sommarjobb. I väntan på nästa blogginlägg kan ni roa er lite med några filmer som spelades in under midsommarfirandet hos Karlsson. Min personliga favorit är när André leker hund (2 min 51 sek in i filmen).

Angående låten. Jag gillar den egentligen inte, men ska hela tillställningen sammanfattas i en enda låt finns det inget annat alternativ än att välja en låt som heter karatefylla.