Fotboll

Derby

Det stod 2-2 i derbyt mot Hallstavik när jag blev inbytt, tjugo minuter senare, när matchen blåstes av stod det 5-2. Ni kan dra era egna slutsatser. Slutsatser som involverar ett sämre och slutkört motstånd eller lyckliga omständigheter undanbedes. Alla slutsatser som hänvisar till min insats välkomnas.

Sportfotograf

Jag filmade lite i andra halvlek när Roslagsbro mötte Väddö i vad som skulle kunnat ha blivit ett hett derby i division fem. Nu blev det ett genomblött dito. Spelet värmde dock en aning i andra halvlek, trots det har jag svårt att rekommendera dig att se mitt senaste filmalster. Om du inte är fotbollsintresserad rospigg det vill säga.

Det känns lite som att min fotbollskarriär gått utför sedan jag var sexton. Den toppade väl någonstans vid elitpojklägret i Halmstad och har sakta dalat ner till bänknötare eller lagfotograf i division fem. Jag funderar fortfarande på vilken titel som är att föredra. Men bänk eller inte, jag tycker fortfarande fotboll är roligt, dessutom är det en väldigt bra träningsform. Jag menar, det är betydligt roligare att springa efter en rund plastleksak än att springa på egen hand.

Midsommar

I år blev det inget midsommarfirande hemma hos Karlsson och därmed bröts en tre år gammal tradition. Men den klassiska fyllefotbollen var minst lika bra – om inte bättre – hemma hos Mackan i Roslagsbro.

Bio- eller fotografi?

Det har blivit hela tre biobesök på de senaste tre veckorna. Först ut var X-Men Origins: Wolverine och senast såg jag Änglar och Demoner, två filmer som inte var värda sitt minutpris på sisådär sjuttio öre. Men mellan dessa två filmer såg jag Star Trek som – genom att slopa sin sterila framtoning i ett svart hål till förmån för snygga explosioner – är en riktigt bra biofilm.

Sen har jag testat min nya kamera en hel del också. Jag som var så säker på att jag skulle köpa en systemkamera för bara några veckor sen gjorde helt om och köpte en kompaktkamera istället, närmare bestämt en Panasonic Lumix LX3. Det som i slutändan avskräckte mig från att köpa en systemkamera var storleken och priset. Nu blev det en kamera som är så pass nära en systemkamera jag kan komma och ändå få plats med den i jackfickan. Bilden nedan är tagen med just den kameran och inte tänkt att representera den på något sätt...

...däremot tänkte jag att bilden ska representera det faktum att jag passerat Öregrund på vägen till en reservlagsmatch på Gräsö. Det var den andra matchen för söndagen. Men att säga att jag spelat två matcher på en dag är nog att tänja på sanningen en aning. För i den första matchen satt jag mest på bänken. Men jag kan med gott samvete säga att jag spelat 1,17 matcher i helgen.

Rubriker är min grej

Fan. Jag har försökt författa ihop ett sammanhängande och välformulerat blogginlägg i tretton minuter nu. Det går bara inte. Så jag skriver det jag vill nu, utan finess och fina övergångar.

Förra veckan var jag i Åre. Vädret var fint i två dagar. Jonte hoppade ut från ett litet stup och försvann i ett snömoln, det såg ganska kul ut. Lina och jag kan titulera oss finansmeisters sedan vi utmanövrerat övriga familjen på monopol.

I skolan håller vi på med optimeringslära, och som vanligt låter det väldigt intressant, men i praktiken innebär det obegripliga powerpoint-presentationer och matematiska begrepp som jag inte känner mig bekväm med. Jag vet hur det kommer sluta. En veckas panikplugg för att försöka lära sig typtalen så att jag med minsta möjliga marginal kan häva mig över gränsen för godkänt samtidigt som jag lovar mig själv att nästa gång så ska jag vara bättre förberedd.

Skor
I helgen köpte jag nya fotbollsskor. Det fanns två anledningar till det. Den första var att jag skulle spela match på söndagen och mina gamla skor låg kvar i korridorsrummet. Den andra var att mina gamla skor på något obegripligt sätt skavde av huden under mina stortår. Femhundranittio kronor fick jag ge för mina nya skor, vilket var exakt femhundranittio kronor mer än vad jag gav för mina gamla skor. Efter ungefär en halvlek hade jag fått ett skavsår stort som en femkrona på vänster häl av mina nya Adidas Adicore II TRX FG.

Sommarhändelser

Jag har läst böcker och ätit chips i Frankrike, sett min syster ta studenten, jobbat några dagar på posten, spelat ett buggigt spel, firat midsommar, grillat, tittat på fotboll och åkt båt.

Biljett

Det är fotbolls-EM i år, i Österrike och Schweiz närmare bestämt. Under januari kunde man delta i Svenska fotbollförbundets utlottning av biljetterna, och idag fick jag äntligen mailet med resultatet…

I mailet stod det att jag och två kompisar blivit tilldelade biljetter, men inte vilka biljetter, så full av förväntan klickade jag på länken för att ta mig till sidan med resultatet.

EM

Jag och mina två vänner hade blivit tilldelade finalvouchers, vilket innebär att om Sverige tar sig till final i EM får vi byta våra vouchers mot biljetter. Sannolikheten för att Sverige ska ta sig till final är ungefär lika stor som överlevnadschansen för en snöboll i helvetet.

Lite av en besvikelse, speciellt med tanke på att jag måste lägga ut ettusenfemhundra kronor för dessa vouchers, pengar som jag inte får tillbaka förrän i sommar. Visserligen skulle jag kunna strunta i att betala, men jag kommer ångra mig djupt om den där snöbollen faktiskt överlever…

Ändligen

Dåligt med uppdateringar. Fel. Jävligt dåligt med uppdateringar. Anledningen är att desto längre tid det går mellan blogginläggen, desto bättre jag vill att nästa inlägg ska vara. Som någon slags kompensation. Men jag har gett upp nu. Jag har inget vettigt att skriva, så jag tänker bara redogöra över vad jag gjort i ingen som helst kronologisk ordning.

Två tidiga tisdagsmorgnar och korpfotboll med Röde Pölse. Förra tisdagen vann vi hatmatchen (där lagets första utvisning någonsin tilldelades undertecknad) med 3-2. Tyvärr gick det inget vidare mot gubbarna från Samhall idag. Förlust med 3-1, vilket inte var ett rättvist resultat. Men två skitmål bakåt och ett försvarsspel där motståndarlagets anfallare knappt rörde sig utanför eget straffområde gjorde det svårt för vår del på målfronten.

I söndags julbakade jag med korridoren. Jag gjorde sjutton pepparkaksgrisar och deltog i arbetet med pepparkakshus á la Empire State Building. Fast det var jobbigt att rita en massa fönster, så vi gjorde bara ett, vilket gjorde att det blev ett pepparkakstorn istället.

I lördags utsåg jag och Lina min lillebror, Jonathan, till världens mest irriterande småsyskon. Motiveringen lyder

"Jonathan har med en sällan skådad intensitet konstant utfört hoppattacker mot fredliga filmtittare på ett sätt som skapar irritation utan dess like, detta i kombination med en stark ovilja till att gå och lägga sig ger Jonathan priset som världens mest irriterande småsyskon 2007"

Förra måndagen skrev jag tentan från helvetet. Det var alldeles för mycket kunskaper som jag förväntades ha sen tidigare. Dessutom skiljde sig den tentan vi skrev i år från tidigare års tentor. Anledningen till att den var så svår kan också bero på att jag började plugga ordentligt till tentan tolv timmar innan och att när jag skrev den hade varit vaken i tjugusju timmar. Men det är svårt att säga.

Annars har jag varit på lite standup på Syster och bror. Förrförra gången var en skitpackad Janne Westerlund där och var kass. Förra gången var en stundtals obegriplig Peter Wahlbeck där. Det är tråkigt, men det känns lite som att det oftast är så att de redan lite mer etablerade komikerna går dit med inställningen att de är störst, bäst, vackrast och roligast och bara kan slänga ur sig lite historier så blir alla nöjda och glada. Uppenbarligen så kan även komiker drabbas av storhetsvansinne. Som tur är brukar det alltid finnas några mindre kända komiker som är betydligt mer fokuserade och som har bra och roligt material.

En annan sak som defintivt inte är rolig, utan bara oroande, är när jag upptäcker att jag sett delar av ett avsnitt från någon serie som går på eftermiddagarna. Ni vet, dåliga amerikanska serier. Serier som jag inte ens följer. Frågan är om det är jag som är tragisk som faktiskt har sett skräpet en gång tidigare eller om det är kanalerna som är tragiska som repriserat avsnitten så pass att jag helt enkelt inte kunnat undvika det.

Korpen flyger

Så är det dags för en liten uppdatering. I tisdags spelade jag korplagsmatch för första gången. Inledde med seger, 6-1, mot ett gubbgäng utan avbytare. Spelmässigt var matchen jämn de första tre minuterna. Sen började krafterna att tryta hos våra moståndare. Nästa vecka blir det förmodligen tuffare…

Jag har gymmat också, det var visserligen inte första gången, men första gången på väldigt länge. Jag har en sjuk träningsvärk i mina axlar, att ta på sig jackan har idag och igår varit en stor utmaning. Förhoppningsvis har det släppt till imorgon.

Igår var jag och Fredrik på stand-up klubben på Syster och Bror. Lätt värt trettiofem spänn (garderob och inträde). Efteråt gick vi till en väldigt fashionabel adress på Birger Jarlsgatan och drack rödvin och åt brieost på kex. Jävligt sofistikerat om jag får säga det själv. Planen var väl egentligen att gå ut, men vi orkade helt enkelt inte, och gick hem vid ett. Inte särskilt ovanligt när det gäller mig.

Idag åt jag, lite oväntat, lunch med min före detta granne, Henna. Det och tentan jag skrev ikväll är i princip det enda vettiga jag gjort idag. Tentan var i min kvällskurs, Vädrets makter (7,5 hp), och det enda förberedelser jag gjort var att skumläsa igenom en kurskamrats bok precis innan tentan. Men jag tyckte mina meteorologikunskaper från Arvidsjaur satt ganska bra, jag kommer definitivt att klara tentan i alla fall.

Sen har jag gjort två små iaktagelser under veckan som jag gärna vill dela med mig av.

Det första är den lilla chock jag fick när jag mailade in vår sextonsidiga rapport i hållfasthetsläran (Analys av roterande stångbärverk är den otroligt upphetsande titeln) som en pdf-fil, och fick svaret att hon inte kunde ta emot den via pdf, utan vi var tvungna att lämna in en utskrift. Ungefär då undrade jag om det verkligen var en teknisk högskola jag gick på.

Det andra är att folk blivit upprörda över “mamma, pappa, barn”-kampanjen i tunnelbanan. Hur fan kan det anses som kränkande? Jag förstår inte, det är väl inget fel med att folk vill leva i en mysig liten kärnfamilj?! Kärnfamiljen är en rättighet precis som andra konstellationer. Att någon försöker framhäva och argumentera för sin egen ståndpunkt måste väl ändå anses som acceptabelt. Att smutkasta någon annans övertygelse är däremot fel…

Tenta

Jag tror jag klarade tentan i mekanik idag. Eller, jag borde ha gjort det i alla fall. Med tanke på att jag inte lyckats svara rätt på ett enda tal som jag gjorde under plugget inför tentan och därmed var helt inställd på att få skriva omtentan den fjortonde januari kom det här som en positiv överraskning.

En fråga jag ställt mig på sista tiden är om det är positivt att inte stressa upp sig inför ett prov. Fördelen är att jag slipper stressen. Nackdelen är att jag lätt kan sätta mig och titta på en film eller två och sova bort halva dagen innan tentan. Inte för att jag är övertygad över att jag kommer klara tentan, utan mer för att det faktiskt finns en liten chans att jag kan klara den och att det inte är hela världen om det går käpprätt åt helvete.

Träning i Vasaparken, BP (i gult) rör sig så snabbt att kameran inte hänger med…
Boka in tisdag nästa vecka, för då har nämligen Rode Polse – världens bästa sämsta korplag – seriepremiär. Liljeholmshallen är platsen för vår fotbollsmagi. Avspark halv sju. Ja. Du läste rätt. Halv – jävla – sju. Att jag, som lider av grov morgonschizofreni, har gått med på detta är helt obegripligt. Men BP (som i Berglund-Pilgrim, inte Brommapojkarna) har lovat att ringa och väcka mig, och med avancerade psykologiska metoder få upp mig ur min varma säng ut i beckmörkret och midvinterkylan för att spela korpfotboll. Jag önskar honom lycka till, han har ingen lätt uppgift framför sig...

Korridoren

Jag har flyttat hemifrån (igen). Till ett studentrum på Lappkärrsberget. Jag är jättenöjd. Visst, jag kanske inte är så överförtjust över tanken på hur min skuld till CSN sakta men säkert växer, men fördelarna överväger nackdelarna. Det är nära till skolan och det känns återigen som jag har ett eget liv.

Att bo i korridor är väl lite av ett lotteri. Som jag vunnit. Jag trivs jättebra i korridoren. Alla är skötsamma. Det gör att det gemensamma köket är, under omständigheterna, väldigt välstädat. Ett kök som inte klassas som en hälsorisk är alltid trevligt, även om det i mitt tycke inte nödvändigtvis är ett måste. Men dessutom är alla som bor här trevliga.

Tyvärr missade jag middagen som italienarna lagade igår eftersom jag var hemma hos mamma och pappa och åt mat. Men pepparbiff och hasselbackspotatis är inte dåligt det heller. Anledningen till att jag var hemma var den sista matchen för säsongen med laget. Något som skulle kunna beskrivas med kommentaren “ursäkta, kan jag få tillbaka fem timmar av mitt liv?”.

Tränaren ringde på morgonen, ett par timmar innan matchen och frågade om han hade kallat mig. Jag förklarade att det hade han inte. Då frågade han om jag kunde komma. Så jag pallrade mig hem till Norrtälje, vilken är en timmes enkel resa. Jag började på bänken, självklart hade jag inte väntat mig något annat, men jag hade ändå räknat med att få komma in och springa lite sista kvarten eller så. Icke. Tränaren gjorde inte ett enda byte, förutom en spelare som självmant kom och bytte för att han inte orkade springa mer. Behövd? Knappast. På plussidan kan väl sägas att det tillslut blev en ganska spännande match och att jag fick träffa Robert (spelade i motståndarlaget).

Så var vi tillbaka vid pepparbiffen och hasselbackspotatisen hemma hos mamma och pappa. Efter ett misslyckat försök att få ordning på familjens dator, även känd som “Datorn från helvetet” och en förlust i FIFA mot Jonathan åkte jag tillbaka till Stockholm och mitt rum. Tyvärr har jag ingen kamera, så jag har inga bilder på rummet. Lyckligtvis är jag otroligt bra på att rita…

Mitt rum

Som jag skrev missade jag italienarnas middag igår, men jag var med i torsdags då vi också hade middag (och utgång), men jag kom precis lagom till festen. Så igårkväll festade vi tillsammans i Stockholm. Berns, Spy Bar och Max om jag ska namedroppa lite. Hemma vid sju. Det är trevligt med en korridor där alla kan umgås och festa tillsammans.

Skolfest

Den här veckan har jag hängt i skolan ganska mycket. Terminens målsättning är ju att vara med på (nästan) alla föreläsningar och lämna in uppgifter i tid. Än så länge går det väl ganska bra. En missad föreläsning och alla inlämingsuppgifter mer eller mindre inlämnade i tid. Nu för tiden förstår jag nästan talen jag löser också, och vissa har jag till och med löst själv. Jag tror det kan ha något att göra med att jag nu för tiden faktiskt antecknar och följer med på föreläsningarna istället för att läsa gratistidningar och lösa korsord.

Så var det fest. Tredje helgen i rad för mig dessutom, vilket jag tror är ett personligt rekord. Jag vet. Pinsamt dåligt rekord. Men jag är en hemmakille.

Övriga intressanta händelser värda att notera den här veckan är:

  • Jag har inte hunnit träna något den här veckan på grund av skolan
  • Jag dömde en match och spelade tio minuter av en annan match i lördags
  • Chrisse (aka Pite-Christian) var på genomresa och vi såg 28 veckor senare på bio

Döm själv

Idag hittade jag en liten lista över anledningar till varför du ska bli fotbollsdomare. Du får en bra ledarutbildning Du håller dig i fysisk trim Du blir kvar i fotbollsfamiljen Du tjänar en bra extraslant Du har roligt Du får uppleva god sammanhållning Du utvecklas som människa Du får chans att resa och se Du får spänning i livet Den som skrev den här listan måste antingen vara lätt hjärnskadad eller världens mest optimistiska person. Själv vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller gråta när jag ser den. För det första vet jag inte vad de får ledarutbildningen...

T9

T9 är ett verktyg som räddat livet på många tummar genom åren, och genom alla dessa år har jag levt med vetskapen om att ludde inte finns med. Rudolf får vara med. Agda, Torbjörn och Jurgen likaså. Ludwig men inte ludde. Ludde fick inte tillhöra finrummet med alla de andra T9-namnen.

Jag hade accepterat mitt liv som kudde.

Men inte nu längre. När använde du senast ordet incest i ett sms? För alla svenska al-Qaida medlemmar är säkert ord som jihad och självmordsbombare användbara. För de lite mindre religiösa och betydligt mer rasistiska finns negerhora tillgängligt. Ordet dubbelfitta kanske också kan vara bra att ha, jag vet visserligen inte vad det är, men om det överhuvudtaget finns är jag inte säker på att jag faktiskt vill veta vad det är.

Men alltså inte ludde.

Så det är ett av de ord jag lagt till i min ordlista. Ett litet urval av andra ord är:

  • bäver
  • chill
  • bloggen
  • borat
  • arlberg
  • dånken
  • enmotor
  • imorrn
  • kontinentalt
  • kth
  • kuggade
  • näe
  • nepp
  • robro
  • scrubs
  • semlor
  • slacker
  • wassah
  • yoghurt

Om det är någon som undrar vad jag pysslat med på sista tiden så är svaret fotboll. Jag har tillbringat fem kvällar i rad ute på Vårlyckans IP med träningar och matcher. Idag skulle bli den sjätte, men jag är förkyld och dessutom har ingen som helst lust att träna idag. Så ikväll stannar jag nog hemma med en bra film.

Igår försökte jag åka wakeboard ute hos Jens på Singö. Efter ett antal försök lyckades jag ta mig upp i alla fall. Men blåst och vågor är nog inte de optimala förutsättningarna för någon som aldrig har åkt tidigare, men jag lyckades stå upp ett tag i alla fall.

Golf har jag spelat också. Nio hål på Dillingbys pay-and-play-bana. Det var nog ett par år sedan jag svingade mina juniorklubbor, men jag tyckte det gick ganska bra i alla fall. Men som väntat började tålamodet tryta mot slutet…

Nollsjusommar

Det gick inget vidare på kompletteringsskrivningen i torsdags. Men nu är det sommarlov, så räkningen för det misslyckandet kommer när skolan startar i augusti. I fredags studerade jag studenter. De var så glada för att de äntligen är fria. Jag förstår dem.

Men nu önskar jag dem välkomna till verkligeheten, där allting är möjligt, valfriheterna är oändliga. Men livet kommer det för majoriteten att sluta med ett lågavlönat skitjobb, skilsmässa och prozac. Usch. Bara den där raden kanske kommer få någon att börja knapra lyckopiller.

Jag är egentligen inte så cynisk. Det är trötthet, rinnande näsa i kombination med halsont och huvudvärk som kraftigt bidrar. Jag funder på om det kan vara pollen som är boven i dramat…

Idag spelade vi match. Förlust. Jag tänker inte ens skriva om eländet.

Ikväll grillade jag tillsammans med mamma, pappa, jonte, sandra, lae och björkis. Mätt blev jag. Sen tittade vi på piraterna i karibien. Vilket var en väldigt lång historia med svek hit och dit. Inte dålig. Bara för lång.

Om cirka nittion timmar befinner jag mig i Nice. En veckas semester med familjen, därefter jobbar jag på lantbrevbäringen fram till mitten av juli, och så tar jag lite semester igen, och sen jobbar jag ett par veckor till och slutar i mitten av augusti.

Förslag på vad jag ska göra på mina lediga veckor i juli (from 13 juli tom 29 juli, dvs vecka 29 och 30)?

Fylleslag

I fredags var jag på studenfest med Jasse på Viper Room. Det var… Småkul. Vi drack ingen alkohol och gick hem vid tolv. Så det var en väldigt lugn kväll.

I fredags dömde jag en fotbollsmatch. Tvåhundratjugo kronor för lite mer än en timmas motion. Lättförtjänta pengar. Åtminstone den här gången. Ibland är inte spelare, ledare och föräldrar riktigt lika lugna. På kvällen hyrde jag och Lae film. Ja, du läste rätt, jag hyrde en film. Snart kanske jag till och med plockar fram de gamla VHS-kassetterna… Skrämmande tanke. I vilket fall som helst såg vi School for Scoundrels, som stundtals var riktigt rolig.

I lördag spelade vi match mot bottenlaget Norrskedika, och vi lyckades vinna med nöd och näppe. Resultatmässigt i alla fall. Att vi bara gjorde fyra mål framåt var skandal, och jag tar på mig lite av det ansvaret i och med att jag missade fem frilägen (ja, du läste rätt). Men det var nästan en ännu större skandal att de lyckades göra tre mål på ungefär lika många skott på mål. En lite utförligare rapport finns på Roslagsbros hemsida.

Efter matchen käkade jag och Pettson pizza och efter det åkte vi hem till Lae och tittade på när Danmark tog sig an Sverige. Jag tänker inte redogöra för matchen, jag tänker bara ställa följande frågor:

  • Hur kan man tappa en ledning på tre mål?
  • Hur lyckas en grottmänniska överleva i tusentals år, få på sig en dansk tröja och springa in på en fotbollsplan?

Sen vill jag bara förklara hur otroligt nöjd jag är över att linjedomaren uppmärksammade slaget i magen. Inte som svensk och den straff han gav oss. Utan som domare. Incidenter som sker en bit ifrån bollen är i princip omöjliga att upptäcka, därför känns det extra skönt när någon faktiskt blir ertappad med att göra något så regelvidrigt som att slå en annan spelare.

På kvällen förfestade vi lite hemma hos Lae och sen gick vi till Mobergs, där de hade satt upp något slags danstält, vilket uppskattades eftersom det var på tok för varmt att dansa inomhus.

Monsterspindel

Spindlar är en av de saker jag är rädd för. Kanske inte så mycket för vanliga som spindlar, men monsterspindlar däremot är väldigt läskiga. Filmen nedan innehåller scener av våldsam karaktär, och rekommenderas därför från femton år.

Idag spelade jag match igen. Mot Valsta Syrianska i upplandscupen. De spelar i väldigt många divisioner ovanför oss, så för att det skulle vara rättvist fick vi fyra straffar. Vi förlorade i alla fall med 8-3.

Jag kan också rapportera att jag tydligen har sommarjobb trots allt. Jag ringde posten, min arbetsplats de tre senaste somrarna, och det visade sig att de hade räknat med att jag skulle jobba. Det här betyder nog att jag inte tänker delta i läkemedelsstudien för piller mot schizofreni. Det är lite synd. Det verkade lite spännande.

Komet

Jag är rädd för många saker. Spindlar, vulkaner, getingar, prov, grönsaker, söta flickor, ormar, psykopater, sjöodjur (hit hör gäddor, kräftor, hummer och det mesta med klor och vassa tänder), tala inför folk, jordbävningar, propellrar, elektricitet, isberg, vårdslösa mittbackar, rökning, isiga pister, hajar, vapen, hästar, flygledare, virus, taggiga saker och lite annat smått och gott. Visserligen är det ingenting jag direkt går runt och tänker på, och de flesta saker är jag nog egentligen inte rädd för, det är snarare så att jag respekt för dem. Men det absolut läskigaste, och det enda jag kan minnas att jag haft en ordentligt mardröm (när jag var tio) om är hotet från rymden, och då menar jag inte små gröna män.


Allting nedan är hämtat från boken En kortfattatd historik över nästan allting av Bill Bryson.

“En asteroid eller komet som färdas med kosmiska hastigheter kommer in i jordatmosfären i sådan fart att luften under den inte hinner undan utan trycks ihop, som i en cykelpump. Alla som använt en sådan vet att komprimerad luft snabbt blir varm. Temperaturen under meteoren skulle stiga till omkring 60 000 Kelvin, eller tio gånger yttertemperaturen på solen. I samma ögonblick den gör entré i vår atmosfär, skulle allting i dess väg – människor, hus, fabriker, bilar – skrynklas ihop och försvinna likt cellofan i en låga.En sekund efter inträdet i atmosfären skulle meteoriten dundra in i jordyton där människorna i Manson ett ögonblick tidigare hade skött sina sysslor. Meteoriten som sådan skulle ögonblickligen förångas, men smällen skulle spränga bort 1000 kvadramtkilometer sten, jord och superupphettade gaser. Allt levande inom 250 kilometer som inte hade dödats av hettan vid inträdet, skulle nu dödas av smällen.”

…och så fortsätter det. Författaren frågar också en forskare hur långt i förväg vi skulle bli förvarnande och svarar glatt att vi förmodligen inte alls blir förvarnade. Det som nyss beskrevs har faktiskt inträffat på jorden och kommer med väldigt stor sannolikhet att inträffa igen men det kanske är en liten tröst att sådana nedslag bara sker någon gång per årmiljonen, så sannolikheten att just du och jag skulle bli träffade av en är ganska liten.

Men även om sannolikheten inte är särskilt stor kan det fortfarande inträffa. Det bevisades idag. Jag gjorde nämligen mål när vi spelade bortamatch mot Vina/Valsta i Märsta, och sannolikheten för det är skrämmande låg. Matchrapporten finns här. Jag nämns ett par gånger. Ett i samband med målet, som gick till så att feza sköt och träffade min höft och sen studsade bollen in i mål. Sen står det att jag missade två frilägen…

På kvällen firade vi mamma genom att äta på Zorbas. Jättegott! Förmodligen var det också första gången personalen fick ta emot en beställning på pizza till efterrätt. Men det var en väldigt god pizza. De marinerade lammkotletterna var inte så tokiga de heller…

Uppgift ett

Staffan PH

I lördags spelade jag match. Förlust. På kvällen hade vi lagfest tillsammans med damlaget. Jag hade tänkt vara nykter och åka hem före elva. Jag lyckades med ett av mina mål. Jag var hemma vid två.

Anledningen till mina målsättningar var att jag hade en läkarundersökning på söndagen. Jag kan stolt meddela att jag verkar vara fullt frisk, åtminstone fysisikt, så nu får jag flyga igen.

Det som inte är riktigt lika roligt är det faktum att jag fick underkänt på tentan igår. Så nära, men ändå så långt ifrån. Uppgift ett – fem måste man klara och uppgift sex-tio samlar man poäng för att se vilket betyg man får. Jag klarade inte uppgift ett men samlade ihop poäng till en fyra (~VG). Vilken besvikelse!

Dessutom lyckades jag återigen bevisa att jag är helt oförmögen att göra mål, trots att jag hade tre frilägen lyckades jag inte peta in en enda rackarns boll. Men trots mitt målsinne vann vi i alla fall, med 6-3. För övrigt så lyckades Pettson göra ett mål och ta med sig mina bilnycklar hem. Det försvårade lite när jag skulle åka hem (Pettson, jag tycker om dig ändå…).

Jag har lagt till bilder till bildarkivet också. Närmare bestämt:

  • Bilder från ytterligare en kamera från Jens fest. Hoppa dit!
  • Bilder från lagfesten ute i Väsby Hoppa dit!

Och sist vill jag tipsa lite om iGoogle. Det är inte så märkvärdigt egentligen, det är bara en tjänst som gör att det går att pimpa sin egen googlesida med lite roliga mojänger (widgets) och teman. Den enda mojäng jag saknar är ett svenskt lexikon så jag kan slå på svenska ord. Så om någon från Svenska Akademin läser detta, knåpa ihop en widget åt mig!





Det är lite roligt att temat ändrar sig beroende vilken tid på dygnet det är, dessutom, som en bonus är räven också hemskt söt. Frågan är bara när google kommer att ta över världen…

Karlstad

I fredags var det seriepremiär. För mig. Gick väl inget vidare. Kondition som en överviktig flodhäst. Inte riktigt kanske. Men den är inget vidare. Hängde lite hemma hos läe (med petsson och westberg) på kvällen och sen gick vi till Mobergs, där det inte var så mycket folk.

I lördags åkte familjen till Karlstad, jag har en kusin och en faster där, och den förstnämnda skulle konfimera sig. Skönt med en mini-semester. Kom hem igårkväll (söndag).

En väldigt snålt tilltagen bloggning. Jag vet. Därför kompenserar jag med en video från svenskt näringsliv. Swenska tjej it’s the grej!

Seriepremiär

Idag spelade Roslagsbro IF sin första seriematch för säsongen. Utan mig visserligen. Kanske var därför vi lyckades vinna med 4-3. Det finns en matchrapport att läsa här. Jag försökte ta lite kort på matchen, men det gick inget vidare. Det beror nog på att kameran är helt värdelös och att jag inte orkade flytta mig. Men nedan är i alla fall en bild på Staffan (nummer tio i rött) precis innan han gör mål.

Imorgon tänkte jag börja mitt nya liv. Jag gjorde ett försök för några veckor sen med att sluta slösurfa på internet. Det höll väl ungefär en vecka. Så jag gör ett nytt försök. Nu handlar det om att träna fem gånger i veckan och gå på hälften av alla föreläsningar. Det borde vara en rimlig målsättning.

Sanningar

Som hängiven bloggare antar jag givetvis Patriks (Hjortbergs) utmaning:

Regler:
Varje spelare börjar med att skriva sex sanningar/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagna ska skriva sex saker om sig själva i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer bloggaren fem nya bloggare och gör en lista med deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Mina sanningar:

  1. Jag är väldigt lättlurad för den envise.
  2. Jag blir vädligt besviken när ingen/få kommenterar mina blogginlägg.
  3. Jag rakar fötterna och klipper benen. Så håriga är dom.
  4. Jag är livrädd för att misslyckas. Så rädd att jag ibland inte försöker.
  5. Jag tycker, överlag, att killar är snyggare än tjejer.
  6. Jag har bara varit kär en gång.

De fem som skall anta utmaningen:

  1. dentarg
  2. jage
  3. robban
  4. charlotte
  5. jasse

Fraudkamp
I övrigt. Jag stukade foten i lördags när vi spelade match (matchrapport). Jag som precis blivit frisk. Jag har också insett att jag måste ordna en ny digitalkamera, jag funderar på att köpa en Fujifilm Finepix F31fd, men som alltid är det en djungel när man ska köpa nya teknikprylar. Så jag vet inte riktigt. Min hårddisk har ju kraschat också, men jag var hemma hos jage igår och fick lite hjälp. Vi kunde åtminstone läsa datan. Så alla mina bilder och dokument är nu räddade.

Bilden har ingenting med artikeln att göra. Jag tyckete den var rolig och jag tycker det blir lite torrt med bara text. Den kombinationen gjorde att jag nästan var tvingad till att lägga in den. Klicka för att se en större version.

Helg

Som jag skrev tidigare var jag på träningsläger i Sandviken, vi åkte på fredagmorgon och när vi kom dit tränade vi lite på förmiddagen. På eftermiddagen blev det bad och bastu och på kvällen blev det middag. En träning på lördagen och sen hämtade mamma och pappa mig för vidare färd till fjällen.

Efter att Jenny och jag, som sig bör inför en resa av det här slaget, utbytt de vanliga artighetsfraserna (vilket i mitt fall innebär att gnälla lite på hur hon placerat sig och sina grejer på ett väldigt dumt sätt i baksätet) påbörjade vi färden mot Åre. Både söndagen och måndagen var det kanonväder, vilket också innebar mycket folk i backarna och köer. Men det gick att leva med. Tisdagen var inte riktigt lika bra, mulet och snöblandat regn. Enligt resten av familjen var det ännu sämre idag (onsdag). Som tur är behövde inte jag bekymra mig eftersom jag tog tåget hem igår kväll. Ingen sovplats, och inte heller fönsterplats. Det är inte humor att försöka sova utan något att luta sig emot. Anlände till Stockholm 04.20 och var hemma hos mormor ungefär två timmar senare, en resa som under “normala tider” skulle ta maximalt en halvtimme, och kunde äntligen få sova ordentligt.

Jag hade tänkt börja recensera alla böcker jag läser också. Inte så långa, men någon mening eller sju och ett betyg.

Under påskhelgen har jag läst

  • Madame Terror av Jan Guillou
  • Snabba cash av Jens Lapidus
  • Fly för livet av Helena Von Zweigbergk


Vi tar dem i ordning. Den första är ännu en del i Carl Hamilton serien, även om han inte har en så central roll i den här delen. Det här är ungefär som röd oktober, fast lite mer politik och massmedia inblandat. Jag gillar Janne, även om jag ibland tycker att han hoppar lite för mycket ibland och utelämnar delar. Gillar man Janne och Carl, läs!


Den andra handlar om droger. Eller snarare försäljningen av dem. De tankar jag
hade från början var en deckare fast från brottslingarnas sida, fungerar det? Och varför måste han skriva i slang? Kan han inte skriva korrekt svenska? Svaret på frågorna är att det går fantastiskt bra att skriva ur brottslingarnas synvinkel. Slangen är fortfarande lite störande, men det är möjligt att det gjorde att jag kunde leva mig in i berättelsen lite bättre. Måste läsas!


Så kommer vi till den sista boken… Av Helena von Zweigbergk. Det är hon som sitter och drygar sig som in i helvete i filmkrönikan. Ska alltid försöka vara så djup och så vidare. Hade jag vetat innan att det var hon som skrivit den här boken hade jag nog aldrig börjat läsa den. Själva grundhandlingen är väl hyfsad, hade hon skrivit ner den kanske hon fått ner handlingen till ungefär hundra sidor istället för de nu trehundra plågsamma sidorna. Om det var en sann händelse skriven av någon som upplevt det hela hade det varit försvarbart att fylla ut boken med tvåhundra sidor om längtan efter sin man och barn (huvudpersonen är en kidnappad kvinna), men jag tror knappast von Zwiegbergk upplevt detta. Ett exempel på utfyllnadsnonsens är:

“Taket är lågt och grått, det ser tungt ut, men med tankekfraft försöker jag få det att lätta, få trycket över bröstet att lätta. Friheten har himlens färg, tänker jag, och försöker föreställa mig himlen. Som tröst försöker jag projicera bilder i taket. på himlen, den har den knallblå färg som man kan se vackra klara sommardagar. Bara ett och annat luftigt vispat moln. Svalor visslar förbi, jag ligger på en filt i gräset, blundar mot solen och det är så skönt att inte kunna öppna ögonen mot den, att känna den obändiga ljusa kraften, att tvingas böja sig för den utan att kunna se och registrera.”

Jävligt vackert. Men det påstås att det är en kriminalroman, ingen diktsamling. Min teori är att hon skrivit dit kriminalroman för att kunna sälja mer av boken och lura mer folk att läsa hennes pretentiösa svammel. Om du ser den här boken, fly för livet!

"Ny" blogg

Nytt utseende på bloggen. Anledningen till det är att jag bytte “bloggsystem” och passade på att ändra lite utseendemässigt. Anledningen till att jag bytte var att min förra blogg gav ut lite skumma RSS-feeds, det nya systemet ger ut dem utan problem!

Men den största anledningen var att det förra systemet hade någon slags kommentarsjukdom. Ibland bara försvann alla kommentarer och det gick inte att skriva några nya. Jag misstänker att det beror på alla spam-bottar som “skriver” kommentarer.

Med det nya systemet så ska nog spamet rensas bort!

Det här med internet går väl lite sådär. Jag slösurfar inte riktigt lika mycket. Jag läser istället. De senaste två veckorna har jag läst:

  • Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson:
    Spännande.

  • Agenten av John Grisham:
    Slutade väldigt tvärt.

  • Bakom stängda dörrar av Kristina Hansen, Bengt-Åke Cras och Agneta Cras:
    Irriterande hemsk.

  • Martina-koden av Martina Haag:
    Sjukt rolig. Ibland.

  • Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad:
    Seg. Stundtals intressant.

  • Kommisare Morse och vägen genom skogen av Colin Dexter:
    Spännande. Men svårt att hänga med i konversationerna.

I lördags var jag på inflyttningsfest hemma hos Björkis i Uppsala. Som vanligt (nu för tiden åtminstone) glömde jag kameran, så tyvärr blev det inga bilder. Men tänk er ett dimmigt slagfält. På den ena sidan har vi Björkis klasskamrater, byggingenjörer. På den andra sidan hade vi oss icke-byggare. Den senare styrkan försökte tappert kämpa sig in i fiendelägret, men misslyckades och fick istället utkämpa slaget med gerillataktik. Det var en ganska dålig liknelse. Jag kände bara att jag ville fylla ut lite.

I söndags jobbade jag lite också, med världens otacksamma jobb. Domare. Ändå var det inte särskilt hemskt i söndags, gjorde inte en helt genomrutten instats. Men däremot borde jag visat ut en väldigt otrevlig spelare. Men jag såg bara en förselse, och valde att inte visa kortet. Efter matchen fick jag veta att han sparkat ner en kille och hånat honom när jag tittat bort. Sådant gör mig arg.