Cykelbud

Äntligen har jag fått tillbaka min cykel som varit inne på reparation. Så nu cyklar jag praktiskt taget överallt. Det innebär ett par extra kronor varje månad, men den största bonusen kommer i form av benmuskler och kondition. Stockholm är nordens venedig. Knappast. Stockholm måste vara nordens San Francisco. Överallt finns det långa backar med små och irriterande uppförsbackar. Det är konstigt att det alltid finns mer uppförs- än nedförsbackar.

Ytterligare en bonus med att cykla i stan är jag känner mig lite som ett häftigt cykelbud. Det låter kanske lite larvigt, men det är lite tillfredsställande att susa förbi bilköer, gena över trottoarer och göra lite småbrott mot trafikreglerna. Det hela blir lite som ett pussel där det gäller att ta sig fram på det snabbaste och effektivaste sättet, och det hela blir möjligt tack vare cykelns status som kvasifordon.

Vill man ha ett pussel att roa sig med som inte involverar att riskera sitt liv i Stockholmstrafiken och fysiskt arbete kan jag rekommendera Portal. Jag var ytterst tveksam till ett spel ur förstapersonsperspektiv utan några skjutvapen. Men Portal får inte jämföras med ett riktigt fullängdsspel. Det är pusselspel med snyggare grafik och en historia. Punkt. Dock tycker jag inte det är värt de etthundratrettio kronor som de vill ha för enbart spelet, men köper du det tillsammans med Orange Box är det helt klart värt det.

Helt klart värt det var också den lilla cykeltur jag var ute på i torsdags. Jag cyklade hela vägen från Lappkärrsberget till Söder. Det är ungefär nio kilometer, enkel resa. Men gratis mat tack vare mamma och en väldigt god chokladtårta gjorde resan mödan värd.

Igår cyklade jag till stadion och tittade på snowboardåkare som hoppade. Jag var inte sådär överförtjust. Det var kallt om tårna och det var ingen som gjorde en ordentlig vurpa, lite av en besvikelse faktiskt. Men kvällen räddades av öl och bio. Såg Superbad, en titel som försvenskats av någon helt obegriplig anledning till Supersugen. Men själva filmen var härlig. Ibland kanske den är lite väl pubertal och barnslig, som amerikansk tonårskomedi i allmänhet. Men Superbad är aningen mer skruvad och därmed också aningen härligare än den genomsnittliga tonårskomedin. Det finns visserligen en hel del skämt som drar åt det pubertala hållet, men det presenteras på ett sätt som gör att det blir roligt snarare än buskis.