Norge

"Det är ironiskt att alla högerextremister (och smygrasister) manade till korståg mot muslimer i alla dess former när det visade sig vara just en högerextremist på korståg som var terroristen."

"Det är ironiskt att alla nationalister försöker distansiera sig från terroristen när de innan har försökt göra precis tvärtom mellan terrorism och islam."

Det är inte ofta jag mår dåligt av att scrolla igenom en sida.

Rumstomte

“Norrländska befäl är ju toppen, går runt och småler lite för sig själva, yttrar inte ett ord för mycket, skiner upp när skotrar eller fiske nämns och är ordentligt duktiga på att påpeka brister hos stockholmare”

Aspirant Bodis, 16 januari 2010

Men nu är sju månader i kamouflagemönstrade kläder är över. Höstens planering är långt ifrån färdigspikad. Men de närmaste veckorna ser det ut som om jag har hustomtetjänst hos Lina i Linköping.

Barista

Om du är ute och kör på isen och ditt fordon brakar igenom isen, hur pass intelligent är det då att ge sig ut på samma is med ett fordon som väger minst dubbelt så mycket? Helt ärligt, jag skulle verkligen vilja veta vad som försiggick i den mannens huvud.

Avatarhelikoptrar

För övrigt så är Avatar 3D värd sitt biljettpris. För etthundrafemtio kronor får man se en film som försöker vara djup, men under ytan egentligen inte är särskilt mycket djupare än en genomsnittlig Hollywoodproduktion, men som kompenserar mer än väl med att faktiskt ha ett – bokstavligt talat – djup i bilden.

Hummer

Jag förstår verkligen inte det här med att äta hummer. Eller, det är inte själva ätandet jag inte förstår mig på, det är konsten att behålla aptiten trots att det ligger något som ser ut som ett monster från yttre rymden på tallriken som jag aldrig riktigt lyckats bemästra.

Monsterhummer

En härlig jägarsoldat

"Jägarsoldaterna från I 19 skulle bestiga Kebnekaise men det blåste full storm. Facit efter övningen visar att 26 av de 150 jägarsoldaterna skadades eller blev sjuka. Och material för över 100 000 kronor förstördes."

artikel från aftonbladet.se

Nu var det inte artikeln som jag tyckte var särskilt intressant, utan övningsledaren Krister Iseby, som blev intervjuad angående händelsen.

“- Vad beror det på då? Är soldaterna för klena?
“- Ja det är väl den enda logiska förklaringen.”

Artikeln avslutades med följande underbara ord från Krister, som vägrade se övningen som ett misslyckande.

“…Och det blev ju en fantastisk sjukvårdsövning!”

Jackson

Michael Jackson är död och jag står häpen och undrar varför det blev ett sådant rabalder kring en abdikerad popkung. Mig veterligen har inte skapat någon vettig musik på över ett decennium eftersom han har haft fullt upp med att antasta barn, plastikoperera sig och att vara ett fullkomligt UFO.

Flink

Söndagsparty, Filip och Fredriks nya program, hade premiär förra söndagen. Jag gillar deras program. Oftast. Ibland kan jag tycka de blir lite väl stirriga och gapiga, speciellt tydligt är det när de själva tar upp så mycket plats att deras gäster hamnar ur fokus. Men det är egentligen inte deras program eller deras prestation jag vill ta upp, utan Thorsten Flinks personlighetsförändring. När han blev intervjuad på svenska var han som vanligt, det vill säga lite dryg, halvknarkad och semipretentiös . Det i sig är inte så fascinerande, men det är däremot hans förvandling till en tioårig skolpojke när han försöker kommunicera med Kevin Bacon på engelska.

Cykla

I fredags var jag ledig. Det första jag gjorde på morgonen var att försöka slingra mig ur de lösa planer om att cykla till Stockholm som jag och Jonas hade gjort upp. Men när han gick med på att skjuta upp avfärden, och därmed komma lite sent till sitt möte i skolan, kunde jag inte slingra mig undan.

Klockan elva gav vi oss av. Ungefär tre timmar och fyrtiofem minuter senare var vi framme i Stockholm. Medan jag cyklade vidare mot Lappkärrsberget och mitt korridorsrum fortsatte Jonas till skolan. Medan jag satt i lugn och ro och arbetade på mitt projektarbete samtidigt som jag åt en stadig lunch utsattes Jonas för ett grupptryck på hög nivå i skolan. Enligt vissa av våra klasskamrater var man tydligen en mes om man inte cyklade hem igen. Eftersom Jonas, efter dessa grova påtryckningar, bestämde sig för att cykla hem igen kunde jag förstås inte vika ner mig.

Klockan fem påbörjade vi färden hem. De första två milen gick förvånansvärt bra. Förutom lite ont i rumpan kändes det faktiskt bra. Men efter tre mil började det bli tråkigt, efter fem mil blev det ganska smärtsamt och efter sex mil började det bli svårt att avgöra om det gjorde mest ont i rumpan eller benen. Den sista milen var mest mörk, kall och jävlig.

När jag tänker på att det där bara var en halv vätternrunda känns det “lite sådär”. Så här i efterhand var det inte heller särskilt intelligent att cykla femton mil dagen innan match. På lördagen spelade vi, Roslagsbro IF, nämligen vår sista träningsmatch för säsongen mot LEIF. Vi vann med 3-1, men det var knappast min förtjänst.

Cykelturen borde jag egentligen ha skrivit om i helgen, men sen kom en piratdom i vägen, men eftersom jag så hemskt gärna vill att mina tre läsare ska veta vilken otroligt hjälteinsats Jonas och min cykeltur var skrev jag ihop det här inlägget. Jag höll också på att skriva på ett inlägg som handlade om Annika Östberg Deasy förra veckan, men som jag skrotade när jag kände att jag inte kunde få ut min frustration kring ämnet utan att låta som en rabiat galning som förespråkar livstidstraff utan någon som helst form av vård. En som lyckades betydligt bättre var Johan Croneman som i DN skrev en artikel om att svenska medier har tyckt väldigt synd om Annika Östberg.

Fall på egen planka

Männen bakom The Pirate Bay dömdes till fängelse och ett saftigt skadestånd. Och jag tycker det är rätt.

Det går att använda sig av argumentet att det bara är en plattform som gör det möjligt för dess användare att dela med sig av filer. Om nu användarna väljer att göra upphovsrättsskyddat material tillgängligt kan skaparna av plattformen inte hållas ansvariga.

Jag tycker det är skitsnack. Det är klart som fan upphovsmännen bakom The Pirate Bay visste vad de höll på med, och att de blandat ihop begreppen anarki med demokrati är inte mycket till försvar. Deras tanke är fin, att information ska kunna flöda fritt utan censur och inverkan från myndigheter. Om jag vill vara lite larvigt högtravande skulle jag kunna beskriva det som ett demokratiskt internet. Men vad The Pirate Bay gör är att publicera andra människors verk, mot deras vilja, och distribuera dem. Det är respektlöst och inte demokratiskt.

Jag kan förstå och respektera deras nästintill fundamentalistiska ideologi. Men det under förutsättningen att de inte tjänar några pengar på verksamheten, för om de gör det är de inte bara tjuvar som skor sig på andras arbete, då är de även hycklare, vilket i mina ögon är något ännu värre. Jag kan respektera åsikter som bygger på välgrundade motiveringar,men om The Pirate Bay existerar för att personerna bakom tjänar pengar på verksamheten finns det inget att respektera, bara girighet.

Innan ni är helt övertygade om att jag är en representant för antipiratbyrån tänker jag byta inriktning på det här inlägget och kritisera motparten en aning. Innan du läser texten nedan tycker jag du ska se det här klippet från South Park.

Jag anser att medieindustrin har sig själva att skylla för den situation som uppstått. Jag kan förstå att de vill få bort de stora torrentsidorna, för det är trots allt lite av en uppförsbacke att försöka utveckla en skitbra tjänst när de flesta ändå föredrar något som är gratis och ser ut som något katten har släpat in från tidigt nittiotal. Men det är ingen ursäkt för att inte försöka utveckla en sådan tjänst. Istället har de ägnat tid och pengar åt att försöka jaga och kräva skadestånd av sina kunder. Det är så efterblivet att jag inte finner ord för det.

Dessutom går det uppenbarligen att utveckla sådana tjänster, till exempel så har jag i princip inte laddat ner en enda mp3-fil sedan jag börjat använda Spotify, jag har köpt cirka fem spel via Steam och jag har inte laddat ner ett enda avsnitt av South Park sedan South Park Studios lanserades.

Petra

Ikväll drar tydligen melodifestivalen igång igen. I vanliga fall brukar jag inte ägna det arrangemanget någon större uppmärksamhet. Men det var innan Petra Mede.

Jag har sett henne uppträda två gånger, och båda gångerna hade hon nästan exakt samma rutin. Jag vet inte om det berodde på brist på material eller att jag bara hade otur, men det spelade ingen större roll då hon levererade skämten precis lika dåligt båda gångerna. Dessutom uppträdde hon stressat och nervöst, vilket snarare skapade en tragisk än humoristisk stämning.

Och nu har hon fått ta över som programledare för melodifestivalen. Även om hon haft ett helt kompani av begåvade manusförfattare som förser henne med material är hon fortfarande oförmögen att leverera skämten.

Men jag kan tänka mig att diskussionerna gick ungefär så här:

-Vem ska leda melodifestivalen i år då?
-Det här med stand-up har ju blivit väldigt populärt i och med Björn…
-Vad har vi för duktiga komiker då?
-Vi har till exempel Thomas, Mårten, Björn, David, Johan, Ronny, Måns…
-Ursäkta att jag avbryter, men jag tycker att vi ska ha en kvinna!
-Ja, då har vi… Hmm. Typ Babben. Och hon… Petra…
-Ser Petra ut som en strandad gotländsk val?
-Eh. Nej.
-Bra, då kör vi på Petra!

Men jag vet inte, kanske har hon utvecklats sedan jag såg henne sist. Men det är ungefär lika troligt som att producenterna har bytt ut den riktiga Petra mot en rolig kopia. Därför vill jag föreslå följande lek för att hjälpa Petra.

Varje gång hon misslyckas med att vara rolig dricker du ett glas starksprit. Det kan bli mycket drickande i början av kvällen, men med lite innanför västen kanske blotta åsynen av Petra får dig att brista ut i skratt. Alternativt slutar du kvällen på akuten med lite magpumpning, men riktigt så dålig tror jag faktiskt inte ens hon kan vara.