Rödeby
En av de bloggar jag läser regelbundet är Rawaz, och häromdagen läste jag ett inlägg på hans blogg som handlade om händelserna i Rödeby. En tragisk historia om ett gäng ungdomar som terroriserar en familj fram tills den dagen då pappan i familjen får nog och plockar fram hagelgeväret och dödar en av ungdomarna.
Många som jag har pratat med, och även Rawaz, verkar anse att ungdomarna fick vad de förtjänade, och vissa sträcker sig så långt som till att vilja ge mannen någon form av medalj för att ha gjort samhället en tjänst. Något som jag tycker är helt fel.
Jag vill börja med att klargöra att jag absolut inte sympatiserar med ungdomarna, de borde självklart straffas för lidandet de orsakat familjen. Men jag tycker inte en hagelsvärm i bröstet står i proportion till brottet. Om man anser att mannen gjorde rätt måste man samtidigt anse att straffet pojken fick var berättigat, och i det här fallet var straffet döden. Jag tycker definitivt att dödsstraffet är fel.
Han har självklart rätt att försvara sig och sin familj. Ett par brutna ben, ett skott i foten eller kanske ett par varningsskott hade varit mer rimliga sätt att försvara sig själv och sin familj på. Men i mannens panikslagna, vettskrämda och förvirrade hjärna verkade det lämpligt att krama avtryckaren och avsluta en människas liv. Men bara för att han inte var i sina sinnens fulla bruk betyder inte det att hans handling är mindre hemsk. Anna Lindhs mördare var också förvirrad, men det ursäktar inte hans handling lika lite som det ursäktar mannens handling.
Det ungdomarna gjorde var fel, det behövs överhuvudtaget inte ens diskuteras. För det första hade de inget som helst att göra på den där tomten. Brist på uppfostran, förebilder eller vett. Vad som fick dem att hamna där vet jag inte. Men låt säga att någon tränger sig före dig i kön till bussen. Det är också fel. Är det då rätt att ge personen i fråga en käftsmäll? Det var han som trängde sig före, det var han som sökte problemet. Hade han bara stått på sin plats i kön hade det aldrig hänt.
En utskällning eller tillrättavisning hade jag tyckt varit en tillräcklig markering i just det här fallet. Det spelar ingen roll att det var den sjuttonde personen som trängde sig för dig i kön, jag tycker fortfarande inte du har rätten att ge honom ett knytnävsslag i ansiktet, oavsett om det var han som sökte problemet. Straffet står inte i proportion till brottet.
För det är det som är själva kärnan i den här problemställningen, vad som skulle vara ett rimligt straff för det pojkarna utsatte familjen för. Det kan jag inte svara på, men det jag kan säga är att döden inte är ett rimligt straff. Döden är aldrig ett rimligt straff.