Mitt klimathot

Miljö och klimat är två ord som använts flitigt i media under de senaste åren, och nu tänker jag haka på trenden och redovisa min syn på det så kallade klimathotet.

Vindkraft
Jag ska försöka undvika vetenskapen så gott det går. Jag har inte tillräckligt med kunskap för att ifrågasätta en forskarkår som verkar relativt eniga i uppfattningen om att människan, genom utsläpp av växthusgaser, höjer jordens medeltemperatur. En populär graf att visa upp i sammanhanget är den över jordens medeltemperatur under de senaste hundra åren. Där går det klart och tydligt att se hur kurvan växer oroväckande exponentiellt, oftast kompletteras gärna kurvan med att lägga till någon domedagsmodell för den framtida ökningen.

Jag säger inte att det inte är så (hängde ni med på den dubbla negationen?). Men jag vill ändå presentera en graf som inte på något sätt säger emot den ovan nämnda, men ändå visar att en temperaturhöjning inte nödvändigtvis behöver vara en katastrof.

Grafen nedan representerar uppskattade temperaturer från iskärnor hämtade ur isen från forskningsstationen Vostok på Antarktis. Det jag vill poängtera är att medeltemperaturen varit hög även tidigare, och därmed att hög medeltemperatur inte är synonymt med katastrof och slutet på mänskligheten.


Kanske kommer efterfrågan på sjötomter minska i takt med att polarisarna smälter och havsnivån höjs, kanske kommer värmeböljor att tvinga upp priserna på luftkonditioneringsutrustning eller så kanske antalet ökade stormar tvingar oss att bygga starkare och kraftigare bostäder. Men det innebär ingen katastrof, åtminstone inte för de som har resurser.

För vi med resurser kan alltid anpassa oss om förloppet är tämligen långsamt. De som blir lidande är de som inte har råd att flytta, bygga nya bostäder eller helt enkelt inte har resurserna att utvecklas med förändringen. Det vill säga den del av den mänskliga befolkningen som har allra minst ansvar för utsläppen av växthusgaser.

Så vill vi ha ett verkligt argument för att förhindra utsläppen av växthusgaser är det för att hjälpa de som har de sämre ställt. Vilket är hopplöst argument för den genomsnittlige svensken, ett lysande exempel på vår totala ignorans av omvärlden är att vi låter hundratusentals barm dö av svält och sjukdom i afrika medan vi skänker rekordsummor när hundratals svenskar omkommer i en tv-mässig våg.

Således borde det enda argumentet för att minska utsläppen av växthusgaser vara den risk det innebär för kommande generationer. Men nu kommer vi till min lite bittra inställning, det spelar ingen som helst roll om jag blir världens mest miljömedvetna människa och följer varje råd i de otaliga miljöguider som finns tillgängliga, så länge ingen gör detsamma ger det ingen effekt.

Al Gore har fått en hel del kritik för att han flyger privatjet, konsumerar ofantliga mängder energi i sin överdimensionerade villa och äger bilar med en bensinförbrukning motsvarande en mindre pansarvagns, men troligtvis har han gjort betydligt mer för miljön och för att minska utsläppen än de flesta miljöaktivster tillsammans. Han har gjort befolkningen i en av de nationer som konsumerar mest energi och släpper ut mest koldioxid medvetna. Första steget till en åtgärd är ändå att bli medveten om problemet, och Al Gore (trots att hans bok är helt värdelös, filmen har jag dock inte sett) har öppnat många ögon. För så länge inga andra länder gör något är våra ansträngningar meningslösa.

Det här betyder inte jag tycker det är fritt fram att skaffa en enorm och bensinslukande stadsjeep, sluta använda lågenergilampor, upphöra med källsortering och avskaffa kollektivtrafiken. Men mitt incitament till överhuvudtaget bry mig om miljön är inte en eventuell annalkande klimatkatastrof eller svältande barn i afrika. Jag bryr mig en aning för att jag stör mig lite på slöseriet. Det är onödigt med en stadsjeep för att transportera sig själv korta sträckor inom staden, det är inte jobbigt att åka kollektivt om det bara innebär ett par minuters extra restid och det är inte ansträngande att slänga olika sorters skräp i olika papperskorgar. Det jag försöker säga är att jordens resurser är begränsade, men det betyder inte att vi ska inte sluta använda dem, bara vara försiktiga med dem.

Få ett e-brev när johanlundin.se uppdateras

jamie@example.com
Prenumerera