Bok

• Thud! av Terry Pratchett
• Lasermannen av Gellert Tamas
• En obekväm sanning av Al Gore
• Solstorm av Åsa Larsson
• Vince and Joy av Lisa Jewell
• Spioner och spioner som spionerar på spioner av Tore Forsberg

Thud! är en liten kriminalroman förklädd i den klassiska tokroliga skepnaden som karaktäriseras av böcker från Pratchetts discworld-universum. Det enda negativa var upplösningen, som var för abrupt och slumpmässig.

Har du aldrig läst något av Pratchett kan du läsa mina tidigare recensioner för att få en bättre uppfattning om vad det handlar om.

)Otroligt bra bok. Visserligen blir det aldrig riktigt spännande, vilket förmodligen beror på att utgången redan är given. Men missförstå mig inte, det är absolut ingen nackdel. För mig, som innan jag läste boken, i princip förknippade lasermannen med någon galning som sköt invandrare under 90-talet, blir det en väldigt intressant samtidsskildring. För det är just det som är styrkan med den här boken, skildringen av tidigt 90-tal och dess stämning med en invandrarfientlighet som genomsyrar Sverige. Men framförallt är det skildringen av en persons livsöde och förklaringen till varför någon beväpnar sig och försöker mörda människor utan någon anledning förutom att de ser utländska ut som gör det här till väldigt bra läsning.

Filmen har väckt stor uppståndelse och hyllats. Men boken är enligt undertecknad helt värdelös. För det första är boken för det mesta uppbyggd som en powerpointpresenation med fina bilder och stor text. Graferna är förenklade och känns fördummande. Även texterna är förenklade, vilket är förståeligt då det blir svårt att få med så mycket text när man använder sig av en teckensnittsstorlek som i vanliga fall skulle användas till rubriker. De avsnitten då normal teckenstorlek används är de otroligt tråkiga och meningslösa avsnitten där Al Gore förklarar varför hans familj och klimatet är så viktigt för honom.

Bra bok som utspelar sig i religiösa kretsar i Norrland. Lider dock lite av samma problem som Thud!. Nämligen av ett alldeles för plötsligt slut. I övrigt finns det inte så mycket att klaga på i den här väldigt välskrivna kriminalromanen. Den har har alla de klassiska kriminalromans ingredienserna och kommer inte att göra någon besviken. Det enda negativa är väl möjligen att karaktärerna ibland känns aningen karikatyrartade. Jag skulle också vilja påstå att handlingen, motiven och upplösningen är aningen osannolika, men de tankarna motas snabbt bort genom att upprepa ordet “knutby” ett par gånger…

Det bästa med den här boken är att den slutar med “The Beginning”, riktigt finurligt i en bok som i övrigt är så förutsägbar att det är skrämmande. Boken börjar i de två huvudpersonernas tonår, då de träffas under en sommar och har ett passionerat förhållande komplett med skälvande ben, fjärilar i magen och ångande hett sex. Men förhållandet tar oväntat slut och sedan tillbringas de resterande sidorna med att beskriva deras respektive förhållanden samt då och då låta dem träffas för att visa upp att det fortfarande finns någon slags kemi mellan dem innan vi når det finurliga slutet och de äntligen får varandra.

Jag trodde aldrig det gick att bygga en historia som handlar enbart om förhållanden. Men uppenbarligen så är det möjligt. För en känslosam person (läs tjej?) kanske det här är en emotionell berg- och dalbana. I min värld har jag har läst ett par hundra sidor utan att det hänt någonting med ett slut som är så uppenbart att en fiskmås av medelintelligens kan förutsäga det bara genom att läsa titeln.

En titel som innehåller bokstavskombinationen “spion” hela fyra gånger bäddar för spänning. Tyvärr lever inte innehållet upp till titeln. Det jag finner mest störande är att hela boken i stort känns som en pärm fylld med sammanfattade rapporter ur ett arkiv, vilket gör att det aldrig blir något riktigt flyt i läsningen. Det är synd på en bok som faktiskt har ett intressant innehåll. Under vissa kapitel är det tillräckligt för att hålla intresset uppe, främst avsnitten kring andra världskriget.

Den här boken hade mått bra av en gallring av materialet, mindre kopiering och sammanfattning av rapporter ur dammiga arkiv och eventuellt en författare med lite mer flyt och stuns i språket att skriva boken för att få bort den lite byråkratiska och tråkiga stilen. Men är du väldigt intresserad av svensk säkerhetstjänst överlever du förmodligen dessa brister.