Flink

Söndagsparty, Filip och Fredriks nya program, hade premiär förra söndagen. Jag gillar deras program. Oftast. Ibland kan jag tycka de blir lite väl stirriga och gapiga, speciellt tydligt är det när de själva tar upp så mycket plats att deras gäster hamnar ur fokus. Men det är egentligen inte deras program eller deras prestation jag vill ta upp, utan Thorsten Flinks personlighetsförändring. När han blev intervjuad på svenska var han som vanligt, det vill säga lite dryg, halvknarkad och semipretentiös . Det i sig är inte så fascinerande, men det är däremot hans förvandling till en tioårig skolpojke när han försöker kommunicera med Kevin Bacon på engelska.

Petra

Ikväll drar tydligen melodifestivalen igång igen. I vanliga fall brukar jag inte ägna det arrangemanget någon större uppmärksamhet. Men det var innan Petra Mede.

Jag har sett henne uppträda två gånger, och båda gångerna hade hon nästan exakt samma rutin. Jag vet inte om det berodde på brist på material eller att jag bara hade otur, men det spelade ingen större roll då hon levererade skämten precis lika dåligt båda gångerna. Dessutom uppträdde hon stressat och nervöst, vilket snarare skapade en tragisk än humoristisk stämning.

Och nu har hon fått ta över som programledare för melodifestivalen. Även om hon haft ett helt kompani av begåvade manusförfattare som förser henne med material är hon fortfarande oförmögen att leverera skämten.

Men jag kan tänka mig att diskussionerna gick ungefär så här:

-Vem ska leda melodifestivalen i år då?
-Det här med stand-up har ju blivit väldigt populärt i och med Björn…
-Vad har vi för duktiga komiker då?
-Vi har till exempel Thomas, Mårten, Björn, David, Johan, Ronny, Måns…
-Ursäkta att jag avbryter, men jag tycker att vi ska ha en kvinna!
-Ja, då har vi… Hmm. Typ Babben. Och hon… Petra…
-Ser Petra ut som en strandad gotländsk val?
-Eh. Nej.
-Bra, då kör vi på Petra!

Men jag vet inte, kanske har hon utvecklats sedan jag såg henne sist. Men det är ungefär lika troligt som att producenterna har bytt ut den riktiga Petra mot en rolig kopia. Därför vill jag föreslå följande lek för att hjälpa Petra.

Varje gång hon misslyckas med att vara rolig dricker du ett glas starksprit. Det kan bli mycket drickande i början av kvällen, men med lite innanför västen kanske blotta åsynen av Petra får dig att brista ut i skratt. Alternativt slutar du kvällen på akuten med lite magpumpning, men riktigt så dålig tror jag faktiskt inte ens hon kan vara.

Höst

Skolan har börjat igen och dagarna blir mörkare. Höst.

Men det finns tröst, till exempel serien Generation Kill som handlar om en pluton marinkårssoldater i Irak. Ungefär som en modern version av Band of Brothers. En liten bonus är att Alexander Skarsgård har, om inte huvudrollen, en väldigt framträdande roll. Jag blir alltid lika imponerade av svenskar som talar engelska utan den svenska brytningen.

Generation Kill
För att helt byta ämne. World Childhood Foundation och Vattenfall har startat ett litet projekt som heter Uppdrag Barn, varje gång en blogg länkar till deras sida så skänker vattenfall tjugo kronor. Därför länkar jag Uppdrag Barn.

Stridspiloterna

Om ni missat det så har det börjat en ny serie på kanal fem som heter stridspiloterna. Själva grejen är att stridspiloter alltid varit lite av mina idoler. Jag menar, de får lattja runt i flygplan mest hela dagen och det är få förunnat.

Jag har bara sett de två första avsnitten. Inte särskilt spännande kanske. Men jag tycker det är intressant. Visserligen försöker produktionsbolaget göra det spännande genom att så fort något oväntat händer slänga fram dramatikmusiken, en skrämmande berättarröst och en klippningsteknik som verkar hämtat direkt ur scenen från Top Gun då Maverick hamnar i en flatspinn och hans navigatör – Goose – omkommer. Lite för överdrivet för min smak.

Men jag kan leva med det eftersom serien också innehåller en hel del stiligt flygfoto på gripen, ett väldigt stiligt flygplan. Skolflygplanet SK60 däremot är inte särskilt sexigt, högvingade flygplan är generellt ganska osexiga. Så för att visa hur heta flygplan kan vara har jag sammanställt en lista på de fem hetaste militärflygplanen.

SU27

Plats nummer fem: Su-27

Den är rysk. Den är stor. Men snyggare än alla sina andra ryska kompisar. Ryssar har oftast ganska dålig smak, och bevisar också detta med sin kamouflagefärg. Enkelfärgat ska det vara. Det är stilrent. Men bortsett från den gräsliga målningen är det ett stiligt plan, påminner lite om en hök. Fast mäktigare.

F35

Plats nummer fyra: F-35

Jag gillar inte det nya stealthmodet bland militärflygplanen. De ser så kantiga och klumpiga ut. Men jag tycker att F-35 ändå är ganska fin. Det är lite som en modern och stelare variant av F-18. Storebror F-22 ger ett större och klumpigare intryck och har mer deltavinge än F-35. Visserligen har F-22 två motorer, vilket är ganska hett, men det räcker liksom inte till. Dessutom kan F-35 vrida motorn så den kan landa vertikalt.

JAS39

Plats nummer tre: JAS-39 Gripen

Klassisk svensk design. Enkel och stilren. Ser liten, lätt och snabb ut jämfört med sin fulare och kantigare kusin, Eurofighter. Hamnar med på listan trots att jag egentligen inte föredrar flygplan med den klassiska deltavingen. Men på Gripen kombineras vingarna med de väldigt snygga canardvingarna framtill som gör att det ser mer proportionerligt ut, som ett flygplan helt enkelt. Men frågan är varför Sydafrika fick flygplanet målat på ett häftigare sätt?

F5

Plats nummer två: F-5

Har du sett Top Gun? Tyckte du som jag, att de ryska MiG-planen i filmen var mycket snyggare än det klumpiga F-14 som Maverick och grabbarna härjar runt i? Men det är inga MiG, det är amerikanska F-5 målade i svart med någon kommunistisk inspirerad logotyp. F-5:an har ett nästintill identiskt syskon – T-38 – som används som skolflygplan i det amerikanska flygvapnet. Liknar F-18 lite, men är lite mindre och mesigare och har bara en stjärtfena. Så inte riktigt lika snygg som F-18, men något sötare.

F18

Plats nummer ett: F-18

F-18 är ett fullfjädrat militärflygplan. Inte nog med att de har två motorer, det har även lika många stjärtfenor. Helt klart sexigt. Extra sexigt att flottan använder det för att landa på båtar med. Sen uppskattar jag att vingarna inte är så överdrivet deltaformade, vilket gör att det ser ut som ett flygplan och inte inte en korv med spetsiga vingar (tänk draken). Så var den högst ovetenskapliga listan över. Jag har ingen som helst koll på prestanda. Det här handlar bara om yta. Sen kan jag väl erkänna att jag inte har en fantastisk koll på alla möjliga och omöjliga flygplanstyper som finns där ute. Och bli inte allt för orolig över att jag just använt ord som sexig, söt och snygg för att beskriva en maskin…

Ändligen

Dåligt med uppdateringar. Fel. Jävligt dåligt med uppdateringar. Anledningen är att desto längre tid det går mellan blogginläggen, desto bättre jag vill att nästa inlägg ska vara. Som någon slags kompensation. Men jag har gett upp nu. Jag har inget vettigt att skriva, så jag tänker bara redogöra över vad jag gjort i ingen som helst kronologisk ordning.

Två tidiga tisdagsmorgnar och korpfotboll med Röde Pölse. Förra tisdagen vann vi hatmatchen (där lagets första utvisning någonsin tilldelades undertecknad) med 3-2. Tyvärr gick det inget vidare mot gubbarna från Samhall idag. Förlust med 3-1, vilket inte var ett rättvist resultat. Men två skitmål bakåt och ett försvarsspel där motståndarlagets anfallare knappt rörde sig utanför eget straffområde gjorde det svårt för vår del på målfronten.

I söndags julbakade jag med korridoren. Jag gjorde sjutton pepparkaksgrisar och deltog i arbetet med pepparkakshus á la Empire State Building. Fast det var jobbigt att rita en massa fönster, så vi gjorde bara ett, vilket gjorde att det blev ett pepparkakstorn istället.

I lördags utsåg jag och Lina min lillebror, Jonathan, till världens mest irriterande småsyskon. Motiveringen lyder

"Jonathan har med en sällan skådad intensitet konstant utfört hoppattacker mot fredliga filmtittare på ett sätt som skapar irritation utan dess like, detta i kombination med en stark ovilja till att gå och lägga sig ger Jonathan priset som världens mest irriterande småsyskon 2007"

Förra måndagen skrev jag tentan från helvetet. Det var alldeles för mycket kunskaper som jag förväntades ha sen tidigare. Dessutom skiljde sig den tentan vi skrev i år från tidigare års tentor. Anledningen till att den var så svår kan också bero på att jag började plugga ordentligt till tentan tolv timmar innan och att när jag skrev den hade varit vaken i tjugusju timmar. Men det är svårt att säga.

Annars har jag varit på lite standup på Syster och bror. Förrförra gången var en skitpackad Janne Westerlund där och var kass. Förra gången var en stundtals obegriplig Peter Wahlbeck där. Det är tråkigt, men det känns lite som att det oftast är så att de redan lite mer etablerade komikerna går dit med inställningen att de är störst, bäst, vackrast och roligast och bara kan slänga ur sig lite historier så blir alla nöjda och glada. Uppenbarligen så kan även komiker drabbas av storhetsvansinne. Som tur är brukar det alltid finnas några mindre kända komiker som är betydligt mer fokuserade och som har bra och roligt material.

En annan sak som defintivt inte är rolig, utan bara oroande, är när jag upptäcker att jag sett delar av ett avsnitt från någon serie som går på eftermiddagarna. Ni vet, dåliga amerikanska serier. Serier som jag inte ens följer. Frågan är om det är jag som är tragisk som faktiskt har sett skräpet en gång tidigare eller om det är kanalerna som är tragiska som repriserat avsnitten så pass att jag helt enkelt inte kunnat undvika det.