Like a boss

Like a boss

Ouppmärksamhet

Att ett par religiösa nötter kan få så mycket uppmärksamhet är helt obegripligt. Samtidigt är det skrämmande att se hur media kan skapa sina egna nyheter. Och ännu mer skrämmande att se hur en icke-fråga helt plötsligt har hamnat högt upp på den amerikanska presidentens agenda och lett till demonstrationer.

Några som däremot förtjänar all uppmärksamhet de kan få är bandet The Grand Spectacular. En så här bra låt får inte gå någon förbi.

Bravo

Johnny Bravo. Mannen. Myten. Legenden.

Mannen som bara har tre intressen. Chicks, Babes and hotties. Det finns egentligen ingen genomgående handling i serien, utan alla avsnitt är fristående och handlar i princip om samma sak.

"Hello, 911 Emergency? There’s a handsome guy in my bathroom! Hey, wait a second. Cancel that – it’s only me!"

Johnny försöker ragga upp en tjej (eller flera) vilket oftast brukar sluta med något smärtsamt. Men trots att Johnny har ungefär samma IQ som en apa (onödigt vetande: apor har ungefär sex IQ poäng) lyckas han ständigt leverera odödliga citat och dialoger, avsnitt efter avsnitt.

Varje avsnitt är ungefär sex-sju minuter långt, och innehåller garanterat ett par scener där Johnny försöker charma en tjej med sina blixtsnabba rörelser och flexande av muskler. Med ett utseende som James Dean och en röst som Elvis Presley, vad kan egentligen gå fel?

"Enough about me, now let’s talk about… me."

Det var svårt, men tillslut kom jag fram till två avsnitt som får representera hela serien. Båda är från den första säsongen (det finns tre) och avsnitten är Red Faced In The White House (S01E11C) och Beach Blanket Bravo (S01E08A). Vill ni se mer avsnitt är det bara att hojta till, jag har ingen komplett samling, men jag har kring etthundratjugo stycken…

Visst, det är ett barnprogram. Men Johnny är tillräckligt tuff för att delvis kunna slå sig fri från den stämpeln, men det räcker inte hela vägen. Handlingen är i regel ganska tunn jämfört med exempelvis South Park eller The Simpsons (Onödigt vetande: en av seriens grundare är samma person (Seth MacFarlane) som ligger bakom Family Guy), och det är lite av seriens svaghet. Johnny måste bära hela serien på sina egna axlar. Han gör det bra, men en karaktär räcker tyvärr inte för att en serie ska kunna bli riktigt, riktigt bra.

Blimp

Återigen har jag inget direkt intressant att skriva.

Jag har flugit lite i helgen, mest lokala turer runt i roslagen. Just nu känns det inte som om jag behöver kartan längre (men den kommer med i alla fall), för jag vet i princip vart alla restriktionsområden, kontrollzoner och TMA-gränser i området går. Sammanfattningsvis, roslagen från ovan är inte särskilt upphetsande längre. Behållningen nu ligger i att få flyga med vänner. Min upplevelse är snarare deras upplevelse. Men sen kommer jakten på den perfekta landningen alltid att finnas där, den lilla spänningen när oplanerade saker inträffar, de häftiga molnen och så vidare…

…men idag hittade jag något som fick mig att fundera på om flygplan verkligen är det rätta sättet att färdas med. Att majestätiskt sväva fram med ett luftskepp kanske är det ultimata sättet att flyga på?!

Igår spelade laget match igen, jag spelade de sista tjugo minuterna, och det var nästan för mycket. Förkylningen gjorde att det började göra väldigt ont i bröstet och det kändes lite som att andas genom ett sugrör. Men som genom ett mirakel lyckades jag slå ett inlägg som faktiskt hamnade någonstans i närheten av moståndarnas mål och där en medspelare påpassligt stod och kunde peta in bollen i mål.

På kvällen hade Lae en “flyttmiddag”, för han tänker nämligen flytta till Norrland på måndag, närmare bestämt till Luleå. Jag är inte den som tackar nej till gratis mat och dricka. Inte många andra som var där heller, men baserat på utnyttjandet av gratisspriten så verkade Petsson vara allra gladast över att Lae lämnar staden... Förmodligen så kommer inte syster Lae, Lovisa, vara riktigt lika glad när hon kommer hem...

Snålt

Återigen skriver jag en väldigt snålt inlägg och försöker kompensera med en rolig film. En av en recensent säger att om han vore en padda skulle han drömma om laxar i fem år. Han tillägger att det betyder att den är lika bra som när man pissar i motvind med en liten vinkel så Hägg får pisset på sig. Och det kära läsare, det är bra!