Torsdagen var matematikdagen. Både inlämning och läxförhör. Med hjälp av Royson lyckades jag göra klart inlämningsuppgiften med god tidsmarginal. Hela sex minuter. Då fick jag till och med tid över för att plugga på lite inför läxförhöret. Förresten, det här med läxförhör låter väldigt “lågstadiet”. På KTH heter det visserligen “lappskrivning”. Men läxförhör är väl egentligen vad det är. Vi får ett antal typer av tal vi ska räkna per vecka och ett av talen kommer på förhöret fast med andra siffor.
Igår (lördag) hade de någon slags arbetsdag ute i mammas stall. Eller, rättare sagt i hagen utanför mamma stall. Eller, det är inte min mammas stall. Men hon har sin häst där. Hursomhelst.
I en svag stund lovade jag mamma att hjälpa till. Först skulle vi göra pålar. Det går till så att man tar en yxa och försöker få ena änden av en lång trästolpe spetsig. Efter ha gjort ungefär fem stolpar började jag få lite ont i händerna. Sen fick jag världens tyngsta slägga och universums tyngsta spett för att göra hål och banka ner stolparna i jorden. Efter ha bankat ner en jävla massa började krafterna tryta och jag började få ont i händerna. Sen tyckte några andra att ett par stolpar var för korta, så de slet upp dem ur backen så fick vi göra nya hål och banka ner dem. Det visade sig sedan att de inte alls behövdes dras upp eftersom de hade någon liten mojäng som åtgärdade problemet. Så då var det mer eller mindre i onödan. Nu hade jag ont i händerna.
Efter det fick vi äntligen lunch. Jag kunde visserligen inte få i mig en korv de första tretton minuterna av lunchen eftersom jag hamnat i någon slags koma. Men efter ha slängt i mig ett par korvar fick jag åter nya krafter. I ungefär tre minuter. Sen skulle vi hugga till mer stolpar. Det var ungefär vid det här laget jag började få svårt att hålla i saker. Några minuter senare och jag orkade knappt lyfta spettet. Gick och samlade sly istället. I slutet av dagen fick jag tillbaka spettet och uppbringade mina sista krafter för att göra ytterligare ett par hål. Ungefär då hade jag väldigt ont i händerna.
Det var väl en liten tröst att vi blev bjudna på mat och fika på kvällen. Men idag har jag fortfarande ont i händerna. Så ont att jag har svårt att öppna godispåsar, så illa är det. Ja, visst, jag är väl lite av en mes. Men mina händer är anpassade för tangentbord, inte arbetsredskap modell jättetunga.
