Linköping

I helgen har jag hängt lite hos mormor. Där roade jag mig med att springa lite, hälsa på släktingar och lura i mormor att Karate Kid III var en romantisk komedi. Vilket är praktiskt taget omöjligt.

I söndagsmorse träffade jag Johan (jage) på centralen så tog vi tåget till Linköping. Vi hade internet ombord, vilket är ganska häftigt. Om man gillar sånt det vill säga. Ingen välkomstcermoni när vi kom fram, och var tvungna att själva ta oss till Linköpings ghetto, Ryd. När vi väl lyckats ta oss dit… Forfarande ingen välkomstcermoni.

Efter en stund kom Patrik (dentarg) och Henry, vi gick och åt en kebab. Vilket är det enda som erbjuds i Ryd, förutom flamberad kamel. Har jag hört. Kebabkillen retade Patrik flera gånger för att han inte orkade äta upp. Det var ganska kul.

Efter det gick vi och provianterade (jag skulle bjuda på min fantastiska gratinerade köttfärspasta), lämnade maten hos Patrik och sen gick vi till dagens stora händelse. Starkastföreningens årsmöte.

Sex tappra själar dök upp till årsmötet hemma hos Patrik (tigermann). Som ordförande öppnade jag mötet. Därefter lyckades vi skrapa ihop en ytterst tveksam verksamhetsberättelse för det föregående året. Sen fick vi en ännu tveksammare redovisning från kassören. Efter lite ytterligare diskussion blev det äntligen dags för tårta.

Kanske Sveriges snyggaste tårta. Vår kassör kanske inte är något vidare på ekonomiska redovisningar men ordna tårta, det kan han minsann. Och för oss räcker det alldeles utmärkt för att han ska få sitta kvar på sin post som kassör. Faktum är att alla fick fortsatt förtroende.

När vi kom hem till Patrik igen fick jag äntligen se det senaste Heroes-avsnittet. Som vanligt spännande. Men det är väldigt jobbigt att vara ikapp de amerikanska säsongerna, för då måste man vänta som “vanliga” människor på nästa avsnitt. På kvällen serverade jag min fantastiska gratinerade köttfärspasta för cirka tio personer. Vi var tre som skulle äta. Det blev mycket mat.