T9 är ett verktyg som räddat livet på många tummar genom åren, och genom alla dessa år har jag levt med vetskapen om att ludde inte finns med. Rudolf får vara med. Agda, Torbjörn och Jurgen likaså. Ludwig men inte ludde. Ludde fick inte tillhöra finrummet med alla de andra T9-namnen.

Jag hade accepterat mitt liv som kudde.

Men inte nu längre. När använde du senast ordet incest i ett sms? För alla svenska al-Qaida medlemmar är säkert ord som jihad och självmordsbombare användbara. För de lite mindre religiösa och betydligt mer rasistiska finns negerhora tillgängligt. Ordet dubbelfitta kanske också kan vara bra att ha, jag vet visserligen inte vad det är, men om det överhuvudtaget finns är jag inte säker på att jag faktiskt vill veta vad det är.

Men alltså inte ludde.

Så det är ett av de ord jag lagt till i min ordlista. Ett litet urval av andra ord är:

• bäver
• chill
• bloggen
• borat
• arlberg
• dånken
• enmotor
• imorrn
• kontinentalt
• kth
• kuggade
• näe
• nepp
• robro
• scrubs
• semlor
• slacker
• wassah
• yoghurt

Om det är någon som undrar vad jag pysslat med på sista tiden så är svaret fotboll. Jag har tillbringat fem kvällar i rad ute på Vårlyckans IP med träningar och matcher. Idag skulle bli den sjätte, men jag är förkyld och dessutom har ingen som helst lust att träna idag. Så ikväll stannar jag nog hemma med en bra film.

Igår försökte jag åka wakeboard ute hos Jens på Singö. Efter ett antal försök lyckades jag ta mig upp i alla fall. Men blåst och vågor är nog inte de optimala förutsättningarna för någon som aldrig har åkt tidigare, men jag lyckades stå upp ett tag i alla fall.

Golf har jag spelat också. Nio hål på Dillingbys pay-and-play-bana. Det var nog ett par år sedan jag svingade mina juniorklubbor, men jag tyckte det gick ganska bra i alla fall. Men som väntat började tålamodet tryta mot slutet…

Som hängiven bloggare antar jag givetvis Patriks (Hjortbergs) utmaning:

Regler:
Varje spelare börjar med att skriva sex sanningar/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagna ska skriva sex saker om sig själva i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer bloggaren fem nya bloggare och gör en lista med deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Mina sanningar:

1. Jag är väldigt lättlurad för den envise.
2. Jag blir vädligt besviken när ingen/få kommenterar mina blogginlägg.
3. Jag rakar fötterna och klipper benen. Så håriga är dom.
4. Jag är livrädd för att misslyckas. Så rädd att jag ibland inte försöker.
5. Jag tycker, överlag, att killar är snyggare än tjejer.
6. Jag har bara varit kär en gång.

De fem som skall anta utmaningen:

1. dentarg
2. jage
3. robban
4. charlotte
5. jasse

I övrigt. Jag stukade foten i lördags när vi spelade match (matchrapport). Jag som precis blivit frisk. Jag har också insett att jag måste ordna en ny digitalkamera, jag funderar på att köpa en Fujifilm Finepix F31fd, men som alltid är det en djungel när man ska köpa nya teknikprylar. Så jag vet inte riktigt. Min hårddisk har ju kraschat också, men jag var hemma hos jage igår och fick lite hjälp. Vi kunde åtminstone läsa datan. Så alla mina bilder och dokument är nu räddade.

Bilden har ingenting med artikeln att göra. Jag tyckete den var rolig och jag tycker det blir lite torrt med bara text. Den kombinationen gjorde att jag nästan var tvingad till att lägga in den. Klicka för att se en större version.

Nu har det i alla fall hänt något. På sätt och vis. När jag var sjuk yrade jag fram en liten text om hur internet fördummar och dödar produktiviteten. Några väl valda utdrag ur texten är

“Utan det kanske vi kunde göra något vettigt istället för att utnyttja 35% av internets bandbredd till att titta på meningslösa filmklipp”

>“...och vadå papperslösa samhället?! Det är väl mer papper nu än någonsin?!”

>“Det där satas jävla internet...”

...och så vidare. Det har gått nästan en vecka nu. Men jag måste erkänna att jag fuskar lite. Jag använder det fortfarande för att skriva ut saker från skolan, svara på viktiga mail och blogga. Och ibland kanske jag svarar på något oviktigt mail när jag ändå är där.

Att försöka sluta använda TV´n är svårare. Jag har inte rört en TV fysiskt förrän i lördags, fram tills dess hade jag låtit andra sköta TV-apparaterna, men notera att det var aldrig jag som slog på dem eller bytte kanal.

Men har jag blivit mer produktiv då? Njae. Istället för att slösurfa på internet har jag rullat tummar, studerat navelludd och diverse andra meningslösheter. Men förhoppningsvis kommer jag snart inse att ovan nämnda sysselsättningarna inte är särskilt intressanta och börja göra lite vettigare saker. Hoppas jag.

Men jag läse i veckan att det faktiskt finns en avhandling med titeln “Navelludd – Hur? När? Varför?” eller något liknande. Kanske borde läsa den för att få lite inspiration inför min exuppsats. Frågan är om jag ska välja “Innertak – form, funktion och fläckar” eller “Tumrullning – den bakomliggande aerodynamiken”.

Jag har läst en bok i veckan. Eller rättare sagt jag läste den i tisdags. Senast jag läste en (skönlitterär)bok var förra sommaren. Jag måste läsa mer böcker. I fredags skrev jag en liten matematikskrivning igen, jag lyckades få 4+1+1 till 5 och självsäker som jag är satte jag aldrig in mitt svar i ekvationen för att se om det stämde. Kaxigt. Men dumt.

Igår hade vi lagfest. Staffan var klart roligast (och fullast). Jag var tråkigast (och nyktrast). Hoppas verkligen jag kan få tag på lite bilder från Staffan PH´s uppträdande och covern på Michelangelo.

Jag fyllde år igår (13:e). Vilket är tämligen ointressant. 21 år. Helt värdelöst egentligen.

Så mycket nytt har jag inte att komma med heller, däremot lite gammalt att tillföra till bildarkivet.

För övrigt kan jag meddela att min söta lilla mp3-spelare är försvunnen. Jag hade den i nästan tre veckor… Och den var dyr. Jag sörjer. Eftersom det är en lite sorglig stämmning för tillfället tänkte jag spinna vidare på det.

Vi har en föreläsare på KTH. Han är inte särskilt dålig. Men han föreläser om programmering, vilket är betydligt lättare att ta till sig framför en dator. Dessutom är det i början av kursen, vilket gör att många går efter mitt gamla ordspråk “sova nu, panikplugga senare”. I vilket fall som helst, det är inte så många som går på hans föreläsningar.

Jag tyckte så synd om honom, så jag sympati-gick på några föreläsningar. Jag satt mest och löste suduko. Men jag var där. En dag var det väldigt få åhörare, som vanligt, och det blev ännu färre efter rasten. Då sa den stackars föreläsaren “är jag verkligen så dålig?”. Har jag hört. Jag var hemma och sov. Men det är så tragiskt. Han var inte alls dålig.