johanlundin.se

Flyg- och teknikintresserad kvasinörd. Tycker om hundar och chips.

1 nov 2007

Korpen flyger

fotboll KTH träning utbildning

Så är det dags för en liten uppdatering. I tisdags spelade jag korplagsmatch för första gången. Inledde med seger, 6-1, mot ett gubbgäng utan avbytare. Spelmässigt var matchen jämn de första tre minuterna. Sen började krafterna att tryta hos våra moståndare. Nästa vecka blir det förmodligen tuffare…

Jag har gymmat också, det var visserligen inte första gången, men första gången på väldigt länge. Jag har en sjuk träningsvärk i mina axlar, att ta på sig jackan har idag och igår varit en stor utmaning. Förhoppningsvis har det släppt till imorgon.

Igår var jag och Fredrik på stand-up klubben på Syster och Bror. Lätt värt trettiofem spänn (garderob och inträde). Efteråt gick vi till en väldigt fashionabel adress på Birger Jarlsgatan och drack rödvin och åt brieost på kex. Jävligt sofistikerat om jag får säga det själv. Planen var väl egentligen att gå ut, men vi orkade helt enkelt inte, och gick hem vid ett. Inte särskilt ovanligt när det gäller mig.

Idag åt jag, lite oväntat, lunch med min före detta granne, Henna. Det och tentan jag skrev ikväll är i princip det enda vettiga jag gjort idag. Tentan var i min kvällskurs, Vädrets makter (7,5 hp), och det enda förberedelser jag gjort var att skumläsa igenom en kurskamrats bok precis innan tentan. Men jag tyckte mina meteorologikunskaper från Arvidsjaur satt ganska bra, jag kommer definitivt att klara tentan i alla fall.

Sen har jag gjort två små iaktagelser under veckan som jag gärna vill dela med mig av.

Det första är den lilla chock jag fick när jag mailade in vår sextonsidiga rapport i hållfasthetsläran (Analys av roterande stångbärverk är den otroligt upphetsande titeln) som en pdf-fil, och fick svaret att hon inte kunde ta emot den via pdf, utan vi var tvungna att lämna in en utskrift. Ungefär då undrade jag om det verkligen var en teknisk högskola jag gick på.

Det andra är att folk blivit upprörda över “mamma, pappa, barn”-kampanjen i tunnelbanan. Hur fan kan det anses som kränkande? Jag förstår inte, det är väl inget fel med att folk vill leva i en mysig liten kärnfamilj?! Kärnfamiljen är en rättighet precis som andra konstellationer. Att någon försöker framhäva och argumentera för sin egen ståndpunkt måste väl ändå anses som acceptabelt. Att smutkasta någon annans övertygelse är däremot fel…

22 okt 2007

Tenta

fotboll KTH utbildning

Jag tror jag klarade tentan i mekanik idag. Eller, jag borde ha gjort det i alla fall. Med tanke på att jag inte lyckats svara rätt på ett enda tal som jag gjorde under plugget inför tentan och därmed var helt inställd på att få skriva omtentan den fjortonde januari kom det här som en positiv överraskning.

En fråga jag ställt mig på sista tiden är om det är positivt att inte stressa upp sig inför ett prov. Fördelen är att jag slipper stressen. Nackdelen är att jag lätt kan sätta mig och titta på en film eller två och sova bort halva dagen innan tentan. Inte för att jag är övertygad över att jag kommer klara tentan, utan mer för att det faktiskt finns en liten chans att jag kan klara den och att det inte är hela världen om det går käpprätt åt helvete.

Träning i Vasaparken, BP (i gult) rör sig så snabbt att kameran inte hänger med…
Boka in tisdag nästa vecka, för då har nämligen Rode Polse – världens bästa sämsta korplag – seriepremiär. Liljeholmshallen är platsen för vår fotbollsmagi. Avspark halv sju. Ja. Du läste rätt. Halv – jävla – sju. Att jag, som lider av grov morgonschizofreni, har gått med på detta är helt obegripligt. Men BP (som i Berglund-Pilgrim, inte Brommapojkarna) har lovat att ringa och väcka mig, och med avancerade psykologiska metoder få upp mig ur min varma säng ut i beckmörkret och midvinterkylan för att spela korpfotboll. Jag önskar honom lycka till, han har ingen lätt uppgift framför sig...

18 okt 2007

Böcker

bok rescensioner

Det är dags för mer böcker. Det var ett tag sen sist…

Darkly Dreaming Dexter av Jeff Lindsay
Dearly Devoted Dexter av Jeff Lindsay
Världens största konspirationer (flera författare)
American Psycho av Bret Easton Ellis
Cosa Nostra av John Dickie
Reaper Man av Terry Pratchett

Darkly Dreaming Dexter och Dearly Devoted Dexter av Jeff Lindsay
Det här är böckerna som är inspirationen till TV-serien Dexter, därför blir det praktiskt tagt omöjligt att skriva en liten kommentar utan någon slags jämförelse. För det första är TV-serien bara inspirerad av böckerna, det är ingen ren kopia, vilket jag tycker känns skönt, för på så sätt går det att läsa böckerna utan att känna till handlingen i serien eller vice versa.

Dexters personlighet skiljer sig en aning också. I TV-serien är han mer mänsklig och serien blir därmed inte riktigt lika mörk. Visst, han är fortfarande en seriemördare, så det är väl nyanser av grått vi talar om snarare än svart och vitt. Bok-Dexter är inte ondare, bara mer likgiltig. Jag kan inte säga att jag föredrar en Dexter framför den andre. Det är två varianter bara, den lite snyggare och polerade TV-serien eller de lite mörkare böckerna. Gillar man den ena gillar man förmodligen den andre.

Jag hittade boken i min bokhylla. Jag vet inte riktigt hur den hamnat där… Men alla andra böcker hade jag läst, och jag behövde något att roa mig med på bussen. Anledningen till att jag inte plockade upp boken med ett leende på mina läppar är att jag är lite anti mot konspirationsteorier. De är oftast bara en massa smörja som läggs fram utan att presentera den andra sidan av historien, någon form av kontrafakta.Men jag blev lättat av att upptäcka att det faktiskt inte var en bok som beskrev möjliga händelseförlopp, utan även beskrev varför vissa konspirationsteorier är orimliga, vad vi inte vet och vad som skulle kunna vara möjligt. Det är inte bara konspirationsteorier som presenteras rakt av, utan försöker mer belysa varför dessa teorier uppkom. Om de är troliga eller inte lämnar de i stort sett till läsaren att avgöra. Kort och lättsmält läsning.

Den överlägset mest skruvade bok jag någonsin läst. Några av er kanske har sett filmen och tycker den är skruvad, då vill jaga varna, filmen är knappt i närheten av boken. Vissa delar är bland det vidrigaste jag någonsin läst. Helt sjuka beskrivningar av sex, våldtäker, misshandel och mord varvas med ointressanta middagar på överklassresturanger. Det är hela boken. Det finns i princip ingen handling. Visst, det skulle kunna vara någon slags djup symbolism för samhället vi lever och speciellt den livsstil som omger folket på Wall Street. Jag är inte så djup. Jag tycker boken bara är skruvad. Om inte ett mord beskrivs detaljerat så sitter huvudpersonen, Bateman, och diskuterar klädkoder eller blir upprörd över att någons visitkort är snyggare än hans eget.

Ska jag välja mellan filmen och boken. Boken. Filmen är inte i närheten av vara lika skruvad och skrämmande. Dessutom tycker jag de fått miljöerna helt fel i filmen, de är alldeles för simpla. Det förstör känslan av “överbetalda-finansvalpar-som-inte-gör-något-vettigt”. Filmen blir helt enkelt en billig, mer lättsmält variant av boken, och tappar därmed hela konceptet. För tanken är att den ska vara grov. Provocerande. Skruvad. Att ha läst den är en upplevelse. Inte särskilt angenäm, men minnesvärd.

Maffian är en intressant organisation, mest på grund av filmer som Gudfadern, Scarface och så vidare. Efter Cosa Nostra får man en lite mer verklighetsförankrad bild av maffian. Men att det är särskilt rolig läsning kan jag inte påstå. Intressant, men sällan särskilt rolig.

Speciiellt diskussionerna om vad maffian egentligen är tenderar att bli lite långrandiga. För det (tydligen) har inte i alla tider varit självklart att maffian existerat. Den har gått från en slags siciliansk mentalitet, till flera löst organiserade ligor och därefter till ett enda stort och enat syndikat. Och hela tiden diskuteras det kring vad maffian egentligen står mellan dessa former. Jag kan tycka den diskussionen blir lite tjatig. Dessutom är det väldigt många italienska namn att hålla reda på. Personligen skulle jag nog vilja ha den lite mer kortfattad och förenklad. Men vill du förbättra dina kunskaper om den sicilianska (och till viss del italienska och amerikanska) maffian, och inte grotta ner dig alltför mycket, är den en lättillgänglig bok.

Jag gillar Pratchetts humor. I bok efter bok lyckas han måla upp en gullig och humoristisk värld. Själva konststycket ligger dock i att han lyckas balansera en intressant historia med de humoristiska inslagen. Det är lätt hänt att humorn tar överhanden, och att historien därmed blir lidande, eller helt enkelt försvinner. Skämt-på-skämt utan riktning och mening blir i längden ganska tröttsamt. Men i de böcker jag läst av Pratchett så har historien alltid varit så pass stark att den är värd att följa, och humorinslagen gör resan väldigt angenäm.

I den här boken har döden fått sparken. Det vill säga döden, skelettet med med en lie som samlar ihop själar har blivit av med jobbet. Order uppifrån. Problemet är att övergångsperioden blir minst sagt udda. Folk dör inte som de ska, vilket skapar en hel del problem. Ett ännu större problem är dock att städerna inte heller dör som de ska. Döden då? Han tar jobb som en hjälpreda på en farm. Det visar sig, inte helt oväntat, att han är en rackare på att skörda med lie.

14 okt 2007

Korridoren

familj fotboll vänner illustration

Jag har flyttat hemifrån (igen). Till ett studentrum på Lappkärrsberget. Jag är jättenöjd. Visst, jag kanske inte är så överförtjust över tanken på hur min skuld till CSN sakta men säkert växer, men fördelarna överväger nackdelarna. Det är nära till skolan och det känns återigen som jag har ett eget liv.

Att bo i korridor är väl lite av ett lotteri. Som jag vunnit. Jag trivs jättebra i korridoren. Alla är skötsamma. Det gör att det gemensamma köket är, under omständigheterna, väldigt välstädat. Ett kök som inte klassas som en hälsorisk är alltid trevligt, även om det i mitt tycke inte nödvändigtvis är ett måste. Men dessutom är alla som bor här trevliga.

Tyvärr missade jag middagen som italienarna lagade igår eftersom jag var hemma hos mamma och pappa och åt mat. Men pepparbiff och hasselbackspotatis är inte dåligt det heller. Anledningen till att jag var hemma var den sista matchen för säsongen med laget. Något som skulle kunna beskrivas med kommentaren “ursäkta, kan jag få tillbaka fem timmar av mitt liv?”.

Tränaren ringde på morgonen, ett par timmar innan matchen och frågade om han hade kallat mig. Jag förklarade att det hade han inte. Då frågade han om jag kunde komma. Så jag pallrade mig hem till Norrtälje, vilken är en timmes enkel resa. Jag började på bänken, självklart hade jag inte väntat mig något annat, men jag hade ändå räknat med att få komma in och springa lite sista kvarten eller så. Icke. Tränaren gjorde inte ett enda byte, förutom en spelare som självmant kom och bytte för att han inte orkade springa mer. Behövd? Knappast. På plussidan kan väl sägas att det tillslut blev en ganska spännande match och att jag fick träffa Robert (spelade i motståndarlaget).

Så var vi tillbaka vid pepparbiffen och hasselbackspotatisen hemma hos mamma och pappa. Efter ett misslyckat försök att få ordning på familjens dator, även känd som “Datorn från helvetet” och en förlust i FIFA mot Jonathan åkte jag tillbaka till Stockholm och mitt rum. Tyvärr har jag ingen kamera, så jag har inga bilder på rummet. Lyckligtvis är jag otroligt bra på att rita…

Som jag skrev missade jag italienarnas middag igår, men jag var med i torsdags då vi också hade middag (och utgång), men jag kom precis lagom till festen. Så igårkväll festade vi tillsammans i Stockholm. Berns, Spy Bar och Max om jag ska namedroppa lite. Hemma vid sju. Det är trevligt med en korridor där alla kan umgås och festa tillsammans.

9 okt 2007

Nostalgi

spel

Tänk dig att du går ut i trädgården för skapa dig själv ett potatisland. Eller, det behöver inte vara ett potatisland. Det kan vara vad som helst som involverar användandet av en spade. Tänk rabatt.

Solen skiner och efter en stund hör du det bekanta ljudet av spade som stöter emot något hårt. Du förbannar den steniga jord gud har givet dig i ungefär tolv sekunder för att sedan gå och hämta ett spett. Efter ha kämpat med att få upp de där förbannade stenarna i exakt ettusentrehundratrettiosju sekunder har du äntligen lyckats få upp alla ur jorden.

Men det står något på dem. Det verkar som runskrift. Du plockar upp ditt exemplar av Runes for Dummies ur bakfickan och börjar genast tolka dessa mystiska skrifter. Till din förvåning upptäcker du att handlingen är väldigt bra, illustrationerna kanske är lite kantiga, men med tanke på att de är utmejslade med något som skulle kunna vara ett lårben från en brontosauros är det förlåtligt.

Ett av litteraturens mästerverk helt enkelt.

I dataspelsvärlden motsvaras det av att sparka igång ett tolv år gammalt spel och upptäcka att det fortfarande är grymt bra…

Chrono Trigger är ett rollspel som släpptes 1995 till Super Nintendo. Små söta karaktärer, en intressant handling och det simpla men ändå välfungerande stridssystemet som används än idag, även om i en lite mer utvecklad form. Det som skiljer det här – och enligt mig gör det mer spelbart – från till exempel Final Fantasy-serien är slopandet av slumpmässiga strider. I Chrono Trigger finns i de flesta fall alternativet att helt enkelt springa förbi sina fiender, vilket jag uppskattar.

Transport Tycoon kom 1994, men året därpå kom den uppdaterade deluxeversionen . Hursomhelst, går ut på att skapa kommunikationer. Målet är i princip att tjäna så mycket pengar som möjligt genom att skapa nya förbindelser med hjälp av de olika transportslagen. Tänk dig att du helt plötsligt blir VD över SAS, SJ och SL på samma gång. Men det absolut bästa är att det finns en liten uppdatering, Open Transport Tycoon Deluxe som möjliggör nätverks- och internetspel för upp till åtta spelare.

Just de här två spelen (och en Super Nintendo-emulator) hittar du på http://ludde.starkast.net/spel. Men det finns hundratals roliga spel som bjuder på gammal härlig spelglädje utan att du för den skull behöver ha den allra senaste datorn. Men det allra bästa. Det är gratis.

För dig som vågar vägra nostalgi dyker Half-Life 2: Episode Two upp imorgon. Det är verkligen inte fy skam det heller.

24 sep 2007

Filip och Fredrik

Betalt för att festa, larva sig och resa är det ultimata beviset för att du lyckats i livet. Filip och Fredrik har lyckats och per automatik måste de därmed vara lite av mina idoler.

Nu har jag sett premiäravsnitten av deras program som kommer sänds under hösten. Myggan, den animerade serien som de ligger bakom är jag än så länge inte särskilt förjust i. Visst, avsnittet hade sina glimtar, men mest var det plumpa sexskämt. Ungefär som Stefan och Christer fast i en modernare förpackning. Det är inte humor. Det har en bit kvar till den mer intelligenta (ja, stundtals i alla fall) humorn i serier som Simpsons och South Park. Men jag tänker ge det någon chans (eller två) till.

Boston Tea Party Däremot var riktigt roligt. Men programmet lider av tidsbrist.Som det var nu avbröt Filip och Fredrik mest hela tiden för att styra in allt på dem själva. Lite synd, för experterna kunde säkert ha kunnat utveckla sina tankar lite mer utan att det skulle bli torrt och tråkigt. Jag hade nästan föredragit mindre skämtande från programledarnas sida och mer tid åt experterna. I synnerhet hjärnforskaren som knappt fick säga flaska. Men slutbetyget är ändå positivt, jag gillar formatet, humor med en skvätt (o)intressant fakta.

23 sep 2007

Skolfest

fotboll KTH utbildning

Den här veckan har jag hängt i skolan ganska mycket. Terminens målsättning är ju att vara med på (nästan) alla föreläsningar och lämna in uppgifter i tid. Än så länge går det väl ganska bra. En missad föreläsning och alla inlämingsuppgifter mer eller mindre inlämnade i tid. Nu för tiden förstår jag nästan talen jag löser också, och vissa har jag till och med löst själv. Jag tror det kan ha något att göra med att jag nu för tiden faktiskt antecknar och följer med på föreläsningarna istället för att läsa gratistidningar och lösa korsord.

Så var det fest. Tredje helgen i rad för mig dessutom, vilket jag tror är ett personligt rekord. Jag vet. Pinsamt dåligt rekord. Men jag är en hemmakille.

Övriga intressanta händelser värda att notera den här veckan är:

Jag har inte hunnit träna något den här veckan på grund av skolan
Jag dömde en match och spelade tio minuter av en annan match i lördags
Chrisse (aka Pite-Christian) var på genomresa och vi såg 28 veckor senare på bio

14 sep 2007

Hållfast

KTH utbildning

Förra helgen slutade i ett partiellt misslyckande. Jag kan sammanfatta det med de åtta orden: gratis dricka som resulterade i ett visst trädkramande. Nog om det.

Skolan flyter väl på hyfsat. Vissa delar är ganska trixiga, det kan bero på att det vi läser nu till stor del bygger på det vi läst tidigare. Med vi menar jag de flesta andra i min årskull. För jag var inte särskilt närvarande under vårterminen. Men nu är jag åtminstone på föreläsningarna. Bara det är ett stort steg framåt.

Jag kanske bara inbillar mig, men desto mer matematik och fysik, desto mer ställer hjärnan in sig på att vara logisk. Det blir på något sätt svårare att hitta på saker att skriva om. Kreativiteten blir lidande. Det är möjligt att jag bara inbillar mig…

Det kanske är därför jag presenterar ett nytt låvgvattenmärke i min bloggs historia. Häromdagen visade jag Jasenko KTH. Eller, jag visade borggården och biblioteket vilket i princip är det enda man behöver se. I vilket fall som helst. På borgården finns en liten fontän. På avstånd tyckte Jasse det såg ut som det var en kvinna som satt och urinerade. Men jag svarade snabbt att så inte var fallet, utan det var en fisk mellan kvinnans ben som sprutade vatten. Varsågod och dra dina egna slutsater till den kombinationen.

Som sagt, ett nytt lågvattenmärke.

Som kompensation för lågvattenmärket slänger jag in en dikt av en av Sveriges mest kända författare.

“Författarn tyckte hon nog om,
förläggarna han var praktisk.
Förläggarn han att fria kom;
författarns korg blev faktisk.*

Författarn som en fattig karl
ej kunde gå och giftas.
Förläggarn nu i himlen var,
där äktenskapen stiftas.

Författarn stretar nu för bröd
åt sin för detta flamma.
Förläggarn lider ingen nöd
och han gör frun till mamma.”

Jag menar, kan inte en dikt från en av Sveriges mest kända författare kompensera för ett lågvattenmärke vet jag inte vad som kan. Men för att vara på den säkra sidan slängde jag in en känd målning också.

Den som först gissar rätt på författare och konstnär vinner ett lånekort på statsbiblioteket, en rolig bok, ett äpple, tolv kronor och en teaterbiljett. Bonus till den som kan ange namn på dikten och målningen.