Korridoren

Jag har flyttat hemifrån (igen). Till ett studentrum på Lappkärrsberget. Jag är jättenöjd. Visst, jag kanske inte är så överförtjust över tanken på hur min skuld till CSN sakta men säkert växer, men fördelarna överväger nackdelarna. Det är nära till skolan och det känns återigen som jag har ett eget liv.

Att bo i korridor är väl lite av ett lotteri. Som jag vunnit. Jag trivs jättebra i korridoren. Alla är skötsamma. Det gör att det gemensamma köket är, under omständigheterna, väldigt välstädat. Ett kök som inte klassas som en hälsorisk är alltid trevligt, även om det i mitt tycke inte nödvändigtvis är ett måste. Men dessutom är alla som bor här trevliga.

Tyvärr missade jag middagen som italienarna lagade igår eftersom jag var hemma hos mamma och pappa och åt mat. Men pepparbiff och hasselbackspotatis är inte dåligt det heller. Anledningen till att jag var hemma var den sista matchen för säsongen med laget. Något som skulle kunna beskrivas med kommentaren “ursäkta, kan jag få tillbaka fem timmar av mitt liv?”.

Tränaren ringde på morgonen, ett par timmar innan matchen och frågade om han hade kallat mig. Jag förklarade att det hade han inte. Då frågade han om jag kunde komma. Så jag pallrade mig hem till Norrtälje, vilken är en timmes enkel resa. Jag började på bänken, självklart hade jag inte väntat mig något annat, men jag hade ändå räknat med att få komma in och springa lite sista kvarten eller så. Icke. Tränaren gjorde inte ett enda byte, förutom en spelare som självmant kom och bytte för att han inte orkade springa mer. Behövd? Knappast. På plussidan kan väl sägas att det tillslut blev en ganska spännande match och att jag fick träffa Robert (spelade i motståndarlaget).

Så var vi tillbaka vid pepparbiffen och hasselbackspotatisen hemma hos mamma och pappa. Efter ett misslyckat försök att få ordning på familjens dator, även känd som “Datorn från helvetet” och en förlust i FIFA mot Jonathan åkte jag tillbaka till Stockholm och mitt rum. Tyvärr har jag ingen kamera, så jag har inga bilder på rummet. Lyckligtvis är jag otroligt bra på att rita…

Som jag skrev missade jag italienarnas middag igår, men jag var med i torsdags då vi också hade middag (och utgång), men jag kom precis lagom till festen. Så igårkväll festade vi tillsammans i Stockholm. Berns, Spy Bar och Max om jag ska namedroppa lite. Hemma vid sju. Det är trevligt med en korridor där alla kan umgås och festa tillsammans.