Wikipedia är fantastiskt. Idag har jag lärt mig att det jag upplever just nu inte alls kallas skrivkramp, det är nämligen en fysisk skada. När det är psykiskt kallas det nämligen skrivblockering. Kontentan är i alla fall att jag upplever att allt jag skriver för tillfället blir, i brist på ett bättre ord, platt.

Men en liten metafor jag filosoferat fram är att cykla i nedförsbacke är ingen utmaning, att fortsätta trampa i uppförsbacken är det. Det jag vill ha sagt med det är att alla cyklar borde utrustas med elmotorer. Fast jag skulle vara nöjd bara jag hade en fungerande cykel, min förra blev utsatt för vandalism och tjänstgör nu som grillgaller på deltid.

Nu kan du ta en paus i bloggläsandet och lista ut vilket ord bilden nedan föreställer. Skriv en kommentar om du kommer på ordet så kan du vinna ära och berömmelse.

Igår släppte Kleerup sitt album, vilket förmodligen hade gått mig obemärkt förbi om han inte råkade vara min mammas kusin. Jag tycker skivan är bra, men jag är partisk och kan knappast stämplas som musikintresserad, så lita inte på mig. Ladda ner den och avgör själv.

Nu börjar terminen lida mot sitt slut, egentligen hade den varit slut idag om jag hade varit lite ambitiösare. Jag har kvar två inlämningsuppgifter och en komplettering i Termodynamik samt en tenta och en inlämningsuppgift i Differentialekvationer II.

Om du inte har upptäckt det än så har jag en liten förkärlek för att namedroppa mina kursers namn, och anledningen är ren egoism. Jag tycker nämligen att de låter så avancerade, att jag sedan klarar kurserna genom att lära mig ett par typtal, skriva av klasskamrater och göra mer eller mindre kvalificerade gissningar behöver jag faktiskt inte nämna. Så glöm det jag nyss skrev och smaka på ordet och differentialekvation.

Var det verkligen så svårt?

Rätt svar till bildgåtan är beställning. Notera att personen som gör en beställning (han beställer ett mirakel och en ställning) sitter och ber (alltså en be-ställning), och av mannen bakom disken får han en ställning som är formad som ett “B”, det vill säga en b-ställning.

Den här helgen hade jag tänkt ägna all min vakna tid åt att plugga inför en tentamen i numeriska metoder. Tänkte jag alltså.

Chrisse hälsade på tisdag till fredag, och jag valde att lägga studierna åt sidan till förmån för bio och standup. På torsdagen besökte vi Norra Brunn och skrattade åt Thomas Järvheden och dagen innan, på valborgsmässoafton, såg vi Iron Man. Mitt förra inlägg handlade om tafflig produktplacering, i Iron Man försöker de inte smyga in produkterna, de ger dem i princip biroller.

När Chrisse åkte hem hade jag tänkt ägna mig åt studierna, men jag blev erbjuden en dagskryssning till Åland, något jag självklart inte kunde tacka nej till. Efter en båtfärd med god (och mycket) mat borde jag ha åkt hem för att påbörja tentapluggandet. Men borde och måste är två helt skilda saker… Tentamen skrev jag i vilket fall som helst idag. Det gick sådär.

Jag avslutar med en liten bild jag knåpat ihop, en bild som även kan fungera som en bildgåta. Svaret är ett ord.

Jag har flyttat hemifrån (igen). Till ett studentrum på Lappkärrsberget. Jag är jättenöjd. Visst, jag kanske inte är så överförtjust över tanken på hur min skuld till CSN sakta men säkert växer, men fördelarna överväger nackdelarna. Det är nära till skolan och det känns återigen som jag har ett eget liv.

Att bo i korridor är väl lite av ett lotteri. Som jag vunnit. Jag trivs jättebra i korridoren. Alla är skötsamma. Det gör att det gemensamma köket är, under omständigheterna, väldigt välstädat. Ett kök som inte klassas som en hälsorisk är alltid trevligt, även om det i mitt tycke inte nödvändigtvis är ett måste. Men dessutom är alla som bor här trevliga.

Tyvärr missade jag middagen som italienarna lagade igår eftersom jag var hemma hos mamma och pappa och åt mat. Men pepparbiff och hasselbackspotatis är inte dåligt det heller. Anledningen till att jag var hemma var den sista matchen för säsongen med laget. Något som skulle kunna beskrivas med kommentaren “ursäkta, kan jag få tillbaka fem timmar av mitt liv?”.

Tränaren ringde på morgonen, ett par timmar innan matchen och frågade om han hade kallat mig. Jag förklarade att det hade han inte. Då frågade han om jag kunde komma. Så jag pallrade mig hem till Norrtälje, vilken är en timmes enkel resa. Jag började på bänken, självklart hade jag inte väntat mig något annat, men jag hade ändå räknat med att få komma in och springa lite sista kvarten eller så. Icke. Tränaren gjorde inte ett enda byte, förutom en spelare som självmant kom och bytte för att han inte orkade springa mer. Behövd? Knappast. På plussidan kan väl sägas att det tillslut blev en ganska spännande match och att jag fick träffa Robert (spelade i motståndarlaget).

Så var vi tillbaka vid pepparbiffen och hasselbackspotatisen hemma hos mamma och pappa. Efter ett misslyckat försök att få ordning på familjens dator, även känd som “Datorn från helvetet” och en förlust i FIFA mot Jonathan åkte jag tillbaka till Stockholm och mitt rum. Tyvärr har jag ingen kamera, så jag har inga bilder på rummet. Lyckligtvis är jag otroligt bra på att rita…

Som jag skrev missade jag italienarnas middag igår, men jag var med i torsdags då vi också hade middag (och utgång), men jag kom precis lagom till festen. Så igårkväll festade vi tillsammans i Stockholm. Berns, Spy Bar och Max om jag ska namedroppa lite. Hemma vid sju. Det är trevligt med en korridor där alla kan umgås och festa tillsammans.