Det blev ingen iMac. Inte än i alla fall.
johanlundin.se
Flyg- och teknikintresserad kvasinörd. Tycker om hundar och chips.
Dubbla sexor visar tärningarna som Lina precis kastat. Spelet är Monopol, och enligt reglerna i nyss nämnda spel får man tydligen ett extraslag om tärningarna visar lika många prickar. Hon kastar tärningarna. Dubbla sexor. Igen. Maken till tur finns inte. Lina börjar förnöjt flytta sin lilla hund längs med spelplanen. Men leendet försvinner i takt med att hennes lilla hund närmar sig Norrmalmstorg.
Mitt Norrmalmstorg. Med ett hotell. Fyrtiotusen kronor i hyra. Fan vad Monopol är kul.
I år blev alla officersutbildningar sökbara även för de som inte gjort värnplikten, så efter att ha knåpat ihop ett litet CV och skrivit ett par rader om mig själv skickade jag in min ansökan till aspirantutbildningen med helikopterpilot som förstahandsval och meteorolog som andrahandsval. Jag vet inte hur många som sökte, men jag och ungefär nittio andra blev erbjudna en helg med all-inclusive och diverse tester på ledningsregementet i Enköping. Samtidigt så genomfördes liknande tester på ytterligare fem orter i Sverige.
Vi började fredagkvällen – efter en informationsstund och gruppindelning – med att att springa beep-testet. Men jag blev både förvånad, och en aning tacksam, när vi bara behövde springa färdigt nivå nio. På lördag förmiddag blev jag intervjuad av två officerare och på eftermiddagen fick alla göra ett styrketest. Kravet tror jag låg på knappa tvåhundra poäng, och jag lyckades knåpa ihop fyrahundratjugoen, och jag ser mig inte direkt som vältränad.
På söndagen gjorde vi ett avslutande test i form av det militära högskoleprovet. Det skiljer sig en hel del från det civila, för det första är det helt datorbaserat, dessutom är det ingen läsförståelse men betydligt mer logik och spatialt-tänkande. Förmodligen gjorde jag inte bort mig helt eftersom jag fick en kallelse till vidare tester i Stockholm. Även dessa tester var datorbaserade, men där låg fokus lite mer på simultankapacitet och att styra saker och ting med en joystick. Eftersom jag av någon anledning blev godkänd fick jag komma tillbaka veckan därpå för att samtala lite med psykologer och officerare.
Psykolgen som jag fick prata på upplevde jag som väldigt trevlig, andra hade tydligen inte riktigt lika mycket tur. Även officerarna var trevliga, fast de hade lite mer konkreta frågor som var lite svårare att svara på. Jag menar, det är inte direkt så att jag ligger vaken på nätterna och funderar över hur jag skulle lösa situationen om jag skulle bli nerskjuten i Afghanistan. Det sista jag fick göra var ett DM-test hos psykologen. Genom att kolla på en bild under bråkdelen av en sekund och be mig försöka förklara vad jag sett så kunde psykologen tydligen att dra några slutsatser om huruvida jag kommer ställa till med klantigheter i en cockpit eller inte. Förmodligen sa jag inget olämpligt eftersom jag blev godkänd.
Nu har jag fått ytterligare en kallelse. Den här gången till medicinska tester i Linköping. Fast jag är ganska övertygad att den här resan kommer att ta stopp där. Jag har gjort två lite mer omfattande ögonundersökningar, och båda gångerna har läkarna vid ett visst test börjat klia sig förbryllat i huvudet, men till slut kommit fram till att jag nog är lämpad att flyga i civil luftfart. Men jag har förstått att försvarsmakten är betydligt kinkigare när det kommer till de medicinska kraven.
Därför har jag bestämt mig för att tröstbeställa en iMac om (när) jag blir underkänd. Fakturan tänker jag skicka till mina föräldrar så de kan få kompensera mig för de undermåliga gener som jag ärvt.
Fyra kärnor á 2,8 GHz, 8 GB RAM och tjugosjutumsskärm. Den enda sanna trösten...
Kossor är fan dummare än tåget.
Idag skulle jag hjälpa Linas pappa att fösa några kossor från en hage till ladugården. Tio stycken fån till ungkossor stod och väntade på oss vid grinden till hagen. Men trots öppen grind, glada tillrop och diverse hot stod de bara där och glodde. Åtminstone till en av kossorna fick ett nervöst sammanbrott och började skena iväg genom hagen, med resterande kossor hack i häl.
Så det var bara att promenera igenom halva hagen och fösa tillbaka dem till grinden för ett nytt försök. Återigen blev en av kossorna lite stirrig och började skena, och när en börjar skena så ska såklart resterande nio dumjävlar också skena. Den här gången nöjde de sig inte med halva hagen utan genomförde en språngmarsch till andra änden av den. Så det var bara att gå tillbaka för att hämta dem en andra gång.
I andra änden av hagen stod åtta kossor och glodde på oss, det vill säga alla kossor förutom två. De sista två hade bestämt sig för att ge sig av på en egen liten utflykt. Efter en svettig löprunda över åkermarkerna lyckades jag fösa tillbaka dem till resten av fånen. Där stod Mats och lockade med en näve hö som korna glodde lystet på. Sen gick de som ett snällt tåg genom hela hagen och följde höet hela vägen fram till grinden. Där lyckades de med sin fantastiska fantasi att föreställa sig en stängd grind. Men efter att ha slängt ut lite hö på vägen vågade de sig igenom. Knappt. När det väl började se lovande ut började spånen såklart skena igen. Fantastisk fantasi har de i alla fall, för de lyckades helt fantisera bort stänglset och skenade rätt igenom det. Efter en djup suck gick Mats med tunga steg tillbaka genom hagen för att locka tillbaka dem med hjälp av höet.
Efter en stund kom de tågande genom hagen. Ett tåg med ett samlad intelligenskvot någonstans i närheten av en jordnöt. Den här gången hade vi taktiken klar, vi skulle hålla oss väldigt passiva, låta kossorna ta sin tid och vi hade slängt ut hö längs vägen för att locka ut dem. Men en av kossorna tänkte ge sig iväg åt fel håll. Men att försöka förklara det för kossan genom att fösa den var tydligen en dålig idé, för kossan blev rädd och började skena tillbaka genom hagen, med resten av sina nio idiotkompisar i släptåg.
Jag gick efter dem beväpnad med en knippe hö för att lura tillbaka dem till grinden. Men när jag väl hämtat tillbaka dem stod Lina ensam kvar vid grinden, det visade sig att de andra fyra kofösarna gett upp och gått hem. Till en början vägrade jag att gå hem, att erkänna sig besegrad av tio kossor kändes verkligen inte som ett alternativ. Men jag insåg också att om vi skulle försöka göra det på egen hand skulle det förmodligen sluta med tio kvigor utspridda över hela Roslagsbrobygen.
Så, Kossorna – Mänskligheten 1-0.
Som de flesta vet är Spotify det allra senaste på musiktapeten. Här finns nästan all musik du kan tänkas vilja lyssna på, bara en sökruta bort. Problemet för mig är bara att oftast står den där sökrutan tom, och markören blinkar frenetiskt som en irriterande påminnelse om min bristande förmåga att lägga bandnamn och låttitlar på minnet.
Men nu har jag hittat den perfekta lösningen för mig.
Last.fm är en tjänst som slänger ihop en låtlista som baseras på dina preferenser, vilket gör att det fungerar i princip som en radiokanal. Men utan mellansnacket och reklamen samt med en möjlighet att skippa låtar. Jag behöver bara gapa så matas jag med trevlig musik. Men självklart finns det en nackdel. Det kostar pengar. Men efter en stunds övervägande kom jag fram till att det är värt tjugo kronor i månaden för att inte behöva lyfta ett finger i jakt på musik. Musiken från last.fm spelas antingen upp direkt från webbläsaren eller med ett litet program, men jag gillade inte riktigt någon av de lösningarna. Främst för att mediaknapparna på tangentbordet inte fungerade. Men Songbird klarar av att spela upp musiken från last.fm och är kompatibelt med mediaknapparna.
"Jägarsoldaterna från I 19 skulle bestiga Kebnekaise men det blåste full storm. Facit efter övningen visar att 26 av de 150 jägarsoldaterna skadades eller blev sjuka. Och material för över 100 000 kronor förstördes."
artikel från aftonbladet.se
Nu var det inte artikeln som jag tyckte var särskilt intressant, utan övningsledaren Krister Iseby, som blev intervjuad angående händelsen.
“- Vad beror det på då? Är soldaterna för klena?
“- Ja det är väl den enda logiska förklaringen.”
Artikeln avslutades med följande underbara ord från Krister, som vägrade se övningen som ett misslyckande.
“…Och det blev ju en fantastisk sjukvårdsövning!”
Förklaring: Jag är inte så insatt i de här studentikosa upptågen, men jag har gått på KTH tillräckligt länge för att veta att Pheuset är benämningen på den grupp som ansvarar för mottagningen för de nollar som börjar på farkostprogrammet. Själva Pheuset består av två delar, Plahn och ÖPH. Plahn vägleder och hjälper nollarna fram tills dess att de blir ettor. ÖPH däremot är Plahns raka motsats, de gör nämligen sitt bästa för att nollorna aldrig ska lyckas bli ettor. I praktiken så innebär det att de under fyra veckor klär ut sig till oigenkännlighet och spelar upp ett skådespel för nollorna som hamnar någonstans mellan skrämmande och roligt, dock alltid på en balansbräda som tippar åt det humoristiska.
Mottagningen avslutas med en kombination av middag och fest, den såkallade Nollegasquen, där nollorna officiellt blir ettor. Det är på den middagen som det är en tradition sedan ungefär sex år tillbaka att göra en film med de som medverkat i Pheuset. När filmen och bildspelet med presentationen rullat klart går Pheuset upp på scenen för att ta emot publikens jubel.