Debatten kring FRA-lagen har fått mig att börja fundera på om det inte vore dags att införa en slags licens för att överhuvudtaget få säga, skriva, rösta eller på något sätt göra sin röst hörd. När jag hör någon häva ur sig något i stil med att det är läskigt att De kan läsa min e-post får jag god lust att hämta en stekpanna i gjutjärn och slå ett bestämt slag mot pannbenet på personen i fråga. Förmodligen hade han precis innnan sitt klyftiga uttalande läst löpet på en av kvällstidningarna, vilka ger en lika nyanserad bild som färgen kolsvart.
Att anställda på FRA (Försvarets Radio Anstalt) sitter och smygläser svenskars e-post finner jag föga troligt. Dessutom tvivlar jag på att det överhuvudtaget är tekniskt möjligt att plocka fram enskilda meddelanden som inte har fastnat i någon form av filter, och dessa filter tror och hoppas jag är betydligt mer sofistikerade än att de fångar brev med ordet jihad i ämnesraden. Men ett hot kvarstår, nämligen att någon eller några i framtiden modifierar systemet för att kunna göra precis det som alla oroar sig för.
Men jag tror att vill någon eventuell framtida diktator spionera på svenskar, då gör han det oavsett FRA-lag eller inte. Jag kan nämligen inte minnas att Tyskland röstade ja till förintelsen. Lite inhemskt spionage och åsiktsregistering är då en bagatell i sammanhanget. Kanske en något överdriven liknelse, men det jag försöker få fram är att vill någon utföra den här typen av spionage är det inte särskilt troligt att de ber om lov.
Att sedan tro att den här typen av signalspaning inte förekommit tidigare är ganska naivt. Jag antar att den här typen av signalspaning förekommit i flera år, skillnaden nu är att FRA fått direktiv över vad som är lagligt, hur deras arbete ska granskas och hur deras information ska lagras. Jag förstår inte riktigt hur den här lagen kunnat få så mycket uppmärksamhet. Kanske har det gamla IB-spöket vaknat till liv?
