johanlundin.se

Det är två veckor kvar tills jag kuggar min första tenta. Analytiska metoder och linjär algebra 1, även känd som Amelia I.

Men pluggar jag dygnet runt i två veckor kanske jag har en liten chans att klara den. Jag lever på hoppet!

I torsdags var jag ute och flög med Charlotte, det var en månad sen sist, så det var rätt skönt att känna att jag inte är helt vilse i flygplanet. I fredags så var chrisse på besök igen, såg Borat på bio. Den är helt sjuk(t rolig).

I söndags lekte jag skogshuggare. Vi var ute och högg julgran med laget. Jag högg inte gran, men jag släpade en jävla massa gran över stock, sten och genom träsk fram till vägen. Drygt 130 granar skrapade vi ihop.

Det räcker med att läsa förra bloggningen. Det har inte hänt så mycket nytt. Förutom…

I helgen träffade jag Chrisse, Patrik och Lin litegrann. Inte sett dem sen jag slutade i somras. Kul att ses, även om det bara var för en kort stund.

I måndags skrev jag en kontrollskrivning i mekanik. Det gick nästan åt helvete, även om jag visste innan hade det skulle göra det känns det ändå tungt när det faktiskt gör det sen. Bara att bryta ihop och komma igen. Det var ju trots allt ingen tenta.

Men den 20:e december skriver vi tentan i matematik. Det känns inte heller särskilt lovande just nu. Blir nog råpress två veckor innan. Jag skrev upp mig på alla mina fysiklaborationer (vi måste göra tre stycken) vecka fyrtionio, ganska drygt att göra alla under en vecka… Men då kan jag koncentrera mig helt på matematiken efter det och dessutom slipper jag göra dom i vår.

I helgen spelar vi Contiga cup (fotbollscup inomhus). Det ska bli lite roligt, även om det förmodligen inte kommer gå alltför bra.

Jag nöter mest matematik och mekanik, och det går väl hyfsat. När jag inte gör det äter jag mat, ser på tv/film, tränar, sitter framför datorn eller sover.

Jag har skrivit upp lite drömmar sen förra hösten, en del har jag missat att skriva ner, men nu är jag uppe i femton nedskriva drömmar. Ganska rolig läsning, åtminstone för mig.

Trött.

Förra helgen var det årsfest med laget. Kul!

Dom enda bilder jag lyckats få tag på. Till vänster är jag med i bakgrunden i ett försök till någon slags dans och till höger är jag med på ett hörn i ett musikaliskt framträdande, vilket också var ett försök…Idag var vi klassen på besök hos Scania i Södertälje. Ganska intressant, faktiskt! Även om vi inte fick provköra någon lastbil…

I övrigt försöker jag hänga med i matematiken… Vilket är svårt när man hellre vill sova. Men även om jag hängt med hyfsat bra lär det bli knepigare framöver. Det blir allt mindre luckor i schemat och den här veckan drog mekaniken igång.

Visserligen tog projektarbetet ganska mycket tid, det som handlade om tunnelbanans uppehållstider. Totalt blev det en skillnad på nästan sex sekunder, med fördel de nya tågen. Går säkert att plocka fram som stämingshöjare på nästa fest! Vi hade vår lilla redovisning i måndags, så nu är det bara rapporten kvar…

Har nästan flyttat till mormor nu. Sover där ett par kvällar i veckan, sparar nästan fyrtio minuter varje resa. Så det är skönt. Dessutom är det all-inclusive hemma hos mormor också… Och då menar jag verkligen all-inclusive!

Från och med nu tänker jag bojkotta alla kvällstidningar.

Att läsa en av dagens kvällstidningar är idag inte ett sätt att bli upplyst, utan ett sätt att bli hjärntvättad. Det är mer som stora reklamannonser för ett budskap än en opartisk granskning av olika fenomen eller händelser.

Droppen som fick bägaren att rinna över var, för mig, de senaste dagarnas “ministerskandaler”. Jag kan tycka att deras agerande i vissa fall var väldigt tvivelaktigt. Men de är knappast i proportion till medias bevakning av det hela och på vilket sätt det framställs.

Trött på stora löpsedlar om att en minister gjort si och så. Trött på tidningar som använder större delen av sitt utrymme att peka ut två ministrar som fuskare. Jag vet knappt vad det är de gjort, men så länge det inte är kärnvapenprovsprängningar i trädgården bryr jag mig knappt.

Tacka vet jag Dagens Nyheter. Hoppas verkligen de inte börjar smyga sig åt kvällstidningshållet, som just nu är skrämmande nära skvallerpressen.

( Tips: Ladda ner DN:s skärmsläckare)

Först visade det sig att jag inte missade förra veckans lilla matteförhör, och så klarade jag förmodligen den här veckans. Det är bra!

I helgen har jag (i kronologisk ordning med start i fredags vid lunch): lunchat, gymmat, ätit middag med familjen, tittat på tv, sovit, dömt en fotbollsmatch, simmat, sovit, ätit middag med laget, tittat på fotboll med laget, suttit på krogen, sovit, tvättat flygplan, flugit flygplan, spelat innebandy, ätit mat och tittat på film.

För övrigt kan jag berätta att jag känner en kille som bor i Västerås och har en cykel…

Idag var jag på gymmet med Westberg. Måste ladda inför “beach 07″, dessutom måste jag träna upp mitt högerberben så jag slipper skador nästa säsong.

Varken Westberg och jag spelade i söndags, eftersom vi var halvskadade, då vårt lag spelade 3-3 i derbyt mot Rådmansö. Det betydde att vi med en poängs marginal lyckades hålla oss kvar i division fem östra (även känd som champions league light®).

I veckan har jag gjort en liten skum iaktagelse också. Jag brukar oftast sova på bussen, och de tre senaste gångerna när jag vaknat upp har det suttit hyfsat söta tjejer i min egen ålder bredvid. Slumpen? Eller är det för att jag ser så söt ut när jag sover? Min andra teori är att de hellre ville sitta bredvid någon som sover, för att på så sätt slippa prata.

Jonathan och pappa kom hem från Milano igår också. Jonathan var nöjd, han hade fått se Milan spela på San Siro (fast det var bara halvfullt, vilket innebär ~45 000 på läktarna). Han hade också fått ta på någon spelare och sett Kaká, och fått bådas autografer. Han hade också gjort ett mål i en final som mittback.

Idag gick jag med på att stödja läkare utan gränser.

Jag har funderat ganska länge på att vara lite medmänsklig, visserligen mest för att stilla mitt eget samvete, men ändå. Men idag kan jag stolt meddela att om hjärhinneinflamation är dödligt så kommer jag inom den närmaste tiden att rädda livet på sex personer varje månad. Men ska sanningen fram gör jag det mest för att tjejen som haffade mig på gatan var söt. Söt och övertygande. Svårslagen kombination.

Matematik. När ska jag bli bra på matematik? Det är inte så att jag är dålig, jag är mest slarvig… Minustecken blir helt plötsligt plustecken, bokstaven z blir en tvåa… Men jag är övertygad om att vinden eventuellt möjligtvis kanske vänder snart. Hoppas jag.

Håller på med ett litet projekt i en kurs som heter perspektiv på farkosttekniken också, vi ska jämföra uppehållstiderna på de nya och de gamla tunnelbanevagnarna. Efter cirka fjorton mätningar så leder de gamla vagnarna med tre sekunder. Boven i dramat är helt klart dom sega jävla dörrarna på de nya tågen.