Egoistisk människovän

Idag gick jag med på att stödja läkare utan gränser.

Jag har funderat ganska länge på att vara lite medmänsklig, visserligen mest för att stilla mitt eget samvete, men ändå. Men idag kan jag stolt meddela att om hjärhinneinflamation är dödligt så kommer jag inom den närmaste tiden att rädda livet på sex personer varje månad. Men ska sanningen fram gör jag det mest för att tjejen som haffade mig på gatan var söt. Söt och övertygande. Svårslagen kombination.

Matematik. När ska jag bli bra på matematik? Det är inte så att jag är dålig, jag är mest slarvig… Minustecken blir helt plötsligt plustecken, bokstaven z blir en tvåa… Men jag är övertygad om att vinden eventuellt möjligtvis kanske vänder snart. Hoppas jag.

Håller på med ett litet projekt i en kurs som heter perspektiv på farkosttekniken också, vi ska jämföra uppehållstiderna på de nya och de gamla tunnelbanevagnarna. Efter cirka fjorton mätningar så leder de gamla vagnarna med tre sekunder. Boven i dramat är helt klart dom sega jävla dörrarna på de nya tågen.