Komet

Jag är rädd för många saker. Spindlar, vulkaner, getingar, prov, grönsaker, söta flickor, ormar, psykopater, sjöodjur (hit hör gäddor, kräftor, hummer och det mesta med klor och vassa tänder), tala inför folk, jordbävningar, propellrar, elektricitet, isberg, vårdslösa mittbackar, rökning, isiga pister, hajar, vapen, hästar, flygledare, virus, taggiga saker och lite annat smått och gott. Visserligen är det ingenting jag direkt går runt och tänker på, och de flesta saker är jag nog egentligen inte rädd för, det är snarare så att jag respekt för dem. Men det absolut läskigaste, och det enda jag kan minnas att jag haft en ordentligt mardröm (när jag var tio) om är hotet från rymden, och då menar jag inte små gröna män.

Allting nedan är hämtat från boken En kortfattatd historik över nästan allting av Bill Bryson.

“En asteroid eller komet som färdas med kosmiska hastigheter kommer in i jordatmosfären i sådan fart att luften under den inte hinner undan utan trycks ihop, som i en cykelpump. Alla som använt en sådan vet att komprimerad luft snabbt blir varm. Temperaturen under meteoren skulle stiga till omkring 60 000 Kelvin, eller tio gånger yttertemperaturen på solen. I samma ögonblick den gör entré i vår atmosfär, skulle allting i dess väg – människor, hus, fabriker, bilar – skrynklas ihop och försvinna likt cellofan i en låga.En sekund efter inträdet i atmosfären skulle meteoriten dundra in i jordyton där människorna i Manson ett ögonblick tidigare hade skött sina sysslor. Meteoriten som sådan skulle ögonblickligen förångas, men smällen skulle spränga bort 1000 kvadramtkilometer sten, jord och superupphettade gaser. Allt levande inom 250 kilometer som inte hade dödats av hettan vid inträdet, skulle nu dödas av smällen.”

…och så fortsätter det. Författaren frågar också en forskare hur långt i förväg vi skulle bli förvarnande och svarar glatt att vi förmodligen inte alls blir förvarnade. Det som nyss beskrevs har faktiskt inträffat på jorden och kommer med väldigt stor sannolikhet att inträffa igen men det kanske är en liten tröst att sådana nedslag bara sker någon gång per årmiljonen, så sannolikheten att just du och jag skulle bli träffade av en är ganska liten.

Men även om sannolikheten inte är särskilt stor kan det fortfarande inträffa. Det bevisades idag. Jag gjorde nämligen mål när vi spelade bortamatch mot Vina/Valsta i Märsta, och sannolikheten för det är skrämmande låg. Matchrapporten finns här. Jag nämns ett par gånger. Ett i samband med målet, som gick till så att feza sköt och träffade min höft och sen studsade bollen in i mål. Sen står det att jag missade två frilägen…

På kvällen firade vi mamma genom att äta på Zorbas. Jättegott! Förmodligen var det också första gången personalen fick ta emot en beställning på pizza till efterrätt. Men det var en väldigt god pizza. De marinerade lammkotletterna var inte så tokiga de heller…