Uppdyk och tvångsturism

Så var jag ensam igen. På sätt och vis. Alla som jag lärt känna åkte vidare på söndagen. Men jag tyckte det var ganska skönt att få vara ensam ett tag, att bara få sitta i skuggan, koppla av och läsa en bra bok, något jag inte hunnit göra alltför mycket. Så jag delade upp dagens timmar mellan vattenbrynet och skuggan med undantag för dyklektionen vid lunch.Det är inte enbart en dykskola, utan också någon slags marinbiologisk skola, och jag har börjat lära känna praktikanterna som jobbar där. Så på kvällen bjöd jag in mig själv till deras middag. I princip alla som jobbar där är österriska marinbiologer. Jag är fortfarande lite bekymrad över arbetsmarknaden för marinbiologer i ett land som i princip enbar består av berg, men de försäkrade mig om alla var väldigt duktiga bilförare och att taxikortet praktiskt taget ingick i utbildningen. Ungefär.

På natten genomförde vi en smygattack mot ett hotell. Vi sjösatte en trampbåt och tog oss över viken, sedan landsteg vi vid klipporna nedanför hotellet, gick uppför bergväggen och in genom de olåsta grindarna och till vårt objektiv. Poolen. Det var väldigt mycket andra världskrigsvibbar över hela operationen. Mitt i natten, fullmåne, hemlig operation och det som förmodligen bidrog allra mest till känslan, tyska. Ett tag ville jag skrika ut lite härliga tyska ord och kommandon som jag snappat upp från diverse filmer och spel. Men jag hejdade mig.

Idag var all dykning inställd. Jag hade bara det sista dyket kvar, uppdyket om ni så vill, kvar. Men det blåste alldeles för mycket och dessutom påstod väderrapporten att det skulle bli regn senare under dagen. Det började regna också. Ett skönt och uppfriskande duggregn i ungefär tio minuter när jag gick från stadskärnan till vandrarhemmet. Det var nog första gången jag var tacksam för att det regnade.

På kvällen skulle dykcentret grilla lite med en tysk klass, som hade varit där under två dagar som en del av deras biologikurs. Tyskarna var ganska trevliga, för att vara tyskar det vill säga. Det roligaste var att tjejerna i klassen snackade skit om killarna, och vice versa. Efter grillningen tvingade de galna tyskarna med mig till deras lägenhet för att röka lite vattenpipa. Jag lämnade efter en stund, för jag hade lovat att besöka tjejerna också (de vägrade att umgås med varandra).

Pipa

Tre timmars sömn. Sen åt jag frukost med det tyska tjejlägret. Eller, rättare sagt, jag snodde lite brödrester. Sen gick jag och satte mig och läste vid klipporna. Jag såg ingen mening med att gå och lägga mig eftersom jag skulle göra mitt uppdyk om någon timme. Jag, två östterrikare och en tysk åkte tillsammans med Toni ut en liten bit och dök. Dyka är inte svårt, det gäller bara att hålla sig flytande och ha tillräckligt med luft, åtminstone på de djup jag får (och tänker) hålla mig till. På eftermiddagen åkte vi ut till en liten grotta som vi dykte in i. Det var ganska häftigt att dyka i kolmörker och det enda som gick var att se var lampornas ljuskäglor.

Åt frukost och checkade ut på morgonen. Sen gick jag bort till dykcentret och tackade Toni och sa adjö till de österrikiska praktikanterna, de som var vakna i alla fall. Sen gick jag igenom stan, köpte en bok, och gick vidare till tåget. Träffade två holländare som skulle åt samma håll som mig, så vi gjorde sällskap till Ljubljana. Jag antar att tåg är en ganska bra indikator på ett lands välstånd. Fram till den slovenska gränsen åkte vi med ett gammalt SJ tåg (“Toaletten kan användas även när tåget står stilla”), och på gränsen bytte vi till ett betydligt lyxigare tåg med luftkonditionering.

Hursomhelst, efter en liten middag på McDonalds sade jag adjö till Ronald och Tobias, de skulle vara kvar över natten, men jag valde att ta nattåget till Zurich. Jag vet inte riktigt varför. Men Zurich lät spännande och jag färdades åtminstone lite norrut. Sittvagn visserligen, men det här var den lyxigaste sittvagnen någonsin. Det var små kupéer med tre stolar som pekade mot varandra, och stolarna gick att “hasa” ner, tillräckligt mycket för att kunna sammanfoga de två motsatta stolarna. Voila. En säng.

Train

Sov ganska bra den natten. Vaknade bara två gånger, när vi passerade gränserna och jag yrvaket lämnade över passet till gränsvakterna. Jag vaknade kring sju på morgonen när tåget passerade genom Schewiz. Runt halv nio var vi framme i Zurich. Det första jag gjorde var att uppsöka en affär för att införskaffa ett par nya kalsonger, nästa steg var ett badhus. Jag simmade, badade och duschade i nästan en timma, sen utforskade jag staden lite. Zurich är en ganska fin stad och har vissa likheter med Stockholm. Tänker främst på vattnet och att de flesta är välklädda.

Zurich

Nattåget till Köpenhamn var fullbokat, så jag var tvungen att tåghoppa mig fram, och utan liggvagn. Det värsta var att den längsta biten, mellan Frankfurt och Hamburg fick jag dela kupé med tre tjocka tyskar. Det gick knappt att sova, för jag var livrädd för att vakna med mitt huvud mot en svettig tysk axel. Två av dem gick av tåget i Köln, så då kunde jag sträcka ut lite bättre, dock inte i närheten av lika bekvämt som det förra tåget.

Var framme i Köpenhamn vid lunch. Försökte fixa biljetter till Stockholm, men det var utsålt överallt. Min danska har blivit bättre, men är fortfarande inte bra, så jag orkade inte ha någon längre konversation på danska utan accepterade en biljett till Malmö, där folk fortfarande inte kan tala ordentligt, men betydligt bättre än de obegripligheter som danskarna vräker ur sig.

Tyvärr blev situationen inte bättre på svenska. Alla tåg var mer eller mindre fullbokade. Det som fanns kvar var ett par platser i första klass. Men jag tyckte det var alldeles för dyrt och letade istället upp en nattbuss för halva priset. Problemet var att det just var en nattbuss och jag hade anlänt till Malmö strax efter lunch. Så jag fick tvångsturista Malmö.

Turning Torso

Tornet var väl lite en självklarhet, men området runt omkring var faktiskt ganska stiligt det med. Tänk Hammarby sjöstad fast lite mindre och mysigare hus. Funkis. Sånt gillar jag. Sen jag gick in till stan och åt mat innan jag gick på bio. Ja, jag såg Harry Potter. Jag skiter fullkomligt i att det är en barnfilm. Jag gillar Harry Potter, sen var det en väldigt bra resumé inför sexan (som jag av någon anledning inte läst än) och sjuan (som kom ut för ungefär en vecka sen) som jag ska börja läsa.

Öresundsbron

Kösystemet till nattbussen var baserad på armbågar och kompisar som håller platser i kön. Taktiken var ofta att en lämnar baggaget medan den andra tog en plats i den väldigt ostrukturerade kön. Så fastän jag var där först och hade en biljett hamnade jag nästan sist i kön och fick ingen fönsterplats. Det är värdelöst att sova utan fönsterplats. Men jag gjorde mitt bästa.

Vi anlände till Stockholm halv sju, och jag tog tåget till Mörby där mormor hämtade mig. Sov där ett par timmar. Sen kontrollerade jag om hennes internet fungerade och hade blivit inkopplat. Efter det tog jag bussen hem till Norrtälje. Slut.

Få ett e-brev när johanlundin.se uppdateras

jamie@example.com
Prenumerera