Radiolös

Så är min första vecka på sommarjobbet avklarad. En vecka som har varit något bättre än helt åt helvete, och det beror till stor del på radion. Eller rättare sagt, bristen på radioantenn. Att köra postbil utan radio är ungefär som att äta hamburgare utan bröd. Det fungerar, men det känns inte riktigt rätt.

Så istället för att lyssna på radio och dränka mina tankar i en flod av de senaste hitlåtarna, upprepade tills jag blir spyfärdig, får jag sitta och filosofera i tystnaden. Fast tyst blir det i och för sig aldrig, för att få en något sånär behaglig arbetsmiljö måste jag ställa in fläktarna på maximal effekt och ha rutorna nervevade, suset som upplevs motsvaras av det från ett mindre jetflygplan som startar. På en halvmeters avstånd.

Hursomhelst, det jag filosoferar – eller åtminstone funderar – kring är till exempel varför det har blivit en sådan uppståndelse över FRA-lagen, min framtid, hur oljepriset kommer påverka mig, hur pass bra ett flygbolag med en flotta bestående av zeppelinare skulle fungera och hur fräckt det vore med en berg- och dalbana med VR-hjälmar…