Quarnevalen

Jag är ganska negativt inställd till overaller och ord som utan anledning innehåller bokstaven q. Så egentligen borde inte Quarnevalen vara något för mig. Men eftersom mina klasskamrater skulle vara med, den bara anordnas vart tredje år och det ryktades att slutfesten skulle vara ganska häftig beslöt jag mig för att vara med.

För er som inte minns så hade SAS lite problem med sina flygplan av typen Dash 8-Q400 från Bombardier. Så vi gjorde en kopia av flygplanet, ändrade modellbeteckningen till Crash 8-Q400 och namnet på flygbolaget till SOS och lät vår kopia bogseras av en bärgningsbil. Vårt bidrag nämndes (en mening) i Dagens Nyheter, vilket gör mig till nästintill kändis. Ungefär.

Kanske inte särskilt taktiskt att driva med två av de företag som jag helst skulle kunna tänka mig att jobba för, men utan flaggor och pilotglasögon lär ingen känna igen mig. Dessutom har jag lite andra saker att ha ångest över, som till exempel de tidningar vi skulle sälja inför Quarnevalen. Alla som deltog var nämligen tvingade till att sälja tidningar. Jag avskyr att försöka pracka på folk saker. Att tidningen är alldeles för dyr med tanke på innehållet och att pengarna går till att finansiera en veckas lek för studenter gör den inte mer lättsåld. Men med lite hjälp från släkt och vänner lyckades jag bli av med ett par i alla fall, så jag slapp åtminstone att betala alla tidningar ur egen ficka…

Slutfesten var ganska fet. Det var billigt att dricka. Jag mådde inte så bra dagen efter. Slut.