Facitfel

Jag gillar inte att titta i facit efter jag skrivit en tenta. På KTH så blir facit i princip tillgängligt när den sista tentanden lägger ner pennan. Många skulle nog tycka att det är en bra service. Det kanske är lite motsägelsefullt av mig att säga att det är en bra service, men samtidigt säga att det är lite av en björntjänst.

När jag skriver tentor vet jag oftast inte så mycket. Det blir väldigt många gissningar, chansningar och antaganden som oftast inte slår så väl ut. Men när jag väl sitter där och skriver försöker jag övertyga mig själv om att det jag nyss räknade ut skulle kunna stämma. Ibland lyckas jag också. Inte lösa talet alltså, utan att övertyga mig själv om att det jag räknat eventuellt stämmer.

Det är här facit-ångesten kommer in. Istället för att få gå omkring lyckligt ovetande om att jag har konstruerat den mest absurda lösningen som någonsin skådats i mekaniken och matematikens historia, så krossas mina illusioner omedelbart. Jag föredrar att sväva omkring i ett ovisst, men ändå relativt lycklig tillstånd fram till att resultatet anslås.