Svarttaxi

Svarttaxi är rubriken, och jag kommer till den historien snart. Först vill jag berätta att jag klarat båda kontrollskrivningarna i strömningsmekanik och därmed är godkänd i kursen. Visserligen kan jag skriva en tenta på fredag för att få ett högre betyg, men det känns inte särskilt lockande. Godkänt är godkänt.

I fredags skulle jag ut och flyga lite. Pengarna från mitt kvällsjobb som teorilärare i meteorologi på flygklubben hade kommit in och jag ansåg mig ha råd med lite nöjesflygning. Jag var på väg ut till planet då jag per telefon blev tillfrågad om jag hade lust att flyga till Åland.

Det var ett par som hade missat färjan och hade en tid att passa på Åland. Utan att egentligen ha en färdplan ringde jag till Flight Planning Centre (FPC) och skapade en färdplan med kvalificerade gissningar samtidigt som jag letade upp en plate (papper med flygplatsinformation) för Mariehamn.

Efter att ha startart från Mellingeholm utanför Norrtälje satte jag kurs mot Ålands hav. Med hjälp av Brommatornet lyckades jag få tag på en frekvens till Stockholm-kontroll, som sedan gav mig ytterligare en innan jag tillslut blev överlämnad till Sweden-kontroll som efter en stund lämnade över mig till Mariehamn. Vid det här laget flög vi på en radial till Mariehamns VOR (radiofyr) som jag tyckte verkade lämplig baserad på en karta från Google Maps.


Inflygningen till Mariehamn gick över förväntan, trots att jag inte talat engelska över radion sedan utbildningstiden i Arvidsjaur. Landningen gick också över förväntan, på märket och hyfsat mjuk. Vi taxade till plattan, vilket för den oinvigde kan verka vara en helt efterbliven mening, men på flygiska betyder det ungefär att man kör till parkeringen, väl där tackade mina passagerare för en rolig upplevelse, gav mig pengar för besväret och skyndade sig till terminalen.

När jag ordnat mina papper gick även jag bort till terminalen och försökte leta upp någon som kunde förklara hur jag skulle göra för att komma hem igen, en trevlig pilot förklarade att det gick bra att ringa svenska FPC för att ordna sin färdplan tillbaka till Sverige. Efter ett besök i tornet för att betala landningsavgift, lite assistans till en åländsk ambulanshelikopterförare som skulle tanka och ett telefonsamtal till en måttligt road Lina som jag bad om ursäkt till för att jag inte skulle hinna hämta henne som jag lovat kunde jag påbörja min resa tillbaka.

På tillbakavägen sken den nedåtgående solen mig rakt i ansiktet, så jag tog på mig mina Ray-Bans och kände mig väldigt pilotig. Ända tills jag inte fick något svar på Sweden-kontroll, men tillslut lyckades få tag på Stockholm-kontroll som jag förklarade mitt dilemma för. De sa att det inte var några problem, och att det gick lika bra att kontakta dem som Sweden-kontroll. Återigen kände jag mig sådär härligt pilotig i mina Ray-Ban. Sen kontaktade Stockholm-kontroll mig och påminde om ett restriktionsområde som jag helt glömt bort i min längtan att komma hem.

Jag tackade Stockholm-kontroll för informationen, avslutade min färdplan och gjorde en brant, sjunkande vänstersväng för att flyga runt restriktionsområdet och genom den yttre skärgården på en lite lägre höjd än vad som egentligen är lämpligt.

Så en liten lokal flygning förvandlades till ett litet äventyr. Visserligen hade det blivit en betydligt mer spännande historia om det varit oväder istället för molnfritt och nästintill vindstilla och om destinationen varit en avlägsen by mitt ute i ödemarken istället för en fin och lång asfaltsbana trettio minuter bort. Men då hade det också varit direkt livsfarligt. Det här var en alldeles lagom utmaning för mig.