johanlundin.se
Flyg- och teknikintresserad kvasinörd. Tycker om hundar och chips.
Vernazza är vackrare på avstånd. Nere i byn var det mest bara en massa människor (läs turister). Vi gick den korta vandringen mellan Vernazza och Monterosso (de två nordligaste byarna), längre än så vågade vi inte gå i värmen med Zelda.
Zelda behövde bajsa precis i början av vandringen och som den ögontjänar-hundägare jag är så plockade jag såklart upp bajsen med en tanke om att det finns säkert någon sopkorg längs med vägen. Det fanns det inte. Så jag bar runt på hundbajs i dryga tre kilometer.
Jag har också lärt mig att i Italien tar de inte bara betalt för att åka på deras vägar, utan de tar även betalt för att gå på deras stigar. Kostnaden för dagskortet gjorde att vi fick betala ungefär 30 kronor per kilometer och person.
Från Sölden till Gardasjön tänkte vi ta en mindre väg upp i bergen och in Italien. Det skulle bara bli knappa fyra timmar i bil och sen skulle vi ha hela eftermiddagen och kvällen fri vid Gardasjön. Nere i Sölden regnade det men allt eftersom vi tog oss uppåt i bergen så övergick nederbörden allt mer till snöfall.
Lina försökte ganska tidigt övertala mig om det olämpliga i ta sig över alperna i nysnö med sommardäck i en småbil. Men då kom jag ihåg det gamla uttrycket att ingen minns en fegis och tänkte att det här kan bli en bra historia. Men när snödjupet började närma sig decimetern, vi hade ganska långt kvar att åka och skylten med snöflingan och ett hjul med snökedjor dök upp tvingades även jag ge upp.
Så istället för de behagliga fyra timmarna i bil blev det närmare åtta timmar med omvägen tillbaka till motorvägen och bilkö. Men när vi kom fram till Gardasjön hade nollgraderna och snömodden bytts ut mot knappa tjugo grader.
Utförslöpning i Sölden. Lina vägrade tälta, och eftersom temperaturen skulle krypa ner mot nollan och det väntades regn i dalen under natten var jag inte särskilt svårövertalad till att ta in på hotell.
