Klassmys

Aktivitetsdag med klassen i lördags. Det blev en riktig hillbilly-tillställning med lerduveskytte, fyrhjulingskörning, mäktiga hamburgare med sting, precisionsskytte, pajätande och för de som var modiga korkade nog, kvällsdopp.

Fallskärmshopp

Studiebesök

Helikopter

Reservplats

Jag sökte en påbyggnadsutbildning för trafikflygare till hösten. Men dagarna innan midsommar fick jag beskedet att jag inte var antagen. Jag var mest besviken över att ha blivit ratad. Varje år väljer nämligen en kommitté bestående av flyglärare och -psykologer ut tjugofem stycken av alla sökande som de anser vara de bäst lämpade.

Men när jag sen hörde att de i år främst gått på gymnasiebetygen kändes det genast mycket bättre. Då var jag ratad för att jag inte orkade ordbajsa tillräckligt mycket i svenskan eller att mina teckningar på den estetiska verksamheten inte var tillräckligt kreativa. Inte på grund av att en kommitté inte såg någon pilotpotential i mig.

Sen är det en helt annan fråga om urvalet till en flygutbildning ska ske genom betyg från gymnasiet. Men jag kan förstå tankegångarna bakom. Det var många sökande och det är kostsamt och tidsödande att rangordna alla efter kriterier som till exempel mognad, arbetslivserfarenhet och fritidsaktiviteter. Då är det helt enkelt lättare att bara att slänga ihop alla som har en godkänd flygpsykologisk undersökning och sortera efter betyg. Kanske inte helt optimalt, men inte heller orättvist.

Hur som helst, nu måste jag ta en funderare kring hur jag ska gå vidare och vad jag ska göra i höst…

Godkänd

Förra veckan skickade jag in mina ansökningspapper till påbyggnadsutbildningen i Västerås. Det är en flygutbildning som tar vid där utbildningen på flyggymnasiet slutade och ger de certifikat och behörigheter som krävs för att flygbolag ska kunna titta på min ansökan utan att få sig ett gott skratt. Men med tanke på antalet arbetslösa piloter och konjunkturen så är väl det förmodligen det mest troliga scenariot även efter utbildningen. Hur som helst, för att över huvud taget ha en chans att komma in på påbyggnadsutbildningen krävs det ett godkännande från en flygpsykolog.

Godkänd

Mina prestationer under testerna var väl inte direkt imponerande. Men tydligen tillräckligt bra för att flygpsykologerna kunde ge mig ett godkänt utan att få dåligt samvete. Så jag är med i matchen i alla fall.

Svarttaxi

Svarttaxi är rubriken, och jag kommer till den historien snart. Först vill jag berätta att jag klarat båda kontrollskrivningarna i strömningsmekanik och därmed är godkänd i kursen. Visserligen kan jag skriva en tenta på fredag för att få ett högre betyg, men det känns inte särskilt lockande. Godkänt är godkänt.

I fredags skulle jag ut och flyga lite. Pengarna från mitt kvällsjobb som teorilärare i meteorologi på flygklubben hade kommit in och jag ansåg mig ha råd med lite nöjesflygning. Jag var på väg ut till planet då jag per telefon blev tillfrågad om jag hade lust att flyga till Åland.

Det var ett par som hade missat färjan och hade en tid att passa på Åland. Utan att egentligen ha en färdplan ringde jag till Flight Planning Centre (FPC) och skapade en färdplan med kvalificerade gissningar samtidigt som jag letade upp en plate (papper med flygplatsinformation) för Mariehamn.

Efter att ha startart från Mellingeholm utanför Norrtälje satte jag kurs mot Ålands hav. Med hjälp av Brommatornet lyckades jag få tag på en frekvens till Stockholm-kontroll, som sedan gav mig ytterligare en innan jag tillslut blev överlämnad till Sweden-kontroll som efter en stund lämnade över mig till Mariehamn. Vid det här laget flög vi på en radial till Mariehamns VOR (radiofyr) som jag tyckte verkade lämplig baserad på en karta från Google Maps.

Inflygningen till Mariehamn gick över förväntan, trots att jag inte talat engelska över radion sedan utbildningstiden i Arvidsjaur. Landningen gick också över förväntan, på märket och hyfsat mjuk. Vi taxade till plattan, vilket för den oinvigde kan verka vara en helt efterbliven mening, men på flygiska betyder det ungefär att man kör till parkeringen, väl där tackade mina passagerare för en rolig upplevelse, gav mig pengar för besväret och skyndade sig till terminalen.

När jag ordnat mina papper gick även jag bort till terminalen och försökte leta upp någon som kunde förklara hur jag skulle göra för att komma hem igen, en trevlig pilot förklarade att det gick bra att ringa svenska FPC för att ordna sin färdplan tillbaka till Sverige. Efter ett besök i tornet för att betala landningsavgift, lite assistans till en åländsk ambulanshelikopterförare som skulle tanka och ett telefonsamtal till en måttligt road Lina som jag bad om ursäkt till för att jag inte skulle hinna hämta henne som jag lovat kunde jag påbörja min resa tillbaka.

På tillbakavägen sken den nedåtgående solen mig rakt i ansiktet, så jag tog på mig mina Ray-Bans och kände mig väldigt pilotig. Ända tills jag inte fick något svar på Sweden-kontroll, men tillslut lyckades få tag på Stockholm-kontroll som jag förklarade mitt dilemma för. De sa att det inte var några problem, och att det gick lika bra att kontakta dem som Sweden-kontroll. Återigen kände jag mig sådär härligt pilotig i mina Ray-Ban. Sen kontaktade Stockholm-kontroll mig och påminde om ett restriktionsområde som jag helt glömt bort i min längtan att komma hem.

Jag tackade Stockholm-kontroll för informationen, avslutade min färdplan och gjorde en brant, sjunkande vänstersväng för att flyga runt restriktionsområdet och genom den yttre skärgården på en lite lägre höjd än vad som egentligen är lämpligt.

Så en liten lokal flygning förvandlades till ett litet äventyr. Visserligen hade det blivit en betydligt mer spännande historia om det varit oväder istället för molnfritt och nästintill vindstilla och om destinationen varit en avlägsen by mitt ute i ödemarken istället för en fin och lång asfaltsbana trettio minuter bort. Men då hade det också varit direkt livsfarligt. Det här var en alldeles lagom utmaning för mig.

Mer om flygrace

Jag skrev ett inlägg för ett tag sen om att tävlingen Red Bull Air Race kommer till Sverige i år, men då hade varken datum eller plats presenterats. Men sedan ett par veckor går det att läsa på hemsidan att det, precis som jag hoppades och trodde, är Stockholm som kommer att stå värd för spektaklet som kommer gå av stapeln i början av juli, närmare bestämt den femte och sjätte juli.

Red Bull

Om inte luftfartsstyrelsen sätter käppar i hjulet förstås, enligt NyTeknik så är nyss nämda myndighet inte särskilt förtjusta över säkerheten kring arrangemanget för tillfället. Men förhoppningsvis tar herrarna och damerna på luftfartsstyrelsen sitt förnuft till fånga och gör ett par undantag från regelverket samtidigt som arrangörerna stramar upp säkerheten en aning så tävlingen kan genomföras.

Red Bull Air Race

Vill du vara med i Red Bull Air Race behöver du bara införskaffa dig ett litet propellerplan. Sedan behöver du bara lära dig att flyga ditt lilla propellerplan väldigt snabbt runt en bana, där g-krafterna ibland uppgår till 10G, på en höjd av ungefär femton meter. Många föredrar nog att stanna på marken och betrakta spektaklet, som består av flera deltävlingar runt om i världen.

Det roliga är att det i år kommer hållas en deltävling i Sverige. Än så länge har inget program för säsongen – som pågår mellan april och november – presenterats, och inte heller vilken svensk stad. Jag håller självklart tummarna för Stockholm, som nog ändå måste ses som det mest sannolika alternativet.

Stridspiloterna

Om ni missat det så har det börjat en ny serie på kanal fem som heter stridspiloterna. Själva grejen är att stridspiloter alltid varit lite av mina idoler. Jag menar, de får lattja runt i flygplan mest hela dagen och det är få förunnat.

Jag har bara sett de två första avsnitten. Inte särskilt spännande kanske. Men jag tycker det är intressant. Visserligen försöker produktionsbolaget göra det spännande genom att så fort något oväntat händer slänga fram dramatikmusiken, en skrämmande berättarröst och en klippningsteknik som verkar hämtat direkt ur scenen från Top Gun då Maverick hamnar i en flatspinn och hans navigatör – Goose – omkommer. Lite för överdrivet för min smak.

Men jag kan leva med det eftersom serien också innehåller en hel del stiligt flygfoto på gripen, ett väldigt stiligt flygplan. Skolflygplanet SK60 däremot är inte särskilt sexigt, högvingade flygplan är generellt ganska osexiga. Så för att visa hur heta flygplan kan vara har jag sammanställt en lista på de fem hetaste militärflygplanen.

SU27

Plats nummer fem: Su-27

Den är rysk. Den är stor. Men snyggare än alla sina andra ryska kompisar. Ryssar har oftast ganska dålig smak, och bevisar också detta med sin kamouflagefärg. Enkelfärgat ska det vara. Det är stilrent. Men bortsett från den gräsliga målningen är det ett stiligt plan, påminner lite om en hök. Fast mäktigare.

F35

Plats nummer fyra: F-35

Jag gillar inte det nya stealthmodet bland militärflygplanen. De ser så kantiga och klumpiga ut. Men jag tycker att F-35 ändå är ganska fin. Det är lite som en modern och stelare variant av F-18. Storebror F-22 ger ett större och klumpigare intryck och har mer deltavinge än F-35. Visserligen har F-22 två motorer, vilket är ganska hett, men det räcker liksom inte till. Dessutom kan F-35 vrida motorn så den kan landa vertikalt.

JAS39

Plats nummer tre: JAS-39 Gripen

Klassisk svensk design. Enkel och stilren. Ser liten, lätt och snabb ut jämfört med sin fulare och kantigare kusin, Eurofighter. Hamnar med på listan trots att jag egentligen inte föredrar flygplan med den klassiska deltavingen. Men på Gripen kombineras vingarna med de väldigt snygga canardvingarna framtill som gör att det ser mer proportionerligt ut, som ett flygplan helt enkelt. Men frågan är varför Sydafrika fick flygplanet målat på ett häftigare sätt?

F5

Plats nummer två: F-5

Har du sett Top Gun? Tyckte du som jag, att de ryska MiG-planen i filmen var mycket snyggare än det klumpiga F-14 som Maverick och grabbarna härjar runt i? Men det är inga MiG, det är amerikanska F-5 målade i svart med någon kommunistisk inspirerad logotyp. F-5:an har ett nästintill identiskt syskon – T-38 – som används som skolflygplan i det amerikanska flygvapnet. Liknar F-18 lite, men är lite mindre och mesigare och har bara en stjärtfena. Så inte riktigt lika snygg som F-18, men något sötare.

F18

Plats nummer ett: F-18

F-18 är ett fullfjädrat militärflygplan. Inte nog med att de har två motorer, det har även lika många stjärtfenor. Helt klart sexigt. Extra sexigt att flottan använder det för att landa på båtar med. Sen uppskattar jag att vingarna inte är så överdrivet deltaformade, vilket gör att det ser ut som ett flygplan och inte inte en korv med spetsiga vingar (tänk draken). Så var den högst ovetenskapliga listan över. Jag har ingen som helst koll på prestanda. Det här handlar bara om yta. Sen kan jag väl erkänna att jag inte har en fantastisk koll på alla möjliga och omöjliga flygplanstyper som finns där ute. Och bli inte allt för orolig över att jag just använt ord som sexig, söt och snygg för att beskriva en maskin…

Blimp

Återigen har jag inget direkt intressant att skriva.

Jag har flugit lite i helgen, mest lokala turer runt i roslagen. Just nu känns det inte som om jag behöver kartan längre (men den kommer med i alla fall), för jag vet i princip vart alla restriktionsområden, kontrollzoner och TMA-gränser i området går. Sammanfattningsvis, roslagen från ovan är inte särskilt upphetsande längre. Behållningen nu ligger i att få flyga med vänner. Min upplevelse är snarare deras upplevelse. Men sen kommer jakten på den perfekta landningen alltid att finnas där, den lilla spänningen när oplanerade saker inträffar, de häftiga molnen och så vidare…

…men idag hittade jag något som fick mig att fundera på om flygplan verkligen är det rätta sättet att färdas med. Att majestätiskt sväva fram med ett luftskepp kanske är det ultimata sättet att flyga på?!

Igår spelade laget match igen, jag spelade de sista tjugo minuterna, och det var nästan för mycket. Förkylningen gjorde att det började göra väldigt ont i bröstet och det kändes lite som att andas genom ett sugrör. Men som genom ett mirakel lyckades jag slå ett inlägg som faktiskt hamnade någonstans i närheten av moståndarnas mål och där en medspelare påpassligt stod och kunde peta in bollen i mål.

På kvällen hade Lae en “flyttmiddag”, för han tänker nämligen flytta till Norrland på måndag, närmare bestämt till Luleå. Jag är inte den som tackar nej till gratis mat och dricka. Inte många andra som var där heller, men baserat på utnyttjandet av gratisspriten så verkade Petsson vara allra gladast över att Lae lämnar staden... Förmodligen så kommer inte syster Lae, Lovisa, vara riktigt lika glad när hon kommer hem...

Postbilstankar

När jag kör postbil tänker jag konstant på saker. Inte lösningen-till-svälten-i-Afrika eller botemedel-mot-cancer tankar. Det är på en lite lägre nivå. En betydligt lägre nivå.

Om jag någon gång mot all förmodan blir otroligt rik, då skulle jag kunna göra följande saker på posten.

  • Ringa en taxi, och åka runt och dela ut posten från baksätet i taxin.
  • Hyra (eller köpa) en sportbil, måla den gul och applicera postens logotyp. Sedan kör jag runt och delar ut posten med en bil som kostar mer än vad hela postkontorets årliga omsättning uppgår till.
  • Anställa två assistenter som gör allt jobb åt mig. Jag själv är anställd av posten, inte mina assistenter. Det betyder att jag kan sitta och titta på när de sköter jobbet, eller hjälpa till lite när jag känner för det.

...och saker jag noterat på radion den här veckan är:

  • Sveriges bästa sommarjobb
  • Hatbrott i Sydafrika

Sveriges bästa sommarjobb har en malmöbo som delar ut leksaker till barnen på stranden. När det regnar får han vara hemma. Med lön.

Sedan var det ett reportage om våld mot lesbiska kvinnor i Sydafrika. De blir misshandlade, mördade och våldtagna på grund av sin sexuella läggning. Men de menade på att det var svårt att straffa gärningsmännen eftersom det inte fanns någon slags hatbrottsparagraf i grundlagen. Eller något åt det hållet.

En liten snabbkurs i begreppet hatbrott. När ett brott begås och det utförs på grund av hat eller fientlighet mot en viss grupp människor kallas det hatbrott. Det är min egen ihopsnickrade och korta definition, det finns säkert någon bättre och betydligt mer ingående förklaring någonstans.

Jag har aldrig förstått poängen med hatbrottslagstiftningen. Ett brott är ett brott. I mina ögon är en misshandel av en heterosexuell i krogkön precis samma brott som en misshandel av en homosexuell i krogkön. Men det senare är ett hatbrott, och därmed enligt lagen allvarlige om det går att bevisa att det var homosexualiteten som var den bakomliggande faktorn till misshandeln.

Det är skruvat. En misshandel är en misshandel, en våldtäkt är en våldtäkt och ett mord är ett mord. Så jag förstår inte varför det behövs en hatbrottslagstiftning för att hjälpa kvinnorna i Sydafrika. Om någon förstår får ni gärna förklara för mig.

Om det är någon som ville läsa mer om hatbrottslagstiftningen så hittade jag en länk på dentargs blogg till en artikel på Svenska Dagbladet.

En annan lustighet var på nyheterna när de sa att anledningen till bron som rasade i USA kan ha berott på ett konstruktionsfel. Om en bro helt plötsligt rasar så kan det inte bara vara ett konstruktionsfel, det fanns ett konstruktionsfel. Visst, det hade kunnat vara en al-Qaida eller fan och hans moster Brunhilde, men det förstör lite av humorn i det hela. Som ni förstår så har jag alldeles för mycket att tänka på i min lilla postbil.

I torsdags var jag ute och flög. Först med mormor (,Jonathan och Felix) till Bromma och över Stockholm. Sen en liten lokal flygning med Jasenko. På en viss passagerare kan det låta som om vi gör en inverterad looping (bunt?) och avslutar med en flatspinn. Det gör vi inte. Vi dyker lite och svänger en aning, mesigheter, men Jasse verkade uppskatta det i alla fall.

Jag har sagt det förr, och säger (skriver) det igen. Vill ni flyga får ni höra av er! Jag flyger gärna! Men jag är naturligt lat. Så det kan hända att du får tjata lite.

Serieflygare

Jag har fastnat lite för en ny TV-serie. Dexter.

Det handlar om en seriemördare som jobbar på en polisstation. Det första som slag mig var det otroligt coola introt. Själva serien är ganska intressant också, att en seriemördare som saknar känslor får agera hjälte är minst sagt udda.

Det skrämmande är att jag trots allt kan identifiera mig med Dexter. Visst, jag saknar inte känslor och har inget sjukligt begär av att mörda folk. Men bristen på empati, känslan av att spela en roll och likgiltighet är något jag kan känna igen mig i. Lyckligtvis inte i samma extrema utsträckning som Dexter. Men det fascinerar mig lite, att det överhuvudtaget går att identifiera sig med någon som borde klassificieras som ett monster. Som sagt, skrämmande.

Det som skiljer Dexter från valfri actionhjälte är inte att de mördar skurkar utan ånger. Skillnaden är att actionhjälten måste döda för att överleva, Dexter gör det för att han känner ett behov. En äkta antihjälte.

Hursomhelst, en väldigt bra serie. Nästan värd att se enbart på grund av introt.

Så har ännu en vecka passerat. Spelade match i onsdags där jag lyckades med bedriften att bli utvisad trots att jag bara spelade andra halvlek.

Idag (fredag) var jag ute och flög med jage.

Flygbilder

Flygbilder

Flygbilder

Flygbilder

Sen gjorde jag en liten film också. Hittade någon fin funktion som gjorde att bilden blev, tycker jag åtminstone, lite häftig. Dessutom kom jag just på att jag inte ätit något idag. Förutom en glass och chips. Hur kan jag inte vara hungrig?

Jävla böcker

Igår flög jag. Det gick alldeles utmärkt att flyga med tanke på att det var ganska länge sen. Däremot verkar jag ha tappat känslan helt för bedömningslandningar, så skulle jag få motorstopp är det bara att be till gudarna att det finns ett fält med längd motsvarande E18. Ungefär. För övrigt tror jag nästan att jag håller på att utveckla någon slags fetischism gentemot moln. Lite oroväckande.

Nu blir det ännu ett inlägg med böcker. I princip alla som läser min blogg läser den inte, de vill titta på fulla och glada människor. Och de vill absolut inte läsa om böcker jag har läst. Men jag skriver inte om böckerna för din skull, utan för min skull…

Så är du ute efter bilder på fulla och glada människor. Sluta läsa nu.

  • Två nötcreme och en moviebox av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
  • Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson
  • Dödsmässa av Arne Dahl
  • Freakonomics av Steven D. Levitt och Stephen J. Dubner
  • Nobels testamente av Liza Marklund
  • Bogeys and Bandits av Robert Gandt
  • Dans med döden av Jeffrey Deaver
  • Saknad i strid av James Webb
  • The Second Horseman av Kyle Mills

Jag gillar Filip och Fredrik, de är lite av mina idoler. Jag inbillar mig att får man betalt för att festa och göra diverse lustigheter har man på något sätt lyckats i livet, och boken är stundtals ganska rolig. Men den hade förmodligen varit roligare om man hade tillhört samma generation vars uppväxt de beskriver. Jag är helt enkelt lite för ung, och boken blir på något sätt intressant för att den ger en beskrivning av vardagen hos tonåringar en halv generation tidigare. Så jag upplever boken som mer intressant än rolig.

Fortsättningen på “Flickan som lekte med elden”, och fortsätter i samma stil. Det gäller att ignorera sterotyper och den nästan lite överdrivna berättelsen. Men lyckas man ignorera är den, precis som den föregående boken, en actionfilm i bokform. Jag tänker inte, och behöver inte skriva mer än så här. Det här är samma bok som föregångaren, och den kan du läsa om här.

Förmodligen den mest annorlunda inledning av en kriminalroman jag någonsin läst. Första kapitlet var något halvbajsnödigt litterärt dravel medan man i det andra kapitlet får följa med två vänner på en auktion, som senare visar sig vara poliser. Det är inte första boken i serien, så författaren kände sig väl inte tvingad till en närmare presentation av karaktärerna. Men jag gillade att två poliser inte introduceras som poliser, utan som vänner på en auktion, det gav en slags personlig känsla. Boken i sin helhet är bra, svårt att utveckla mer. Bra helt enkelt, även om det finns en del onödigt dravel. Läs min recension av Fly för livet så förstår du vad jag menar med dravel.

Det är ingen skönlitterär bok, utan snarare en förklaring av statistik. Det låter inte så upphetsande, men det är ingen torr statistik bok, utan förklarar hur man kan tolka händelser utifrån statistik. Jag kan inte påstå att jag lärt mig hur man gör, det är ingen lärobok på det sättet, utan den förklarar bara lite intressanta samband. Till exempel varför brottsstatistiken plötsligt börjadade falla (fast man trodde den skulle öka) på grund av ändrad abortlagsstiftning tjugo år tidigare.

Jag läste några av Marklunds första böcker, men sen tappade jag kontakten med Annika Bengtzon, reporter på kvällspressen. Nu fick jag låna Nobels Testamente av min mormor, och det var inga problem med att återuppta kontakten (men om du vet hur Annika fick de där miljonerna så kan ni gärna förklara det för mig). Det var länge sen jag läste hennes första böcker, men jag minns dom som bättre än den här. Det är ingen dålig bok, men det som jag mest kommer minnas av den här är relationen till hennes man, som är minst sagt ansträngd. Inte dålig, men de första var bättre.

I Bogeys and Bandits får vi följa piloter från den amerikanska flottan och marinkåren lär sig att flyga FA-18 Hornet, som i mitt tycke är den tuffaste flygplanet som någonsin byggts. Till skillnad från de tidigare böcker jag läst är den här aningen mer berättad i första hand. Gandt beskriver händelserna sett ur piloternas synvinkel. Han kan omöjligt veta exakt vad de tänkte, men som före detta pilot vet han förmodligen ganska väl vad som försiggår i deras huvuden, så det blir väldigt trovärdigt och ger mer varierad läsning än en ren dokumentation över vad som händer och ska hända. Jag har inte riktigt bestämt mig, men jag tror nästan att det här är den bästa av de tre flygböcker jag läst hittills.

Den förra boken jag läste av Deaver var i samlarens spår, som finns som film. I den spelar Angelina Jolie assistent Sachs och Morgan Freeman tror jag spelar den invalide brottsplatsutredaren Lincoln Rhyme. I den förra boken har Rhyme lite problem med livsviljan, och vill inte längre leva. Men i den här boken är han lite gladare, och lyckas även få hångla med en före detta fotomodell. Jag gillade den här boken bättre. Jag vet inte varför. Det är fortfarande en galen mördare och samma karaktärer. Men jag inbillar mig att det händer mer i den här boken. Dessutom innehåller den lite flygplan, det är en bonus.

En vietnamveteran jobbar med att identifiera lik, och hittar ett i djungeln som blivit mördat. Alltså, liket blev inte mördat. Människan blev mördad som blev till liket, om nu ingen förstod det. Vietnamveteranen spårar upp mördaren och ställer allting till rätta. Stundtals aningen ologisk. Men jag gillar vietnamserna och karaktärerna. Dock försöker författeren framställa huvudpersonen som en rolig person, jag fann honom inte särskilt lustig. Bara krigsskadad. Hyfsad bok. Jag läste den mest för att den hade en fin framsida med en soldat på.

En liten underättelseunderleverantör till CIA får ett tips om att någon tänker sälja tolv kärnvapen, men CIA tror inte på sin underleverantör så underleverantören anlitar världens bästa tjuv för att stjäla tillräckligt med pengar för att underleverantören själv kan köpa kärnvapnen och på så sätt rädda världen. Nej, det är inte texten på baksidan av en framtida b-film. Det är handlingen i den här boken. Sjukt ologisk. Men själva utförandet är väl ganska intressant. Men den ologiska handligen och de grova, enligt mig i alla fall, hoppen i händelserna är väldigt irriterande. Det krävs väldigt mycket för att man ska kunna bortse från det, men lyckas man med det är den ändå ganska underhållande.

Flygsimulator

Jag hittade en (enligt mig) jätterolig sak hos Rawaz.

Hemmasimulator för er som funderar på en professionell karriär som pilot

  1. Se till att vara vaken en hel dag, Klockan 22.00 på kvällen påbörjar du nedanstående
    övningar:
  2. Ta den mest obekväma stol du kan hitta, ställ i den i en garderob, sätt dig på den och
    flytta dig inte på tio timmar. Det enda du får göra under tiden är att stirra på ett
    fotografi av en cockpit.
  3. Ställ tre bullriga dammsugare utanför garderoben så att du får en realistisk
    ljudupplevelse
  4. Halvvägs genom din nattliga simulatorövning så skall du tända en spotlight som lyser dig
    mitt i ansiktet. Låt den vara tänd i tre timmar. Detta simulerar en flygning österut mot den
    uppgående solen.
  5. Övertala din maka/make att se till att du får in en bricka med sönderkokt, ljummen och
    okryddad mat efter ungefär halva tiden.
  6. Se till att du får in en kopp kallt kaffe då och då. Glöm inte att be din make/maka att
    smälla kraftigt i garderobsdörren varje gång.
  7. Om du mot förmodan måste gå på toaletten, glöm inte att stå i “kö” utanför badrumsdörren
    i 10 minuter innan du går in.Stå gärna på ett ben då och då under väntetiden Glöm inte att
    ha en mössa på huvudet samt en propert knuten slips om halsen
  8. När övningen i garderoben är slut efter 10 timmar så skall du gå direkt in i duschen och
    duscha iskallt i tjugo minuter med kläderna på. Detta simulerar hur det är att stå på
    plattan och vänta på transport från flygplanet.
  9. Gå till sovrummet i blöta kläder med en genomvåt resväska och dito crew-bag. Vänta med
    att gå in innan din maka/make lämnat rummet. Detta simulerar väntan utanför hotellrummet
    medan personalen städar och bäddar.
  10. Om din maka/make frågar vad ända in i h-e du håller på med så svara att du upplever
    tjusningen med att flyga till romantiska resmål.
  11. Upprepa alltihop en gång till för att simulera flygningen till hemmabasen.

Om du verkligen uppskattade övningen så skall du genast satsa på en professionell karriär
inom civil-flyget.

Kinesiskt (och söndag)

Var hemma i torsdags, gjorde klart mitt metopardy för lektionen. Om ni vill se det finns det här. I fredags dammsög jag hemma (tvingad). På eftermiddagen åkte jag till Västerås och hängde med Patrik. Först drog vi in lite plan på hans jobb, sen åkte vi och käkade kinamat, efter det såg vi på Apocalypto. Innan vi åkte hängde vi lite på en pub/bar och snackade flyg. Väldigt mycket flyg.

Lennartz Idag (lördag) såg jag först när mitt lag, Roslagsbro, krossade Norrskedika. Själv kunde jag inte vara med eftersom jag var skadad. På kvällen käkade jag med Lännevall på “på G”. Sen kom födelsedagsbarnet (Erik) och hans flickvän, som är från kina och är här som utbytesstudent. Väldigt trevlig. Efter vi druckit och snackat lite gick vi till Mobergs.

För övrigt vill jag tipsa alla (två?) läsare av min blogg att gå in på The Hunger Site. Lägg till den på dina favoriter och klicka varje dag. Så jobbigt är det faktiskt inte!

…jag är lite på tipshumör idag. Så jag tänkte tipsa om en tv-serie som jag tycker är bra. Nej, det är varken Heroes eller Scrubs jag tänkt tipsa om. Utan det är Leende guldbruna ögon. En skön serie på SVT som handlar om ett dansband. Gå in på hemsidan och läs mer! Där går det också att se avsnitten. Sånt gillas.