DDR

Djävulens gåva till brevbäraren förkortas ODR. Det är postens fina förkortning för Oadresserad Direkt Reklam. När jag arbetade min första sommar på posten för fyra år sedan var dagar med reklam undantaget. Nu är det tvärtom. Men i fredags hände Det. Ingen reklam och dessutom var det lite post. Jag kunde sluta kvart över ett, vilket jag tror är ett nytt rekord. Så borde det vara varje dag.

Det här blir inte ett särskilt kronologiskt blogginlägg eftersom jag nu tänker berätta om julinatta, som var i torsdags. Jävligt dumt tänkte ni, varför kunde jag inte bara skriva torsdagen före post-historien som ägde rum på fredagen. Svaret på den frågan är att jag då inte kunde använt det väldigt fina ordet kronologiskt.

Hursomhelst, i torsdags var det julinatta. Jag visste inte exakt vad det var. Men det lät fint. Så Jasse och jag åkte ner på stan för att se om julinattan levde upp till sitt vackra namn. Sammanfattningsvis så var det någon slags folkparksturné modell populärmusik som uppträdde på torget, en massa folk gatorna och speciellt kring det nyöppnade Åhlens.

Att se Åhlens butiken blev lite av en överraskning för min del. Jag har länge vetat att de skulle riva en gammal byggnad för att göra plats för Åhlens. Ni vet. Gammalt hus, rivningsplats, byggarbetsplats, ny byggnad. Trodde jag. Men för mig föll de två mellanstegen bort. För lite tid på stan eller ouppmärksamhet. Jag vet inte varför. Men jag vet att en gammal liten byggnad helt plötsligt hade förvandlats till en stor och ny byggnad.

Tyvärr gav inte insidan en riktigt lika fin överraskning. Det var tokvarmt och tokmycket folk. Så jag och jasse skyndade oss ut innan vi fick någon slags kombinerad panik- och värmeattack. Vi lugnade nerverna med lite musik på Kärleksudden.

I helgen var Erik och Xiaoping i Norrtälje, så de hängde med ut i fredagskväll. Jag drack bara vatten. Förutom en fanta, vilken jag beställde in eftersom jag kände mig som en snåljåp som bara drack vatten. Nu betalade jag i alla fall för en fanta och en skål med chilinötter. Det finns två intressanta punkter här. Den första är hur Erik alltid lyckas flika in kinas bristfälliga demokrati i nästintill varenda argumentation han håller på att förlora. Den andra är när man översätter “stora” torget för någon som kommer från en stad med nio miljoner invånare.

Annars har jag mest tillbringat helgen med fröken Lara Croft. Det senaste spelet i serien – anniversary – är en re-make på det allra första spelet i serien. En massa pusslande, spakdragande, hoppande och skjutande i en härlig nostalgitripp. Till och med bröststorleken är överdimensionerad, precis som i originalet. Tyvärr. För det ser bara sjukt ut.