Sneaky Fuckers

Sneaky fuckers

Effekt

Pillade lite med Premiere Pro och After Effects. Slutresultatet blev inte alltför pjåkigt och jag har lärt mig en hel del om motion tracking, mattes och special effects.

Nej. Det finns ingen Spettjägarattackpatrull på riktigt. Som medlem i Spettjägarattackpatrullen är jag nämligen skyldig att förneka all kännedom om dess existens.

Reserven

Reservplats. Igen. Men skillnaden den här gången är att besvikelsen är stor. Mycket stor. Jag ska försöka trösta mig med en ny dator. Den som sa att lycka inte kan köpas för pengar var antingen fattig eller dum.

Baksmälla

Det här var året som det skulle hända saker i mitt liv. Jag skulle ta examen och börja en ny utbildning. Hade jag tänkt. Men så blev det inte. I brist på fantasi lånar jag ett par ord från en bra sammanfattning av året som jag läste idag. Visserligen handlar den krönikan mer om situationen i världen, men jag känner att ett par ord går att applicera på mitt eget liv.

“Stryk över, arkivera, glöm bort. … Det är fördelen med att dela in tiden i år – var tolfte månad får man möjligheten att börja skriva ett nytt kapitel. Sällan har det varit mer välkommet.”

Boden

Fick antagningsbeskedet till aspirantutbildningen igår. Jag får tydligen det stora nöjet att återvända till Norrland. Andra veckan i januari rycker jag in, och kommer förmodligen att vara där de följande trettio veckorna. Men jag är antagen under förutsättningen att det går bra i undertryckskammaren, när nu det blir av. Tydligen så är kammaren trasig, och kommer förmodligen inte att vara i bruk förrän runt nyår.

Och trots att jag uttryckligen är antagen till aspirantprogrammet med inriktning aviatisk profil helikopterpilot så är jag inte garanterad någon plats på militärhögskolan i höst.

“Du som är antagen till en officersinriktning söker i konkurrens med övriga sökande till officersprogrammet.”

Så jag kommer inte veta förrän halvvägs in i aspirantutbildningen om jag kommer in på militärhögskolan eller inte.

Aspirant

I år blev alla officersutbildningar sökbara även för de som inte gjort värnplikten, så efter att ha knåpat ihop ett litet CV och skrivit ett par rader om mig själv skickade jag in min ansökan till aspirantutbildningen med helikopterpilot som förstahandsval och meteorolog som andrahandsval. Jag vet inte hur många som sökte, men jag och ungefär nittio andra blev erbjudna en helg med all-inclusive och diverse tester på ledningsregementet i Enköping. Samtidigt så genomfördes liknande tester på ytterligare fem orter i Sverige.

Vi började fredagkvällen – efter en informationsstund och gruppindelning – med att att springa beep-testet. Men jag blev både förvånad, och en aning tacksam, när vi bara behövde springa färdigt nivå nio. På lördag förmiddag blev jag intervjuad av två officerare och på eftermiddagen fick alla göra ett styrketest. Kravet tror jag låg på knappa tvåhundra poäng, och jag lyckades knåpa ihop fyrahundratjugoen, och jag ser mig inte direkt som vältränad.

På söndagen gjorde vi ett avslutande test i form av det militära högskoleprovet. Det skiljer sig en hel del från det civila, för det första är det helt datorbaserat, dessutom är det ingen läsförståelse men betydligt mer logik och spatialt-tänkande. Förmodligen gjorde jag inte bort mig helt eftersom jag fick en kallelse till vidare tester i Stockholm. Även dessa tester var datorbaserade, men där låg fokus lite mer på simultankapacitet och att styra saker och ting med en joystick. Eftersom jag av någon anledning blev godkänd fick jag komma tillbaka veckan därpå för att samtala lite med psykologer och officerare.

Psykolgen som jag fick prata på upplevde jag som väldigt trevlig, andra hade tydligen inte riktigt lika mycket tur. Även officerarna var trevliga, fast de hade lite mer konkreta frågor som var lite svårare att svara på. Jag menar, det är inte direkt så att jag ligger vaken på nätterna och funderar över hur jag skulle lösa situationen om jag skulle bli nerskjuten i Afghanistan. Det sista jag fick göra var ett DM-test hos psykologen. Genom att kolla på en bild under bråkdelen av en sekund och be mig försöka förklara vad jag sett så kunde psykologen tydligen att dra några slutsatser om huruvida jag kommer ställa till med klantigheter i en cockpit eller inte. Förmodligen sa jag inget olämpligt eftersom jag blev godkänd.

Nu har jag fått ytterligare en kallelse. Den här gången till medicinska tester i Linköping. Fast jag är ganska övertygad att den här resan kommer att ta stopp där. Jag har gjort två lite mer omfattande ögonundersökningar, och båda gångerna har läkarna vid ett visst test börjat klia sig förbryllat i huvudet, men till slut kommit fram till att jag nog är lämpad att flyga i civil luftfart. Men jag har förstått att försvarsmakten är betydligt kinkigare när det kommer till de medicinska kraven.

Därför har jag bestämt mig för att tröstbeställa en iMac om (när) jag blir underkänd. Fakturan tänker jag skicka till mina föräldrar så de kan få kompensera mig för de undermåliga gener som jag ärvt.

27iMac

Fyra kärnor á 2,8 GHz, 8 GB RAM och tjugosjutumsskärm. Den enda sanna trösten...

Reservplats

Jag sökte en påbyggnadsutbildning för trafikflygare till hösten. Men dagarna innan midsommar fick jag beskedet att jag inte var antagen. Jag var mest besviken över att ha blivit ratad. Varje år väljer nämligen en kommitté bestående av flyglärare och -psykologer ut tjugofem stycken av alla sökande som de anser vara de bäst lämpade.

Men när jag sen hörde att de i år främst gått på gymnasiebetygen kändes det genast mycket bättre. Då var jag ratad för att jag inte orkade ordbajsa tillräckligt mycket i svenskan eller att mina teckningar på den estetiska verksamheten inte var tillräckligt kreativa. Inte på grund av att en kommitté inte såg någon pilotpotential i mig.

Sen är det en helt annan fråga om urvalet till en flygutbildning ska ske genom betyg från gymnasiet. Men jag kan förstå tankegångarna bakom. Det var många sökande och det är kostsamt och tidsödande att rangordna alla efter kriterier som till exempel mognad, arbetslivserfarenhet och fritidsaktiviteter. Då är det helt enkelt lättare att bara att slänga ihop alla som har en godkänd flygpsykologisk undersökning och sortera efter betyg. Kanske inte helt optimalt, men inte heller orättvist.

Hur som helst, nu måste jag ta en funderare kring hur jag ska gå vidare och vad jag ska göra i höst…

Studenten

Lina

En fördel med att ta studenten i Norrtälje är att det faktiskt är ett utspring och en flakkortege. I Arvidsjaur var det minsann inget spring, där ställde vi oss under ordnade former på trappan till huvudentrén och sjöng studentsången. Sen åkte vi fram och tillbaka längs Storgatan med vår lastbil tills vi tröttnade.

Godkänd

Förra veckan skickade jag in mina ansökningspapper till påbyggnadsutbildningen i Västerås. Det är en flygutbildning som tar vid där utbildningen på flyggymnasiet slutade och ger de certifikat och behörigheter som krävs för att flygbolag ska kunna titta på min ansökan utan att få sig ett gott skratt. Men med tanke på antalet arbetslösa piloter och konjunkturen så är väl det förmodligen det mest troliga scenariot även efter utbildningen. Hur som helst, för att över huvud taget ha en chans att komma in på påbyggnadsutbildningen krävs det ett godkännande från en flygpsykolog.

Godkänd

Mina prestationer under testerna var väl inte direkt imponerande. Men tydligen tillräckligt bra för att flygpsykologerna kunde ge mig ett godkänt utan att få dåligt samvete. Så jag är med i matchen i alla fall.

Värdefullt liv

I torsdags hade jag en tenta i FEM (Finita Element Metoden) för ingenjörstillämpningar, vilket inte var en särskilt trevlig upplevelse. Eller för att tala klarspråk, tentan sög getpung. Men enligt facit hade jag rätt på första uppgiften och en deluppgift, så om jag har lite tur och får full poäng på de uppgifterna räcker det till komplettering.

I helgen har jag mest snorat och försökt knåpa ihop två sidor etiskt dravel om bland annat huruvida liv kan värderas i pengar. Etik och teknisk högskola är två begrepp som inte brukar vara förknippade, men som en del i vårt projektarbete ska vi delta i ett par småkurser i karriärplanering, yrkesetik och entrepenörskap. Nu håller vi alltså på med etikdelen, och på ett sätt är det ganska skönt att få flumma till det med lite ordbajsning som omväxling från alla ekvationer och beräkningar. Min slutsats blev i alla fall att liv kan värderas i pengar.

Idag fick jag reda på att jag får cykla Vättenrundan trots allt. Startplatserna tog slut rekordtidigt i år, inte särskilt kul med tanke på mitt lilla klassiker-projekt. När även de reserverade platserna för klassiker-deltagare tog slut såg det ganska mörkt ut. Men nu har det ljusnat, det verkar som om jag kan få cykla ett extralopp två veckor innan den riktiga Vätternrundan. Jag anmälde mig i helgen och fick ett svar idag som hälsade mig välkommen till Motala. Varför ordnar det sig alltid för mig?!

Smart

Uppdateringsfrekvensen har dalat något på sista tiden. Den främsta anledningen är något bristande kreativitet, men det är inte hela sanningen. När jag väl lyckas komma på något jag vill skriva om så har det på senaste tiden oftast slutat med att jag inte orkat eller haft lust att skriva klart det jag påbörjat. Men nu har jag alltså lyckats hitta något så pass intressant att jag med stort möda och besvär knåpat ihop det här lilla inlägget.

Jag förväntade mig att Get Smart skulle vara en hjärndöd men måttligt roande komedi. Det är väl egentligen precis vad jag fick. Men på något märkligt sätt lyckades den här filmen fånga mitt hjärta. I mina ögon är den på gränsen till genialisk, och jag kan inte sätta fingret på exakt vad som gör den så bra. Det kan bero på bristen av en härlig spion nu när James Bourne… Förlåt, James Bond har lämnat sin gamla agentvärld bakom sig till förmån för en mörkare och våldsamare dito.

Men det kan också helt enkelt bero på att Get Smart levererar ett par odödliga repliker. Det var väldigt länge sen jag skrattade högt när jag såg en film.

För de som är intresserade av en liten resumé av mitt liv kommer den här. För ett par veckor sen skrev jag två tentor. Tentan i elektroteknik var jag övertygad om att jag hade misslyckats på. Men antingen så är rättarna på maskinsektionen duktiga på att vaska fram poäng eller så är jag duktig på att göra kvalificerade gissningar för jag blev godkänd. Tentan i matematisk statistik har jag inte fått resultatet från, men jag tror att jag klarade den.

I helgen besökte Patrik och jag berget (serverhallar) där Phoo (starkast flaggserver) står för att försöka få honom att fungera igen. Det gick ganska bra. Men vi lyckades inte med att ordna en sak så att vi kan slå på och av strömmen hemifrån. Eftersom vi inte fick det att fungera valde vi att hämta hem Phoo från hans, med servermått mätt, lyxhotell. Sorgligt, men det är inte så bra att ha en server som när den går ner är nere i flera veckor. Innan vi hittar ett nytt hem får vår backupserver Beaver, med både sämre prestanda och uppkoppling, göra sitt bästa för att hålla ställningarna.

Stjärtsmärta

Det är så populärt med modebloggar nu för tiden så jag tänkte också börja köra med dagens outfit. Den här bilden är från förra söndagen och då hade jag en träningsoverall i bomull från ett väldigt känt märke. På huvudet har jag en riktigt sportig hjälm som matchar min ryggsäck. Runt halsen har jag en vacker halsduk som jag fått (läs: lånar på obestämd tid). Sen gör jag en lite galen grej och väljer ett par röda strumpor som ger en härlig färginjektion. Skorna är ett par Avia som inte hör hemma på den här sidan millennieskiftet. Total kostnad: Noll kronor. Ingen kan beskylla mig för att vara en material-cyklist i alla fall.

Armstrong

Förra söndagen smygstartade jag min träning inför Vätternrundan. Fast jag är lite osäker om åtta mil, avståndet mellan Norrtälje och Stockholm, räknas som en smygstart. Visserligen är åtta mil är inte ens en tredjedel av sträckan jag ska cykla om ungefär åtta månader, det är aningen deprimerande med tanke på hur bra min stuss mådde efter de åtta milen. Men det ser inte helt nattsvart ut. Det är trots allt åtta månader kvar, och när jag tänker efter så gjorde det faktiskt inte särskilt ont i rumpan, efter ett par mil började ändan faktiskt att domna bort.

Nu sitter jag och har lite ångest över tentan i matematisk statistik. Jag har fortfarande inte greppat det här ämnet. Oftast brukar jag ha ett liten aning om hur jag ska angripa talen, så är inte fallet nu. Det spelar ingen roll om jag har två formelsamlingar och en grafräknare som har mer datakraft och funktioner än en rymdfärja om jag inte vet hur jag ska börja…

Men är det lätt finns det ingen anledning att göra det. Utmaningar is the shit.

Igår var jag på Roslagsbros (IF) årsfest. Jag tror folkdanskursen börjar ge resultat, styrdansen var klart förbättrad jämfört med förra året.

Nimbus Stratus

Kattungarna växer så det knakar. Med stora ögon och en gångstil som hamnar någonstans mellan en förfriskad kamels och en förlamad leguan kämpar de sig fram i världen. Fast att använda ordet kämpa i en mening som beskriver en kattunges liv känns aningen malplacerat. För en kattunges liv måste helt enkelt vara underbart. Sova, äta, skita, utforska en ny och spännande värld, leka med syskonen, kela lite med husse och matte och sedan sova lite mer. Det kan nog inte bli bättre än så.

Nimbus I övrigt händer det inte så mycket. Jag slutade jobba på posten förra fredagen, jag ska skriva en omtenta på måndag (fast tekniskt sett är det ingen omtenta för mig eftersom jag aldrig skrivit tentan tidigare) och om en vecka börjar föreläsningarna på KTH igen. På höstens schema står elektroteknik, grundkurs i matematisk statistik, reglerteknik samt signaler och mekaniska system. Kurser som låter ungefär lika exalterande som en burk ansjovis.

Blixtar och dunder

Onödigt vetande. Del två. Blixtar, gummi- och metallstänger.

Här kommer del två i min serie om onödigt vetande. Del ett publicerade jag för väldigt länge (lite mindre än ett år) sen och handlade om pingvinger. Den här gången handlar det om blixtar, gummi- och metallstänger…

Frågan dök för första gången upp på en takterass i sydfrankrike för nästan exakt ett år sedan. Därefter stoppades den i malpåse för att sedan dyka upp på en fest under våren. Jag minns inte exakt hur det gick till, men jag minns att alkohol var inblandat, och att vi tyckte det var en bra idé att skicka in vår fråga till fysikern…

“Fråga: Två identiska tvillingar står på en helt plan mark under ett åskväder. Den ena av dem håller i en tjugo meter hög gummistång och den andra håller i en två meter hög metallstång. Vem av dem löper störst risk att bli träffad av blixten? Spelar höjden på stängerna någon roll? Om den gör det, vad ska höjden på stängerna vara för att det ska vara lika stor sannolikhet för att de ska bli träffade av blixten?*

/Johan Lundin, Jasenko Dervisic, Jens Blomquist och Lina Törnqvist

"Svar: Trots att ni verkligen försökt att skapa väldefinierade omständigheter måste jag ändå lämna lite förbehåll: om vi jämför en kruttorr gummistång med metallstången tror jag tveklöst metallstången är värre (= ökad blixtrisk). Men om det regnar (vilket väl är ganska rimligt att anta) och gummistången därmed inte är någon bra isolator längre (förutsätter lite smuts på stången alternativt joner i regnvattnet) så tror jag gummistången är värre på grund av höjden, som definitivt är viktig.

Men den person som ska resa gummistången har definitivt min sympati. Hårdgummi förutsätter nog en diameter på några decimeter för att den ska vara självbärande. Då talar vi om cirka 10 kubikmeter gummi, det vill säga i runda slängar 15 ton.

/G”

Jag är dock lite besviken på svaret. Ordet tror används alltför flitigt. Därför har jag redan börjar fila på ett nytt mail, den här gången till Arbetsförmedlingen.

"Sökes: Enäggstvillingar som gillar att jobba under stormiga förhållanden. Kunskaper i grundläggande ellära och sunt förnuft undanbedes. Övermänsklig styrka är inget krav men ses som ytterst meriterande."

Bifurkation

Wikipedia är fantastiskt. Idag har jag lärt mig att det jag upplever just nu inte alls kallas skrivkramp, det är nämligen en fysisk skada. När det är psykiskt kallas det nämligen skrivblockering. Kontentan är i alla fall att jag upplever att allt jag skriver för tillfället blir, i brist på ett bättre ord, platt.

Men en liten metafor jag filosoferat fram är att cykla i nedförsbacke är ingen utmaning, att fortsätta trampa i uppförsbacken är det. Det jag vill ha sagt med det är att alla cyklar borde utrustas med elmotorer. Fast jag skulle vara nöjd bara jag hade en fungerande cykel, min förra blev utsatt för vandalism och tjänstgör nu som grillgaller på deltid.

Nu kan du ta en paus i bloggläsandet och lista ut vilket ord bilden nedan föreställer. Skriv en kommentar om du kommer på ordet så kan du vinna ära och berömmelse.

Riddle

Igår släppte Kleerup sitt album, vilket förmodligen hade gått mig obemärkt förbi om han inte råkade vara min mammas kusin. Jag tycker skivan är bra, men jag är partisk och kan knappast stämplas som musikintresserad, så lita inte på mig. Ladda ner den och avgör själv.

Nu börjar terminen lida mot sitt slut, egentligen hade den varit slut idag om jag hade varit lite ambitiösare. Jag har kvar två inlämningsuppgifter och en komplettering i Termodynamik samt en tenta och en inlämningsuppgift i Differentialekvationer II.

Om du inte har upptäckt det än så har jag en liten förkärlek för att namedroppa mina kursers namn, och anledningen är ren egoism. Jag tycker nämligen att de låter så avancerade, att jag sedan klarar kurserna genom att lära mig ett par typtal, skriva av klasskamrater och göra mer eller mindre kvalificerade gissningar behöver jag faktiskt inte nämna. Så glöm det jag nyss skrev och smaka på ordet och differentialekvation.