En perfekt söndagkväll

12_sunnig

Eller njae. Kvällen var några sura godisar kort om perfekt.

Demonjägare

Diablo 3

"One does not simply log into Diablo 3"

Brutal

StarCraft 2: Wings of Liberty

Imperial Agent

Imperial Agent

Star Wars: The Old Republic Beta

Att välja


Battlefield 3
Modern Warfare 3
Elder Scrolls 3: Skyrim
Batman: Arkham City
Assassin’s Creed: Revelations
Star Wars: The Old Republic

Omedveten belägring

Jag var först lite tveksam till StarCraft. Jag var av uppfattningen att strategispel ska spelas i ett lugnt och sansat tempo, och tävlingsformen där det klickas och knappas femtonhundra gånger i minuten för att föra ett sjufrontskrig samtidigt som man tillverkar nya enheter och byggnader tilltalade mig inte riktigt.

Men jag har ändrat inställning. StarCraft är en genialisk skapelse av två anledningar. Rankingsystemet som ser till att matcha en mot motståndare som gör att det alltid känns som att man har en chans. Den andra anledningen är samarbetet. Att tillsammans med sina vänners arméer klampa in och förgöra motståndarens bas är barnsligt kul. Visserligen så slutar det oftast med det motsatta, men det är lite som golf skulle jag tro, har man upplevt det där perfekta slaget vill man uppleva det igen. Och även om det i grunden är samma sak i varje match, det vill säga en jävla massa skjutande, sprängande och mineralsamlande så blir ändå varje match unik.

Jag spelar på en ganska blygsam (läs: kass) nivå, ändå kan jag inte undvika att vara lite småstolt över min senaste seger där jag faktiskt utnyttjade min motståndares svagheter och utarbetade någon form av strategi annat än “bygg-så-många-soldater-du-orkar-och-håll-tummarna”. Genom lite spionage så såg jag att han satsade på infanteri, men inga tanks, och han verkade inte ha någon större koll på sina omgivning, så jag knallade ner till hans bas med min underlägsna armé och byggde ett litet bo, tillika välkomstkommitté.

Stjärnliv

Sigge springer För två månader sen sprang Sigge omkring på tomten. Varmt som fan var det. Och torrt.

Så varmt att Lina och jag tänkte åka in och köpa en luftkonditioneringsapparatmaskingrej för ett par tusenlappar. Men alla var slutsålda. Några dagar senare blev det betydligt svalare. Och så här i efterhand är jag tacksam över att de var slutsålda. De där pengarna kan komma väl till pass i höst eftersom jag fortfarande befinner mig i något slags sysselsättningsvakuum.

Nu kan det låta som att jag planlöst går omkring och väntar på att drömjobbet ska komma till mig. Det är inte helt sant. Jag spelar StarCraft 2 medan jag väntar. Tyvärr har jag en bit kvar tills pris- och sponsorpengarna börjar rulla in.

Så jag håller tummarna för att jag får något av de tre jobben jag sökt eller att det löser sig med den där utbildningen jag sökte i andra hand.

Undernärd

Förra veckan hade vi någon form av överlevnadsvecka, eller Texas Ranger School, som vår kapten valde att kalla den. Veckan kom främst att handla om att inte äta något och att gå omkring med en ryggsäck som skulle få vilken masochist som helst att slå frivolter av lycka . Det hela varvades med lite teorilektioner om överlevnad i naturen och att ligga och vänta i en blöt myr. Smekmånaderna hos Försvarsmakten är defintivt slut.

För övrigt så gav jag upp spelet Dragon Age: Origins för några minuter sen. När jag insåg att jag klickat mig förbi varje dialog under spelets senaste två timmar, att jag hellre går ner och diskar än går och försöker få en jävla smed att reparera den lokala milisens vapen och att den främsta anledningen till att jag fortsätter spela är att jag har betalat för spelet då är det nog dags att sluta spela.

Så nu impulsköpte jag Splinter Cell: Conviction.

Lovnöjet slut

Modern Warfare 2

Call of Duty: Modern Warfare 2 avklarat. På högsta svårighetsgraden. Frågan är vad jag ska roa mig med resten av lovet. Åka skidor ska jag roa mig med den närmaste veckan. Men sen då?

Monopol

Dubbla sexor visar tärningarna som Lina precis kastat. Spelet är Monopol, och enligt reglerna i nyss nämnda spel får man tydligen ett extraslag om tärningarna visar lika många prickar. Hon kastar tärningarna. Dubbla sexor. Igen. Maken till tur finns inte. Lina börjar förnöjt flytta sin lilla hund längs med spelplanen. Men leendet försvinner i takt med att hennes lilla hund närmar sig Norrmalmstorg.

Mitt Norrmalmstorg. Med ett hotell. Fyrtiotusen kronor i hyra. Fan vad Monopol är kul.

Cykelbud

Äntligen har jag fått tillbaka min cykel som varit inne på reparation. Så nu cyklar jag praktiskt taget överallt. Det innebär ett par extra kronor varje månad, men den största bonusen kommer i form av benmuskler och kondition. Stockholm är nordens venedig. Knappast. Stockholm måste vara nordens San Francisco. Överallt finns det långa backar med små och irriterande uppförsbackar. Det är konstigt att det alltid finns mer uppförs- än nedförsbackar.

Ytterligare en bonus med att cykla i stan är jag känner mig lite som ett häftigt cykelbud. Det låter kanske lite larvigt, men det är lite tillfredsställande att susa förbi bilköer, gena över trottoarer och göra lite småbrott mot trafikreglerna. Det hela blir lite som ett pussel där det gäller att ta sig fram på det snabbaste och effektivaste sättet, och det hela blir möjligt tack vare cykelns status som kvasifordon.

Companion Cube Vill man ha ett pussel att roa sig med som inte involverar att riskera sitt liv i Stockholmstrafiken och fysiskt arbete kan jag rekommendera Portal. Jag var ytterst tveksam till ett spel ur förstapersonsperspektiv utan några skjutvapen. Men Portal får inte jämföras med ett riktigt fullängdsspel. Det är pusselspel med snyggare grafik och en historia. Punkt. Dock tycker jag inte det är värt de etthundratrettio kronor som de vill ha för enbart spelet, men köper du det tillsammans med Orange Box är det helt klart värt det.

Helt klart värt det var också den lilla cykeltur jag var ute på i torsdags. Jag cyklade hela vägen från Lappkärrsberget till Söder. Det är ungefär nio kilometer, enkel resa. Men gratis mat tack vare mamma och en väldigt god chokladtårta gjorde resan mödan värd.

Igår cyklade jag till stadion och tittade på snowboardåkare som hoppade. Jag var inte sådär överförtjust. Det var kallt om tårna och det var ingen som gjorde en ordentlig vurpa, lite av en besvikelse faktiskt. Men kvällen räddades av öl och bio. Såg Superbad, en titel som försvenskats av någon helt obegriplig anledning till Supersugen. Men själva filmen var härlig. Ibland kanske den är lite väl pubertal och barnslig, som amerikansk tonårskomedi i allmänhet. Men Superbad är aningen mer skruvad och därmed också aningen härligare än den genomsnittliga tonårskomedin. Det finns visserligen en hel del skämt som drar åt det pubertala hållet, men det presenteras på ett sätt som gör att det blir roligt snarare än buskis.

Nostalgi

Tänk dig att du går ut i trädgården för skapa dig själv ett potatisland. Eller, det behöver inte vara ett potatisland. Det kan vara vad som helst som involverar användandet av en spade. Tänk rabatt.

Solen skiner och efter en stund hör du det bekanta ljudet av spade som stöter emot något hårt. Du förbannar den steniga jord gud har givet dig i ungefär tolv sekunder för att sedan gå och hämta ett spett. Efter ha kämpat med att få upp de där förbannade stenarna i exakt ettusentrehundratrettiosju sekunder har du äntligen lyckats få upp alla ur jorden.

Men det står något på dem. Det verkar som runskrift. Du plockar upp ditt exemplar av Runes for Dummies ur bakfickan och börjar genast tolka dessa mystiska skrifter. Till din förvåning upptäcker du att handlingen är väldigt bra, illustrationerna kanske är lite kantiga, men med tanke på att de är utmejslade med något som skulle kunna vara ett lårben från en brontosauros är det förlåtligt.

Ett av litteraturens mästerverk helt enkelt.

I dataspelsvärlden motsvaras det av att sparka igång ett tolv år gammalt spel och upptäcka att det fortfarande är grymt bra…

Rat fight Chrono Trigger är ett rollspel som släpptes 1995 till Super Nintendo. Små söta karaktärer, en intressant handling och det simpla men ändå välfungerande stridssystemet som används än idag, även om i en lite mer utvecklad form. Det som skiljer det här – och enligt mig gör det mer spelbart – från till exempel Final Fantasy-serien är slopandet av slumpmässiga strider. I Chrono Trigger finns i de flesta fall alternativet att helt enkelt springa förbi sina fiender, vilket jag uppskattar.

Open TTD Transport Tycoon kom 1994, men året därpå kom den uppdaterade deluxeversionen . Hursomhelst, går ut på att skapa kommunikationer. Målet är i princip att tjäna så mycket pengar som möjligt genom att skapa nya förbindelser med hjälp av de olika transportslagen. Tänk dig att du helt plötsligt blir VD över SAS, SJ och SL på samma gång. Men det absolut bästa är att det finns en liten uppdatering, Open Transport Tycoon Deluxe som möjliggör nätverks- och internetspel för upp till åtta spelare.

Just de här två spelen (och en Super Nintendo-emulator) hittar du på http://ludde.starkast.net/spel. Men det finns hundratals roliga spel som bjuder på gammal härlig spelglädje utan att du för den skull behöver ha den allra senaste datorn. Men det allra bästa. Det är gratis.

För dig som vågar vägra nostalgi dyker Half-Life 2: Episode Two upp imorgon. Det är verkligen inte fy skam det heller.

Grill Bill

I lördagsförmiddag tog jag igen veckans förlorade sömn. Sov till två. Sen åkte jag med jage till Täby och hämtade upp dentarg för ikväll var det StarkastGrilla. Jag satte mig i baksätet och lät Humle och Dumle köra och navigera. Stort misstag. Men efter lite om och mycket men hittade vi hem till henry som fick guida oss hem till swoop.

Vi började ganska direkt med matbestyren. Själv hade jag dagen till ära fixat ingredienser till min egen finfina marinad/grillolja. En mssa honung, grillolja och pepper. Tillsammans med swoops goda sallad, pommes frites och barbecuesås blev det kanongott.

Efter maten körde vi lite Guitar Hero. Jävligt svårt. Jag hatar slutet på Lynard Skynyrds Free Bird. Jage satt mer eller mindre hela kvällen och pressade och lyckades tillslut klara låten. Ett försök till att flambera päron gjordes. Det första försöket gick inget vidare, så det beslutades att tillsätta mer alkohol. När det fortfarande inte hände något skulle ännu mer tillsättas. Så fortsatte det tills päronen badade i rom. Men det blev fortfarande ingen eld.

Så till efterrätt blev det glass med romindränkta päron. Eftersom jag körde avstod jag från päronen. Eller rättare sagt, det var min ursäkt för att slippa ta av päronen. Hursomhelst, glassen var god.

Vi körde en omgång p0ker också. Insats tjugo kronor och man kunde lämna bordet med sina pengar när man ville. Sånt gillar jag, för då slipper man marathonturneringar. Ett tag låg jag, tror det eller ej, plus arton kronor. Sen sket det sig fullständigt och jag lämnade bordet med en förlust på femtio öre. Men det fanns ingen växel, så jag tog en tjugolapp. Plus-minus-noll…

På vägen hem var det inte en enda bil mellan Hägernäs och Norrtälje, så vi kunde avlägga sträckan på under trettio minuter. Var väl hemma kring tre-tiden. Jag satt uppe till fyra, för sen kom Pettson. Jag hade lovat att köra han och några kompisar till Arlanda. Fortfarande var det helt tomt på vägarna. Förutom fåglar då. De flesta hade vett nog att flytta sig i tid. Utom en.

När du har en helt ny och fin motorväg för dig själv, då är det i princip ett måste att ta reda på exakt hur fort pappas volvo kan gå. Om du är min pappa, glöm att du läste föregående mening. Tänk lyckliga tankar. Som när vi flög. Är du trafikpolis så vill jag bara säga att pappas volvo gick i exakt etthundratio kilometer i timmen…