Bokhylla

Affärer

“For a man, shopping with a woman is a state of existence that is neither living nor dead. It’s a shadow world. Technically, you still have a pulse. But like a corpse, you have no control over where you are or what you’re looking at.”

Scott Adams om shopping.

Stjärnliv

Sigge springer För två månader sen sprang Sigge omkring på tomten. Varmt som fan var det. Och torrt.

Så varmt att Lina och jag tänkte åka in och köpa en luftkonditioneringsapparatmaskingrej för ett par tusenlappar. Men alla var slutsålda. Några dagar senare blev det betydligt svalare. Och så här i efterhand är jag tacksam över att de var slutsålda. De där pengarna kan komma väl till pass i höst eftersom jag fortfarande befinner mig i något slags sysselsättningsvakuum.

Nu kan det låta som att jag planlöst går omkring och väntar på att drömjobbet ska komma till mig. Det är inte helt sant. Jag spelar StarCraft 2 medan jag väntar. Tyvärr har jag en bit kvar tills pris- och sponsorpengarna börjar rulla in.

Så jag håller tummarna för att jag får något av de tre jobben jag sökt eller att det löser sig med den där utbildningen jag sökte i andra hand.

LX5

LX5

Tillkännagavs idag. Vem vill köpa en LX3? Min LX3 är fantastisk för sin storlek. Men mindre brus i bilderna, mer zoom och skarpare video är tillräckligt bra argument för en uppgradering.

iMac

Det blev ingen iMac. Inte än i alla fall.

Aspirant

I år blev alla officersutbildningar sökbara även för de som inte gjort värnplikten, så efter att ha knåpat ihop ett litet CV och skrivit ett par rader om mig själv skickade jag in min ansökan till aspirantutbildningen med helikopterpilot som förstahandsval och meteorolog som andrahandsval. Jag vet inte hur många som sökte, men jag och ungefär nittio andra blev erbjudna en helg med all-inclusive och diverse tester på ledningsregementet i Enköping. Samtidigt så genomfördes liknande tester på ytterligare fem orter i Sverige.

Vi började fredagkvällen – efter en informationsstund och gruppindelning – med att att springa beep-testet. Men jag blev både förvånad, och en aning tacksam, när vi bara behövde springa färdigt nivå nio. På lördag förmiddag blev jag intervjuad av två officerare och på eftermiddagen fick alla göra ett styrketest. Kravet tror jag låg på knappa tvåhundra poäng, och jag lyckades knåpa ihop fyrahundratjugoen, och jag ser mig inte direkt som vältränad.

På söndagen gjorde vi ett avslutande test i form av det militära högskoleprovet. Det skiljer sig en hel del från det civila, för det första är det helt datorbaserat, dessutom är det ingen läsförståelse men betydligt mer logik och spatialt-tänkande. Förmodligen gjorde jag inte bort mig helt eftersom jag fick en kallelse till vidare tester i Stockholm. Även dessa tester var datorbaserade, men där låg fokus lite mer på simultankapacitet och att styra saker och ting med en joystick. Eftersom jag av någon anledning blev godkänd fick jag komma tillbaka veckan därpå för att samtala lite med psykologer och officerare.

Psykolgen som jag fick prata på upplevde jag som väldigt trevlig, andra hade tydligen inte riktigt lika mycket tur. Även officerarna var trevliga, fast de hade lite mer konkreta frågor som var lite svårare att svara på. Jag menar, det är inte direkt så att jag ligger vaken på nätterna och funderar över hur jag skulle lösa situationen om jag skulle bli nerskjuten i Afghanistan. Det sista jag fick göra var ett DM-test hos psykologen. Genom att kolla på en bild under bråkdelen av en sekund och be mig försöka förklara vad jag sett så kunde psykologen tydligen att dra några slutsatser om huruvida jag kommer ställa till med klantigheter i en cockpit eller inte. Förmodligen sa jag inget olämpligt eftersom jag blev godkänd.

Nu har jag fått ytterligare en kallelse. Den här gången till medicinska tester i Linköping. Fast jag är ganska övertygad att den här resan kommer att ta stopp där. Jag har gjort två lite mer omfattande ögonundersökningar, och båda gångerna har läkarna vid ett visst test börjat klia sig förbryllat i huvudet, men till slut kommit fram till att jag nog är lämpad att flyga i civil luftfart. Men jag har förstått att försvarsmakten är betydligt kinkigare när det kommer till de medicinska kraven.

Därför har jag bestämt mig för att tröstbeställa en iMac om (när) jag blir underkänd. Fakturan tänker jag skicka till mina föräldrar så de kan få kompensera mig för de undermåliga gener som jag ärvt.

27iMac

Fyra kärnor á 2,8 GHz, 8 GB RAM och tjugosjutumsskärm. Den enda sanna trösten...

LX3

Nu har jag haft min kamera (Panasonic Lumix LX3) i nästan en månad och jag är jättenöjd. Hade vi levt i en perfekt värld hade den varit lite rappare, brusat mindre vid höga ISO-tal och haft en optisk sökare. Men i dagsläget innebär det en kamera som är ungefär dubbelt så stor, och det är jag inte så pepp på att ha. Eftersom min kameraintresserade vän jage publicerade en massa svartvita fotografier igår tänkte jag inte vara sämre, utan slänger in några svartvita fotografier jag med. Genom att göra bilderna svartvita har min konstnärsimage förbättrats med – jag uppskattar – sisådär trettiosju procent.

Provhytt

Arbeta

I bilden till höger ser vi Lina göra det som jag gillar att se henne göra. Arbetande och med ett verktyg i högsta hugg. Till vänster ser vi Lina göra det hon själv gillar att göra. Att utöka sin redan enorma kläd-, väsk- och skosamling. Ett intresse som jag inte riktigt delar, men klänningen hon provar på bilden uppmanade jag henne faktiskt att köpa. Anledningen var inte någon vacker skärning, bra material eller att den var skapad av en känd designer. Klänningen hade ett mås-mönster, det tyckte jag var en skitbra anledning till att köpa en klänning. Sen slängde jag med två bilder på Mini-Måns formerly known as Backslick som idag har roat sig med att stryka sig mot min skärm och sova på mitt tangentbord.

Rum på latin

Jag har velat köpa en digital systemkamera under en längre tid. Men det som avskräckt mig från att köpa, förutom priserna, var bland annat bristen på en filmfunktion. Men i höstas släpptes Nikon D90 som kunde filma HD-video, men tyvärr var det snarare ett försäljningsknep än en funktion eftersom kameran inte klarade av att fokusera för egen maskin. Några månader senare släppte Canon sin EOS 5D Mark II som hade en filmfunktion värd namnet. Men förutom att kameran är aningen för otymplig för min smak så kostar den också ungefär dubbelt så mycket som jag är beredd att betala för en kamera.

Så jag har väntat på att en vettig filmfunktion ska leta sig in i de lite billigare modellerna, vilket verkar bli verklighet under våren och försommaren. Först presentarades Panasonic Lumix DMC-GH1 och kort därefter kontrade Canon med EOS 500D. Dessutom kommer Nikon att presentera en ny kamera den 14:e april som jag misstänker kommer vara något liknande. Men för tillfället tänker jag koncentrera mig på de kameror som faktiskt har presenterats.

500vsGH1

Jag har inte sett några utförligare tester och recensioner än så länge, men jag tänker ändå dra några (förhastade?) slutsatser och lista fördelarna med Canon EOS 500D jämfört med Panasonic Lumix DMC-GH1 och vice versa.

Canon EOS 500D

  • Bättre bildkvalitet
  • Bättre utbud av objektiv
  • Optisk sökare

Panasonic Lumix DMC-GH1

  • Mindre och lättare
  • Bättre filmfunktion
  • Billigare

Jag gillar inte elektroniska sökare. Det beror förmodligen på tidigare erfarenheter under användandet av dåliga kompaktkameror, men det känns bättre att se motivet direkt utan fördröjningen och den dåliga färgåtergivningen som den elektroniska sökaren ger. Men GH1 är så pass liten och lätt eftersom spegeln är bortplockad. Det i sin tur omöjliggör en optisk sökare. Jag är definitivt beredd att offra den optiska sökaren till förmån för en mindre och lättare kamera.

Ytterligare ett argument för att köpa en Canon är att de har ett betydligt större utbud av objektiv. Jag är dock inte en person som släpar runt på en mängd objektiv, jag vill bara ha ett bra, vilket för mig är ett litet, ljuskänsligt och fast objektiv. Om det finns att få till Panasonics kamera faller även det argumentet för att köpa en Canon.

Filmfunktionerna verkar hyfsat likvärdiga, men med en liten fördel för GH1. Inspelning sker med fler bilder per sekund, det går att ändra vissa inställningar under inspelning och eftersom fokuseringen sker i princip ljudlöst kommer inte mikrofonen fånga in några störande ljud.

Det enda argument som då kvarstår för att köpa EOS 500D är då dess, förmodat, bättre bildkvalitet. Vid bra ljusförhållanden misstänker jag att skillnaden kommer vara marginell, men däremot vid dåliga ljusförhållanden tror jag att EOS 500D kommer prestera betydligt bättre. Jag är en person som imponeras av kameror med höga ISO-tal som kan återge stämningen på ett bra sätt vid dåliga ljusförhållanden. Frågan är bara om det är tillräckligt för att kompensera för den ökade vikten och storleken.

Så nu är det bara att vänta på att lite utförligare recensioner börjar dyka upp. Och att jag har får in lite pengar på kontot.

Rubriker är min grej

Fan. Jag har försökt författa ihop ett sammanhängande och välformulerat blogginlägg i tretton minuter nu. Det går bara inte. Så jag skriver det jag vill nu, utan finess och fina övergångar.

Förra veckan var jag i Åre. Vädret var fint i två dagar. Jonte hoppade ut från ett litet stup och försvann i ett snömoln, det såg ganska kul ut. Lina och jag kan titulera oss finansmeisters sedan vi utmanövrerat övriga familjen på monopol.

I skolan håller vi på med optimeringslära, och som vanligt låter det väldigt intressant, men i praktiken innebär det obegripliga powerpoint-presentationer och matematiska begrepp som jag inte känner mig bekväm med. Jag vet hur det kommer sluta. En veckas panikplugg för att försöka lära sig typtalen så att jag med minsta möjliga marginal kan häva mig över gränsen för godkänt samtidigt som jag lovar mig själv att nästa gång så ska jag vara bättre förberedd.

Skor I helgen köpte jag nya fotbollsskor. Det fanns två anledningar till det. Den första var att jag skulle spela match på söndagen och mina gamla skor låg kvar i korridorsrummet. Den andra var att mina gamla skor på något obegripligt sätt skavde av huden under mina stortår. Femhundranittio kronor fick jag ge för mina nya skor, vilket var exakt femhundranittio kronor mer än vad jag gav för mina gamla skor. Efter ungefär en halvlek hade jag fått ett skavsår stort som en femkrona på vänster häl av mina nya Adidas Adicore II TRX FG.

Samlingen

Samlingen

Äntligen är min samling av Familyfresh duschkrämer komplett.

Äpplet som blåser

Jag måste gratulera Apple, de har lyckats få folk att köa till butikerna för att få köpa en relativt medelmåttig telefon till ett alldeles för högt pris. Jag vill börja med att påpeka att jag egentligen inte har något emot Apple och deras produkter. Jag trivs alldeles utmärkt med min iMac och iPod Nano och är inte på något sätt missnöjd med dessa produkter, möjligtvis att de skapade ett lite för stor hål i plånboken jämfört med vad jag fick. Men det är snabbt förlåtet, för de är ju så stiliga…

Men det här inlägget handlar om iPhone, som är en av de mest överskattade produkterna jag sett på länge. Till att börja med så är den väldigt stor, på gränsen till att vara obekväm i fickan. Storleken går dock att förlåta med tanke på funktioner och prestanda. Att surfa är en verklig fröjd, och enligt mig är iPhone överlägsen andra mobiler när det gäller just detta. Men det väger tyvärr inte upp det faktum att textinmatningen är en plåga, att menysystemet mer ger mig känslan av ett stökigt skrivbord än organiserat dito och att kameran är av ungefär samma kvalitet som de vi såg i mobiler för två år sen.

iPhone Det går visserligen att leva med dessa brister, men bara så länge du har alldeles för mycket pengar eller undviker att titta på prislappen. För om inte telefonens tillkortakommanden avskräcker från att köa utanför butikerna så borde bristerna i kombination med priset göra det. Apple har tillverkat en produkt som vid en första anblick ger sken av att vara revolutionerande, men i själva verket inte alls är särskilt märkvärdig. Det är märkvärdigt.

iNlägg

Min fjärde termin på KTH har börjat och på schemat står diffrentialekvationer och strömningsmekanik. Som vanligt är kurserna inte särskilt upphetsande, men det är åtminstone mer utvecklande och mindre jobbigt än att dela ut post med min kära TET 330, även känd som gula faran.

En av de stora förändringarna den här terminen är uppfräschningen av mitt rum. Det är otroligt vad en tavla föreställande videkvistar, en anslagstavla i kork, två tygstycken uppsatta som fondvägg, ett träd som enligt etiketten är en fikus, lite ommöblering och en iMac kan göra för ett rum.

Du läste rätt, jag har en iMac. Detta trots att jag varit en ihärdig motståndare till dessa maskiner, som är stiliga på bekostnad av prestandan. Något jag fortfarande anser, men det är värt det, för allting är så vackert. Jag ska vara ärlig, Mac OS X är inte en fantastiskt, det är inte ens revolutionerande, men det är snäppet mer genomtänkt och mer logiskt än Windows. Dessutom förlåts alla brister illa kvickt just eftersom allting är så stiligt.

En rolig funktion, om än en sådan som är rolig ungefär tre gånger, är programmet Photo Booth tillsammans med den inbygga kameran. De översta resultaten är från onsdagkvällen tillsammans med Jasse, Alex, Peter och Fabian. En kväll som kan sammanfattas med tequila, fötter, schamaner, guns och lite vodka.

Sen dyker det en tjej i slutet vid namn Lina, och anledningen till att hon är med – förutom att hon ser jävligt rolig ut på bilderna – är att jag hälsade på hemma hos henne i helgen. Ett besök som kan sammanfattas med orden mättande, mysigt och musikaliskt.

Ytterligare en nyhet är att jag försöker träna lite mer regelbundet och oftare än vad jag gjort tidigare. Det ger faktiskt resultat, med lite god vilja och rätt belysning kan man faktiskt skymta ett par magrutor.

Julrim

Det ska julrimmas på paketen. Det är en av de få traditionerna på julen som jag faktiskt ska försöka bevara. Jag gillar det kreativa i att rimma. Det är inte särskilt svårt heller så länge man har inställningen att ett nästan-rim är bättre än inget rim alls. Här är årets julrim som jag knåpade ihop på julafton med flera minuters marginal till klapputdeldningen. Facit till julrimmen finns i slutet på det här inlägget.

Mammas julklapp

Att mysa är väldigt najs,
kanske även med en nederdel i samma färg som bajs.
Det är sant, vi försöker dig inte blåsa!
Men kanske kan vi kompensera med en överdel i rosa?
Dessa två är gjorda för en mästare på topp,
så vi hoppas det verkligen inte det blir en flopp.

Pappas julklapp

Du är inte direkt kanon på att laga mat,
din grej är mer att plocka undan fat.
Förhoppningsvis kan ett berg som strömmar
hjälpa dig att uppfylla dina kock-drömmar.

Jonathans julklapp

Du får något från en rolig kille,
enligt mig är han ett humoristiskt snille.
Dock vet jag inget om denna del,
men något av Pratchett är aldrig fel.
Den här handlar inte om svärd och grottor,
utan jag tror den handlar om råttor.

Mormors julklapp

Den här klappen har tydligen sålt bra på tyska,
så nu är den översatt till bland annat svenska och ryska.
Den ska enligt rykten handla om mått,
typ meter, gram, fot – vilken kan vara flott.

Mammas andra julklapp

Nästan alla svenska författare skriver om detta,
och just denna är skriven av en spätta.
En spätta som valt en titel som rimmar på plugga,
men titeln du söker är inte kugga.

Jennys julklapp

Här får du en tankeläsargrej.
Det är ingen magi – tro det eller ej.
Hoppas den blir användbar,
och att jag kan låna den när du är klar.

Facit

  • Mammas julklapp
    Mjukiskläder av märket Champion (mästare) med bruna byxor och rosa tröja.

  • Pappas julklapp
    En kokbok skriven av Glenn Strömberg (strömmande berg).

  • Jonathans julklapp
    En bok av Terry Pratchett som heter Den makalöse Maurice och hans kultiverade gnagare.

  • Mormors julklapp
    En bok som toppat försäljningslistan i Tyskland under lång tid, blivit översatt till flera språk och handlar om mått… (Världens mått av Daniel Kehlmann)

  • Mammas andra julklapp
    Alla stora De flesta allmänt kända svenska (moderna) författare skriver deckare, den här är av Karin Alvtegen och titeln är Skugga.

  • Jennys julklapp
    Boken Att läsa tankar av Henrik Fexeus.

Macialt

Till att börja med vill jag ta ut mina aggressioner gentemot Apple. När pappa köpte sin iMac fick jag tack vare min studentrabatt ettusentvåhundra kronor i rabatt på valfri iPod. Det tyckte jag lät fint. Sen kom överraskningen. För att jag ska få min rabatt måste jag först fylla i en ansökan på internet, klippa ut streckkodsetiketten från kartongen datorn kom i och upprepa samma procedur för min iPod. Dessa två etiketter skulle postas tillsammans med någon speciell faktura till en adress i England. Ni läste rätt. Det skulle snigelpostas till Apple. Och det här är alltså produkter som jag köpt genom Apples nätbutik. Helt jävla obegripligt! Om någon förstår logiken i det här så förklara gärna för mig.

Sådär. Nu är jag lite lugnare.

I onsdags var Jasenko på besök. Jag bjöd – tro det eller ej – på en maträtt som innehöll grönsaker. Pasta, stekta grönsaker och strimlor av lövbiff i chilisås i kombination med Stardust var en ganske angenäm upplevelse. På kvällen gick vi först till syster och bror (stand-up), som nu blivit en onsdagstradition, sedan tog vi oss vidare till söder och ett par tjeckiska öl. Tyvärr missade vi sista tunnelbanan med ett par minuter och blev tvingade till att ta nattbussen hem, något som uppenbarligen var lite för komplicerat för mig just vid den här tidpunkten. Något jag skyller på det sliskiga dessertvinet som jag tvingade i mig under middagen. Jasenko försökte övertala varenda taxichaufför – båda självutnämnda och licensierade – inom gångavstånd att köra oss hem. Men när vi berättade hur mycket pengar vi hade att erbjuda skrattade även den desperataste av svarttaxichaufförer åt oss. Vi tröstade oss med cheeseburgare på McDonalds för de sista kronorna. Stärkta av maten lyckades vi navigera oss genom stockholmsnatten fram till Odenplan och den nattbuss som tog oss hem till en flaska Finlandia, diskussioner om livet, kärleken och det viktigaste av allt, datorspel.

I helgen har jag mest knepat och knåpat med vår rapport i produktframtagningen. Med ett litet undantag i lördags, då det var tänkt att jag och Pettson skulle hälsa på Björkis i Uppsala och besöka någon av nationerna. Ödet ville annorlunda. Men trevliga kompisar och hamburgare på Max gjorde ändå kvällen minnesvärd. Det och att jag lyckades komma in på en nattklubb med en en bild på mitt pass i iPoden som legitimation.

På söndagseftermiddagen fortsatte jag med att pyssla på rapporten. Det är en ny erfarenhet för mig att vara en av dem som gör mest på rapporten. En erfarenhet som jag nog helst hade varit utan. Jag var färdig klockan fem på morgonen. Hela fem timmar innan den skulle lämnas in.

DDR

Djävulens gåva till brevbäraren förkortas ODR. Det är postens fina förkortning för Oadresserad Direkt Reklam. När jag arbetade min första sommar på posten för fyra år sedan var dagar med reklam undantaget. Nu är det tvärtom. Men i fredags hände Det. Ingen reklam och dessutom var det lite post. Jag kunde sluta kvart över ett, vilket jag tror är ett nytt rekord. Så borde det vara varje dag.

Det här blir inte ett särskilt kronologiskt blogginlägg eftersom jag nu tänker berätta om julinatta, som var i torsdags. Jävligt dumt tänkte ni, varför kunde jag inte bara skriva torsdagen före post-historien som ägde rum på fredagen. Svaret på den frågan är att jag då inte kunde använt det väldigt fina ordet kronologiskt.

Hursomhelst, i torsdags var det julinatta. Jag visste inte exakt vad det var. Men det lät fint. Så Jasse och jag åkte ner på stan för att se om julinattan levde upp till sitt vackra namn. Sammanfattningsvis så var det någon slags folkparksturné modell populärmusik som uppträdde på torget, en massa folk gatorna och speciellt kring det nyöppnade Åhlens.

Att se Åhlens butiken blev lite av en överraskning för min del. Jag har länge vetat att de skulle riva en gammal byggnad för att göra plats för Åhlens. Ni vet. Gammalt hus, rivningsplats, byggarbetsplats, ny byggnad. Trodde jag. Men för mig föll de två mellanstegen bort. För lite tid på stan eller ouppmärksamhet. Jag vet inte varför. Men jag vet att en gammal liten byggnad helt plötsligt hade förvandlats till en stor och ny byggnad.

Tyvärr gav inte insidan en riktigt lika fin överraskning. Det var tokvarmt och tokmycket folk. Så jag och jasse skyndade oss ut innan vi fick någon slags kombinerad panik- och värmeattack. Vi lugnade nerverna med lite musik på Kärleksudden.

I helgen var Erik och Xiaoping i Norrtälje, så de hängde med ut i fredagskväll. Jag drack bara vatten. Förutom en fanta, vilken jag beställde in eftersom jag kände mig som en snåljåp som bara drack vatten. Nu betalade jag i alla fall för en fanta och en skål med chilinötter. Det finns två intressanta punkter här. Den första är hur Erik alltid lyckas flika in kinas bristfälliga demokrati i nästintill varenda argumentation han håller på att förlora. Den andra är när man översätter “stora” torget för någon som kommer från en stad med nio miljoner invånare.

Lara

Annars har jag mest tillbringat helgen med fröken Lara Croft. Det senaste spelet i serien – anniversary – är en re-make på det allra första spelet i serien. En massa pusslande, spakdragande, hoppande och skjutande i en härlig nostalgitripp. Till och med bröststorleken är överdimensionerad, precis som i originalet. Tyvärr. För det ser bara sjukt ut.