Höst

Skolan har börjat igen och dagarna blir mörkare. Höst.

Men det finns tröst, till exempel serien Generation Kill som handlar om en pluton marinkårssoldater i Irak. Ungefär som en modern version av Band of Brothers. En liten bonus är att Alexander Skarsgård har, om inte huvudrollen, en väldigt framträdande roll. Jag blir alltid lika imponerade av svenskar som talar engelska utan den svenska brytningen.

Generation Kill För att helt byta ämne. World Childhood Foundation och Vattenfall har startat ett litet projekt som heter Uppdrag Barn, varje gång en blogg länkar till deras sida så skänker vattenfall tjugo kronor. Därför länkar jag Uppdrag Barn.

Skolstart

Imorgon börjar höstterminen. Taggad? Hyfsat.

Så mycket vettigt har jag inte att förmedla. Jag har idéer. Tyvärr ingen ork eller lust att formulera dem i ord. Inte just nu.

Samtidigt som det känns lite deprimerande att sommaren är över och höstens rutinartade studier är på väg att ta vid är jag samtidigt lite lättad över den kommande terminen. För det första har jag lovat att jag faktiskt ska försöka anstränga mig lite den här terminen och dessutom flyttar jag hemifrån (igen) om en månad. Det kanske inte är de två punkterna i sig jag ser fram emot, utan snarare de resultat de förhoppningsvis för med sig.

Lät det flummigt? Det var inte min mening.

Andra saker att se fram emot i höst är alla de fantastiska serier som kommer tillbaka.

Först kommer hjältarna (Heroes) tillbaka den 24 september, bara några dagar senare, närmare bestämt den 30 september dyker seriemördaren Dexter upp igen. Sedan får jag klara mig med dessa två serier i ungefär en månad innan seriernas serie sparkar igång sin sjunde och sista säsong den 25 oktober, Scrubs.

Jag tänkte avsluta med ett litet citat från Demitri Martin, jag har skrivit om honom tidigare, en mycket rolig människa på det avslappnat sköna sättet.

“Employee of the month is a good example of how somebody can be both a winner and a loser at the same time.”*

Bravo

Johnny Bravo. Mannen. Myten. Legenden.

Mannen som bara har tre intressen. Chicks, Babes and hotties. Det finns egentligen ingen genomgående handling i serien, utan alla avsnitt är fristående och handlar i princip om samma sak.

"Hello, 911 Emergency? There’s a handsome guy in my bathroom! Hey, wait a second. Cancel that – it’s only me!"

Johnny försöker ragga upp en tjej (eller flera) vilket oftast brukar sluta med något smärtsamt. Men trots att Johnny har ungefär samma IQ som en apa (onödigt vetande: apor har ungefär sex IQ poäng) lyckas han ständigt leverera odödliga citat och dialoger, avsnitt efter avsnitt.

Varje avsnitt är ungefär sex-sju minuter långt, och innehåller garanterat ett par scener där Johnny försöker charma en tjej med sina blixtsnabba rörelser och flexande av muskler. Med ett utseende som James Dean och en röst som Elvis Presley, vad kan egentligen gå fel?

"Enough about me, now let’s talk about… me."

Det var svårt, men tillslut kom jag fram till två avsnitt som får representera hela serien. Båda är från den första säsongen (det finns tre) och avsnitten är Red Faced In The White House (S01E11C) och Beach Blanket Bravo (S01E08A). Vill ni se mer avsnitt är det bara att hojta till, jag har ingen komplett samling, men jag har kring etthundratjugo stycken…

Visst, det är ett barnprogram. Men Johnny är tillräckligt tuff för att delvis kunna slå sig fri från den stämpeln, men det räcker inte hela vägen. Handlingen är i regel ganska tunn jämfört med exempelvis South Park eller The Simpsons (Onödigt vetande: en av seriens grundare är samma person (Seth MacFarlane) som ligger bakom Family Guy), och det är lite av seriens svaghet. Johnny måste bära hela serien på sina egna axlar. Han gör det bra, men en karaktär räcker tyvärr inte för att en serie ska kunna bli riktigt, riktigt bra.

Serieflygare

Jag har fastnat lite för en ny TV-serie. Dexter.

Det handlar om en seriemördare som jobbar på en polisstation. Det första som slag mig var det otroligt coola introt. Själva serien är ganska intressant också, att en seriemördare som saknar känslor får agera hjälte är minst sagt udda.

Det skrämmande är att jag trots allt kan identifiera mig med Dexter. Visst, jag saknar inte känslor och har inget sjukligt begär av att mörda folk. Men bristen på empati, känslan av att spela en roll och likgiltighet är något jag kan känna igen mig i. Lyckligtvis inte i samma extrema utsträckning som Dexter. Men det fascinerar mig lite, att det överhuvudtaget går att identifiera sig med någon som borde klassificieras som ett monster. Som sagt, skrämmande.

Det som skiljer Dexter från valfri actionhjälte är inte att de mördar skurkar utan ånger. Skillnaden är att actionhjälten måste döda för att överleva, Dexter gör det för att han känner ett behov. En äkta antihjälte.

Hursomhelst, en väldigt bra serie. Nästan värd att se enbart på grund av introt.

Så har ännu en vecka passerat. Spelade match i onsdags där jag lyckades med bedriften att bli utvisad trots att jag bara spelade andra halvlek.

Idag (fredag) var jag ute och flög med jage.

Flygbilder

Flygbilder

Flygbilder

Flygbilder

Sen gjorde jag en liten film också. Hittade någon fin funktion som gjorde att bilden blev, tycker jag åtminstone, lite häftig. Dessutom kom jag just på att jag inte ätit något idag. Förutom en glass och chips. Hur kan jag inte vara hungrig?

Linköping

I helgen har jag hängt lite hos mormor. Där roade jag mig med att springa lite, hälsa på släktingar och lura i mormor att Karate Kid III var en romantisk komedi. Vilket är praktiskt taget omöjligt.

I söndagsmorse träffade jag Johan (jage) på centralen så tog vi tåget till Linköping. Vi hade internet ombord, vilket är ganska häftigt. Om man gillar sånt det vill säga. Ingen välkomstcermoni när vi kom fram, och var tvungna att själva ta oss till Linköpings ghetto, Ryd. När vi väl lyckats ta oss dit… Forfarande ingen välkomstcermoni.

Efter en stund kom Patrik (dentarg) och Henry, vi gick och åt en kebab. Vilket är det enda som erbjuds i Ryd, förutom flamberad kamel. Har jag hört. Kebabkillen retade Patrik flera gånger för att han inte orkade äta upp. Det var ganska kul.

Efter det gick vi och provianterade (jag skulle bjuda på min fantastiska gratinerade köttfärspasta), lämnade maten hos Patrik och sen gick vi till dagens stora händelse. Starkastföreningens årsmöte.

Sex tappra själar dök upp till årsmötet hemma hos Patrik (tigermann). Som ordförande öppnade jag mötet. Därefter lyckades vi skrapa ihop en ytterst tveksam verksamhetsberättelse för det föregående året. Sen fick vi en ännu tveksammare redovisning från kassören. Efter lite ytterligare diskussion blev det äntligen dags för tårta.

Kanske Sveriges snyggaste tårta. Vår kassör kanske inte är något vidare på ekonomiska redovisningar men ordna tårta, det kan han minsann. Och för oss räcker det alldeles utmärkt för att han ska få sitta kvar på sin post som kassör. Faktum är att alla fick fortsatt förtroende.

När vi kom hem till Patrik igen fick jag äntligen se det senaste Heroes-avsnittet. Som vanligt spännande. Men det är väldigt jobbigt att vara ikapp de amerikanska säsongerna, för då måste man vänta som “vanliga” människor på nästa avsnitt. På kvällen serverade jag min fantastiska gratinerade köttfärspasta för cirka tio personer. Vi var tre som skulle äta. Det blev mycket mat.

Kinesiskt (och söndag)

Var hemma i torsdags, gjorde klart mitt metopardy för lektionen. Om ni vill se det finns det här. I fredags dammsög jag hemma (tvingad). På eftermiddagen åkte jag till Västerås och hängde med Patrik. Först drog vi in lite plan på hans jobb, sen åkte vi och käkade kinamat, efter det såg vi på Apocalypto. Innan vi åkte hängde vi lite på en pub/bar och snackade flyg. Väldigt mycket flyg.

Lennartz Idag (lördag) såg jag först när mitt lag, Roslagsbro, krossade Norrskedika. Själv kunde jag inte vara med eftersom jag var skadad. På kvällen käkade jag med Lännevall på “på G”. Sen kom födelsedagsbarnet (Erik) och hans flickvän, som är från kina och är här som utbytesstudent. Väldigt trevlig. Efter vi druckit och snackat lite gick vi till Mobergs.

För övrigt vill jag tipsa alla (två?) läsare av min blogg att gå in på The Hunger Site. Lägg till den på dina favoriter och klicka varje dag. Så jobbigt är det faktiskt inte!

…jag är lite på tipshumör idag. Så jag tänkte tipsa om en tv-serie som jag tycker är bra. Nej, det är varken Heroes eller Scrubs jag tänkt tipsa om. Utan det är Leende guldbruna ögon. En skön serie på SVT som handlar om ett dansband. Gå in på hemsidan och läs mer! Där går det också att se avsnitten. Sånt gillas.