Norge

"Det är ironiskt att alla högerextremister (och smygrasister) manade till korståg mot muslimer i alla dess former när det visade sig vara just en högerextremist på korståg som var terroristen."

"Det är ironiskt att alla nationalister försöker distansiera sig från terroristen när de innan har försökt göra precis tvärtom mellan terrorism och islam."

Det är inte ofta jag mår dåligt av att scrolla igenom en sida.

Rumstomte

“Norrländska befäl är ju toppen, går runt och småler lite för sig själva, yttrar inte ett ord för mycket, skiner upp när skotrar eller fiske nämns och är ordentligt duktiga på att påpeka brister hos stockholmare”

Aspirant Bodis, 16 januari 2010

Men nu är sju månader i kamouflagemönstrade kläder är över. Höstens planering är långt ifrån färdigspikad. Men de närmaste veckorna ser det ut som om jag har hustomtetjänst hos Lina i Linköping.

Barista

Om du är ute och kör på isen och ditt fordon brakar igenom isen, hur pass intelligent är det då att ge sig ut på samma is med ett fordon som väger minst dubbelt så mycket? Helt ärligt, jag skulle verkligen vilja veta vad som försiggick i den mannens huvud.

Avatarhelikoptrar

För övrigt så är Avatar 3D värd sitt biljettpris. För etthundrafemtio kronor får man se en film som försöker vara djup, men under ytan egentligen inte är särskilt mycket djupare än en genomsnittlig Hollywoodproduktion, men som kompenserar mer än väl med att faktiskt ha ett – bokstavligt talat – djup i bilden.

Hummer

Jag förstår verkligen inte det här med att äta hummer. Eller, det är inte själva ätandet jag inte förstår mig på, det är konsten att behålla aptiten trots att det ligger något som ser ut som ett monster från yttre rymden på tallriken som jag aldrig riktigt lyckats bemästra.

Monsterhummer

En härlig jägarsoldat

"Jägarsoldaterna från I 19 skulle bestiga Kebnekaise men det blåste full storm. Facit efter övningen visar att 26 av de 150 jägarsoldaterna skadades eller blev sjuka. Och material för över 100 000 kronor förstördes."

artikel från aftonbladet.se

Nu var det inte artikeln som jag tyckte var särskilt intressant, utan övningsledaren Krister Iseby, som blev intervjuad angående händelsen.

“- Vad beror det på då? Är soldaterna för klena?
“- Ja det är väl den enda logiska förklaringen.”

Artikeln avslutades med följande underbara ord från Krister, som vägrade se övningen som ett misslyckande.

“…Och det blev ju en fantastisk sjukvårdsövning!”

Jackson

Michael Jackson är död och jag står häpen och undrar varför det blev ett sådant rabalder kring en abdikerad popkung. Mig veterligen har inte skapat någon vettig musik på över ett decennium eftersom han har haft fullt upp med att antasta barn, plastikoperera sig och att vara ett fullkomligt UFO.

Flink

Söndagsparty, Filip och Fredriks nya program, hade premiär förra söndagen. Jag gillar deras program. Oftast. Ibland kan jag tycka de blir lite väl stirriga och gapiga, speciellt tydligt är det när de själva tar upp så mycket plats att deras gäster hamnar ur fokus. Men det är egentligen inte deras program eller deras prestation jag vill ta upp, utan Thorsten Flinks personlighetsförändring. När han blev intervjuad på svenska var han som vanligt, det vill säga lite dryg, halvknarkad och semipretentiös . Det i sig är inte så fascinerande, men det är däremot hans förvandling till en tioårig skolpojke när han försöker kommunicera med Kevin Bacon på engelska.

Cykla

I fredags var jag ledig. Det första jag gjorde på morgonen var att försöka slingra mig ur de lösa planer om att cykla till Stockholm som jag och Jonas hade gjort upp. Men när han gick med på att skjuta upp avfärden, och därmed komma lite sent till sitt möte i skolan, kunde jag inte slingra mig undan.

Klockan elva gav vi oss av. Ungefär tre timmar och fyrtiofem minuter senare var vi framme i Stockholm. Medan jag cyklade vidare mot Lappkärrsberget och mitt korridorsrum fortsatte Jonas till skolan. Medan jag satt i lugn och ro och arbetade på mitt projektarbete samtidigt som jag åt en stadig lunch utsattes Jonas för ett grupptryck på hög nivå i skolan. Enligt vissa av våra klasskamrater var man tydligen en mes om man inte cyklade hem igen. Eftersom Jonas, efter dessa grova påtryckningar, bestämde sig för att cykla hem igen kunde jag förstås inte vika ner mig.

Klockan fem påbörjade vi färden hem. De första två milen gick förvånansvärt bra. Förutom lite ont i rumpan kändes det faktiskt bra. Men efter tre mil började det bli tråkigt, efter fem mil blev det ganska smärtsamt och efter sex mil började det bli svårt att avgöra om det gjorde mest ont i rumpan eller benen. Den sista milen var mest mörk, kall och jävlig.

När jag tänker på att det där bara var en halv vätternrunda känns det “lite sådär”. Så här i efterhand var det inte heller särskilt intelligent att cykla femton mil dagen innan match. På lördagen spelade vi, Roslagsbro IF, nämligen vår sista träningsmatch för säsongen mot LEIF. Vi vann med 3-1, men det var knappast min förtjänst.

Cykelturen borde jag egentligen ha skrivit om i helgen, men sen kom en piratdom i vägen, men eftersom jag så hemskt gärna vill att mina tre läsare ska veta vilken otroligt hjälteinsats Jonas och min cykeltur var skrev jag ihop det här inlägget. Jag höll också på att skriva på ett inlägg som handlade om Annika Östberg Deasy förra veckan, men som jag skrotade när jag kände att jag inte kunde få ut min frustration kring ämnet utan att låta som en rabiat galning som förespråkar livstidstraff utan någon som helst form av vård. En som lyckades betydligt bättre var Johan Croneman som i DN skrev en artikel om att svenska medier har tyckt väldigt synd om Annika Östberg.

Fall på egen planka

Männen bakom The Pirate Bay dömdes till fängelse och ett saftigt skadestånd. Och jag tycker det är rätt.

Det går att använda sig av argumentet att det bara är en plattform som gör det möjligt för dess användare att dela med sig av filer. Om nu användarna väljer att göra upphovsrättsskyddat material tillgängligt kan skaparna av plattformen inte hållas ansvariga.

Jag tycker det är skitsnack. Det är klart som fan upphovsmännen bakom The Pirate Bay visste vad de höll på med, och att de blandat ihop begreppen anarki med demokrati är inte mycket till försvar. Deras tanke är fin, att information ska kunna flöda fritt utan censur och inverkan från myndigheter. Om jag vill vara lite larvigt högtravande skulle jag kunna beskriva det som ett demokratiskt internet. Men vad The Pirate Bay gör är att publicera andra människors verk, mot deras vilja, och distribuera dem. Det är respektlöst och inte demokratiskt.

Jag kan förstå och respektera deras nästintill fundamentalistiska ideologi. Men det under förutsättningen att de inte tjänar några pengar på verksamheten, för om de gör det är de inte bara tjuvar som skor sig på andras arbete, då är de även hycklare, vilket i mina ögon är något ännu värre. Jag kan respektera åsikter som bygger på välgrundade motiveringar,men om The Pirate Bay existerar för att personerna bakom tjänar pengar på verksamheten finns det inget att respektera, bara girighet.

Innan ni är helt övertygade om att jag är en representant för antipiratbyrån tänker jag byta inriktning på det här inlägget och kritisera motparten en aning. Innan du läser texten nedan tycker jag du ska se det här klippet från South Park.

Jag anser att medieindustrin har sig själva att skylla för den situation som uppstått. Jag kan förstå att de vill få bort de stora torrentsidorna, för det är trots allt lite av en uppförsbacke att försöka utveckla en skitbra tjänst när de flesta ändå föredrar något som är gratis och ser ut som något katten har släpat in från tidigt nittiotal. Men det är ingen ursäkt för att inte försöka utveckla en sådan tjänst. Istället har de ägnat tid och pengar åt att försöka jaga och kräva skadestånd av sina kunder. Det är så efterblivet att jag inte finner ord för det.

Dessutom går det uppenbarligen att utveckla sådana tjänster, till exempel så har jag i princip inte laddat ner en enda mp3-fil sedan jag börjat använda Spotify, jag har köpt cirka fem spel via Steam och jag har inte laddat ner ett enda avsnitt av South Park sedan South Park Studios lanserades.

Petra

Ikväll drar tydligen melodifestivalen igång igen. I vanliga fall brukar jag inte ägna det arrangemanget någon större uppmärksamhet. Men det var innan Petra Mede.

Jag har sett henne uppträda två gånger, och båda gångerna hade hon nästan exakt samma rutin. Jag vet inte om det berodde på brist på material eller att jag bara hade otur, men det spelade ingen större roll då hon levererade skämten precis lika dåligt båda gångerna. Dessutom uppträdde hon stressat och nervöst, vilket snarare skapade en tragisk än humoristisk stämning.

Och nu har hon fått ta över som programledare för melodifestivalen. Även om hon haft ett helt kompani av begåvade manusförfattare som förser henne med material är hon fortfarande oförmögen att leverera skämten.

Men jag kan tänka mig att diskussionerna gick ungefär så här:

-Vem ska leda melodifestivalen i år då?
-Det här med stand-up har ju blivit väldigt populärt i och med Björn…
-Vad har vi för duktiga komiker då?
-Vi har till exempel Thomas, Mårten, Björn, David, Johan, Ronny, Måns…
-Ursäkta att jag avbryter, men jag tycker att vi ska ha en kvinna!
-Ja, då har vi… Hmm. Typ Babben. Och hon… Petra…
-Ser Petra ut som en strandad gotländsk val?
-Eh. Nej.
-Bra, då kör vi på Petra!

Men jag vet inte, kanske har hon utvecklats sedan jag såg henne sist. Men det är ungefär lika troligt som att producenterna har bytt ut den riktiga Petra mot en rolig kopia. Därför vill jag föreslå följande lek för att hjälpa Petra.

Varje gång hon misslyckas med att vara rolig dricker du ett glas starksprit. Det kan bli mycket drickande i början av kvällen, men med lite innanför västen kanske blotta åsynen av Petra får dig att brista ut i skratt. Alternativt slutar du kvällen på akuten med lite magpumpning, men riktigt så dålig tror jag faktiskt inte ens hon kan vara.

Äpplet som blåser

Jag måste gratulera Apple, de har lyckats få folk att köa till butikerna för att få köpa en relativt medelmåttig telefon till ett alldeles för högt pris. Jag vill börja med att påpeka att jag egentligen inte har något emot Apple och deras produkter. Jag trivs alldeles utmärkt med min iMac och iPod Nano och är inte på något sätt missnöjd med dessa produkter, möjligtvis att de skapade ett lite för stor hål i plånboken jämfört med vad jag fick. Men det är snabbt förlåtet, för de är ju så stiliga…

Men det här inlägget handlar om iPhone, som är en av de mest överskattade produkterna jag sett på länge. Till att börja med så är den väldigt stor, på gränsen till att vara obekväm i fickan. Storleken går dock att förlåta med tanke på funktioner och prestanda. Att surfa är en verklig fröjd, och enligt mig är iPhone överlägsen andra mobiler när det gäller just detta. Men det väger tyvärr inte upp det faktum att textinmatningen är en plåga, att menysystemet mer ger mig känslan av ett stökigt skrivbord än organiserat dito och att kameran är av ungefär samma kvalitet som de vi såg i mobiler för två år sen.

iPhone Det går visserligen att leva med dessa brister, men bara så länge du har alldeles för mycket pengar eller undviker att titta på prislappen. För om inte telefonens tillkortakommanden avskräcker från att köa utanför butikerna så borde bristerna i kombination med priset göra det. Apple har tillverkat en produkt som vid en första anblick ger sken av att vara revolutionerande, men i själva verket inte alls är särskilt märkvärdig. Det är märkvärdigt.

Folkstyre Respektive Autokrati

Debatten kring FRA-lagen har fått mig att börja fundera på om det inte vore dags att införa en slags licens för att överhuvudtaget få säga, skriva, rösta eller på något sätt göra sin röst hörd. När jag hör någon häva ur sig något i stil med att det är läskigt att De kan läsa min e-post får jag god lust att hämta en stekpanna i gjutjärn och slå ett bestämt slag mot pannbenet på personen i fråga. Förmodligen hade han precis innnan sitt klyftiga uttalande läst löpet på en av kvällstidningarna, vilka ger en lika nyanserad bild som färgen kolsvart.

Att anställda på FRA (Försvarets Radio Anstalt) sitter och smygläser svenskars e-post finner jag föga troligt. Dessutom tvivlar jag på att det överhuvudtaget är tekniskt möjligt att plocka fram enskilda meddelanden som inte har fastnat i någon form av filter, och dessa filter tror och hoppas jag är betydligt mer sofistikerade än att de fångar brev med ordet jihad i ämnesraden. Men ett hot kvarstår, nämligen att någon eller några i framtiden modifierar systemet för att kunna göra precis det som alla oroar sig för.

Men jag tror att vill någon eventuell framtida diktator spionera på svenskar, då gör han det oavsett FRA-lag eller inte. Jag kan nämligen inte minnas att Tyskland röstade ja till förintelsen. Lite inhemskt spionage och åsiktsregistering är då en bagatell i sammanhanget. Kanske en något överdriven liknelse, men det jag försöker få fram är att vill någon utföra den här typen av spionage är det inte särskilt troligt att de ber om lov.

Att sedan tro att den här typen av signalspaning inte förekommit tidigare är ganska naivt. Jag antar att den här typen av signalspaning förekommit i flera år, skillnaden nu är att FRA fått direktiv över vad som är lagligt, hur deras arbete ska granskas och hur deras information ska lagras. Jag förstår inte riktigt hur den här lagen kunnat få så mycket uppmärksamhet. Kanske har det gamla IB-spöket vaknat till liv?

Mitt klimathot

Miljö och klimat är två ord som använts flitigt i media under de senaste åren, och nu tänker jag haka på trenden och redovisa min syn på det så kallade klimathotet. Jag ska försöka undvika vetenskapen så gott det går. Jag har inte tillräckligt med kunskap för att ifrågasätta en forskarkår som verkar relativt eniga i uppfattningen om att människan, genom utsläpp av växthusgaser, höjer jordens medeltemperatur. En populär graf att visa upp i sammanhanget är den över jordens medeltemperatur under de senaste hundra åren. Där går det klart och tydligt att se hur kurvan växer oroväckande exponentiellt, oftast kompletteras...

Mer om flygrace

Jag skrev ett inlägg för ett tag sen om att tävlingen Red Bull Air Race kommer till Sverige i år, men då hade varken datum eller plats presenterats. Men sedan ett par veckor går det att läsa på hemsidan att det, precis som jag hoppades och trodde, är Stockholm som kommer att stå värd för spektaklet som kommer gå av stapeln i början av juli, närmare bestämt den femte och sjätte juli.

Red Bull

Om inte luftfartsstyrelsen sätter käppar i hjulet förstås, enligt NyTeknik så är nyss nämda myndighet inte särskilt förtjusta över säkerheten kring arrangemanget för tillfället. Men förhoppningsvis tar herrarna och damerna på luftfartsstyrelsen sitt förnuft till fånga och gör ett par undantag från regelverket samtidigt som arrangörerna stramar upp säkerheten en aning så tävlingen kan genomföras.

Rödeby

En av de bloggar jag läser regelbundet är Rawaz, och häromdagen läste jag ett inlägg på hans blogg som handlade om händelserna i Rödeby. En tragisk historia om ett gäng ungdomar som terroriserar en familj fram tills den dagen då pappan i familjen får nog och plockar fram hagelgeväret och dödar en av ungdomarna.

Många som jag har pratat med, och även Rawaz, verkar anse att ungdomarna fick vad de förtjänade, och vissa sträcker sig så långt som till att vilja ge mannen någon form av medalj för att ha gjort samhället en tjänst. Något som jag tycker är helt fel.

Jag vill börja med att klargöra att jag absolut inte sympatiserar med ungdomarna, de borde självklart straffas för lidandet de orsakat familjen. Men jag tycker inte en hagelsvärm i bröstet står i proportion till brottet. Om man anser att mannen gjorde rätt måste man samtidigt anse att straffet pojken fick var berättigat, och i det här fallet var straffet döden. Jag tycker definitivt att dödsstraffet är fel.

Han har självklart rätt att försvara sig och sin familj. Ett par brutna ben, ett skott i foten eller kanske ett par varningsskott hade varit mer rimliga sätt att försvara sig själv och sin familj på. Men i mannens panikslagna, vettskrämda och förvirrade hjärna verkade det lämpligt att krama avtryckaren och avsluta en människas liv. Men bara för att han inte var i sina sinnens fulla bruk betyder inte det att hans handling är mindre hemsk. Anna Lindhs mördare var också förvirrad, men det ursäktar inte hans handling lika lite som det ursäktar mannens handling.

Det ungdomarna gjorde var fel, det behövs överhuvudtaget inte ens diskuteras. För det första hade de inget som helst att göra på den där tomten. Brist på uppfostran, förebilder eller vett. Vad som fick dem att hamna där vet jag inte. Men låt säga att någon tränger sig före dig i kön till bussen. Det är också fel. Är det då rätt att ge personen i fråga en käftsmäll? Det var han som trängde sig före, det var han som sökte problemet. Hade han bara stått på sin plats i kön hade det aldrig hänt.

En utskällning eller tillrättavisning hade jag tyckt varit en tillräcklig markering i just det här fallet. Det spelar ingen roll att det var den sjuttonde personen som trängde sig för dig i kön, jag tycker fortfarande inte du har rätten att ge honom ett knytnävsslag i ansiktet, oavsett om det var han som sökte problemet. Straffet står inte i proportion till brottet.

För det är det som är själva kärnan i den här problemställningen, vad som skulle vara ett rimligt straff för det pojkarna utsatte familjen för. Det kan jag inte svara på, men det jag kan säga är att döden inte är ett rimligt straff. Döden är aldrig ett rimligt straff.