Bal

Gruppbild

Nollegasque

Nollegasquen

Nollegasquen

Nollegasquen

Nollegasquen

Nollegasquen

Nollegasquen

Lekdag

I tisdags började mitt sommarlov. I teorin det vill säga. Den sista obligatoriska tentan för terminen gick nämligen då. Men sen har jag förmodligen två omtentor att skriva, fyra inlämningsuppgifter och en projektrapport att skriva klart. Men rent teoretiskt har jag alltså sommarlov, och då krävs det någon form av avslutning. Och finns det egentligen något bättre sätt att avsluta terminen på än att samla ihop elva KTH:are, fyra fyrhjulingar, ett dussin paintballgevär och ett kubbspel.

Gruppbild Först ut var fyrhjulingarna. Tävlingen fungerade som så att alla deltog i ett kvalificeringsheat och sedan delades alla upp i olika finaler beroende på tiden från kvalificeringsheaten. Jonas tyckte det var så roligt att köra fyrhjuling att han lyckades med bedriften att köra två varv för mycket i B-finalen.

4hjul

Själv lyckades jag knipa den tredje och sista platsen i A-finalen. Men väl där var jag chanslös mot Stefan och Marcus (“Grindermannen“). Fyrhjulingar är inte så tippstabila, fråga bara Hede som helt klart var den som var närmast en vurpa. Men tippstabila eller ej, de var väldigt roliga att köra, och det var ändå huvudsaken.

4hjul

Sedan beväpnade vi oss med varsitt paintballgevär och gav oss ut i skogen för att skjuta färg på varandra. Vi delade upp lagen så att alla som gjort någon form av militärtjänst hamnade i ett lag. Eftersom Marcus låg i flottan så hamnade han med oss andra. När kampen startade ryckte Jonas och jag fram mot den vänstra fronten. Efter en intensiv eldstrid omgrupperade vi åt höger, och då såg Jonas något som rörde sig vid fortet och drog iväg ett par snabba skott. Bra, om det inte varit Richard från vårt eget lag. För min del blev första rundan lite av ett misslyckande.

Medan jag och Jarelius satt och diskuterade vårt nästa drag hade Zackrackricksson smugit sig runt oss och drog ett skott i arslet på Jarelius och ett skott i huvudet på mig.Den andra rundan så hade vi betydligt mer ammunition, men ändå så hade jag dunkat iväg alla mina bollar på under fem minuter i en takt som skulle göra ett maskingevär avundsjukt.

När ammunitionen tog slut fanns det tre alternativ. Det första var att helt enkelt gå och sätta sig och vänta, det andra var att tigga ammunition från sina lagkamrater och det sista alternativet var att plocka upp gamla bollar från marken. Jag valde alternativ två, men Jonas valde alternativ tre och sket fullständigt i att hans gevär blev igenkorkat av de gamla och uppsvullna bollarna. Han ignorerade också det faktum att han utgjorde en ganska fin måltavla när han satte sig på huk, helt oskyddad, och började plocka bollar.

Pizza

Vi avslutade vår lekdag med att äta pizza och spela kubb i solen.

Vevatten

Marcus

Idag cyklade vi (jag, Marcus och Hede) till Rålambshovsparken för att titta på Squvalp. Det är en tillställning där hyfsat vuxna studenter försöker bygga något som flyter tillräckligt bra för att ta dem ett par meter ut i vattnet. Med lite tur kanske konstruktionen till och med är så stabil att studenterna kan ta sig tillbaka till strandkanten torrskodda.

Bidrag

Idag gjorde jag en liten film också. Marcus – klasskamrat och granne – är nämligen ganska duktig på att veva. Och han är väldigt stolt över det. Förra gången han vevade – på båtmässan – hamnade han på någon topplista. Då berättade han om sin bedrift ungefär fyra gånger per dag under de följande tre veckorna. Idag var han överlägset först. Så nu är frågan hur länge jag kommer få höra om det här.

Värdefullt liv

I torsdags hade jag en tenta i FEM (Finita Element Metoden) för ingenjörstillämpningar, vilket inte var en särskilt trevlig upplevelse. Eller för att tala klarspråk, tentan sög getpung. Men enligt facit hade jag rätt på första uppgiften och en deluppgift, så om jag har lite tur och får full poäng på de uppgifterna räcker det till komplettering.

I helgen har jag mest snorat och försökt knåpa ihop två sidor etiskt dravel om bland annat huruvida liv kan värderas i pengar. Etik och teknisk högskola är två begrepp som inte brukar vara förknippade, men som en del i vårt projektarbete ska vi delta i ett par småkurser i karriärplanering, yrkesetik och entrepenörskap. Nu håller vi alltså på med etikdelen, och på ett sätt är det ganska skönt att få flumma till det med lite ordbajsning som omväxling från alla ekvationer och beräkningar. Min slutsats blev i alla fall att liv kan värderas i pengar.

Idag fick jag reda på att jag får cykla Vättenrundan trots allt. Startplatserna tog slut rekordtidigt i år, inte särskilt kul med tanke på mitt lilla klassiker-projekt. När även de reserverade platserna för klassiker-deltagare tog slut såg det ganska mörkt ut. Men nu har det ljusnat, det verkar som om jag kan få cykla ett extralopp två veckor innan den riktiga Vätternrundan. Jag anmälde mig i helgen och fick ett svar idag som hälsade mig välkommen till Motala. Varför ordnar det sig alltid för mig?!

Smart

Uppdateringsfrekvensen har dalat något på sista tiden. Den främsta anledningen är något bristande kreativitet, men det är inte hela sanningen. När jag väl lyckas komma på något jag vill skriva om så har det på senaste tiden oftast slutat med att jag inte orkat eller haft lust att skriva klart det jag påbörjat. Men nu har jag alltså lyckats hitta något så pass intressant att jag med stort möda och besvär knåpat ihop det här lilla inlägget.

Jag förväntade mig att Get Smart skulle vara en hjärndöd men måttligt roande komedi. Det är väl egentligen precis vad jag fick. Men på något märkligt sätt lyckades den här filmen fånga mitt hjärta. I mina ögon är den på gränsen till genialisk, och jag kan inte sätta fingret på exakt vad som gör den så bra. Det kan bero på bristen av en härlig spion nu när James Bourne… Förlåt, James Bond har lämnat sin gamla agentvärld bakom sig till förmån för en mörkare och våldsamare dito.

Men det kan också helt enkelt bero på att Get Smart levererar ett par odödliga repliker. Det var väldigt länge sen jag skrattade högt när jag såg en film.

För de som är intresserade av en liten resumé av mitt liv kommer den här. För ett par veckor sen skrev jag två tentor. Tentan i elektroteknik var jag övertygad om att jag hade misslyckats på. Men antingen så är rättarna på maskinsektionen duktiga på att vaska fram poäng eller så är jag duktig på att göra kvalificerade gissningar för jag blev godkänd. Tentan i matematisk statistik har jag inte fått resultatet från, men jag tror att jag klarade den.

I helgen besökte Patrik och jag berget (serverhallar) där Phoo (starkast flaggserver) står för att försöka få honom att fungera igen. Det gick ganska bra. Men vi lyckades inte med att ordna en sak så att vi kan slå på och av strömmen hemifrån. Eftersom vi inte fick det att fungera valde vi att hämta hem Phoo från hans, med servermått mätt, lyxhotell. Sorgligt, men det är inte så bra att ha en server som när den går ner är nere i flera veckor. Innan vi hittar ett nytt hem får vår backupserver Beaver, med både sämre prestanda och uppkoppling, göra sitt bästa för att hålla ställningarna.

Stjärtsmärta

Det är så populärt med modebloggar nu för tiden så jag tänkte också börja köra med dagens outfit. Den här bilden är från förra söndagen och då hade jag en träningsoverall i bomull från ett väldigt känt märke. På huvudet har jag en riktigt sportig hjälm som matchar min ryggsäck. Runt halsen har jag en vacker halsduk som jag fått (läs: lånar på obestämd tid). Sen gör jag en lite galen grej och väljer ett par röda strumpor som ger en härlig färginjektion. Skorna är ett par Avia som inte hör hemma på den här sidan millennieskiftet. Total kostnad: Noll kronor. Ingen kan beskylla mig för att vara en material-cyklist i alla fall.

Armstrong

Förra söndagen smygstartade jag min träning inför Vätternrundan. Fast jag är lite osäker om åtta mil, avståndet mellan Norrtälje och Stockholm, räknas som en smygstart. Visserligen är åtta mil är inte ens en tredjedel av sträckan jag ska cykla om ungefär åtta månader, det är aningen deprimerande med tanke på hur bra min stuss mådde efter de åtta milen. Men det ser inte helt nattsvart ut. Det är trots allt åtta månader kvar, och när jag tänker efter så gjorde det faktiskt inte särskilt ont i rumpan, efter ett par mil började ändan faktiskt att domna bort.

Nu sitter jag och har lite ångest över tentan i matematisk statistik. Jag har fortfarande inte greppat det här ämnet. Oftast brukar jag ha ett liten aning om hur jag ska angripa talen, så är inte fallet nu. Det spelar ingen roll om jag har två formelsamlingar och en grafräknare som har mer datakraft och funktioner än en rymdfärja om jag inte vet hur jag ska börja…

Men är det lätt finns det ingen anledning att göra det. Utmaningar is the shit.

Igår var jag på Roslagsbros (IF) årsfest. Jag tror folkdanskursen börjar ge resultat, styrdansen var klart förbättrad jämfört med förra året.

Nimbus Stratus

Kattungarna växer så det knakar. Med stora ögon och en gångstil som hamnar någonstans mellan en förfriskad kamels och en förlamad leguan kämpar de sig fram i världen. Fast att använda ordet kämpa i en mening som beskriver en kattunges liv känns aningen malplacerat. För en kattunges liv måste helt enkelt vara underbart. Sova, äta, skita, utforska en ny och spännande värld, leka med syskonen, kela lite med husse och matte och sedan sova lite mer. Det kan nog inte bli bättre än så.

Nimbus I övrigt händer det inte så mycket. Jag slutade jobba på posten förra fredagen, jag ska skriva en omtenta på måndag (fast tekniskt sett är det ingen omtenta för mig eftersom jag aldrig skrivit tentan tidigare) och om en vecka börjar föreläsningarna på KTH igen. På höstens schema står elektroteknik, grundkurs i matematisk statistik, reglerteknik samt signaler och mekaniska system. Kurser som låter ungefär lika exalterande som en burk ansjovis.

Blixtar och dunder

Onödigt vetande. Del två. Blixtar, gummi- och metallstänger.

Här kommer del två i min serie om onödigt vetande. Del ett publicerade jag för väldigt länge (lite mindre än ett år) sen och handlade om pingvinger. Den här gången handlar det om blixtar, gummi- och metallstänger…

Frågan dök för första gången upp på en takterass i sydfrankrike för nästan exakt ett år sedan. Därefter stoppades den i malpåse för att sedan dyka upp på en fest under våren. Jag minns inte exakt hur det gick till, men jag minns att alkohol var inblandat, och att vi tyckte det var en bra idé att skicka in vår fråga till fysikern…

“Fråga: Två identiska tvillingar står på en helt plan mark under ett åskväder. Den ena av dem håller i en tjugo meter hög gummistång och den andra håller i en två meter hög metallstång. Vem av dem löper störst risk att bli träffad av blixten? Spelar höjden på stängerna någon roll? Om den gör det, vad ska höjden på stängerna vara för att det ska vara lika stor sannolikhet för att de ska bli träffade av blixten?*

/Johan Lundin, Jasenko Dervisic, Jens Blomquist och Lina Törnqvist

"Svar: Trots att ni verkligen försökt att skapa väldefinierade omständigheter måste jag ändå lämna lite förbehåll: om vi jämför en kruttorr gummistång med metallstången tror jag tveklöst metallstången är värre (= ökad blixtrisk). Men om det regnar (vilket väl är ganska rimligt att anta) och gummistången därmed inte är någon bra isolator längre (förutsätter lite smuts på stången alternativt joner i regnvattnet) så tror jag gummistången är värre på grund av höjden, som definitivt är viktig.

Men den person som ska resa gummistången har definitivt min sympati. Hårdgummi förutsätter nog en diameter på några decimeter för att den ska vara självbärande. Då talar vi om cirka 10 kubikmeter gummi, det vill säga i runda slängar 15 ton.

/G”

Jag är dock lite besviken på svaret. Ordet tror används alltför flitigt. Därför har jag redan börjar fila på ett nytt mail, den här gången till Arbetsförmedlingen.

"Sökes: Enäggstvillingar som gillar att jobba under stormiga förhållanden. Kunskaper i grundläggande ellära och sunt förnuft undanbedes. Övermänsklig styrka är inget krav men ses som ytterst meriterande."

Bifurkation

Wikipedia är fantastiskt. Idag har jag lärt mig att det jag upplever just nu inte alls kallas skrivkramp, det är nämligen en fysisk skada. När det är psykiskt kallas det nämligen skrivblockering. Kontentan är i alla fall att jag upplever att allt jag skriver för tillfället blir, i brist på ett bättre ord, platt.

Men en liten metafor jag filosoferat fram är att cykla i nedförsbacke är ingen utmaning, att fortsätta trampa i uppförsbacken är det. Det jag vill ha sagt med det är att alla cyklar borde utrustas med elmotorer. Fast jag skulle vara nöjd bara jag hade en fungerande cykel, min förra blev utsatt för vandalism och tjänstgör nu som grillgaller på deltid.

Nu kan du ta en paus i bloggläsandet och lista ut vilket ord bilden nedan föreställer. Skriv en kommentar om du kommer på ordet så kan du vinna ära och berömmelse.

Riddle

Igår släppte Kleerup sitt album, vilket förmodligen hade gått mig obemärkt förbi om han inte råkade vara min mammas kusin. Jag tycker skivan är bra, men jag är partisk och kan knappast stämplas som musikintresserad, så lita inte på mig. Ladda ner den och avgör själv.

Nu börjar terminen lida mot sitt slut, egentligen hade den varit slut idag om jag hade varit lite ambitiösare. Jag har kvar två inlämningsuppgifter och en komplettering i Termodynamik samt en tenta och en inlämningsuppgift i Differentialekvationer II.

Om du inte har upptäckt det än så har jag en liten förkärlek för att namedroppa mina kursers namn, och anledningen är ren egoism. Jag tycker nämligen att de låter så avancerade, att jag sedan klarar kurserna genom att lära mig ett par typtal, skriva av klasskamrater och göra mer eller mindre kvalificerade gissningar behöver jag faktiskt inte nämna. Så glöm det jag nyss skrev och smaka på ordet och differentialekvation.

Quarnevalen

Ekipage

Jag är ganska negativt inställd till overaller och ord som utan anledning innehåller bokstaven q. Så egentligen borde inte Quarnevalen vara något för mig. Men eftersom mina klasskamrater skulle vara med, den bara anordnas vart tredje år och det ryktades att slutfesten skulle vara ganska häftig beslöt jag mig för att vara med.

Ekipage

För er som inte minns så hade SAS lite problem med sina flygplan av typen Dash 8-Q400 från Bombardier. Så vi gjorde en kopia av flygplanet, ändrade modellbeteckningen till Crash 8-Q400 och namnet på flygbolaget till SOS och lät vår kopia bogseras av en bärgningsbil. Vårt bidrag nämndes (en mening) i Dagens Nyheter, vilket gör mig till nästintill kändis. Ungefär.

Gruppbild

Kanske inte särskilt taktiskt att driva med två av de företag som jag helst skulle kunna tänka mig att jobba för, men utan flaggor och pilotglasögon lär ingen känna igen mig. Dessutom har jag lite andra saker att ha ångest över, som till exempel de tidningar vi skulle sälja inför Quarnevalen. Alla som deltog var nämligen tvingade till att sälja tidningar. Jag avskyr att försöka pracka på folk saker. Att tidningen är alldeles för dyr med tanke på innehållet och att pengarna går till att finansiera en veckas lek för studenter gör den inte mer lättsåld. Men med lite hjälp från släkt och vänner lyckades jag bli av med ett par i alla fall, så jag slapp åtminstone att betala alla tidningar ur egen ficka…

Slutfesten var ganska fet. Det var billigt att dricka. Jag mådde inte så bra dagen efter. Slut.

Gåta

Den här helgen hade jag tänkt ägna all min vakna tid åt att plugga inför en tentamen i numeriska metoder. Tänkte jag alltså.

Chrisse hälsade på tisdag till fredag, och jag valde att lägga studierna åt sidan till förmån för bio och standup. På torsdagen besökte vi Norra Brunn och skrattade åt Thomas Järvheden och dagen innan, på valborgsmässoafton, såg vi Iron Man. Mitt förra inlägg handlade om tafflig produktplacering, i Iron Man försöker de inte smyga in produkterna, de ger dem i princip biroller.

När Chrisse åkte hem hade jag tänkt ägna mig åt studierna, men jag blev erbjuden en dagskryssning till Åland, något jag självklart inte kunde tacka nej till. Efter en båtfärd med god (och mycket) mat borde jag ha åkt hem för att påbörja tentapluggandet. Men borde och måste är två helt skilda saker… Tentamen skrev jag i vilket fall som helst idag. Det gick sådär.

Gatan Jag avslutar med en liten bild jag knåpat ihop, en bild som även kan fungera som en bildgåta. Svaret är ett ord.

Vitamininjektion

Varje dag under rusningstid är det ett par stackare som är så desperata att hinna med nästa tunnelbana att man kan tro att deras liv hänger på det. Under det ögonblicket det tar för dessa människar att rusa förbi mig undrar jag alltid lite nyfiket vad det är som är så viktigt att de inte har råd att vänta fem minuter på nästa tåg.

Det var en liten vardagsreflektion. Men nu till min vardag och mitt nya liv. Visserligen är det väl ungefär trettiofjärde gången i ordningen jag inleder ett nytt liv, men det är inget jag låter mig nedslås av. Den här gången är nyckelorden vitamin, dygnsrytm och frukt. Tanken är att jag ska gå upp senast klockan åtta varje dag och ta ett vitaminpiller samt att äta en frukt om dagen. Som sagt, det har fungerat alldeles utmärkt sedan i tisdags.

Stora delar av helgen tillbringade jag med att göra färdigt två programmeringsuppgifter, mindre delar av helgen med att gå på födelsedagskalas och titta på fotboll. I fredags var jag hemma hos en klasskamrat och blev bjuden på tårta och snask och i söndags var det födelsedagsmiddag hemma hos farmor och farfar. Jag har även hunnit med att se både Lina och Jonathan spela fotboll.

Fint väder är det också. Och ljust när jag vaknar. Visserligen var det oftast ljust när jag vaknade i vintras också, men det var inte så konstigt med tanke på att jag stapplade ur sängen strax före lunch.

Sjuttio

Sjuttioårsmiddag är ett ord som jag inte förknippar med fest. Därför hade jag inte heller några högre förväntningar på den tillställningen jag blivit inbjuden till under fredagkvällen. Men stället låg i närheten av där jag bor och som student är jag inte direkt den som tackar nej till gratis mat. Jag förväntade mig en stel middag med hemfärd före elva…

Men ack så fel jag hade. Det här var nog den roligaste sjuttioårsmiddagen som jag någonsin kommer uppelva, och det berodde inte bara på den fria baren, även om den var en starkt bidragande orsak. Framför allt var det sällskapet.

En stel fördrink förvandlades med mina små släktingar till en Star Wars-lek, visserligen hade jag den lite osmickrande rollen som Chewbacca, men ändå. En stel middag förvandlades med hysteriskt roliga tal och intressanta bordsgrannar till något angenämt, avslappnat och lärorikt. Ett tomt dansgolv förvandlades till ett virvlande virrvarr av mor- och farmödrar, mammor, kusiner, tremänningar och alla möjliga och omöjliga kombinationer.

Jag kan också berätta att jag premiärgrillat för säsongen, flugit runt i roslagen, fått skavsår av mina nya skor, slagit mitt personbästa (för säsongen) på två av mina löprundor, tittat på flera filmer och försökt plugga inför en tentamen i differentialekvationer.

Sovmorgon Det sista har inte gått så bra som jag hoppats, vilket i kombination med min oförmåga att gå upp på morgonen och inställningen till skolan fått mig att genomgå en smärre livskris. Jag tror att det är den beryktade kvartslivskrisen.

Evolution

Frågan är om det är en naturlag eller om egenskapen att sjunka ihop som en säck potatis framför dator är något som finns i våra gener. Jag har nu påbörjat ett litet försök med att sitta med rak rygg framför datorn. Det är svårt. Väldigt svårt.

Men mina betyg lär aldrig imponera på en arbetsgivare, men förhoppningsvis kanske en vacker hållning kan. Att försöka sitta ordentligt framför en dator är som bekant plågsamt, men den smärtan är betydligt lättare att bära än att försöka samla den viljestyrka som krävs för att kunna hålla koncentrationen uppe under en föreläsning om differentialekvationer.

Igår fick jag en snilleblixt av gigantiska proportioner. En världsomvälvande idé som kommer förändra din syn på bäddning för all framtid. Sedan tidernas begynnelse har människan använt underlakanet…

Underlakan som jämt lossnar, korvar och veckar sig. Lösningen är att börja använda påslakan som underlakan. Skaffa en bäddmadrass, stoppa in bäddmadrassen i ett påslakan. Nu kan du härja runt i sängen som en propeller på amfetamin. Lakanet kommer ändå ligga kvar.