LX5

LX5

Tillkännagavs idag. Vem vill köpa en LX3? Min LX3 är fantastisk för sin storlek. Men mindre brus i bilderna, mer zoom och skarpare video är tillräckligt bra argument för en uppgradering.

LX3

Nu har jag haft min kamera (Panasonic Lumix LX3) i nästan en månad och jag är jättenöjd. Hade vi levt i en perfekt värld hade den varit lite rappare, brusat mindre vid höga ISO-tal och haft en optisk sökare. Men i dagsläget innebär det en kamera som är ungefär dubbelt så stor, och det är jag inte så pepp på att ha. Eftersom min kameraintresserade vän jage publicerade en massa svartvita fotografier igår tänkte jag inte vara sämre, utan slänger in några svartvita fotografier jag med. Genom att göra bilderna svartvita har min konstnärsimage förbättrats med – jag uppskattar – sisådär trettiosju procent.

Provhytt

Arbeta

I bilden till höger ser vi Lina göra det som jag gillar att se henne göra. Arbetande och med ett verktyg i högsta hugg. Till vänster ser vi Lina göra det hon själv gillar att göra. Att utöka sin redan enorma kläd-, väsk- och skosamling. Ett intresse som jag inte riktigt delar, men klänningen hon provar på bilden uppmanade jag henne faktiskt att köpa. Anledningen var inte någon vacker skärning, bra material eller att den var skapad av en känd designer. Klänningen hade ett mås-mönster, det tyckte jag var en skitbra anledning till att köpa en klänning. Sen slängde jag med två bilder på Mini-Måns formerly known as Backslick som idag har roat sig med att stryka sig mot min skärm och sova på mitt tangentbord.

Bio- eller fotografi?

Det har blivit hela tre biobesök på de senaste tre veckorna. Först ut var X-Men Origins: Wolverine och senast såg jag Änglar och Demoner, två filmer som inte var värda sitt minutpris på sisådär sjuttio öre. Men mellan dessa två filmer såg jag Star Trek som – genom att slopa sin sterila framtoning i ett svart hål till förmån för snygga explosioner – är en riktigt bra biofilm.

Sen har jag testat min nya kamera en hel del också. Jag som var så säker på att jag skulle köpa en systemkamera för bara några veckor sen gjorde helt om och köpte en kompaktkamera istället, närmare bestämt en Panasonic Lumix LX3. Det som i slutändan avskräckte mig från att köpa en systemkamera var storleken och priset. Nu blev det en kamera som är så pass nära en systemkamera jag kan komma och ändå få plats med den i jackfickan. Bilden nedan är tagen med just den kameran och inte tänkt att representera den på något sätt...

...däremot tänkte jag att bilden ska representera det faktum att jag passerat Öregrund på vägen till en reservlagsmatch på Gräsö. Det var den andra matchen för söndagen. Men att säga att jag spelat två matcher på en dag är nog att tänja på sanningen en aning. För i den första matchen satt jag mest på bänken. Men jag kan med gott samvete säga att jag spelat 1,17 matcher i helgen.

Rum på latin

Jag har velat köpa en digital systemkamera under en längre tid. Men det som avskräckt mig från att köpa, förutom priserna, var bland annat bristen på en filmfunktion. Men i höstas släpptes Nikon D90 som kunde filma HD-video, men tyvärr var det snarare ett försäljningsknep än en funktion eftersom kameran inte klarade av att fokusera för egen maskin. Några månader senare släppte Canon sin EOS 5D Mark II som hade en filmfunktion värd namnet. Men förutom att kameran är aningen för otymplig för min smak så kostar den också ungefär dubbelt så mycket som jag är beredd att betala för en kamera.

Så jag har väntat på att en vettig filmfunktion ska leta sig in i de lite billigare modellerna, vilket verkar bli verklighet under våren och försommaren. Först presentarades Panasonic Lumix DMC-GH1 och kort därefter kontrade Canon med EOS 500D. Dessutom kommer Nikon att presentera en ny kamera den 14:e april som jag misstänker kommer vara något liknande. Men för tillfället tänker jag koncentrera mig på de kameror som faktiskt har presenterats.

500vsGH1

Jag har inte sett några utförligare tester och recensioner än så länge, men jag tänker ändå dra några (förhastade?) slutsatser och lista fördelarna med Canon EOS 500D jämfört med Panasonic Lumix DMC-GH1 och vice versa.

Canon EOS 500D

  • Bättre bildkvalitet
  • Bättre utbud av objektiv
  • Optisk sökare

Panasonic Lumix DMC-GH1

  • Mindre och lättare
  • Bättre filmfunktion
  • Billigare

Jag gillar inte elektroniska sökare. Det beror förmodligen på tidigare erfarenheter under användandet av dåliga kompaktkameror, men det känns bättre att se motivet direkt utan fördröjningen och den dåliga färgåtergivningen som den elektroniska sökaren ger. Men GH1 är så pass liten och lätt eftersom spegeln är bortplockad. Det i sin tur omöjliggör en optisk sökare. Jag är definitivt beredd att offra den optiska sökaren till förmån för en mindre och lättare kamera.

Ytterligare ett argument för att köpa en Canon är att de har ett betydligt större utbud av objektiv. Jag är dock inte en person som släpar runt på en mängd objektiv, jag vill bara ha ett bra, vilket för mig är ett litet, ljuskänsligt och fast objektiv. Om det finns att få till Panasonics kamera faller även det argumentet för att köpa en Canon.

Filmfunktionerna verkar hyfsat likvärdiga, men med en liten fördel för GH1. Inspelning sker med fler bilder per sekund, det går att ändra vissa inställningar under inspelning och eftersom fokuseringen sker i princip ljudlöst kommer inte mikrofonen fånga in några störande ljud.

Det enda argument som då kvarstår för att köpa EOS 500D är då dess, förmodat, bättre bildkvalitet. Vid bra ljusförhållanden misstänker jag att skillnaden kommer vara marginell, men däremot vid dåliga ljusförhållanden tror jag att EOS 500D kommer prestera betydligt bättre. Jag är en person som imponeras av kameror med höga ISO-tal som kan återge stämningen på ett bra sätt vid dåliga ljusförhållanden. Frågan är bara om det är tillräckligt för att kompensera för den ökade vikten och storleken.

Så nu är det bara att vänta på att lite utförligare recensioner börjar dyka upp. Och att jag har får in lite pengar på kontot.

Sanningar

Som hängiven bloggare antar jag givetvis Patriks (Hjortbergs) utmaning:

Regler:
Varje spelare börjar med att skriva sex sanningar/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagna ska skriva sex saker om sig själva i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer bloggaren fem nya bloggare och gör en lista med deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Mina sanningar:

  1. Jag är väldigt lättlurad för den envise.
  2. Jag blir vädligt besviken när ingen/få kommenterar mina blogginlägg.
  3. Jag rakar fötterna och klipper benen. Så håriga är dom.
  4. Jag är livrädd för att misslyckas. Så rädd att jag ibland inte försöker.
  5. Jag tycker, överlag, att killar är snyggare än tjejer.
  6. Jag har bara varit kär en gång.

De fem som skall anta utmaningen:

  1. dentarg
  2. jage
  3. robban
  4. charlotte
  5. jasse

Fraudkamp I övrigt. Jag stukade foten i lördags när vi spelade match (matchrapport). Jag som precis blivit frisk. Jag har också insett att jag måste ordna en ny digitalkamera, jag funderar på att köpa en Fujifilm Finepix F31fd, men som alltid är det en djungel när man ska köpa nya teknikprylar. Så jag vet inte riktigt. Min hårddisk har ju kraschat också, men jag var hemma hos jage igår och fick lite hjälp. Vi kunde åtminstone läsa datan. Så alla mina bilder och dokument är nu räddade.

Bilden har ingenting med artikeln att göra. Jag tyckete den var rolig och jag tycker det blir lite torrt med bara text. Den kombinationen gjorde att jag nästan var tvingad till att lägga in den. Klicka för att se en större version.