Fotboll

Derby

Det stod 2-2 i derbyt mot Hallstavik när jag blev inbytt, tjugo minuter senare, när matchen blåstes av stod det 5-2. Ni kan dra era egna slutsatser. Slutsatser som involverar ett sämre och slutkört motstånd eller lyckliga omständigheter undanbedes. Alla slutsatser som hänvisar till min insats välkomnas.

Sportfotograf

Jag filmade lite i andra halvlek när Roslagsbro mötte Väddö i vad som skulle kunnat ha blivit ett hett derby i division fem. Nu blev det ett genomblött dito. Spelet värmde dock en aning i andra halvlek, trots det har jag svårt att rekommendera dig att se mitt senaste filmalster. Om du inte är fotbollsintresserad rospigg det vill säga.

Det känns lite som att min fotbollskarriär gått utför sedan jag var sexton. Den toppade väl någonstans vid elitpojklägret i Halmstad och har sakta dalat ner till bänknötare eller lagfotograf i division fem. Jag funderar fortfarande på vilken titel som är att föredra. Men bänk eller inte, jag tycker fortfarande fotboll är roligt, dessutom är det en väldigt bra träningsform. Jag menar, det är betydligt roligare att springa efter en rund plastleksak än att springa på egen hand.

Midsommar

I år blev det inget midsommarfirande hemma hos Karlsson och därmed bröts en tre år gammal tradition. Men den klassiska fyllefotbollen var minst lika bra – om inte bättre – hemma hos Mackan i Roslagsbro.

Bio- eller fotografi?

Det har blivit hela tre biobesök på de senaste tre veckorna. Först ut var X-Men Origins: Wolverine och senast såg jag Änglar och Demoner, två filmer som inte var värda sitt minutpris på sisådär sjuttio öre. Men mellan dessa två filmer såg jag Star Trek som – genom att slopa sin sterila framtoning i ett svart hål till förmån för snygga explosioner – är en riktigt bra biofilm.

Sen har jag testat min nya kamera en hel del också. Jag som var så säker på att jag skulle köpa en systemkamera för bara några veckor sen gjorde helt om och köpte en kompaktkamera istället, närmare bestämt en Panasonic Lumix LX3. Det som i slutändan avskräckte mig från att köpa en systemkamera var storleken och priset. Nu blev det en kamera som är så pass nära en systemkamera jag kan komma och ändå få plats med den i jackfickan. Bilden nedan är tagen med just den kameran och inte tänkt att representera den på något sätt...

...däremot tänkte jag att bilden ska representera det faktum att jag passerat Öregrund på vägen till en reservlagsmatch på Gräsö. Det var den andra matchen för söndagen. Men att säga att jag spelat två matcher på en dag är nog att tänja på sanningen en aning. För i den första matchen satt jag mest på bänken. Men jag kan med gott samvete säga att jag spelat 1,17 matcher i helgen.

Rubriker är min grej

Fan. Jag har försökt författa ihop ett sammanhängande och välformulerat blogginlägg i tretton minuter nu. Det går bara inte. Så jag skriver det jag vill nu, utan finess och fina övergångar.

Förra veckan var jag i Åre. Vädret var fint i två dagar. Jonte hoppade ut från ett litet stup och försvann i ett snömoln, det såg ganska kul ut. Lina och jag kan titulera oss finansmeisters sedan vi utmanövrerat övriga familjen på monopol.

I skolan håller vi på med optimeringslära, och som vanligt låter det väldigt intressant, men i praktiken innebär det obegripliga powerpoint-presentationer och matematiska begrepp som jag inte känner mig bekväm med. Jag vet hur det kommer sluta. En veckas panikplugg för att försöka lära sig typtalen så att jag med minsta möjliga marginal kan häva mig över gränsen för godkänt samtidigt som jag lovar mig själv att nästa gång så ska jag vara bättre förberedd.

Skor I helgen köpte jag nya fotbollsskor. Det fanns två anledningar till det. Den första var att jag skulle spela match på söndagen och mina gamla skor låg kvar i korridorsrummet. Den andra var att mina gamla skor på något obegripligt sätt skavde av huden under mina stortår. Femhundranittio kronor fick jag ge för mina nya skor, vilket var exakt femhundranittio kronor mer än vad jag gav för mina gamla skor. Efter ungefär en halvlek hade jag fått ett skavsår stort som en femkrona på vänster häl av mina nya Adidas Adicore II TRX FG.

Sommarhändelser

Jag har läst böcker och ätit chips i Frankrike, sett min syster ta studenten, jobbat några dagar på posten, spelat ett buggigt spel, firat midsommar, grillat, tittat på fotboll och åkt båt.

Biljett

Det är fotbolls-EM i år, i Österrike och Schweiz närmare bestämt. Under januari kunde man delta i Svenska fotbollförbundets utlottning av biljetterna, och idag fick jag äntligen mailet med resultatet…

I mailet stod det att jag och två kompisar blivit tilldelade biljetter, men inte vilka biljetter, så full av förväntan klickade jag på länken för att ta mig till sidan med resultatet.

EM

Jag och mina två vänner hade blivit tilldelade finalvouchers, vilket innebär att om Sverige tar sig till final i EM får vi byta våra vouchers mot biljetter. Sannolikheten för att Sverige ska ta sig till final är ungefär lika stor som överlevnadschansen för en snöboll i helvetet.

Lite av en besvikelse, speciellt med tanke på att jag måste lägga ut ettusenfemhundra kronor för dessa vouchers, pengar som jag inte får tillbaka förrän i sommar. Visserligen skulle jag kunna strunta i att betala, men jag kommer ångra mig djupt om den där snöbollen faktiskt överlever…

Ändligen

Dåligt med uppdateringar. Fel. Jävligt dåligt med uppdateringar. Anledningen är att desto längre tid det går mellan blogginläggen, desto bättre jag vill att nästa inlägg ska vara. Som någon slags kompensation. Men jag har gett upp nu. Jag har inget vettigt att skriva, så jag tänker bara redogöra över vad jag gjort i ingen som helst kronologisk ordning.

Två tidiga tisdagsmorgnar och korpfotboll med Röde Pölse. Förra tisdagen vann vi hatmatchen (där lagets första utvisning någonsin tilldelades undertecknad) med 3-2. Tyvärr gick det inget vidare mot gubbarna från Samhall idag. Förlust med 3-1, vilket inte var ett rättvist resultat. Men två skitmål bakåt och ett försvarsspel där motståndarlagets anfallare knappt rörde sig utanför eget straffområde gjorde det svårt för vår del på målfronten.

I söndags julbakade jag med korridoren. Jag gjorde sjutton pepparkaksgrisar och deltog i arbetet med pepparkakshus á la Empire State Building. Fast det var jobbigt att rita en massa fönster, så vi gjorde bara ett, vilket gjorde att det blev ett pepparkakstorn istället.

I lördags utsåg jag och Lina min lillebror, Jonathan, till världens mest irriterande småsyskon. Motiveringen lyder

"Jonathan har med en sällan skådad intensitet konstant utfört hoppattacker mot fredliga filmtittare på ett sätt som skapar irritation utan dess like, detta i kombination med en stark ovilja till att gå och lägga sig ger Jonathan priset som världens mest irriterande småsyskon 2007"

Förra måndagen skrev jag tentan från helvetet. Det var alldeles för mycket kunskaper som jag förväntades ha sen tidigare. Dessutom skiljde sig den tentan vi skrev i år från tidigare års tentor. Anledningen till att den var så svår kan också bero på att jag började plugga ordentligt till tentan tolv timmar innan och att när jag skrev den hade varit vaken i tjugusju timmar. Men det är svårt att säga.

Annars har jag varit på lite standup på Syster och bror. Förrförra gången var en skitpackad Janne Westerlund där och var kass. Förra gången var en stundtals obegriplig Peter Wahlbeck där. Det är tråkigt, men det känns lite som att det oftast är så att de redan lite mer etablerade komikerna går dit med inställningen att de är störst, bäst, vackrast och roligast och bara kan slänga ur sig lite historier så blir alla nöjda och glada. Uppenbarligen så kan även komiker drabbas av storhetsvansinne. Som tur är brukar det alltid finnas några mindre kända komiker som är betydligt mer fokuserade och som har bra och roligt material.

En annan sak som defintivt inte är rolig, utan bara oroande, är när jag upptäcker att jag sett delar av ett avsnitt från någon serie som går på eftermiddagarna. Ni vet, dåliga amerikanska serier. Serier som jag inte ens följer. Frågan är om det är jag som är tragisk som faktiskt har sett skräpet en gång tidigare eller om det är kanalerna som är tragiska som repriserat avsnitten så pass att jag helt enkelt inte kunnat undvika det.

Korpen flyger

Så är det dags för en liten uppdatering. I tisdags spelade jag korplagsmatch för första gången. Inledde med seger, 6-1, mot ett gubbgäng utan avbytare. Spelmässigt var matchen jämn de första tre minuterna. Sen började krafterna att tryta hos våra moståndare. Nästa vecka blir det förmodligen tuffare…

Jag har gymmat också, det var visserligen inte första gången, men första gången på väldigt länge. Jag har en sjuk träningsvärk i mina axlar, att ta på sig jackan har idag och igår varit en stor utmaning. Förhoppningsvis har det släppt till imorgon.

Igår var jag och Fredrik på stand-up klubben på Syster och Bror. Lätt värt trettiofem spänn (garderob och inträde). Efteråt gick vi till en väldigt fashionabel adress på Birger Jarlsgatan och drack rödvin och åt brieost på kex. Jävligt sofistikerat om jag får säga det själv. Planen var väl egentligen att gå ut, men vi orkade helt enkelt inte, och gick hem vid ett. Inte särskilt ovanligt när det gäller mig.

Idag åt jag, lite oväntat, lunch med min före detta granne, Henna. Det och tentan jag skrev ikväll är i princip det enda vettiga jag gjort idag. Tentan var i min kvällskurs, Vädrets makter (7,5 hp), och det enda förberedelser jag gjort var att skumläsa igenom en kurskamrats bok precis innan tentan. Men jag tyckte mina meteorologikunskaper från Arvidsjaur satt ganska bra, jag kommer definitivt att klara tentan i alla fall.

Sen har jag gjort två små iaktagelser under veckan som jag gärna vill dela med mig av.

Det första är den lilla chock jag fick när jag mailade in vår sextonsidiga rapport i hållfasthetsläran (Analys av roterande stångbärverk är den otroligt upphetsande titeln) som en pdf-fil, och fick svaret att hon inte kunde ta emot den via pdf, utan vi var tvungna att lämna in en utskrift. Ungefär då undrade jag om det verkligen var en teknisk högskola jag gick på.

Det andra är att folk blivit upprörda över “mamma, pappa, barn”-kampanjen i tunnelbanan. Hur fan kan det anses som kränkande? Jag förstår inte, det är väl inget fel med att folk vill leva i en mysig liten kärnfamilj?! Kärnfamiljen är en rättighet precis som andra konstellationer. Att någon försöker framhäva och argumentera för sin egen ståndpunkt måste väl ändå anses som acceptabelt. Att smutkasta någon annans övertygelse är däremot fel…

Tenta

Jag tror jag klarade tentan i mekanik idag. Eller, jag borde ha gjort det i alla fall. Med tanke på att jag inte lyckats svara rätt på ett enda tal som jag gjorde under plugget inför tentan och därmed var helt inställd på att få skriva omtentan den fjortonde januari kom det här som en positiv överraskning.

En fråga jag ställt mig på sista tiden är om det är positivt att inte stressa upp sig inför ett prov. Fördelen är att jag slipper stressen. Nackdelen är att jag lätt kan sätta mig och titta på en film eller två och sova bort halva dagen innan tentan. Inte för att jag är övertygad över att jag kommer klara tentan, utan mer för att det faktiskt finns en liten chans att jag kan klara den och att det inte är hela världen om det går käpprätt åt helvete.

Träning i Vasaparken, BP (i gult) rör sig så snabbt att kameran inte hänger med…
Boka in tisdag nästa vecka, för då har nämligen Rode Polse – världens bästa sämsta korplag – seriepremiär. Liljeholmshallen är platsen för vår fotbollsmagi. Avspark halv sju. Ja. Du läste rätt. Halv – jävla – sju. Att jag, som lider av grov morgonschizofreni, har gått med på detta är helt obegripligt. Men BP (som i Berglund-Pilgrim, inte Brommapojkarna) har lovat att ringa och väcka mig, och med avancerade psykologiska metoder få upp mig ur min varma säng ut i beckmörkret och midvinterkylan för att spela korpfotboll. Jag önskar honom lycka till, han har ingen lätt uppgift framför sig...

Korridoren

Jag har flyttat hemifrån (igen). Till ett studentrum på Lappkärrsberget. Jag är jättenöjd. Visst, jag kanske inte är så överförtjust över tanken på hur min skuld till CSN sakta men säkert växer, men fördelarna överväger nackdelarna. Det är nära till skolan och det känns återigen som jag har ett eget liv.

Att bo i korridor är väl lite av ett lotteri. Som jag vunnit. Jag trivs jättebra i korridoren. Alla är skötsamma. Det gör att det gemensamma köket är, under omständigheterna, väldigt välstädat. Ett kök som inte klassas som en hälsorisk är alltid trevligt, även om det i mitt tycke inte nödvändigtvis är ett måste. Men dessutom är alla som bor här trevliga.

Tyvärr missade jag middagen som italienarna lagade igår eftersom jag var hemma hos mamma och pappa och åt mat. Men pepparbiff och hasselbackspotatis är inte dåligt det heller. Anledningen till att jag var hemma var den sista matchen för säsongen med laget. Något som skulle kunna beskrivas med kommentaren “ursäkta, kan jag få tillbaka fem timmar av mitt liv?”.

Tränaren ringde på morgonen, ett par timmar innan matchen och frågade om han hade kallat mig. Jag förklarade att det hade han inte. Då frågade han om jag kunde komma. Så jag pallrade mig hem till Norrtälje, vilken är en timmes enkel resa. Jag började på bänken, självklart hade jag inte väntat mig något annat, men jag hade ändå räknat med att få komma in och springa lite sista kvarten eller så. Icke. Tränaren gjorde inte ett enda byte, förutom en spelare som självmant kom och bytte för att han inte orkade springa mer. Behövd? Knappast. På plussidan kan väl sägas att det tillslut blev en ganska spännande match och att jag fick träffa Robert (spelade i motståndarlaget).

Så var vi tillbaka vid pepparbiffen och hasselbackspotatisen hemma hos mamma och pappa. Efter ett misslyckat försök att få ordning på familjens dator, även känd som “Datorn från helvetet” och en förlust i FIFA mot Jonathan åkte jag tillbaka till Stockholm och mitt rum. Tyvärr har jag ingen kamera, så jag har inga bilder på rummet. Lyckligtvis är jag otroligt bra på att rita…

Mitt rum

Som jag skrev missade jag italienarnas middag igår, men jag var med i torsdags då vi också hade middag (och utgång), men jag kom precis lagom till festen. Så igårkväll festade vi tillsammans i Stockholm. Berns, Spy Bar och Max om jag ska namedroppa lite. Hemma vid sju. Det är trevligt med en korridor där alla kan umgås och festa tillsammans.

Skolfest

Den här veckan har jag hängt i skolan ganska mycket. Terminens målsättning är ju att vara med på (nästan) alla föreläsningar och lämna in uppgifter i tid. Än så länge går det väl ganska bra. En missad föreläsning och alla inlämingsuppgifter mer eller mindre inlämnade i tid. Nu för tiden förstår jag nästan talen jag löser också, och vissa har jag till och med löst själv. Jag tror det kan ha något att göra med att jag nu för tiden faktiskt antecknar och följer med på föreläsningarna istället för att läsa gratistidningar och lösa korsord.

Så var det fest. Tredje helgen i rad för mig dessutom, vilket jag tror är ett personligt rekord. Jag vet. Pinsamt dåligt rekord. Men jag är en hemmakille.

Övriga intressanta händelser värda att notera den här veckan är:

  • Jag har inte hunnit träna något den här veckan på grund av skolan
  • Jag dömde en match och spelade tio minuter av en annan match i lördags
  • Chrisse (aka Pite-Christian) var på genomresa och vi såg 28 veckor senare på bio

Döm själv

Domare

Idag hittade jag en liten lista över anledningar till varför du ska bli fotbollsdomare. Du får en bra ledarutbildning Du håller dig i fysisk trim Du blir kvar i fotbollsfamiljen Du tjänar en bra extraslant Du har roligt Du får uppleva god sammanhållning Du utvecklas som människa Du får chans att resa och se Du får spänning i livet Den som skrev den här listan måste antingen vara lätt hjärnskadad eller världens mest optimistiska person. Själv vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller gråta när jag ser den. För det första vet jag inte vad de får ledarutbildningen...

T9

T9 är ett verktyg som räddat livet på många tummar genom åren, och genom alla dessa år har jag levt med vetskapen om att ludde inte finns med. Rudolf får vara med. Agda, Torbjörn och Jurgen likaså. Ludwig men inte ludde. Ludde fick inte tillhöra finrummet med alla de andra T9-namnen.

Jag hade accepterat mitt liv som kudde.

Men inte nu längre. När använde du senast ordet incest i ett sms? För alla svenska al-Qaida medlemmar är säkert ord som jihad och självmordsbombare användbara. För de lite mindre religiösa och betydligt mer rasistiska finns negerhora tillgängligt. Ordet dubbelfitta kanske också kan vara bra att ha, jag vet visserligen inte vad det är, men om det överhuvudtaget finns är jag inte säker på att jag faktiskt vill veta vad det är.

Men alltså inte ludde.

Så det är ett av de ord jag lagt till i min ordlista. Ett litet urval av andra ord är:

  • bäver
  • chill
  • bloggen
  • borat
  • arlberg
  • dånken
  • enmotor
  • imorrn
  • kontinentalt
  • kth
  • kuggade
  • näe
  • nepp
  • robro
  • scrubs
  • semlor
  • slacker
  • wassah
  • yoghurt

Om det är någon som undrar vad jag pysslat med på sista tiden så är svaret fotboll. Jag har tillbringat fem kvällar i rad ute på Vårlyckans IP med träningar och matcher. Idag skulle bli den sjätte, men jag är förkyld och dessutom har ingen som helst lust att träna idag. Så ikväll stannar jag nog hemma med en bra film.

Igår försökte jag åka wakeboard ute hos Jens på Singö. Efter ett antal försök lyckades jag ta mig upp i alla fall. Men blåst och vågor är nog inte de optimala förutsättningarna för någon som aldrig har åkt tidigare, men jag lyckades stå upp ett tag i alla fall.

Golf har jag spelat också. Nio hål på Dillingbys pay-and-play-bana. Det var nog ett par år sedan jag svingade mina juniorklubbor, men jag tyckte det gick ganska bra i alla fall. Men som väntat började tålamodet tryta mot slutet…